upp & ner
Men i den här barnlösheten så går dagarna upp och ibland väldigt ner !
visst fasen känner jag att jag blir snuvad på livet som jag skrev, men jag skulle kunna överleva och verkligen njuta av livet om jag bara visste att vi nån gång kommer lyckas !!
Det är ju detta som gör mig plågad ända in i själen att inte veta !!
tanken att aldrig få ett barn och en familj, det är ju det som gör mig livrädd och det är det som gör att jag inte orkar! Men att vänta.... visst det får jag bara ta, som alla andra ivf; are
Men inte fasen är jag glad för min livssituation.... om ni andra ivf: are är nöjda och glada så berätta gärna vad ni har för hemligheter !!
i övrigt hade jag gärna tagit emot lite hjälp ! Jag hade nog mått bra av att prata med någon, släppa ut alla demoner som allt detta för med sig!
MEN !! jag gissar på att det är sahlgrenska som skulle erbjuda någon att prata med i såna fall, och jag har ingen möjlighet att åka fram och tillbaka till göteborg för något sådant!
Men visst... när jag gjort alla landstings försök och bara blivit ännu bittrare DÅ ska jag gladeligen ta emot hjälpen och försöka reparera mitt brustna hjärta!
Tills dess fungerar min blogg som min privata dagbok där jag skriker ut min ilska och mina innersta tankar och sen är det bättre för stunden !
Som idag tex..... idag är jag sprudlande glad och brunbränd och problemen känns långt borta!!
men jag vet att det inte krävs mycket för att allt ska rasera igen !!
men det är väl såhär det är att vara oförklarligt barnlös !!! En evig längtan och ett hopp som tänds och släcks om vartannat! ibland orkar man inte mer för att sedan resa sig igen !!
om ni aldrig kännt för att ge upp så har ni troligtvis inte längtat lika länge och intensivt som jag !!
men det vet jag att ni har, ni är många som längtat i många många fler år än jag.... och för det beundrar jag er!
jag ska klara mig igenom det här och jag ska stå med min familj på andra sidan när det här är över - om det så är det sista jag gör !!!!!!
Det kanske inte är någon tröst men min mail finns till förfogande, precis som du väntar jag men jag gjorde valet att inte göra IVF och hittills mår jag jätte bra.
Så vill du prata och slänga ur dig saker är det bara att skicka iväg ett mail, jag lyssnar och kommer att försöka ge så bra svar jag kan.
Kram
Känner verkligen igen det där med att det går upp och ner. Bara det inte går för mkt ner så...
Håller också med om att det är ovissheten som är det värsta. Tänk om någon bara kunde ha sagt till mig för ett år sedan, att nästa sommar kommer du att vara gravid - gissa vad många tårar jag hade sparat då. Och den där gastkramande rädslan av att "tänk om aldrig, hur ska jag orka leva då".
Men precis som du skriver så kommer du att klara dig igenom det här. Det är klart det går! Skriv av dig på bloggen under tiden bara. Stor kram!
Vilken stark blogg du har. Vad tycker du om att adoptera?
Trots 5 års barnlöshet och ytterligare 5 års sekundär barnlöshet så går det periodvis upp och ner. Men efter många år blir man härdad och gör det bästa av situationen.
Hoppas du får en superbra midsommarafton!
Kram Lila
Nu vet jag inte exakt var du bor och vad det finns för möjligheter där. Jag bor på en halvstor ort och jag har fått hjälp via psykologmottagningen på vår vårdcentral. Jag kom dit i och med att jag höll på att hamna i en depression pga både barnlösheten och en hopplös jobbsituation. Jag tycker att dethar varit tll jättestor hjälp - man får reda ut tankarna, får hjälp att hantera en del jobbiga tankar etc. Kanske finns det hjälp att få via er lokala vårdcentral eller liknande?
Den känslomässiga Berg och dalbanan är den värsta... Ena stunden kan man "glömma" sin barnlöshet, och rent av vara en smula lycklig nån minut, för att snart bli påminnd och rasa ner på jorden igen, platt som en pankaka, liten rädd och ensam. SÅ ENSAM!!! Det kan vara bra att tala med någon utomstående, nån som man kan älta med tills man ältat klart. Då man rett ut kruxet i själen!
Stor varm kram Ninna
.
Jobbigt att läsa att du mår så dåligt, ett tips till dig om du har långt till kliniken och deras kurator är att vända dig till närmaste sjukhus med kvinnoklinik - de har också utbildade kuratorer som har vana att höra och bolla med människor med barnlöshet, ivf osv.
Kände också att det var långt att utnyttja klinikens egna kurator.
Ta hjälpen, du förtjänar att må så bra du kan i den här situationen!
