Lycklig i Hemlighet ;)

På Lucia för exakt 2 år sen va vi på äggplock. Ett äggplock som skulle bli det bästa vi gjort i hela våra liv !!

Ett av äggen blev vår underbara lilla flicka

 

Så lucia kommer nog alltid vara speciellt för mig. Hur den fruktansvärda dagen kunde bli något så vackert :)

 

Tänk va sjukt medans man själv va i sin gravid lycko bubbla och bebis bubbla så spelade inget annat någon roll, vem som blev gravid eller hur många barn folk fick... men nu när man börjat längta igen så plötsligt spelar det lite roll igen.

Det va så skönt att inte känna nån avund eller nåt sånt under den perioden.

Jag känner fortfarande inte den starka hemska avundsjukan som innan jag fick barn, men jag måste erkänna att det sticker till lite i hjärtat när många av de som fick barn samtidigt som oss nu har en tvåa på gång... Andra pratar om NÄR de ska planera in sitt syskon och då känner man lite irritation :(

 

Försöker tänka att det kanske finns en mening med det inte går för oss....

Att jag kanske skulle må så dåligt av graviditeten att jag försummar min dotter.

Att min rygg som fortfarande är klen (känner av den gamla foglossningen ibland) inte klarar en graviditet just nu

Att jag blir så dålig och inte kan jobba, vilket innebär inga pengar.

Äsch jag vet inte.... det är väl bara såhär det är helt enkelt.

 

Fan, och E vill inte göra någon ivf nu... säkert inte på hela 2013 :(

Hur ska jag kunna släppa detta så länge ?

Det är lätt för honom att släppa, men för mig är det ju som en ruvning varenda månad då man i 2 veckor går och känner efter, tänker och hoppas... spelar ingen roll om man bestämt sig för att inte bry sig.... det gör man ju automatiskt ändå.

 

Oxå den satans ålders nojjan då.... Åhhhh !! mina ägg skrumpnar väl mer och mer för varje dag som går :/

 

 

.

 

Mensen va en dag sen och det är klart att man hoppades lite smått... eller ja väldigt mycket.

Han till och med ta ett test... som jag inte gjort på ca 2 år :(

 

Självklart va det minus och bara några timmar efter började mensen - bläää

Alldeles för mycket minnen som kommer tillbaka.

 

Undrar varför det inte går? Vad det är som e fel egentligen?

Vi fick ju diagnosen oförklarligt barnlösa och jag Hatar den diagnosen !!

Jag har ju sån kraftig ägglossning... men vad händer sen ? Är äggen kass ? möts aldrig spermierna och ägget, sker deten  befruktning som inte kan fastna?  Är livmoderna helt kass ?

Ja jag blir så trött på det !

Kan inte ens föreställa mig hur härligt det måste vara för dom som kan bestämma att dom vill ha ett barn och till och med bestämma NÄR det ska komma. Helt sjukt.

 

Jag vet inte alls hur länge det är nån ide att försöka själva?? Känns som om man bara blir trasig i själen av det... kanske är bättre att göra nåt åt saken innan man blir så jävla deppig.

 

Som det är nu så kommer dottern inte vara 2 år när hon blir storasyster :( Vilket va en stor dröm.... att barnen skulle vara nästan jämngamla... får hoppas på 3 år mellanrummet nu då?

 

löjligt att önska nåt egentligen när det inte finns några garantier att det någonsin kommer bli nåt.

det värsta är att min dröm egentligen varit 3 barn... men det kan vi ju glömma :(

 

Äsch det är bara nu när mensen kom som jag blev lite extra deppig, ska rycka upp mig och tänka på allt bra jag har nu istället :)

 

Har kört min lilla älskade tjej till dagis i sin pulka idag och hon älskar det, så härligt att se hennes glada ansikte när hon upptäcker nya saker ! Så det är oxå dubbla känslor, att man ens kan önska nåt mer när man redan fått Allt !!

 

 

 

Pengar! Ja det här med syskon fortsätter att knaga i mig. Och jag som slängde ALLT som hade med ivf att göra, jag slängde varenda spruta, varenda papper har absolut ingenting kvar från den tiden. Så ont gjorde det mig då.. Att jag aldrig i livet skulle tillbaka in i den världen. och nu står jag här redo att kliva in igen. Eller åtminstone öppna den dörren lite på glänt. 

 

Hm, tyvärr hade jag glömt att det va såna enorma fantasi summor som det handlar om.. Tänker ju att ett enda ivf försök är alldeles för stor press så det bästa hade ju vart att köpa ett 3-pack, men får man ens det? Får man köpa ett tre pack om man redan fått ett barn?

