återblick..
Minns hur LURAD jag kände mig förra gången ! Jag trodde verkligen att om man går hela vägen till testdag så är det garanterat ett plus ! Va ingen som sagt att progesteronet kunde fördröja mensen, så varje dag utan mens blev jag ju bara hoppfullare och gladare, minns att just då så "föll" många ruvare på mållinjen runt dagarna 11 och frammåt. Så när jag tjuvtestade dag 15 så va en del av min hjärna säker på att det hade gått!
hittade mina gamla inlägg om den hemskaste dagen i mars, slänger ut det för att jag förhoppningsvis kännt dom känslorna för sista gången !
Konstigt att man orkade resa sig och ladda om igen !
2 misslyckade ruvningar bakom mig - måtte det va slut på oturen nu !
Kan bli tjatigt att läsa för er som va med och "upplevde" det just då men då besöksantalet på bloggen har fördubblats sen dess så kanske det finns någon som vill läsa hur jag kände mig!
Så här kommer dom då, de två jobbiga inläggen om dagen då jag insåg att ivf inte nödvändigtvis måste betyda ett barn :(
********************************************************************************
hittade mina gamla inlägg om den hemskaste dagen i mars, slänger ut det för att jag förhoppningsvis kännt dom känslorna för sista gången !
Konstigt att man orkade resa sig och ladda om igen !
2 misslyckade ruvningar bakom mig - måtte det va slut på oturen nu !
Kan bli tjatigt att läsa för er som va med och "upplevde" det just då men då besöksantalet på bloggen har fördubblats sen dess så kanske det finns någon som vill läsa hur jag kände mig!
Så här kommer dom då, de två jobbiga inläggen om dagen då jag insåg att ivf inte nödvändigtvis måste betyda ett barn :(
********************************************************************************
Jag dödade min egen dröm!
"Ruvardag 15 idag och jag bestämde mig för att testa på morgonen. kl 5 nångång låg jag vaken och tänkte att vafan, nu kör jag bara...smög in på toaletten och gjorde allt väldigt tyst, som en barnunge tog jag med mig min lycko maskot som jag hade i knät de längsta 3 minuterna i mitt liv, händerna skakade helt hysteriskt när jag doppade stickan, sen la jag den på golvet medans jag tyst rabblade för mig sjäv... "det måste vara ett plus" ... "det måste vara ett plus" i hela de 3 minuterna.
Jag kollade med tårar i ögonen och den jävla stickan såg ut som den alltid har gjort - det blev ett minus!
En del av mig dog därinne på toaletten, resten av mig kröp ner hos E och berättade, Vi låg där och höll om varann, grät tyst och jag känner mig helt tom. Finns ingenting att säga.
Jag har kollat på testet hur många gånger som hellst idag för att försöka skymta nån liten skugga, men det är helt blankt :( Om det ändå hade varit en liten liten skugga....
Drömmen om lyckan tog slut här och jag kan inte förstå det. Jag hatar mig själv för att jag testade, men samtidigt... hade jag gått ända till dag 18 hade jag faktiskt varit säker på att få se plusset... och då finns det inga gränser på hur knäckt jag skulle bli!
Jag vet inte vad jag ska säga.... Känns helt värdelöst just nu, att vi gjort allt detta för INGENTING, helt i onödan !
Vi frågade oss själva vad vi skulle göra nu...?
Vi vet inte, har ingen aning, hela 2010 har vi bara väntat på detta, det va ju nu vi äntligen skulle få börja leva. Men nu vet vi ingenting, de senaste tre månaderna har vi inte levt.... bara väntat på detta i vår egen lilla värld. Nu finns det ingenting och jag känner mig helt tom! Känns som om vi förlorat vårt barn, "barnet" vi sagt godnatt till i snart 3 veckor :(
Känner mig så jävla lurad,och förbannad & ledsen såklart. Varför kunde vi inte få detta ??? Varför va inte vi värda ett barn efter allt det här ???
Samtidigt känner jag mig helt värdelös nu igen, för att min kropp inte kan göra nånting !! FAN !!
Ingen mens i sikte heller, skit, den kunde ju likagärna komma nudå, så man slipper att vänta på den skiten.
För varje dag den inte kommer, så kommer ju det lilla sista önske hoppet, tändas pyttelite igen, trots att jag vet !! Men hjärtat vill lixom inte förstå.... det hittar på olika förklaringar typ att det va för tidigt ändå... att testet va ett billigt ullared test och visade fel... ja ni förstår - det vill inte sjunka in!
Åh jag är så ledsen och känner mig helt trasig ! Min dröm om att vara gravid över sommaren med mage, är helt borta.... drömmen om ett barn 2010 är oxå helt borta... VARFÖR ; VARFÖR ????
Vad har vi gjort för att förtjäna detta !!???
Jag förstår ingenting!!!"
MITT HJÄRTA GICK SÖNDER IDAG !
*************************************************************************************
Tack för era värmande kommentarer, orkar tyvärr inte svara just nu... men jag är oerhört tacksam att jag "träffat" er !
Denna dagen har varit väldigt jobbig, speciellt att se E så ledsen...
Det gör ont!!
Han bara går runt och ser ledsen & gråtfärdig ut !
Han förtjänar inte detta!
Efter mycket funderande, så vet jag fortfarande inte vad vi ska göra med våra liv ???
Fortsätta vänta... i denna koma som vi lever i.... vänta i över 2 månader innan det är dax igen ?? För det ska väl säkert komma en "riktig" mens emellan...??
Känns otroligt hopplöst!
Känner det redan nu, att vi kommer bli ett sånt där par som aldrig lyckas... FAN !
Hur ska vi fortsätta leva.... känns som om vi inte har någonting...
ska vi alltså ha det såhär... att allt vårat liv handlar om är att lyckas....
kommer bli ett fruktansvärt år det här.. Jag som verkligen trodde på 2010, jag hade såna förhoppningar!
Vi lever inte nu - vi överlever bara
Nu får vi ju verkligen hålla i våra slantar oxå, för snart kommer den här längtan att börja kosta oss mer pengar :(
Jag vill inte leva såhär !
Det går inte ens att jämföra vad man kände när mensen kom innan ivf och ett misslyckande med ivf... då visste man ju nånstans inom sig att hjälp går att få... nu är man där och hjälpen fungerar inte ens !
Nu på kvällen kom första tecknet av rosa oxå.... max en droppe har kommit, men bara den droppen fick mig att förstå att det är helt kört !
Fan om mensen kommer imorgon. E´s födelsedag och han fick inte bli pappa...
Jag blir ju helt sängliggande av smärtor, och jag vill inte ligga döende på hans födelsedag !
Nej det ska vara falskt glatt humör och le utåt för alla jävla människor!
känns meningslöst oxå med de här vagitorierna.... vet inte om jag ska sluta med dom eller inte..? Känns ju lite löjligt men jag får väl fortsätta till dag 18 som det är sagt och sen behöva ringa sahlgrenska och meddela vårt misslyckande !
Tänker på att jag ska behöva berätta det för mamma oxå... att hon inte ska bli mormor :(
orkar inte.... vill inte !
Varför ska jag behöva såra alla andra oxå.... räcker det inte med att jag har gått sönder ?
Usch mår lite illa över hur glada vi va i början av ruvardagarna.... gick som på moln och pratade bebisnamn och saker vi skulle köpa, hur vi skulle berätta för hans föräldrar...
FUCK IT Säger jag bara!
Och den där jäkla "lycko ankan" ska jag knäcka nacken av !
Jag kommer nog vara såhär ledsen & ARG ett bra tag framöver, så om ni inte orkar läsa mitt klagande så får ni hoppa det !
Hur orkar ni andra resa er igen ?? Okej om man fått ett nytt embryo insatt den dagen man misslyckats men det är ju månaders väntan innan... och sen den jävla ruvarperioden igen... Fyyyyy
dessutom så ska ju alla satans kliniker ha påsk uppehåll, sommar uppehåll på över 3 månader,,, bla bla bla... det här kommer ju aldrig gå vägen ! Ska vi aldrig få vårt barn ????
Hade inte detta varit vår enda utväg så hade jag fasen gett upp....
stackars E som måste leva med ett jävla ofruktbart miffo !
Känns som om allt är bara mitt fel !!
Hatar mig själv! och vill egentligen aldrig gå igenom detta igen !
Jag kollade med tårar i ögonen och den jävla stickan såg ut som den alltid har gjort - det blev ett minus!
En del av mig dog därinne på toaletten, resten av mig kröp ner hos E och berättade, Vi låg där och höll om varann, grät tyst och jag känner mig helt tom. Finns ingenting att säga.
Jag har kollat på testet hur många gånger som hellst idag för att försöka skymta nån liten skugga, men det är helt blankt :( Om det ändå hade varit en liten liten skugga....
Drömmen om lyckan tog slut här och jag kan inte förstå det. Jag hatar mig själv för att jag testade, men samtidigt... hade jag gått ända till dag 18 hade jag faktiskt varit säker på att få se plusset... och då finns det inga gränser på hur knäckt jag skulle bli!
Jag vet inte vad jag ska säga.... Känns helt värdelöst just nu, att vi gjort allt detta för INGENTING, helt i onödan !
Vi frågade oss själva vad vi skulle göra nu...?
Vi vet inte, har ingen aning, hela 2010 har vi bara väntat på detta, det va ju nu vi äntligen skulle få börja leva. Men nu vet vi ingenting, de senaste tre månaderna har vi inte levt.... bara väntat på detta i vår egen lilla värld. Nu finns det ingenting och jag känner mig helt tom! Känns som om vi förlorat vårt barn, "barnet" vi sagt godnatt till i snart 3 veckor :(
Känner mig så jävla lurad,och förbannad & ledsen såklart. Varför kunde vi inte få detta ??? Varför va inte vi värda ett barn efter allt det här ???
Samtidigt känner jag mig helt värdelös nu igen, för att min kropp inte kan göra nånting !! FAN !!
