berättat!!!
Stora nyheter sen sist och det är att jag har berättat för min mamma......
Shit känns konstigt! Vi satt i bilen och så drog hon än en gång upp frågan om vi inte funderade på att skaffa barn snart. Kändes som om jag skulle explodera så då sa jag det! I stundens hetta sa jag det nog mest för att jag aldrig mer skulle behöva höra frågan av henne igen!
Reaktionen blev ungefär som jag trodde - hon blev såklart ledsen.
Jag fyllde i och försökte berätta hela historien och hon blev så arg att allting tagit sååå lång tid. Och ledsen över att det fortfarande är såå lång väntan kvar! Samtidigt blev hon ju glad när hon faktiskt förstod att vi ville få barn, hellst nu! Men sen kom väl rädslan även hos henne att tänk om ?? Hon sa det aldrig men jag vet att hon tänkte det!
För henne är ju detta något väldigt annorlunda. Hon känner ju ingen som inte kunnat få barn. Det är helt nytt för henne! Sen fick hon nästan lite dåligt samvete - En annan blev med barn bara nån vifta med ett par kalsonger Haha
Jag vet inte riktigt hur det känns än.... klart det känns lite skönt att hon vet men samtidigt får jag nästan ännu mera press... Nu kommer ju hon oxå ligga i och vara nyfiken varenda månad om det satt sig eller inte! Ännu en person att göra besviken :(
Och det känns lite jobbigt! Samtidigt ville jag inte berätta föör mycket. Drog inte upp precis HUR mycket vi längtar...för då hade jag bara börjat gråta och det ville jag inte!
Men nu är det i alla fall slutpratat - Tänker inte berätta för någon mer. Nu vet den viktigaste personen och hon har lovat att ta med sig hemligheten i graven!
Önskar så att vi hade varit stenrika så vi kunde gjort ett Ivf nu redan medans vi väntar! Åh är redo att börja spruta NU! tyvärr så är det bara jag som är sugen på att betala. E vill inte göra det, så jag antar att jag få resektera det och vänta!
Vill bara att mensen kan dra igång på riktigt denna gången nu så man kan glömma och gå vidare och kanske få nytt hopp till nästa gång!?
Vad skönt att du äntligen har berättat! Det kanske känns mest jobbigt nu men det kommer att bli bättre. Jag hoppas att din mamma inte är nyfiken varje månad så att du märker det i alla fall.
Jag kan ana att min är det men hon frågar aldrig och det är jätteskönt!!!
Förresten så berättade jag för min mamma på ungefär samma sätt =) Hon började också prata om barn, och att kusinen blivit gravid och var det inte dags för oss snart och då pallade jag inte trycket mer. Då berättade jag allt på en gång, bara rabblade upp det. Hon blev också så klart ledsen, men jag är så glad att hon vet. Hon är ett enormt stöd och jag tror att hon är jätteglad och hedrad på nåt sätt, att hon fått veta.
Hoppas att hoppet kommer tillbaka!!!
KRAM
Förstår att det känns jobbigt nu, men hoppas att du ändå känner att det var rätt beslut.
Kramar!
