Lycklig i Hemlighet ;)

Jag överlevde !!! ;)

Återigen tack för era tummar, ni är grymma för jag tror det hjälpte igen !!

Är egentligen alldeles för trött för att sitta upp och skriva men, detta får bli en sista kraft ansträngning innan jag somnar igen !

Vi åkte tidigare än va vi brukar eftersom det är så mycket snö, och det va tur det för det va lite köer och vi kom fram exakt när vi skulle.
Jag & E tittade på varann och sa " Nu går vi in och gör barn " ;)

Vi fick ett rum & en säng, sen fick jag byta om till de fulaste kläder jag någonsin sett. Jag är en väldigt liten person, så sjukhus skjortan va som ett stort tält på mig, och de hemska strumporna...
Kände mig som en gammal sjukling.
Om man inte skulle känna sig förnedrad när massa människor glor en rätt upp i mumindalen så gjorde man det nu.

Sen kom en sköterska och satte en såndär venflon i handen på mig, FY FAAAAN !!!
Jag klarar inte sånt... jag har aldrig haft en sådan förut och det gjorde svinont. Det va det hemskaste av alltihop tror jag. Redan här brände det under ögonlocken på mig.... och när då E satt och klappade tröstande på mig ville jag bara grina.
2 panodil och sen fick jag ligga där på sängen med en vetekudde på magen i 1,5 timme...

Denna väntan va inte rolig alls, istället för att vila och lugna sig ( som jag tror va meningen ) så blev jag hyperstressad och mer nervös av att ligga där... och smärtan i handen va riktigt äcklig.

Önskade att man sluppit ligga där så länge innan, allt hade kännts mycket bättre om man fått komma in direkt, de 2 panodilen kunde jag tagit hemma lixom.

E gick iväg och gjorde det han va mest stressad över ( behövs inte förklara hur det gick ),,, och sen kunde det sätta igång!

Vi gick till operations salen, E fick mössa och grön rock, jag fick fin mössa och en jäkla massa handsprit!
Inne i salen väntade 5-6 personer
Tjihooo

"hur många människor behövs för att göra ett barn? "
Ja sammanlagt en 7 personer tydligen ;)

Upp i stolen, i med morfin och sen va det bara att "slappna av" som sköterskan sa.
Jag låg och blundade hela ingreppet.

Och hur känndes det då???

Jag kan faktiskt glädja er med att det inte va så farligt! Jag hade förberett mig på en enorm smärta så jag blev glatt överraskad! Det kändes lite när han la lokalbedövningen.... stor spruta rätt in i härligheten !
Sen gjorde det lite ont varje gång han gick igenom med nålen in i varje äggstock.
Sköterskan frågade om jag ville ha mer smärtlindring men jag va lite halv borta så jag orkade lixom inte svara, och sen va det klart !

Efteråt blev det vila & fika och det kändes ungefär som mensvärk i magen. Nu hundra timmar senare är värken fortfarande kvar, men det känns ändå okej. Hade ju somsagt räknat med att ha ännu ondare.

7 hela timmar senare va vi hemma igen, och jag la mig och somna direkt.
lite yrsel,illamående och ont i magen nu men annars mår jag bra,
lite blod kom det oxå, men det är väl förståligt när dom stuckit sönder mig med nålar innanvändigt! :(

Det viktiga kanske.... 7 ägg fick dom ut.
7 st av 7 folliklar? så det va ju bra odds ! Jag är nöjd!!

Nu ber jag bara till högre makter att dom ska befruktas oxå !!!!!

Så ni som är troende kan väl be en liten bön för oss och våra små embryon :)
och ni som inte knäpper era händer håller stadigt i dom där tummarna !!

Shit vilket långt inlägg det blev, får nog räcka såhär för stunden !
Kram på er !!!