Ingen mens i sikte heller, skit, den kunde ju likagärna komma nudå, så man slipper att vänta på den skiten.
För varje dag den inte kommer, så kommer ju det lilla sista önske hoppet, tändas pyttelite igen, trots att jag vet !! Men hjärtat vill lixom inte förstå.... det hittar på olika förklaringar typ att det va för tidigt ändå... att testet va ett billigt ullared test och visade fel... ja ni förstår - det vill inte sjunka in!
Åh jag är så ledsen och känner mig helt trasig ! Min dröm om att vara gravid över sommaren med mage, är helt borta.... drömmen om ett barn 2010 är oxå helt borta... VARFÖR ; VARFÖR ????
Vad har vi gjort för att förtjäna detta !!???
Jag förstår ingenting!!!"
MITT HJÄRTA GICK SÖNDER IDAG !
*************************************************************************************
Bitterfitta...
Tack för era värmande kommentarer, orkar tyvärr inte svara just nu... men jag är oerhört tacksam att jag "träffat" er !
Denna dagen har varit väldigt jobbig, speciellt att se E så ledsen...
Det gör ont!!
Han bara går runt och ser ledsen & gråtfärdig ut !
Han förtjänar inte detta!
Efter mycket funderande, så vet jag fortfarande inte vad vi ska göra med våra liv ???
Fortsätta vänta... i denna koma som vi lever i.... vänta i över 2 månader innan det är dax igen ?? För det ska väl säkert komma en "riktig" mens emellan...??
Känns otroligt hopplöst!
Känner det redan nu, att vi kommer bli ett sånt där par som aldrig lyckas... FAN !
Hur ska vi fortsätta leva.... känns som om vi inte har någonting...
ska vi alltså ha det såhär... att allt vårat liv handlar om är att lyckas....
kommer bli ett fruktansvärt år det här.. Jag som verkligen trodde på 2010, jag hade såna förhoppningar!
Vi lever inte nu - vi överlever bara
Nu får vi ju verkligen hålla i våra slantar oxå, för snart kommer den här längtan att börja kosta oss mer pengar :(
Jag vill inte leva såhär !
Det går inte ens att jämföra vad man kände när mensen kom innan ivf och ett misslyckande med ivf... då visste man ju nånstans inom sig att hjälp går att få... nu är man där och hjälpen fungerar inte ens !
Nu på kvällen kom första tecknet av rosa oxå.... max en droppe har kommit, men bara den droppen fick mig att förstå att det är helt kört !
Fan om mensen kommer imorgon. E´s födelsedag och han fick inte bli pappa...
Jag blir ju helt sängliggande av smärtor, och jag vill inte ligga döende på hans födelsedag !
Nej det ska vara falskt glatt humör och le utåt för alla jävla människor!
känns meningslöst oxå med de här vagitorierna.... vet inte om jag ska sluta med dom eller inte..? Känns ju lite löjligt men jag får väl fortsätta till dag 18 som det är sagt och sen behöva ringa sahlgrenska och meddela vårt misslyckande !
Tänker på att jag ska behöva berätta det för mamma oxå... att hon inte ska bli mormor :(
orkar inte.... vill inte !
Varför ska jag behöva såra alla andra oxå.... räcker det inte med att jag har gått sönder ?
Usch mår lite illa över hur glada vi va i början av ruvardagarna.... gick som på moln och pratade bebisnamn och saker vi skulle köpa, hur vi skulle berätta för hans föräldrar...
FUCK IT Säger jag bara!
Och den där jäkla "lycko ankan" ska jag knäcka nacken av !
Jag kommer nog vara såhär ledsen & ARG ett bra tag framöver, så om ni inte orkar läsa mitt klagande så får ni hoppa det !
Hur orkar ni andra resa er igen ?? Okej om man fått ett nytt embryo insatt den dagen man misslyckats men det är ju månaders väntan innan... och sen den jävla ruvarperioden igen... Fyyyyy
dessutom så ska ju alla satans kliniker ha påsk uppehåll, sommar uppehåll på över 3 månader,,, bla bla bla... det här kommer ju aldrig gå vägen ! Ska vi aldrig få vårt barn ????
Hade inte detta varit vår enda utväg så hade jag fasen gett upp....
stackars E som måste leva med ett jävla ofruktbart miffo !
Känns som om allt är bara mitt fel !!
Hatar mig själv! och vill egentligen aldrig gå igenom detta igen !
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag bär tvillingar och jag hade redan svagt plus rd 5-6, det kan även vara att ägglossningssprutan visar plusset men mitt plus pausade en dag efter det och sen ökade och ökade, rd 9 var den väldigt tydlig. Sen beror det ju på hormonerna oxå så man ska inte jämföra sig. Däremot kände jag ingenting nånstans i kroppen, inga tecken alls.Håller tummarna. Jag har ett önskemål, skulle inte du kunna kommentera inläggen vi lämnar lite mer, det är så trevligt när man kan få feedback ibland.Mariana
Postat av: Jenny
Uscha, hemsk läsning :(
Hoppas ni slipper det där igen!!!
Trackback