67 000 läste jag att det kostade, den kliniken som är närmast oss.. SHIT !  Och för ett engångsförsök 32 000.. Jag tror jag smäller av !! och detta är ju kostnaden utan all medicin och alla resor. Sjukt egentligen att klinikerna är till för att hjälpa, men istället ruinerar folk. Har vi ens råd med "barnet" sen, om det nu ens blir något.. Har man råd att vara föräldraledig och köpa saker till sitt barn om man precis bränt 67 000 kr? Hjälp, detta gör mig helt klart nervös. Hade det inte handlat om såna summor så hade jag nog vart redo att kört ett ivf redan nu, man har ju trots allt glömt bort hur det kändes med alla hormoner och onda äggplock! 

Men E är nog inte heller där än, vilket egentligen är konstigt. Han har längtat efter nr 2 mer än mig men tror ändå att det kommer funka naturligt. Precis som han naivt trodde förra gången oxå.. År efter år !

 

pengarna är ju helt klart ett stort problem i detta, men vi lär ju inte plötsligt få dem regnande från himlen så ja vi får helt enkelt försöka lösa det!

 

ägglossning nu och just då är man ju som vanligt lite hoppfull, ja ja vi får se hur tankarna går framöver.

 

 

Hm.. Någonting börjar komma krypande innom mig...

något välbekant, en längtan... en syskonlängtan.

 

Jag har ju tidigare inte känt mig redo, men då vi trots detta inte använt något skydd sen vår prinsessa kom, så börjar de otäcka tankarna krypa fram.

 

Inte en gång till ??

 

När vi plockade bort lillans små kläder i 50-56 så gjorde jag ju det i hopp om att få plocka fram dom igen - till ett syskon.

 

Många många tankar virvlar runt, än är det ju inte samma känsla såklart för vi har ju vår lillskrutt.

Jag känner ingen panik ingen alls, MEN ... jag vill heller aldrig hamna där igen, i det svarta hålet !

bara tanken på det gör mig lite nervös och rädd.

 

Ja vi har börjat försöka... alltså försöka på riktigt inte bara "råka chansa" . Av att läsa många andra ivf bloggar där de fått barn så kommer tydligen syskonen som en dans efteråt, men tydligen inte här?

 

Nu har vi ju bara provat fullt ut med ägglossningstest i några månader men jag känner ändå den välbekanta känslan som jag hade förträngt... känslan att jag "vet" att det inte kommer gå... Jag bara vet det, jag har kännt den förr och känner så väl igen den.

 

Än är jag inte ledsen, har inte fällt några tårar för detta - det är ju lillskrutts förtjänst. För denna gången är jag ju lycklig... 100% lycklig just nu. Så jag tänker inte låta detta ta över. Jag vill bara göra det i bakgrunden utan att det påverkar våra känslor alls.... Haha så säger jag nu.... antar att det blir tuffare framöver när man måste bestämma sin framtid på riktigt... Ska det bli Ivf igen??

Orkar man ge sig in i den jävla soppan igen?

Är det ens möjligt med en liten ? Alla möten och läkarbesök... jag vet inte?

 

Jag har nog stoppat huvudet i sanden redan sådär som man gjorde i början av sin barnlängtan.... vi gick i 2 år utan att ens söka hjälp för vi hoppades ju att det skulle fungera tillslut... hur länge ska man gå den här gången?? Vill ju inte slösa vår tid om det nu finns en chans att ivf skulle kunna hjälpa oss en gång till..?

 

Tog ju 4 försök förra gången så det finns ju inget som säger att det ens lyckas en gång till ?

Konstigt det där med familje bilden... att man i sitt huvud ser en mamma, en pappa och 2 barn.

 

Jag får samtidigt ont i magen ens av att skriva detta för de finns så många som fortfarande kämpar för att bli en familj - ett barn...

Vi har ju redan fått allt vi önskade oss. Oxå har man mage att önska sig mer... Skämmes nästan !!

 

Men syskon är ju inte bara för vår skull... det är ju mest för hennes skull känner jag, att hon ska få uppleva att ha ett syskon vid sin sida. Någon som alltid kommer att finnas där...

 

Ja... vad gör man ? Väntar och bygger upp en hemsk längtan som kan riskera att ta över den lycka som vi redan har... eller tar man tag i saken nu innan vi börjar brytas ner...?

Fast det är klart 50 000 ska man ju fiska fram oxå på nåt sätt....

 

 

 

Tog en rensning i lillans garderob och oj - pinsamt hur mycker kläder jag hittade som aldrig ens blivit avända :(

Tänkte sälja av lite och slänger upp det här först

 

Här har vi ett Villervalla kitt i storlek 62.

Grön body och gröna byxor

80 kr för båda

Herregud va tiden springer iväg !

 

Förra veckan firade vi vår 1 åring här hemma och jag kan inte förstå hur fort det har gått.

En sprallig tjej som inte är bebis för fem öre längre

 

Hon kan gå... bara det är STORT !

 

Men när 1 års dagen kom så kom även pressen, ja pressen över ett syskon....

Det är nu folk börjar fråga när det är dax för syskon?

 

2 personer i vår föräldragrupp har börjat prata/planera syskon redan och nästan alla de bloggar som va gravida i samma veva som jag har en tvåa i magen - SHIT !

