lurad på livet :(
Fan nu är vi mitt uppe i den där underbara sommaren då vi bara skulle "koppla av" och tänka på roliga saker...
Fnyys, jag tänker på barn mer än någonsin.
Jag och en kompis med en 1 åring hade bestämt att vi skulle till badhuset idag i det underbara vädret !
I sista sekunden ändrade hon sig och ville inte åka, tyckte det va tråkigt på badhuset och ville inte visa sig i bikini :(
Detta räckte för att det skulle flippa för mig, tårarna började rinna när jag lagt på. När ska jag få göra alla de här roliga "barnsliga" grejjerna som jag bara längtar efter varenda dag!!
Jag är en sån person som ääälskar att göra barn grejjer.... badhus, lekparker, djurparker, skara sommarland, liseberg you name it!!
Men man ska ju ha ett barn att uppleva allt detta med :(
E erbjöd sig att följa med mig till badhuset för att jag va så ledsen.... Åhhh söta rara, det va ju inte egentligen det detta handlade om.
Det va ju barnet jag ville åka med, det va ju därför det skulle bli extra roligt! Skulle jag och E åka ensamma till badhuset skulle ju folk undra vad det är för fel på oss.... badandes i barn bassängen...
Jag vill så gärna börja leva nångång och inte bara gå och vänta och tänka : nångång ska vi oxå få göra allt det där...
Fan, jag är så besviken på att livet är såhär !
Fick den där hemska känslan förut att jag bara ville ge upp, att jag ville lämna E och denna satans lägenheten som skriker barnlös !!!
Hur länge ska man orka ??? jag har frågat det förut men jag får aldrig ett svar !! För jag orkar banne mig inte mycket längre, jag blir ju lurad på livet här och nu ! FAN !
Man är ingenting värt som människa om man inte fått barn, jag tänker inte leva ett barnlöst liv - då dör jag hellre !
Äldre blir man oxå, och jag kommer vara fly förbannad på min födelsedag och bara gråta!
Jag vill inte bli äldre om vi inte kan få barn, hela livet rinner ju ifrån mig just nu!
får smått panik ångest här och försöker verkligen komma på något annat att leva för i framtiden men det finns inget !
3 jäkla år av försök.... det är ju sjukt lång tid.... 36 jäkla månader.... när bestämmer man att det är stopp..?? vid 5 års försök..?? 7 år...?? 10 kanske ??
om man mår såhär dåligt när det är underbart ute.. sommar och sol hur ska jag då kunna överleva vintern ??
Jag tror inte att jag gör det :(
kommer inte orka gråta på julafton ännu ett år.... jag lovade förr förra året att vi inte skulle sitta ensamma vid nästa jul, men hjälpte det något ? NEJ !
Jag grät helt hysteriskt på julafton och jag vill inte uppleva en enda jul till utan barn. Så det bara MÅSTE bo ett litet frö i min mage vid jul annars orkar jag inte leva mera !!!!!
Jag vet hur det känns så därför skriver jag inget speciellt, jag skickar helt enkelt en stor varm kram!
Du måste söka hjälp för dina tankar, allt kretsar verkligen kring något du inte kan påverka! Du kan ju inte sitta på julafton och lova dig själv ett barn till nästa jul, så funkar inte livet och det borde du ha lärt dig vid det här laget.
Jag är 37 år och har kämpat i 5 år för barn, ruinerat mig själv på ivf efter ivf. Du har iaf tiden för dig, tänk på det.
Jag tror liksom Nora att du behöver professionell hjälp, du verkar ju tyvärr ha gått ner dig rätt rejält... Jag önskar dig all lycka till och kom ihåg att du i såna här sammanhang fortfarande är väldigt ung! (Vid 27 års ålder hade jag inte ens några tankar på barn...)
Känner igen mig i dina ord. Jag och sambon har kämpat i sju år nu. Det tog flera år innan det blev en utredning, och den visa inga fel. Har gjort ett färskförsök och ett frys. Inte ens en antydan till plus. Det är tungt det man går igenom som barnlös. Har nu funderat på adoption? Vi har pratat om det, men ingen av oss är beredda att ge upp detta med biologiskt barn. Men ett tips vi fått är att bli medlem för att få kötid. Kram o lycka till!
Känner exakt likadant och förstår att det är grymt jobbigt. Men ni är ju ändå på väg. Kuren är snart avklarad och ni kan spendera sommaren med att försöka på egen hand. Skulle ni inte bli med barn på dessa två-tre försök så har ni iallafall mycket bättre förutsättningar inför IVF nu när ni inte har några bakterier och du har bättre slemhinnor.
Jag brukar tänka att på något sätt så kommer vi ju att få barn. Det är jobbigt att vi får vänta, men barn blir det. För er också!
Kramar!!
hej. jag undrar hur gammal du är?
Hej vännen! Kikar in här emellanåt och det gör mig så ledsen att du mår så dåligt. Jag instämmer nog med ovanstående, att du bör söka hjälp för dina tankar. Nu är det lätt för mig att säga som efter många om och men sitter hör höggravid, men det har minsann inte heller varit en lätt resa för mitt psyke kan jag säga. Lilla bebis har varit på väg ut alldelles för tidigt, första gången i vecka 25, sådant är också fruktansvärt jobbigt och jag har haft allt annat än en lätt graviditet. Har nu börjat blöda igen och kroppen mognar för en förlossning som antagligen kommer starta en månad för tidigt. Oro, tankar och ångest har präglat min graviditet men ändå är oerhört stor lycka så klart.
Det jag egentligen ville ha sagt är att bara för man är gravid så mår man automatiskt inte superbra hela tiden och livet leker, jag har haft hjärtat i halsgropen hela tiden och kommer antagligen ha esten av hela bäsens liv.
Önskar er all lycka till, försök iaf att njuta av sommmaren, som sagt ni KAN ju lyckas på egen hand. Tror ni behöver komma bort från alla behandlingar, salvor och skit. Det finns ju inget som säger att ni inte kan lyckas på egen hand.
Stor kram från mig!
Jag förstår precis hr du känner dig! Jag känner igen mig i ALLT du skriver!
Något som har hjälpt oss är att strunta i vissa saker som är så starkt förknippat med barn och familj. Vi har rest bort över julen de senaste 3 åren, vi tackar nej till fester där det är många barn och gravida, midsommar- och valborgsfirande firar vi med vuxna och inte barnfamiljer. Det är verkligen synd och trist men vi måste tänka på vår hälsa och väbefinnande och det här gör det enklare att klara sådana här högtider. Speciellt julen, den är jättetuff!
Jag är också som du som älskar att göra barnlsliga grejer som att åka till sommar- och badland, tivoli m.m Ibland lånar vi min mans systerbarn, men det e inte samma sak.
Jag skulle kunna räkna upp en jättelång lista på saker som man kommer missa i livet om man inte får barna, ibland gör jag det i huvudet också men då blir jag så himla deppig o arg.
Men barn ska vi få på något sätt. Allra helst ska det växa i min mage men annars får det bli adoption, men den processen är så oerhört lång, jobbig och dyr!
