förslag
Jag tar tacksamt emot förslag för just nu så ser jag ingen framtid alls.....
Hur ska man tänka, vad ska man göra? Går det ens att planera en framtid..?
Vad gör vi om 10 år ?? Sitter ensamma bara vi två fortfarande ?? Fixar vi det ?
Skulle vårt förhållande klara av att bara vara vi två för resten av vårt liv..??
Svaret är NEJ !!
Jag står inte ut med tanken, Jag står inte ut med tanken att göra ivf i 10 års tid heller... vem vet hur detta egentligen påverkar våra kroppar ?
kommer vi bli sjuka ? Åldras våra kroppar i förtid ?
tittar jag mig i spegeln ser jag inte mig själv längre, bara en trött sliten, ledsen person.
Jag ser bara sorg i mina ögon... och jag ser äldre ut än jag borde... FAN
Under hela 2010 har jag varit hormonfri i 5 månader... betyder att jag har proppat mig med sprutor och hormoner i 7 månader på ett år.... kan aldrig vara bra för kroppen.
Är adoption inget för er?
Usch, det är inte lätt.
För mig är livet meningsfullt när jag får dela det med min man, våra katter, när jag får äta god mat, resa, träffa vänner, träna och pyssla. Samtidigt finns det en längtan efter att få tillhöra "föräldrarna"/"familjerna", och om jag aldrig kommer att bli en del av den gemenskapen så tror jag att jag kommer att skaffa mig nya vänner som också är barnlösa. Jag tror att mitt intresse för barn kommer att minska (distanseras). Och kan man inte släppa tanken på att man kanske skulle kunna få barn tillsammans med någon annan så blir det nog svårt att fortsätta leva tillsammans.
Alla val i livet innebär risker. Stannar man kvar och lever ett liv tillsammans utan barn så finns ju risken att man en dag blir lämnad tex när man redan kommit i klimakteriet och det är kört att försöka med någon annan. Men man kan drabbas av någon farlig sjukdom också, och då är man förmodligen bara glad att man överlever. Det är skitsvårt och egentligen är det väl bara tiden som kan utvisa om man klarar att ta sig igenom svårigheterna tillsammans.
Jag håller tummarna för er!
Nu har jag inte läst sin blogg från början men hur tänker ni vad gäller äggdonation/spermiedonation??
Jag håller tummarna att det går vägen denna gång!!
jag tycker ju att det finns många alternativ för er att testa innan ni ger upp och kanske fler ivf fram över? jag förstår att ni nu har försökt ett antal gånger ( har genomgått det själv) men om ni orkar så har ni alternativ kvar.
Håller tummarna för er!
Jag tror faktiskt att vi inte kommer att kunna hålla ihop ifall det inte blir något barn. Det låter brutalt att säga. Men jag skulle nog vara så bitter och försörd att det nog skulle vara omöjligt att leva med mig.
För att "inte tänka på barnlösheten" så shoppar jag dyra kläder och reser så mycket som jag hinner. Med detta får jag dövat det hela lite, men vi vet ju alla att det är omöjligt.
Så ett liv utan barn, nej det helt enkelt exicterar INTE!
Åh, känner så väl igen mig i dina funderingar och tankar, som man får efter åren av försök. Önskar det fanns något jag kunde säga/göra.
Försök att inte tappa bort kärleken till varandra - den är så viktig! Oavsett vart livet än för en.
Hoppas verkligen att ni snart lyckas i era försök även om det givetvis går att leva ett bra liv utan barn (tror även du i din bekantskap kan komma på många som lever underbara liv utan barn). Som andra har skrivit så finns det ju eventuellt andra alternativ än ivf, eller så kommer ni lyckas med ett ivf, men det är bara ni som kan känna och avgöra vad som är rätt för er. Önskar er dock all lycka och hoppas att ni kan få det ni önskar!
Kramar!
Tror verkligen att man kan ha ett meningsfullt liv utan barn. Man kan resa, engagera sig i en massa olika saker, testa att bo utomlands, utmana sig sjalv med nya jobb, projekt etc.. Sa visst tror jag att det gar aven om det inte ar det vi onskar idag.
Jag har inga som helst tvivel pa att min man och jag kommer fortsatta vara tillsammans aven om vi skulle forbli barnlosa. Vi har varit tillsammans i 10 ar och har ett bra liv. Visst skulle det vara tufft att acceptera, men vi har i alla fall varandra. Tank sa! Och tappa inte bort varann, ni vill ju ha barn tillsammans!
For att ge dig lite hopp, efter 5 1/2 ar sa ar jag nu i slutet pa vecka 15. Sa det kan handa aven om det tar tid. Totalt 3 IVF, 4 FET och flera inseminationer. Men pausa lite ibland. Lat kropp och sjal vila lite da och da. Det gor en gott.
Lycka till!
Adoption? Jag har för mig att du tidigare skrivit att det inte är ett alternativ för er - varför? Jag tyckte det hjälpte otroligt mkt under "ivf:andet" att ha ett mål till som innebar ett "säkert" barn, även om man får vänta många år. Lycka till!