 

Även sambon har börjat längta ( han har velat ha en till sen dagen skruttan kom ! )

Jag vill väl såklart jag oxå men jag är mest nervös över att jag inte kommer orka med en graviditet OCH en 1 åring ?

Önskar det inte va sån press men det är det, ålders press och även det här att man vill ge skruttan ett syskon för att hon inte ska bli ensambarn, och gärna att det inte ska vara för många år emellan dom.

 

Sen kommer nervositeten ifall det ens kommer gå? Vågar inte ens försöka nästan för jag är lite rädd för att förstöra allt bra vi har just nu. Vill inte bli besviken och besatt och sen kanske behöva gå in i Ivf svängen igen - Tror inte jag har nån ork över till sån psykisk smärta...

 

Samtidigt, OM det nu inte går måste vi ju veta det, då kan det ju ta många år att få till ett syskon om ens aldrig så då kanske det är god tid att börja försöka ?

 

Många frågor som surrar runt. Vill ju egentligen bara njuta av det jag har just nu. Hmmm??

 

 

Jag visste jag kunde lita på er för att få reda på vad jag ville veta :)

Idag är jag febrig här hemma och det är mindre skoj. Jobbigt att inte kunna ge skruttan full fokus. Jag ligger mest i soffan medans lillan får leka ensam på golvet. Så gott att hon just nu är inne i en period då det är okej att leka själv med sina leksaker. Sitter och plockar länge med samma leksaker ;)

Även barnprogram har blivit lite intressant - haha hon är så söt när hon sitter och klappar händerna mot tv:n

Men just nu när man själv är sjuk måste jag erkänna att jag hellst hade velat vara ensam. Man får alltid dåligt samvete om jag tänker att något är jobbigt eller om jag vill vara utan henne - ibland är det ju faktiskt föör mycket hur efterlängtad hon än är. Men varje gång jag tänker tanken "va skönt det hade varit att bara få vara själv nån dag" så kommer jag genast på hur tacksamma vi ska vara och hur nära vi va att att bli utan allt det här underbara !!

För exakt ett år sen på lucia så va vi på sahlgrenska och plockade ut ett guld ägg, ett guld ägg som nu ligger här brevid mig och ler sitt bredaste leende :)

Har egentligen inte så mycket mer att säga än att jag är såååå Tacksam !!!

Herregud va tiden går fort, jag önskar jag hade mer tid för bloggen men det har jag inte !!

dockan växer så det knakar. Hon är nu helt stabil i huvudet och behöver ingen hjälp alls med att hålla det uppe ;)
Hon drar sig även upp till sittande ställning om man drar upp henne i armarna.
Amningen känns inte riktigt tillräcklig längre så hon får även 2-3 flaskor tillägg per dag

Hon är glad och flinar för det mesta och jag riktigt längtar tills hon kan skratta med ljud - kommer vara underbart.





Idag har jag hunnit läsa ikapp lite bloggar så jag har inte glömt er trots att jag inte hunnit kommentera.

Jag är glädjs med Nenne som fått sin flicka, med Evl som fått sitt efterlängtade plus och många av er andra såklart.
Och jag gråter med "smultron på strå" efter att ha läst hennes fruktansvärda berättelse :(
Det gör ont i hela kroppen att läsa om er som fortfarande är kvar i barnlöshets träsket och jag önskar så att alla fick sina efterlängtade barn.

Har varit på efterkontroll på mvc och där skulle det diskuteras p-piller och sådant.
JAG AVSTÅR !!!

Jag skulle inte vara redo alls för ett syskon precis nu, men självklart önskar vi att vi kommer kunna ge våran flicka ett syskon och det hade ju varit ett mirakel om det plötsligt kunde ske helt naturligt... Så Nej jag kommer inte börja med några p-piller eller liknande. Vi får se vad som händer helt enkelt.
Om vi kommer välsignas en gång till ?....

Annars har vi haft fullt upp det senaste
Dockan har nu varit på sin första hotell weekend ( med oss såklart) och det gick jätte jätte bra !
Skönt, då vet man att vi i stort sett kan åka vart som hellst med godingen.
Det va ett underbart spa hotell så vi försökte vila upp oss ordentligt inför dop planeringen

Så nu är det mycket som ska fixas och donas med, vi har bestämt att hålla mottagningen hemma och jag börjar smått ångra mig då det är alldeles för mycket att fixa med.
Vi blir ca 30 pers och det är klurigt att hitta sittplatser till alla, för att inte tala om all mat som måste ordnas.
Stolar och tallrikar bara det blir krångligt

Phu, så jag har händerna fulla denna och nästa vecka. Men dopsamtalet i kyrkan är gjort i alla fall så nu är psalmer och alltihop valt.

Vi valde även att ha med en låt - blev "sång till friheten" av björn afzelius & mikael wiehe
"Du är det finaste jag vet...." kommer passa otroligt bra ;)
Finns ingen mer passande låt.

Sen har jag hittat en dikt oxå som prästen ska läsa
den kommer här: