Stånk & Stön
Shit va overkligt. Så när som hellst kan livet förändras helt och hållet för oss.
Jag har varit så övertygad om att bebis skulle komma tidigare än beräknat. Men bara för det kommer jag säkert gå över tiden... det vore väldigt drygt nu när vi är så nära.
Jag förstår knappt fortfarande vad det är som ska hända, bara att vi räknar ner till något. Så trots att både säng och vagn och babygrejjer står överallt så är det ruggigt svårt att ta in att vi äntligen ska bli föräldrar.
kan inte hjälpa att jag fortfarande känner att " det tror jag på när jag ser det" .
Ivf tiden har satt djupa spår som gör det svårt att tro på att det gick tillslut. MEN det gjorde det och här sitter man nu i en helt annan värld med en efterlängtad bebis nästan inom räckhåll :)
Vaknar varannan timma om nätterna nu, antingen för att vända mig i sängen eller för att gå på toaletten.
Ibland går jag på toaletten "bara för att" för att jag ändå är vaken och för att slippa göra det en kvart senare.
Börjar känna mig färdig med graviditeten nu.... hur mysigt det än är med magen så känns det som om jag går runt och pustar & stånkar för minsta lilla nu.
Att gå är jobbigt, att böja sig och gå i trappor är heller ingen höjdare.
Tycker det är svårt att hitta en bekväm ställning att sitta i oxå. Stolar är obekväma och soffan likaså.
och idag åkte jag buss till stan och det va INTE bekvämt.
Jag tänkte igår kväll på att det är lite konstigt att jag inte drömt någonting om bebisen eller förlossning, och bara för det så hade jag en mardröm inatt där jag blödde massor och inte fick tag i nån som kunde hjälpa mig.
Usch så när jag va uppe inatt så blev det extra check på pappret vill jag lova.
För nu är pappers analysen påbörjad igen, har ju kommit lite lite rosa några gånger under graviditeten och nu såhär i slutet kan jag inte låta bli att nervöst kolla.
Jag undrar så hur det kommer att starta..? Jag hoppas ju såklart hellre på vattenavgång eller värkar än nån hemsk blödning som skrämmer livet ur oss.
Tycker det är så läskigt att inte veta... att inte veta när, var och hur !
Men nu vill jag träffa lillskrutten därinne, längtar mer och mer för varje dag och känner att jag bara vill få förlossningen överstökad. Vill inte gå och vänta och vara nervös för något mer nu.
Jag vill ligga här i soffan och titta och gosa med vår alldeles egna bebis skrutt, få veta om det är en pojke eller flicka - bara en sån sak !
Jag är såååå nyfiken !!
Åh jag minns så när jag hittade din blogg, var väl februari eller ngt... Då satt jag där själv med en liten kula på magen, nu följer jag din blogg med vår lille kille i famnen! Kan fortf inte förstå, så jag förstår din osäkerhet!! Är så roligt, ska bli spännande att se vad ni får! :)
Nu är det inte långt kvar!
Min förlossning startade med mensvärk i ryggen, sedan tilltog det bara och så satte dem in ryggbdövningen. Vattnet gick aldrig utan dem fick ta hål uppe på förlossningen. Själva förlossningen kommer att gå jätte bra nu är det bara väntan som är jobbig, är jätte glad för er skull och snart har ni erat mirakel hos er.
Oj, nu har du inte alls långt kvar! Jag känner igen det där med att man bara går och väntar på att något ska hända.
Jag är bara åtta dagar efter dig i beräkningen och följer bloggen varje dag. Känner igen mig i det du beskriver, men nu är det så nära!
