lite tankar
Löjligt kanske men jag vill ha de bästa förutsättningarna denna gången att det sätter sig!
Men det goda humöret som befunnit sig här i några dagar börjar tyvärr att försvinna!
I och med att remissen blev skickad har många tankar kommit upp!
Vad fasen ska vi göra om det inte fungerar med IVF ???
Verkar ju faktiskt inte vara så vanligt att det fungerar tex på första försöket.
Vårat första försök kommer ju vara det största vi gör i livet och om det misslyckas så vet jag inte hur jag skulle orka fortsätta!
och vad gör vi om vi gjort våra 3 försök utan nån bebis i sikte ????
Skrapa ihop och lägga våra sista slantar på att betala själva.... sen då?? om inte det fungerar ??
Hur länge skulle man klara av att hålla på ? Hur länge skulle man ha råd ??
Vi har lixom ingen reserv plan.... vet inte om vi är så sugna på att adoptera tex.... inget vi har pratat om heller än men NÄR är det dax att ge upp ??? När är det dax att "hoppa från bron" ?
För det tror jag jag gör om det aldrig kommer bli något eget barn i mitt liv!
okej nu ska vi inte gå händelserna i förväg vi har ju bara skickat remissen än så länge och hoppet har ju inte helt dött ut än !
Men om det inte tar sig denna månaden efter spolningen så kommer jag i alla fall lägga ner, då är jag helt övertygad om att det aldrig kommer gå på naturlig väg!
Önskar att det inte va så långa köer.... frågade hur lång tid det kan tänkas ta innan vi får komma ens på samtal, och det är väl ca 3 månader i alla fall vi pratar om!
BLÄÄÄ!! enda hoppet är väl att någon ska lämna återbud, fast då är vi väl inte direkt först i kön att ringa heller!
BAJS!!
Lyckades inte själv med vårt första, kom inte ens till äggåterföring och det var tungt ska jag ärligt tala säga.
Men har dock en solskenshistoria att bjuda på. Två närma vänner fick efter lång väntan sin ivf i december 2008. Tog sig på första försöket, hon hade en problemfri graviditet och förlossningen gick som en dans. Den 12/9 fick dom en liten Alfred och allt går fortfarande jättebra!
Problemet är att man läser väl tyvärr inte så mycket om de som lyckas...
Kram,kram
Jag har själv inte lyckats på varken första eller andra men har läst om många som lyckats på första. Det har faktiskt varit väldigt vanligt i forumen jag läst och skrivit i.
Hoppet är det sista som överger än och än så länge så hoppas jag i alla fall att du fortfarande hoppas! Men jag vet...det är svårt. Jag vet själv inte var vår "gräns" går...vet inte om jag nånsin hade vågat att sluta försöka. Tror också att jag kommer att gå under då... :(
Skickar en stor och glad kram till dig i alla fall och hoppas att morgondagen blir bättre!
