Jag dödade min egen dröm!
Jag kollade med tårar i ögonen och den jävla stickan såg ut som den alltid har gjort - det blev ett minus!
En del av mig dog därinne på toaletten, resten av mig kröp ner hos E och berättade, Vi låg där och höll om varann, grät tyst och jag känner mig helt tom. Finns ingenting att säga.
Jag har kollat på testet hur många gånger som hellst idag för att försöka skymta nån liten skugga, men det är helt blankt :( Om det ändå hade varit en liten liten skugga....
Drömmen om lyckan tog slut här och jag kan inte förstå det. Jag hatar mig själv för att jag testade, men samtidigt... hade jag gått ända till dag 18 hade jag faktiskt varit säker på att få se plusset... och då finns det inga gränser på hur knäckt jag skulle bli!
Jag vet inte vad jag ska säga.... Känns helt värdelöst just nu, att vi gjort allt detta för INGENTING, helt i onödan !
Vi frågade oss själva vad vi skulle göra nu...?
Vi vet inte, har ingen aning, hela 2010 har vi bara väntat på detta, det va ju nu vi äntligen skulle få börja leva. Men nu vet vi ingenting, de senaste tre månaderna har vi inte levt.... bara väntat på detta i vår egen lilla värld. Nu finns det ingenting och jag känner mig helt tom! Känns som om vi förlorat vårt barn, "barnet" vi sagt godnatt till i snart 3 veckor :(
Känner mig så jävla lurad,och förbannad & ledsen såklart. Varför kunde vi inte få detta ??? Varför va inte vi värda ett barn efter allt det här ???
Samtidigt känner jag mig helt värdelös nu igen, för att min kropp inte kan göra nånting !! FAN !!
Ingen mens i sikte heller, skit, den kunde ju likagärna komma nudå, så man slipper att vänta på den skiten.
För varje dag den inte kommer, så kommer ju det lilla sista önske hoppet, tändas pyttelite igen, trots att jag vet !! Men hjärtat vill lixom inte förstå.... det hittar på olika förklaringar typ att det va för tidigt ändå... att testet va ett billigt ullared test och visade fel... ja ni förstår - det vill inte sjunka in!
Åh jag är så ledsen och känner mig helt trasig ! Min dröm om att vara gravid över sommaren med mage, är helt borta.... drömmen om ett barn 2010 är oxå helt borta... VARFÖR ; VARFÖR ????
Vad har vi gjort för att förtjäna detta !!???
Jag förstår ingenting!!!
MITT HJÄRTA GICK SÖNDER IDAG !
Och här kommer bara en enkel kram... Vet hur det känns :-( Du kommer att komma igen, kanske inte idag eller imorgon men du klarar det här. Ge inte upp!!!!!
Kram! Vet precis hur du känner dig. Jag var där för bara två veckor sedan. Men man kommer igen.
Åhh fy din stackare. Första gången jag kikar in i din blogg. jag fick en stor klump i magen och en tår i ögat. Jag hoppas ni någon gång kommer få eran skatt. Massa kramar.
Kram
Nej usch va tråkigt. Jag trodde verkligen att det var er tur den här gången. Ta hand om er.
Kram
Stora styrkekramar till dig!! :-((
VA! NEJ! Där gick även en bit av mitt hjärta sönder...! Vi hade ju bestämt allt... att plussa ihop... och sen vara gravida ihop oxå! :(
En styrkekram till dig min vän.
Jag förstår alla de tankar du beskriver. Besvikelsen på sig själv och hur j-vla trött man blir på att längta och vänta utan några positiva besked.
Jag gick själv igenom det senast två dagar sedan.
Jag är lite osäker på om detta är ditt första? Jag har gått igenom tre IVF'er nu. Det första var absolut jobbigast,(om man kan jämföra dem) man hade så mkt press på sig själv. En del av mig dog när vi testade minus då.
Kram på dig!
Jag kunde inte låta bli att gråta! Önskade så att det var din tur!!
Styrkekramar!!! Livet är så orättvist!
Fy så trist, hade verkligen hoppet uppe att det skulle vara er tur nu och att vi skulle plussa båda två och kunna följas åt. Många många kramar.
Åh nej! Det som kändes så hoppfullt. En stor kram till dig!
Så ledsen jag blir för er!!
kram Lila
Oj nej, jag är så ledsen för er skull =( Kram
Fy fasen gumman, det är så orättvist! Jag tänker på dig ska du veta, och finns här om du behöver mig!
Varma styrke-kramar
Förstår hur du känner dig, var där för en månad sen. Man tror inte att man kommer igen, men det gör man på något konstigt sätt. Man fortsätter att leva. Det är sant som du skriver och det är att hjärtat dör en liten bit. Tur att hjärtat är stort.
Kram