gett upp hoppet...
Önskar jag kunde radera ut denna dagen och börja om pånytt.
Har haft många många jobbiga dagar i denna karusellen men idag bröt jag ihop en liten smula!
Helvetet kom med ett jävla brak - har haft enormt ont i magen idag.... och helt grymma humörs svängningar!
Idag önskar jag att jag bodde helt ensam ute i skogen nånstans.
Lite lättande va det ju eftersom jag nu vet att om 10 dagar e det spolnings dax.
Så jag ringde till sjukhuset för att boka tid.... då säger sköterskan i luren att -ja vi ska försöka men kan ingenting lova , är mycket möjligt att det eventuellt skjuts upp till nästa månad. bara så du e beredd på det. Om du inte hört något av oss under veckan så får du ringa igen
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
NU JÄVLAR !!!! Jag finner inga ord längre, hur mycket otur ska man stå ut med ????
Aldrig i livet att jag väntar.... ska ge dem några dagar MAX sen får jag hitta nån privat klinik att kontakta.
Dag 10 ska jag fanimej ligga med benen i vädret i den där förbannande stolen om det så är det sista jag gör !!!!
kostar 2500 kronor, visst det är en slant som jag absolut inte vill lägga men det kommer jag göra ändå.
synd bara att vi bor i en liten håla och närmsta privat klinik ligger garanterat i göteborg... Så det blir lång väg att åka oxå.
Efter att jag åter igen gråtit mig helt tom efter samtalet så känner jag bara hur jag inte orkar mer!
Detta tar ju något enormt på psyket..... Känner mig helt värdelös :(
Ledsen oxå över att jag faktiskt tappat hoppet. Förut så "trodde" jag ändå att vi kanske skulle lyckas själva helt plötsligt, Men den känslan är nu helt som bortblåst.
Jag VET att vi aldrig kommer lyckas på egen hand, varför skulle vi göra det ???
Jag VET att vi inte kommer lyckas efter spolningen heller.... så just nu känns den oxå helt värdelös!
Är livrädd över att göra IVF oxå..... vad händer om inte det heller lyckas, när man redan känner sig helt hopplös.
Kan man sjunka mycket längre ner..... ? Oja mår helt värdelöst nu och vet att jag ännu inte varit ända ner på botten.
Mina underbara humörsvängningar har även gjort mig sur och irriterad på killen oxå....Försöker att trösta mig men VAD ska han göra... ??? Finns ingenting han kan göra.
Trött på att allting bara hänger på mig....
VARFÖR är det bara tjejen som får utstå all skit i detta.
Att det bara är mig allting ska göras med, det får mig att känna ännu mer att det är MIG det är fel på!
ÖNSKAR ATT JAG ÅTMINSTONE FÖTTS SOM KILLE !!!
Ja då har man spytt lite galla här igen då .....
Åh vännen, kramar om!!! Jag känner EXAKT som dig!!! Det positiva är ju att du och jag ligger nog tydligen ganska nära i cykel, eftersom jag fick helvetet igår ... Jag hade precis samma känslor som dig då, funderade till och med på att stanna hemma från jobbet. Dock masade jag mig dit, vilket jag är superglad för nu eftersom man måste tänka på annat då.
Men jag känner som dig, tänk om vi aldrig lyckas??? Tänk om IVF inte fungerar på oss??? Och jag har så ofta fått höra fraserna: "när du nu vet att det inte är något fel så ska du se att det blir bebis", eller "när du gjort spolningen så har ni större chanser ..." Fan, har ju gjort allt det där och inte fan blev jag med barn för det!!!!! Nu ska jag börja med pergo på torsdag, då ska det fan banne mej lyckas annars vet jag inte vad jag gör!!!! Är så jävla trött på allt rent ut sagt!!!
Hoppas du mår bättre snart, det är alltid värst den dagen fanskapet visar sig! ;/
Många kramar N
Ja, visst är det orättvist att tjejerna ska stå ut med allt. Men förhoppningsvis blir det vår tur sen när man får känns närheten till en bebis i magen...
Och vad surt med spolningen, hoppas att ni kan få tiden!
