gravid besked
Skrev en kommentar om Joannas inlägg där jag nämnde att denna resan hade varit så jäkla mycket enklare om man bara fått gå igenom den själv... Bara jag & E och inte behöva få gravid besked upptryckta i näsan nästan varje dag!
Som en rak höger !
Om man ändå slapp dessa besked från andra.... då hade jag kanske kunnat stå ut!?
Känns som om man är alkoholist eller nåt och alla andra sitter och lockar och läskar med massa sprit! Vart man än går sitter folk och dricker, drink tips, fester med oändligt mycket alkohol... ja ni fattar min löjliga jämförelse !
Har haft oöndligt många gravid besked under resans gång och nu sitter jag och "väntar" på nästa !
Jag VET att det kommer komma och jag försöker förbereda mig, även fast jag vet att det inte går !
Jag behöver kanske inte säga vem det är men det är en person i vår familj/släkt och beskedet kan komma precis när som hellst... Jag vill verkligen inte veta !
Jag känner faktiskt att personen i fråga inte förtjänar ett barn just nu.... sorgligt men sant, hon & hennes kille som inte ens varit ihop ett år har det dåligt... jag tror inte dom är rätt för varandra och dom verkar mest bråka ...man sätter fasen inte ett barn till världen för att försöka rädda ett förhållande !
Dessutom stör jag mig nåt enormt på hennes rökande ! Hon röker HELA TIDEN, hon blev gravid för ett tag sen men fick missfall... Hon fortsatte röka, både innan, under och efter ! Hur är man då funtad ???
Hon kunde inte ens sluta när barnet väl fanns därinne.... Så jävla dålig stil. Och jag VET att blir hon gravid igen så lär hon ju inte sluta i första taget!
Ja ja... så det här med att "tvingas" få ännu mer gravid besked går alltså inte att undvika.
Så då är frågan hur man lär sig att klara av det ????
Jag VILL klara av det! Jag MÅSTE klara av det.... för jag gissar att en hel del bebisar både kommer att bli till & hinna födas innan vi blir klara med den här resan !!!
Önskar så att vår tur blir nu i maj, tänk vad hoppfull jag va vid nyårs skiftet - 2010 skulla bara bli VÅRT år !!
shit... i juni har halva detta "underbara" året redan gått... skrämmande !
Hur tiden kan gå så fort & så långsamt på samma gång!!
Har ni några förslag på hur man kan bygga upp hoppet igen...??
Jag vill så hemskt gärna hoppas men jag kan inte... än...!!!
Förstår hur du känner, både att bloggare blir gravida och vänner och bekanta. Och visst är det extra orättvist när personerna inte bryr sig tillräckligt för att t ex sluta röka, dricka mm (har själv en sån person på jobbet).
Håller verkligen tummarna för att ni ska lyckas nästa gång. Stor kram.
Tack för din fina och oerhört stöttande kommentar på min blogg vännen!
Tror vi förstår varandra precis på den här punkten. Skönt att man inte är ensam, men ändå, klart man önskar att folk skulle veta bättre. Om de inte har nån aning om hur de ska bete sig kan de väl i så fall fråga lite försiktigt eller läsa på. Det finns hur mycket information som helst på nätet!!!
Åh, så arg man blir!!!
Det där med hoppet är svårt. Jag sitter här med samma fråga...vet inte om jag har nåt bra svar egentligen. Jag försöker i alla fall att fokusera på allt det andra som funkar bra i våra liv just nu. Och ibland vågar jag till och med föreställa mig hur vi har blivit en familj och har det underbart tillsammans. Men vips, så försvinner den där målbilden igen....
Massor med kramar till dig tjejen!!!
Jag och min sambo är i samma sits som ni. Vi har snart försökt i två år och är precis i starten på våran utredning. Runt omkring oss föds det barn och visst gör det längtan ännu starkare.
Jag vet hur den där svarta känslan så lätt kan slå rot. Särskilt när andra människor (vänner som vet om våran situation) är sårande taktlösa. Jag har till exempel en vän som har varit tillsammans med sin pojkvän i fyra veckor. Sammanlagt har jag och den här tjejen haft tre diskussioner om huruvida de ska skydda sig eller ej. Jag kan inte ta ansvar för det, men det verkar inte gå in, utan tjatet fortsätter. En kväll då jag var på besök hos min vän sa hon (jag citerar) "om jag blir gravid nu så dör jag, jag skulle typ ge bort barnet till dig, det skulle bli typ en miranda/charlotte-situation". Jag vet att det inte var alls så hon menade, men det kändes, och för första gången vet jag hur det är att inte kunna gråta för sånt som gör mig ledsen. Min puls dundrade fram som ett ånglokomotiv. Jag kunde inte svara för jag hade verkligen inget att säga om den saken.
Det jag vill komma till är att jag hanterar situationer som dessa så här... Om min vän skulle bli gravid skulle jag inte vara annat än glad för hennes skull. Jag skulle längta efter att få hålla i den lilla skrutten. Det skulle jag. Vetskapen om att andras graviditeter inte påverkar min chans att bli gravid gör det så mycket lättare att hantera andras bebisbesked. Om det nu kommer några inom en snar framtid. Sen har jag andra vänner som är betydligt mer taktfulla och är noga med att fråga hur det går för oss och visar verkligen sitt stöd. Det gör det den här helvetesresan lite lättare. Hoppas ni får ett plus, snart!
Hälsningar
