inget lyckorus...
Jodå jag lyckades bli ruvare ännu en gång och dessutom till 2 små finfina embryon ;)
Båda två med 4-celler och läkaren sa att dom va optimala...
(ändå känner jag att jag har hört det förut )
Mycket dubbla känslor den här gången
Lyckoruset som vi fått de andra återföringarna infann sig aldrig... bara en konstig likgiltig känsla, jag vågar inte tänka någonting!
Kanska för att vi direkt efter återföringen åkte och hälsade på den gravida familjemedlemmen, vars mage jag såg för första gången igår !
Först tänkte jag att det gick bra, att det inte va så jobbigt som jag föreställt mig, men sen började hon visa sina ultraljudsbilder och det va jobbigt!
Under åren har man ibland glömt vad det är vi kämpar och strävar efter, men nu blev det så verkligt ! Att hon satt mitt i den lycka som vi så gärna vill uppnå...
Och jag kunde inte låta bli att tänka på HUR gärna vi vill vara där... Hur gärna vi vill uppleva detta.
Att jag inte vill gå igenom hela mitt liv utan att få uppleva det.
Så det blev allt några stilla tårar på vägen hem sen...
Missförstå mig inte nu, jag är jätteglad att jag fick bli ruvare igen, men med ruvningen kommer verkligen massa känslor ! och de mesta av känslorna handlar tyvärr om rädsla !
Rädslan av att vi ska misslyckas igen... vad vi ska göra i såna fall, just nu har vi verkligen ingen aning...
vi har ju gjort 4 återföringar på sahlgrenska och känner att vi är färdiga där nu. Gratis försöken är slut och jag tror inte att sahlgrenska kan göra något mer för oss... så nu öppnar sig en ny värld där vi ska behöva bestämma oss för vart vi vill gå vidare. Och dessutom blir det en stor penga fråga !
men men en sak i taget, först ska vi gå igenom dessa 18 dagar och SEN kan vi börja tänka !
Av 7 ägg blev 5 befruktade, men "bara" två av dom blev bra 4-celliga och det va dom vi fick tillbaka. Så de andra 3 hade inte delat sig som de borde, alltså inga till frysen.
Detta fick mig faktiskt att fundera lite... undrar egentligen vad som händer med våra embryon i livmodern??
Ingen vet ju hur de fortsätter att dela sig ? Om det är miljön i livmodern som e kass, om embryona slutar dela sig? eller om det helt enkelt är slumpen som avgör ??
Gud vad jag hade velat veta vad det beror på att inget vill stanna ??
ja ja, för stunden är jag ju åtminstone så nära jag kan komma att bli gravid så just nu har vi ju gjort allt vi kan !
Bara att flyta med och se vart det leder !
Ska försöka stänga av min hjärna i 18 dagar nudå !!
Om det var möjligt så skulle man vilja gå i dvala under ruvartiden.
Håller tummarna att det är er tur nu!
Håller tummarna för dig.
Jag tror det är mycket slumpen,tillomed en läkare som sa så en gång..
Ska hålla tummarna så de vitnar!
Hejsan! Vad tycks om min nya design på bloggen?
kram.
Åh vad spännande att följa dig. Jag är också på ruvardag 1 idag. Fick tillbaka ett fint embryo igår via FET. Håller alla tummar att du nu lyckas!
KOLLA IN VECKANS ROLIGASTE KLIPP PÅ MIN BLOGG!!! :)
Kan inte riktigt helt förstå vad ni går igenom, jag har aldrig försökt att bli gravid. Men det konstiga är att man har en tanke om att när jag väl vill. Så kommer det gå som en dans. Men så är ju inte fallet. Att man inte får lära sig det...
Hej, hamnade på din blogg genom en googling på något helt annat, men råkar vara nästan där du är. Är själv ruvare för sjuttielfte gången och orkar liksom inte ta till mig vad det handlar om den här gången. Inte heller vi gick från sjukhuset med den där spirande lyckokänslan som jag kännt förut. Håller tummarna för er och de små i magen, må de stanna länge länge.
Håller tummarna för er och era två små! Kram.
Håller tummarna!
Och hade jag ett recept på hur man stänger av i 18 dagar så hade jag delat med mig :)
Kram
Grattis till ruvarstadiet! Kunde inte han Edwards kommit på ett sätt som stänger av ens tankar under ruvartiden också när han ändå var igång. :-) Håller tummarna för att era fina embryon ska stanna där de är i nio månader!
Kram
Jag håller tummarna som bara den!
Hoppas på att de två små ska stanna kvar i magen! :)
