jobb tankar...
Först och främst ska jag berätta hur det ser ut (några av er har undrat ), jag är egentligen utan jobb. Har lixom jobbat lite extra hemmifrån så jag får så att jag klarar mig. Ibland finns det mindre pengar, ibland rullar det in mer. Ingen monster lön men jag klarar mig. Jag går alltså inte på nån a-kassa eller något, men lever enbart på pengarna jag får från extra jobbet och mina spar pengar !
Detta har funkat väldigt bra, speciellt eftersom jag äälskar att vara hemma och älskar att kunna göra andra saker än att bara jobba ! Och med tanke på ivf så har ju detta funkat skit bra.... ingen chef att förklara för och vara borta hela tiden !
Det negativa med det är ju främst att väntan blir så mycket jobbigare.... tiden går ju lite saktare!
Hade gärna fortsatt såhär egentligen, MEN.... skulle vi bli med barn så vill man ju såklart ha lite extra klirr i kassan för det kommer ju spenderas en hel del mer pengar då !
Här kommer mitt dilemma....
Va ju på jobb intervju idag, Första jobbet jag sökte förresten :) på väldigt länge.
Och jag tror det gick ganska bra, min magkänsla sa att jag kommer att få det.
Men min hjärna tvekar.... Vill jag verkligen detta ??
OM vi är med barn hade det ju varit underbart skönt att fortsätta vara hemma, då kan man vila när man vill, inte stressa.
Jag mådde nämligen uruselt hela förmiddagen... Mådde verkligen illa, trodde jag skulle behöva springa och spy innan intervjun va ! ( måste ju varit nerverna och dålig frukost ?? )
Detta gör mig ju såklart lite oroad... OM vi skulle fixat detta, att vi faktiskt är med barn så kommer jag troligtvis må pytonorm, VAD GÖR JAG DÅ ? !
jag kan ju inte stanna hemma direkt när jag börjat på nytt jobb...
känns inte okej, speciellt eftersom det kändes som om jag satt och ljög för arbetsgivaren.
Hon frågade nämligen om det va något hon borde känna till.... några sjukdomar, om det fanns något som gjorde att jag skulle behöva vara borta...
Jag sa Nej.... Vad hade ni sagt ?? Inte fasen kunde jag sitta och berätta om ivf för en vilt främmande människa när inte ens min egen syster vet nåt !
Och om jag sagt att jag "kanske" är med barn så hade hon ju absolut inte anställt mig !
Så jag känner mig lite som en lögnare...
Men det är ju faktiskt mitt privatliv.... självklart skulle jag väl få berätta om det blir aktuellt med ivf igen men jag ville inte berätta det nu ! Speciellt inte om vi nu skulle ha lyckats !
Det är ju extra pengarna som lockar, men ja, jag vet inte ?!
Vill jag ha jobbet eller inte ??
pinsamt om man skulle behöva sluta för att man kanske mår dåligt ??
Jag mår nämligen illa ganska lätt, så jag vet att skulle jag vara gravid så kommer jag garanterat spy som en gris... Oj Oj, nu tycker ni säkert att jag analyserar sönder det här innan det ens har hänt !
Men faktum är ju att jag faktiskt KAN vara gravid...?? Eller jag hoppas ju det i alla fall !
Ja, ja, ringer hon och säger att jag fått jobbet så får jag ju självklart tacka ja och sen får jag väl helt enkelt se hur det blir.... det får väl bli pinsamt när resten kommer ut...ivf/graviditet? men det får jag väl skämmas för då !
Ska i alla fall bli väldigt spännande att se hur jag mår imorgon när nerverna släppt, för idag har jag mått skit !
Det låter lite som om du har smygtestat... :) Menmen, ja du överanalyserar det, arbetsgivaren har ingen rätt att få svar på sådant och om du börjar där och mår skit så du måste stanna hemma så är det bara så, sluta grubbla på det. Sen blir nog många nyfikna på va det är för slgs jobb du har hemma...
