Lycklig i Hemlighet ;)

Usch det va en lite läskig upplevelse tycker jag.

När vi testade på sahlgrenska så gick det ju så smidigt så, och det kändes absolut ingenting!

Nu när jag skulle göra här hemma så kände jag mig mest nervös och stressad.
Blev blankt i hjärnan och jag fick tänka så det knakade hur fan det va jag skulle göra.

hur sätter man i ampullen?, skulle det komma en droppe automatiskt?, vart gör man av droppen som kom ut?, sticker jag verkligen in nålen rakt?, skulle jag släppa magen medans jag tryckte på pennan?, kom allt verkligen ut som det ska?, hur länge skulle jag vänta innan jag drar ut nålen igen?

ja ni förstår ju... blev helt snurrigt!
Blev jättestressad av att E satt och kollade på och försökte hjälpa till, samtidigt ville jag absolut att han skulle se allt, så han blir mer delaktig.

Det gick tillslut bra såklart men det kändes faktiskt väldigt obehagligt.
kom en droppe blod och stramade väldigt efteråt, så det är klart att jag undrar om jag verkligen gjorde rätt?
Men det känns som om jag inte kunde gjort på så mycket annat sätt!

Låter kanske som om jag är skit löjlig och inte tål nånting, men jag berättar bara hur det va & kändes för just mig!
Jag vet att det kommer gå mycket mycket bättre imorgon när jag nu fått öva lite, och inte känner mig så nervös.
Just att göra detta på mig själv är det äckliga. Mår lixom illa av mig själv på nåt sätt, haha

E som vet hur sprut & blod rädd jag är va grymt imponerad av mig - han tycker att jag är bäst, så då får väl jag oxå tycka det ;)
JAG ÄR GRYM !!

Och nu är vi i alla fall igång på riktigt!!!!