lite sammanfattning
* Vecka 5 - Fick vi det efterlängtade plusset. Trodde knappt det va sant eftersom det ENDA jag kände va lite lite ömt i bröstens utkant. Detta hade jag haft under ruvarperioden och den lilla ömmheten avtog efter denna veckans slut. Har alltså inte kommit tillbaka sen dess.
*Vecka 6 - Känner mig helt som vanligt, inga symptom alls.
*Vecka 7 - Här börjar ett litet smått illamående, det är inte mycket men jag känner av det nån gång per dag. mot slutet av denna veckan spydde jag första gången. I övrigt ingenting.
*Vecka 8 - Enorm oro inför första vul, mycket illamående mest hela dagen som inte vill släppa. detta avtar dock under slutet av veckan.
* Vecka 9 - Illamåendet plötsligt borta ?? Mår lite halvkonstigt bara, spyr flera gånger denna vecka utan illamående. Här börjar jag känna mig lite tröttare än vanligt men bara vissa dagar.
* Vecka 10 - spökvecka för mig. Känner inga som hellst gravid symptom och börjar riktigt oroa mig för att något är fel..
* Vecka 11 - Inga direkta symptom denna veckan heller, men ultraljudet som bekräftar att det finns ett litet pyre därinne ändå ;) Mår i stort sett som vanligt, lite lite tröttare vissa dagar bara beroende på vad jag gör.
Och sen spyan i bilen påväg till ullared...
Vecka 12 - Hittils ingenting ! Är jätteglad att vi gjorde ultraljudet för utan det hade jag fortfarande tvivlat.
Man läser på gravid sidor att "nu ömmar brösten rejält..." Tydligen för andra men inte för mig. Mina bröst har inte förändrats ett enda dugg än så länge... inte blivit större, inte börjat ömma och inte blivit mörkare...
Det nämns om halsbränna... och det är inget jag kännt något av, inte heller någon metallsmak i munnen.
Jag har heller ingen "mensvärk" som vissa har.
däremot har jag börjat nysa ett par gånger om dagen och det har jag aldrig gjort förut... undrar om det har något med slemhinnorna att göra ?
I övrigt så märks det kanske lite på mitt humör, har lite kortare stubin än vanligt och blir lätt irriterad.
Självklart är jag glad över att inte ha så mycket symptom, bara allt är bra ändå... kommer helt enkelt att ta lite längre tid för mig bara att förstå att vi verkligen ska ha barn. ;)
Tycker det låter hur normalt som helst. Alla är olika och vissa gravidsiter om graviditet stämmer inte det minsta på mig, varelse med barn nr 1 eller 2.
Förr eller senare känner man sig jättegravid ändå, är ju nästan skönare med en mjukstart istället för massa olika symptom. Man hinner liksom ledsna på det innan vecka 40 :-P
Förresten, jag nyser också jättemycket! (är i vecka 21). Har aldrig reflekterat kring om det har med graviditeten att göra, men det kanske är så? Lustigt :-P
Jag går igenom samma sak som du. Men ditt inlägg gjorde mig mer lugn.
Jag är i vecka 9, men jag mår inte illa. Det enda som känns lite är mina bröst och att jag är väldigt trött. Sover konstant! :)
Jag har varit gravid 5 ggr i mitt liv. 3 fullgångna graviditeter, en sent missfall och ett tidigt missfall. Men i alla mina fem graviditeter så har jag mått illa. Men enligt bm så är alla graviditeter olika och det är väldigt vanligt att kvinnor inte mår illa när dem är gravida.
Jag ska gå på inskrivning på mvc nu på fredag och jag hoppas att jag kommer få se bebisen!
Lycka till med graviditeten! :)
Jag är på förlossning för igångsättning och har hittills inte haft halsbränna och mina bröst har inte ändrat storlek el form...så det betyder ju ingenting
Som sagt, en del får inga symptom alls! Ja hade få, och de kom längre fram om ja inte minns fel! Sköt om er! Kram!
jag har oxå blivit gravid med hjälp av IVF. Grattis till de lilla livet!
Ville bara säga att det där med att du inte känner alls av brösten är helt normalt, alla har inte ont i dom. Jag är i vecka 21 nu o har precis börjat känna liiite att de börjar spänna o växa annars inget innan. Jag har mått hur bra som helst under hela tiden så jag ska inte klaga om de kommer...men oavsett så är det värt all smärta i världen.
Lycka till med allt. NJUT av tiden här och nu (även om det kan vara svårt ibland, spec i början)
Lyssna inte så mycket på vad andra har varit med om, hur de upplever sina graviditeter utan lyssna på din egen kropp! =) Bara din kropp vet hur den vill reagera när du är gravid, eller hur?
Gillar verkligen din blogg så jag kollar in lite då och då. Lycka till med allt!
