orättvist
Hm, vet inte hur jag ska få ur mig detta inlägg utan att låta som en riktig bitterfitta !
känner mig som en i alla fall!
Idag så fick vi höra lite nyheter.
Killens syster har skaffat ny kille för ca 3-4 månader sen... hon är 32 år.
Dom har redan flyttat ihop i ett nytt hus och hunnit förlova sig på denna tiden! Snabba puckar här!
Antar att ni redan vet som kommer snart.....
Idag berättades det även då att i Januari tänker dom slänga p-pillren ( om dom ens kan vänta tills dess)
Vad jag känner när det här berättades går lixom inte att förklara....
Jag blir lixom arg och förbannad och jag har ingen rätt att bli det!!
Jag är ju säker på till 1000% att dom kommer vara ett av de paren som bara slänger pillren och blir gravida redan på första försöket. ( hon har redan ett barn sen innan och det gick så lätt så )
Om dom här oxå "går om" oss så vet jag inte vad jag gör..... jag orkar inte EN till.... det är nog jobbigt med folk som man "halvkänner" men när det är så här nära människor så går det bara inte!
Jag får riktig döds panik här hemma nu. Känns som om vi har 3 månader på oss att lyckas nudå, jag VET att det här inte är nån tävling Men jag har ju precis gått igenom dethär med min egen syster jag fixar inte en till.
Den dagen dom kommer och berättar att dom ska ha barn så kommer jag bryta ihop totalt.
DET ÄR VÅRAN TUR INNAN!
Det är inte mer än rätt att vi står "före i kön" Vi har varit ihop så himla länge och försökt SÅ länge.... Jag godtar inte att det ska vara sånhär orättvisa!!!!
Hur ska jag kunna glädjas med dem ... ?? Nej det kan jag inte... hon har redan ett barn, Vi har inget!
Fan helvetes skit....
Klart jag vill att de ska ha fler barn oxå, är ju rena drömmen om man blir en stor familj, många kusiner till "vårt" barn, roliga födelsedagar och julafton...
Men nu finns inte "vårt" barn än och då är det inte roligt!
Blir så himla stressad..... men det är ingen ide att jaga upp sig för jag vet innerst inne att jag kommer att få gå igenom det här ännu en gång.... FAN och dom har längtat så på den familjesidan oxå efter barn barn! Och nu blir det inte vi den här gången heller som kommer kunna ge dom det!
ÅHHHHHH!!!!!!
Snacka om att humöret går upp och ner, igår kändes allt helt okej, men idag så rasade muren igen!
Kan dom för helvete inte vänta lite längre..... kan väl vara ihop ett år eller något åtminstone...
Hur kan det vara såhär orättvist...."gud" eller whatever kan väl dela ut ransonen lika för helvete... Ett barn till alla som vill ha först, sen kan man väl börja "dela ut" nästa!
Då ska man behöva gå runt och vara förbannad även denna dagen!
Varför kan jag inte låta bli att vara arg på henne då.. ??
Hon vet ju inte ens om vårat problem så henne borde jag ju absolut inte vara arg på!
Men kan hon nån gång sluta tjata om sitt barn planerande !!!!!
Hm... Hejsan Bitterfittan här ja!!!
Kan inte säga att annat än att jag förstår hur du känner. Det är ju som du säger inte en tävling, men inte kul att bli "omkörd" av par som precis börjat försöka. Jag håller tummarna för att det ska bli ni nästa gång!
Men du...man FÅR vara en bittrefitta när man är i vår situation. Det är ok och normalt och ibland ganska skönt!
För varje gång någon annan går förbi oss så känner vi oss ensammare och mer utanför än nånsin. Då ska det börja gullas med ännu en bebis och ännu ett par. Och ännu värre blir det faktiskt när alla inte känner till problemen heller för då sitter man där och är redo att sprängas men måste hålla inne det och säga "Meeeeen guuuuud vad roooooligt för er".
Så fortsätt du att vara både arg och bitter för dig själv, det brukar vara ett bra sätt att få ur sig sina känslor, eller berätta för henne vad du går igenom så kanske hon kan anpassa sig lite? Det gjorde jag när min kusin berättade att hon var gravid. Först kändes det som att jag skulle gå under...men efter ett par veckor berättade jag för henne för jag kunde ju inte bete mig normalt i hennes närhet. Jag fortsatte vara en bitterfitta efteråt men nu visste hon i alla fall varför och hade förståelse för det också.
Men idag kan det gott vara pisselördag! =)
Kan inget annat än och hålla med dig!!!!! Allt känns så orättvist och hopplöst! NÄR ska vi får se det där fina plusset, frossa bland bebiskläder till VÅRT barn och kunna inreda barnkammaren?????
Det ska komma, men frågan bara är NÄR???
Suck!! Men vi sitter iaf i samma båt, skönt att vi kan stötta varandra och spy av oss våra tankar och aggressioner!
Många kramar till dig! <3
