Bitterfitta...
Tack för era värmande kommentarer, orkar tyvärr inte svara just nu... men jag är oerhört tacksam att jag "träffat" er !
Denna dagen har varit väldigt jobbig, speciellt att se E så ledsen...
Det gör ont!!
Han bara går runt och ser ledsen & gråtfärdig ut !
Han förtjänar inte detta!
Efter mycket funderande, så vet jag fortfarande inte vad vi ska göra med våra liv ???
Fortsätta vänta... i denna koma som vi lever i.... vänta i över 2 månader innan det är dax igen ?? För det ska väl säkert komma en "riktig" mens emellan...??
Känns otroligt hopplöst!
Känner det redan nu, att vi kommer bli ett sånt där par som aldrig lyckas... FAN !
Hur ska vi fortsätta leva.... känns som om vi inte har någonting...
ska vi alltså ha det såhär... att allt vårat liv handlar om är att lyckas....
kommer bli ett fruktansvärt år det här.. Jag som verkligen trodde på 2010, jag hade såna förhoppningar!
Vi lever inte nu - vi överlever bara
Nu får vi ju verkligen hålla i våra slantar oxå, för snart kommer den här längtan att börja kosta oss mer pengar :(
Jag vill inte leva såhär !
Det går inte ens att jämföra vad man kände när mensen kom innan ivf och ett misslyckande med ivf... då visste man ju nånstans inom sig att hjälp går att få... nu är man där och hjälpen fungerar inte ens !
Nu på kvällen kom första tecknet av rosa oxå.... max en droppe har kommit, men bara den droppen fick mig att förstå att det är helt kört !
Fan om mensen kommer imorgon. E´s födelsedag och han fick inte bli pappa...
Jag blir ju helt sängliggande av smärtor, och jag vill inte ligga döende på hans födelsedag !
Nej det ska vara falskt glatt humör och le utåt för alla jävla människor!
känns meningslöst oxå med de här vagitorierna.... vet inte om jag ska sluta med dom eller inte..? Känns ju lite löjligt men jag får väl fortsätta till dag 18 som det är sagt och sen behöva ringa sahlgrenska och meddela vårt misslyckande !
Tänker på att jag ska behöva berätta det för mamma oxå... att hon inte ska bli mormor :(
orkar inte.... vill inte !
Varför ska jag behöva såra alla andra oxå.... räcker det inte med att jag har gått sönder ?
Usch mår lite illa över hur glada vi va i början av ruvardagarna.... gick som på moln och pratade bebisnamn och saker vi skulle köpa, hur vi skulle berätta för hans föräldrar...
FUCK IT Säger jag bara!
Och den där jäkla "lycko ankan" ska jag knäcka nacken av !
Jag kommer nog vara såhär ledsen & ARG ett bra tag framöver, så om ni inte orkar läsa mitt klagande så får ni hoppa det !
Hur orkar ni andra resa er igen ?? Okej om man fått ett nytt embryo insatt den dagen man misslyckats men det är ju månaders väntan innan... och sen den jävla ruvarperioden igen... Fyyyyy
dessutom så ska ju alla satans kliniker ha påsk uppehåll, sommar uppehåll på över 3 månader,,, bla bla bla... det här kommer ju aldrig gå vägen ! Ska vi aldrig få vårt barn ????
Hade inte detta varit vår enda utväg så hade jag fasen gett upp....
stackars E som måste leva med ett jävla ofruktbart miffo !
Känns som om allt är bara mitt fel !!
Hatar mig själv! och vill egentligen aldrig gå igenom detta igen !
Lider verkligen med dig/er. Vet att man inte kan säga/skriva något som hjälper!
Fasar för att få uppleva samma sak nästa vecka!
Skickar många kramar! (Från en som förstår helt vad ni går igenom)
Finns ju inget tröstande att säga, men jag tänker på er! Stor kram.
Jag lider med dig... jag blir så ledsen av att du mår så dåligt. Känns faktiskt jobbigt att lämna dig och åka bort... Jag kommer att titta in i din blogg så fort jag är tillbaka igen, hoppas att du mår lite bättre då även om det är svårt. STOR VARM KRAM och Hälsa mannen din. / SmultronEtt
Stor kram. Ni kommer resa er igen och försöka på nytt, men ta den tid det tar till att bara vara förbannad och ledsen. Det behöver man också. Ni kommer att lyckas till slut, ni kommer att göra det!
Finns inga ord i världen som tröstar just nu. Men man orkar resa sig igen eftersom man inte har nåt val, så "enkelt" är det. Man måste gå vidare, livet stannar inte upp. Man måste fortsätta kämpa och försöka, och veta att man gör allt i sin makt för att lyckas få ett barn. Man måste dessutom tro på att man verkligen ska lyckas. Jag tror det är enda sättet.
Jag vet att ni kommer att resa er igen så småningom. Men det får ta den tid det tar. Ni måste tillåta er att sörja, innan ni kan gå vidare.
Stor varm kram
Lilla gumman... Jag är verkligen ledsen för er skull..
Ut med ilskan bara! Svär skrik och bryt för fasen nacken av ankan! Ut med alla känslor, våga sörja tillsammans med E.
Efter våra 2 misslyckanden så blev jag väldigt revansch-sugen efter någon vecka, jag ville börja sniffa spray och sätta sprutori magen med en gång. Vi hade dålig kvalitet och fick inga till frysen. Hoppet är det sista som överger oss! Har hört någonstans att man har lättare att bli gravid efter missfall eller misslyckad IFV.. Jag blev faktiskt spontant gravid efter vår första IVF. Jag hade en riktig mens och sen blev jag gravid. Tyvärr fick jag missfall men kanske ligger det lite, lite sanning i att det är lättare.. Vem vet...
UT MED ILSKAN och sorgen, sen min vän, kommer du att hitta styrkan att fortsätta!
Varm varm kram till dig och E!
vet inte vad jag ska skriva som tröstar dig heller. Förstår att det är jättejobbigt för er just nu, men ni får sörja och ta nya tag sedan. Håller med om att all väntan är Skit!
Kram
Tänker på dig!
Massor med Kramar
