ännu ett nederlag
Fan, börjar tro att det inte är meningen att vi ska få något barn??
Ringde sjukhuset idag igen eftersom min läkare aldrig ringde upp igår. Frågade sköterskan varför och hon skulle kolla.
- Jaha det va inte så konstigt hon har nämligen semester.....
Då brast det för mig ännu en gång... Började gråta i luren. Hon kommer tillbaka någon gång nästa vecka.
Jag förstår ingenting, det är ett skitet papper som ska skickas. Kan inte någon annan göra det!?
Jag frågade gråtandes sköterskan om jag kanske kunde få byta läkare....?
- Tycker du inte om henne ? fick jag till svar!
Gaaaahhhhhh!!! Nej jag tycker INTE om henne, tycker att hon har behandlat oss som skit. Vi får ALDRIG tag på henne när vi ringer. Och hon drönar och gör inte det hon ska!
Skit Skit Skit!!!!!
Detta sa jag inte för att jag innerst inne vet att hon oxå är en vanlig människa som har rätt till semester!
Men det gör lika ont för det.... varenda dag av väntan är en plåga för mig och det är detta ingen förstår!
Remissen skulle varit inne för nästan en månad sen om dom bara gjort sitt jobb ordentligt!
En hel månad där jag har gått och väntat och väntat och gråtit.
Är det ingen som förstår att för mig är det här lika viktigt som om jag hade varit sjuk i cancer eller vad som hellst. Ännu viktigare eftersom utan barn i livet så vill jag inte leva! Jag kan inte se en framtid utan något barn.... jag älskar inte livet så mycket så att jag tänker godta att leva utan barn!!
Jag måste bara få veta.... det är nog det som är jobbigast! Jag måste få veta om vi någonsin kommer kunna få barn!!??
Vet inte alls vad vi ska göra nu..??? Antar att det bara är att svälja ännu ett bakslag, och vänta.... vänta ännu en gång!
Jag har nog aldrig blivit behandlad så här jävla illa i hela mitt liv! Känns som om någon misshandlat mig - INNIFRÅN!
Vet inte om jag ska försöka övertala E om att vi borde betala själva.... Åh hade jag fått bestämma helt själv hade vi redan börjat men han vill verkligen inte lägga dom pengarna, när vi kan få göra det gratis! Och just nu så är det laddat för bråk här! Det är en jävla skillnad på vad han och jag får gå igenom varenda månad!
Jag tänker på det här VARENDA dag.... han verkar inte fattat allvaret i det hela ? Han tror ju fortfarande att vi ska lyckas själva och blir irriterad på mig när jag pratar ivf.... Han tycker jag är negativ och bara ser allt på ett dåligt sätt!
Åh!! Varför förstår han inte?? känns inte som om vi är på samma sida här, hur kan han fortfarande tro att det ska gå.... bara utredningen har ju gått 10 månader utan något - herregud! Förstår han ingenting!!!
Ja sedär nu fick han sig en känga oxå, Men ibland blir man ju bara övertrött på hela den här grejjen!
Han kan lungt vänta ett halvår (speciellt efter som han är så inställd på att det går tillslut ) Men jag är mer skeptiskt... tänk om det inte lyckas, och vi måste göra ivf i flera år.... ÅH Åldersnojja och tidspress!
Nä nu får jag nog gå ut en sväng innan jag kokar över här!!!!
Usch, det låter tungt det där. Man skulle önska att alla som jobbar med fertilitetsfrågor skulle förstå hur känslig man är och hur viktigt det är med rätt bemötande. För att inte tala om tidsaspekten, den borde de verkligen ha förståelse för!!! Hoppas att det snart ordnar upp sig för er! Be din man ringa nästa gång, så gjorde jag ibland för att bespara mig lite stress, men också för att han skulle bli mera delaktig. Tror tyvärr att många män (inklusive min) har lite svårt att hänga med i svängarna o de tar ofta mycket lättare på det hela, även om de längtar själva också. Stort lycka till och kraftkramar!
Hej, jag förstår precis hur du känner!
Min man och jag går inte alls igenom samma sak, han inser nog att vi behöver hjälp, men är väldigt positiv och tror att det kommer gå, det är väl bra det. Men han fattar ju inte hur jobbigt det är för mig och han tycker också jag är så negativ...men det blir ju värre ju längre tiden går, ju mer man får vänta...kommer jag någonsin få ett barn? Kramar
Nej fy fan för läkare och hela jäkla sjukvården!!! Önskar också att vi kände varandra, bodde typ grannar så vi kunde gråta tillsammans! Här är det INGEN som fattar vad vi går igenom, alla säger att vi ska vänta och att det är onödiga pengar att betala! Blir så TRÖTT på alla som säger så, orkar inte ens försvara mig!
STOR KRAM
Jag vet precis hur du känner det ...
Åh, vad irriterande. Tycker verkligen att sjukvården borde skärpa sig, det är ju faktiskt folks liv det handlar om. Även om det precis som du säger inte är cancer eller nåt annat dödligt, så känns det ju faktiskt som om man inte lever just nu, bara i nåt slags vaccum.
Att vara irriterad på maken har jag varit flera gånger under vår resas gång, jag vill ju börja försöka bli gravid redan när jag fått diagnosen endometrios, medan han vill vänta. Och nu har vi ju också börjar diskussionen privat/landstings ivf och jag kan ju säga att det är jag som för fram argumenten för privat... Han vill ju såklart också och nu har vi ju svart på vitt att vi behöver hjälp så det fattar han ju, men för honom är det inte NU NU NU på samma sätt som det är för mig. Han kan fylla sitt "vänteår" med annat, men det kan inte jag.
Kramar!
Det skulle kunnat vara jag som skrev det här inlägget. Så sjukt! Men vad glad jag blir över att allt gick bra för er. Ni fick en saga med ett lyckligt slut. Tack för det! Jag hoppas det händer för oss också..
