oroad
har läst om något som kallas "spökveckor" kan jag vara där redan tro??
För känslan av att vara gravid har fortfarande inte infunnit sig, symptomen har helt avtagit och det enda som är kvar är ett lite halv ilskt humör.
En del av mig hurrar, wow kan man vara gravid och må såhär ;) helt symptomlös... den andra delen oroar ihjäl sig...
veckan vi fick se lillfisen och se att det fanns hjärtaktivitet va den bästa veckan hittils, DÅ trodde jag på det och va sådär superlycklig.
Nu är vi i vecka 10 och jag kunde inte vara mer rädd och nervös.
Hade i min fantasivärld nog trott att man kände i hela kroppen att man va gravid, att man bara visste det. Men allt jag kännt hittils kan bara liknas med typ en influensa eller magsjuka eller nåt, som nu är över.
Inget riktigt tecken lixom på att det skulle finnas nåt levande där inne.
skulle så gärna vilja se den lilla igen, det hade verkligen lugnat mina nerver, men samtidigt försöker jag rycka upp mig och låta dagarna gå... vänta är ju det enda vi kan göra!
Tanken är att vi ska berätta för hela E´s familj i helgen men jag har definitivt fått kalla fötter...
Jag vill verkligen känna glädjen och ta åt mig av alla grattis som kommer. Men jag är så rädd för att den inte lever därinne!!
Vågar knappt uttala såna här fasor. Men jag skulle känna mig helt förstörd om vi sitter där och berättar och är lyckliga och sen visade det sig att det bara va lögn !
Phu, hur klarar ni andra att tro på den här drömmen ?? Eller vaknar ni oxå med den här hemska känslan att det bara är påhittat.
Önskar att man fick gå på ultraljud varannan vecka för att känna sig lugn.
Nu ska jag jobba på mitt tålamod ! För det är det enda jag kan göra just nu... fortsätta andas och ha tålamod att dagarna ska fortsätta gå frammåt tills vi får se vårt mirakel igen!
HEJ!
Kul att du valde att fortsätta att blogga. Jag vill gärna fortsätta läsa om dig. Du behöver nog inte oroa dig så mkt men jag vet hur det är. Man kan inte riktigt tro att det är sant så det är lätt att tänka konstiga tankar. Begär att få göra ett UL till om du är orolig eller gör ett grav test till. Försök sen ta det lugnt och njuuut. Du ska se att du lugnar ner dig efter v.12.
Stort GRATTIS till graviditeten och KRAMAR från mig.
Hej!
jag förstår din oroskännsla och jag kan tänka mig att om jag va i din situation skulle jag känna likadant.. nu är det så att jag verkligen hoppas att snart få vara i din situation :) läst ett av dina tidigare inlägg om att du mailat till ludmila Ondrasek. vart hittar man hennes mail adress?? har sökt överallt.
kan du lägga ut den eller kanske maila den till mig!? kram å lycka till!!!
Kul att du fortsätter att skriva på bloggen. :-) Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, när man fick se hjärtat blinka trodde jag på det men nu är jag livrädd för att det inte finns något levande i min mage. Jag skulle också vilja göra ultraljud ofta för att kolla så att allt är OK. Jag hoppas att vi båda två får känna det lilla livet leva om i våra magar, DÅ vet vi att något lever därinne.
Kram
Jag hade precis samma tankar och känslor som dig, därför bokade jag in extra ultraljud för att kolla läget, jag betalde som ett vanligt läkarbesök 270 kr.
Roligt att du fortsäter blogga.
Hade precis börjat läsa när du fick de patetiska och korkade kommentarerna! Skriv vad du vill och var den du är. Att skriva dagbok/blogg är ju ett sätt att få ur sig sina tankar och funderingar. Att folk inte har någon självkritik när det kommer till att döma andra, skrämmande.
Jag kände precis samma oro som dig när symptomen försvann. Jag tror att många som har haft IVF för att bli gravida är extra rädda och att det tar längre tid innan man vågar tro på det. Men det är helt normalt att inte känna sig gravid hela tiden. Vi fick ett extra UL i vecka 12, det var väldigt betryggande.
Åh va gla ja blev att du fortsatte skriva... Jag var precis som dej otroligt nojjig HELA tiden, vågade inte ta åt mej när folk sa grattis och prata om framtiden... Men nu ligger han här i min famn och har somnat med flaskan i munnen, världens goaste! Klart du har en bebis i magen, snart sitter du också med en bebis och kan inte förstå att det är sant! Kramar!!!
Trodde också att man skulle känna mer, men jag kände mig mest "som vanligt" i de 42 veckorna jag var gravid. VI gjorde ett privat ultraljud v 12 för att lugna ner oss (läs mig :-)) Rekommenderas! Det blir så långt till v 18 när det är dags för RUL:et. Kämpa på!! Kramen /M
Jag var och är väldigt orolig av mig...efter ivf som vi båda gjort är man kanske lite extra orolig...vi bokade in ett privat vul i vecka 12+0,just för att efter det kunna slappna av lite mer.
Lycka till!
Jag tyckte att det var jättesvårt att förstå i början, och oroade mig hur mycket som helst för att något skulle vara fel. Vi gjorde ju KUB så då blev det ett ultraljud i vecka 12 vilket var väldigt bra för att få mig lugnad. Som flera skrivit så kan man boka ul privat, kan vara värt det för att bli lite lugnad.
Åh va roligt att du är tillbaka!! Jag förstår din oro helt och fullt. Är gravid med mitt första barn och allt känns ju väldigt overkligt. De enda bevisen man har är en plussad sticka och lite illamående. Det är inte alls konstigt tkr jag att man blir lite orolig!! De dagar med symptom klagar man lite inombords och de dagar utan symptom blir man orolig. Så det är nog lite så för oss alla tror jag. Om du kämpar på ditt håll så kämpar jag på mitt:)
Så roligt att du la ner pausen! Jag förstår din oro, jag blev gravid på ivf 3, begärde vul i vecka 6, gjorde det vanliga i v 8, gjorde kub i vecka 12, blev av med symptom i v 14 och bokade ul igen... Kub och ul bekostade jag själv, men det var det värt... Jag rekomenderar dig att gå och kolla, oro är ju inte bra för dig eller magen... Lycka till!
