vecka 7? och sorg !
Och det har inget med vårt lilla pyre att göra utan inatt gick E´s Mamma bort :(
Allt känns orättvist och det känns som om jag läst det här i många ivf bloggar..... att någon nära anhörig går bort strax efter/innan man plussat.
Vad är meningen med det ? Finns det inte plats för två?. måste någon försvinna för att ge plats åt det nya??
Fan !
Många jobbiga tankar idag och många av dom är själviska... och jag hatar mig själv för det.
Tankar som att vår graviditet nu inte alls kommer bli underbar ! Utan istället bara kantad av sorg !
Varför får vi inte vara helt lyckliga.... tycker att vi gått igenom tillräckligt med skit!
Dagen för begravningen blev naturligtvis den 19 jan.... Vår dag...dagen då vi äntligen skulle få se vårt efterlängtade barn och förhoppningsvis blivit lyckligast i världen.
Jag känner mig snuvad på min gravid lycka mitt upp i allt detta hemska !
Mitt barn kommer inte ha nån farmor och det får mig att vilja gråta !
tänker på att sorgen för E kommer vara större än lyckan för oss och det gör mig ledsen... känns som om jag kommer få gå igenom allt det här själv just nu!
Mitt prio ett fokus är ju fortfarande att få se vår lillskrutt och den oron är precis lika stor för mig just nu trots detta, men jag känner att för E borde det nu hamna i skymundan då all hans energi just nu kommer att gå åt att sörja sin mamma !
Hur kan jag plötsligt vända detta och att det blev mig det är synd om...
Jag gillar inte att jag känner såhär !
Men det va ju inte såhär det skulle bli.... känns som om allt är förstört !!
Nej,inte ännu mer skit,jag vet inte vad jag ska säga.Får man fråga ifall hon var redn sjuk innan eller kom detta plötsligt?
NEJ!
Tänker på er!
Min tanke vore att det kanske är möjligt att boka om till ett tidigare VUL.
Kanske finns det någon landstingsansluten privat vårdgivare som kan ta emot redan nu?
Vet inte var du bor, men här finns det iaf några som gör det, kostar som ett vanligt läkarbesök och helt klart värt den tiden som du slipper oroa dig för.
KRAM, tänker på er, hela familjen!
jag beklagar verkligen sorgen.
Bara man ringer sahlgrenska så hjälper dom till.
Beklagar sorgen. Så otroligt trist. Jag kan förstå dina tankar i det här. Min mans mamma dog innan vi lyckades bli gravida, men det är så klart en sorg att vårt barn inte får träffa sin farmor. Men ännu större blir så klart sorgen över att hon inte fick uppleva vår lycka. Och även om det kan kännas svårt i perioder, så finns det ofta plats för flera känslor samtidigt. Och att sörja sin mamma behöver inte betyda att din man inte kan glädjas över graviditeten. Jag är säker på att ni kommer hitta tillbaka till den enorma glädjen igen, men samtidigt så måste sorgen få bearbetas också.
Beklagar verkligen! Tråkigt att allt inte bara kan vara bra nån gång! Sköt om er! Kram
Men vad tråkigt, jag är ledsen för er skull...
Jag vet ett ordspråk som är välidgt vackert och välidgt sant...
Man kan känna stor sorg och ändå vara lycklig...
Hoppas att ni kan boka om tiden så att ni får se skrutten..
Beklagar verkligen sorgen! Hoppas att ni kan boka om tiden så att ni får en egen dag. Stor kram till er båda!
Beklagar er sorg! Ni kan säkert boka om tiden så tänk inte på det.
Varma kramar!!!
Beklagar verkligen. :(
Men förstår hur du menar med det där om att en kommer och en går. För oss så dog morfar nu i November, helt hastigt. Två dagar senare födde min lillasyster en son. Så det var samma sak där. Man ville vara glad, men sorgen fanns ju såklart där hela tiden. :/ Styrkekramar till er. <3
Vad tråkigt. Beklagar verkligen sorgen. Många kramar till er!
Baklagar sorgen. Det är verkligen konstigt att det blir så, att någon måste ge sig av för att en ny. Det känns så fel på något sätt!