Anonym:
Kan tänka mig att ni blir nyfikna vad jag "jobbar" med, men det är inget konstigare än en webshop, så jag säljer grejjer hemmifrån alltså. Och Tyvärr... jag har INTE tjuvtestat, alldeles för tidigt än enligt mig. Men däremot har mitt hopp stigit och det speglar nog av mina inlägg ;)
//M
http://ledsenihemlighet.blogg.se
Håller med ovanstående. Man överanalyserar alltid. Jag fick mitt jobb i samband med att vi skulle börja försöka. Till en början lade vi de planerna på hyllan (skitdumt och det ångrar jag nu). Har alltid trott att jag inte skulle få vara kvar om jag blev gravid, men nu har tillochmed min närmsta chef frågat lite glatt om det inte är dags snart. Allt ordnar sig. Ingen idé att fundera på något som inte hänt. Gå på magkänsla tycker jag. Man kan ju alltid sluta om man inte gillar jobbet, då har du ju något att falla tillbaka på + mer arbetserfarenhet :)
Låter ju lovande det där med illamåendet... spännande!!
Kram!
Jaaa...svårt sånt där, om du får jobbet - så KAN du ju alltid sluta om det inte funkar, eller blir sjukskriven. Funkar det - då är det ju bara att köra på! :-)
Gött att kunna tjäna lite extra hemifrån också, hade jag gärna också gjort! Knske skulle starta mig en webshop... hihi...
Lycka till nu inför testdagen!
Herregud, det är klart du inte ska behöva berätta om din IVF! Inte heller om du visste säkert att du var gravid. De ska inte ens fråga! Och har de rätt att fråga om sjukdomar? Låter skumt det där. Kom ihåg diskrimineringslagen! Du får inte bli nekad jobb pga framtida/aktuell graviditet. Är det heltidsjobb? Annars kanske ett deltidsjobb skulle passa? Ursäkta att jag lägger mig i. Jag bara spekulerar hej vilt! :)
Kan inte du och din man diskutera hur ni vill göra det om du skulle vara gravid nu? Att ni bestämmer er för ett eventuellt beslut innan ni ni vet om du får jobbet och om du är gravid. Så när du eventuellt får ett jobbtillbud, så kan du väl be om att få det skickat till dig skriftligt och informera om att du vill svara inom en vecka efter att du fått ett skriftligt tillbud. I Norge så är det i alla fall helt legitimt att be om det, och då är det ofta 8 dagars svarsfrist efter att man fått ett skriftligt tillbud. Då vill du ju köpa dig lite tid och hinner både tänka efter om du vill ha det jobbet och du vet om du är gravid eller inte. Hoppas förresten att illamåendet beror på något helt annat :-)
Jag tycker också att du kan prova, och du kan ju som sagt gå tillbaka till som det är nu om det inte funkar. Du vet ju inte hur du kommer att må om du är gravid. Jag mår illa jättelätt och var helt övertygad om att jag skulle bo över toalettstolen minst de första 12 veckorna. Visst mådde jag illa, men jag kräktes inte och det var ändå hanterbart.
Håller med övriga om att du inte ska känna någon press att du skulle berättat om ivf:en. Kommer frågan upp senare kan du ju ärligt säga att du inte visste resultet vid intervjun. Är väl ingen som försöker "naturligt" som berättar detta vid en intervju, men situationen blir ju lite speciell när man håller på med ivf.
Tycker att du lugnt kan tacka ja till jobbet om du får det och sedan om det visar sig att det tog sig så behöver du ju inte förklara ivf och allt annat utan bara säga att det råkade bli så. Har dem väl anställt dig så får man ju diskutera situationen då.
Vill du jobba där så ta jobbet.
Du behöver absolut inte berätta det för dom. Punkt! Vad är det för typ av jobb? Men du! Webshop!? Vad spännande vågar du ge oss adressen så kanske du får fler kunder ;-)Eller är du rädd för att "röja" din identitet så förstår jag det. No Probs :-)
Illamående... hum, det låter spännande :-)
