fortfarande inga symptom :/
fortfarande otydligt om jag känner något... fick för mig att jag mådde pyttelite illa igår på eftermiddagen men det kan likagärna vart inbillning för det försvann snabbare än det kom.
En sak är säker och det är att jag inte har något morgon illamående i alla fall. Ligger på morgonen och riktigt känner efter och trots att magen är helt tom och jag är hungrig så nej ingenting.
däremot en annan grej som måste vara ett symptom är att jag plötsligt fått finnar... usch! Hade inte ens finnar i ansiktet när jag va tonåring.... men nu avlöser dom varandra. Detta får ju hemskt gärna försvinna illa kvickt för det tycker jag är äckligt!
flera gånger om dagarna bubblar jag av lycka för att sedan komma på mig själv igen att undra om jag verkligen är gravid ?!
Det är så konstigt, för det är inte missfall jag är rädd för utan det är bara min sjuka tanke om att det inte är sant.
Det börjar bli lite irriterande att jag inte riktigt kan tro på det. Jag riktigt ser framför mig hur vi går på det där ultraljudet och det är tomt, som alla gånger förut !
Kanske inte är så konstigt i och försig de här tankarna.... när man längtat så länge efter något och det plötsligt inträffar så kanske man inte tror på att det är sant!?
Eller så har jag bara blivit tokig!?
får för mig att graviditetstesten visar fel och att mensen håller sig borta enbart för att jag fortsätter med progesteronet !
Phu ! Ni anar inte vad jag längtar till den 19:e så jag kanske kan slappna av ! Längtar ju såklart ännu mer efter en putande mage som kan bekräfta att det bor någon därinne ;)
Tror ni jag har blivit galen ??
Tycker att den där overklighetskänslan är helt normal när man väntat och längtat så länge.
Finnar - det fick jag också, och tyvärr höll det i sig ett bra tag, men nu är jag istället jättetorr i huden istället. Spännande vad kroppen kan hitta på.
Du kommer inte att tro på graviditeten förräns bebisen är ute,det är så tyvärr i vår ivf-sits,det räcker inte när man sett hjärtat ticka,man hittar hela tiden nåt annat att längta efter,tecken och symptom.Symtom som illamående tex får inte alla och när man får det så tro mig du vill inte ha det,jag kände illamående fr v7,väntar tvillingar,den har varit hemsk,men för dig är det för tidigt att leta och oroa sig för tecken.Men det är inte lätt.Men försök att njuta istället.
Jag har inte heller några direkta symptom nu förutom att jag är jättetrött och har lite ont i magen av och till. Fick 2 finnar idag dock och blev glad (!)- det måste ju vara hormonerna tänker jag :-)
Jag förstår förstås precis hur du längtar till VUL...
Kram
Jag vet att du inte blivit tokig :) Är nog en normal känsla när man gått igenom det ni gjort. Hoppas tiden kommer att gå fort.
Kram!
Åh grattis! Äntligen! Har verkligen känt din hopplöshet, förtvivlan, ilska och frustation när jag läst det du skrivit. Nu känner jag din glädje och lättnad. Förstår att det känns som en stor tyngd har fallit av dina axlar. Så var det för mig med.
Var på vippen att vi oxå fick vandra på ivf-stigen. Vi hade dock turen att lyckas på egen hand tillslut.
När vi väl testade pos så var jag jättejätterädd för mf men samtidigt så var det så befriande att jag faktiskt kunde bli gravid.
Stundtals kände jag mig sjuk av oro att nåt skulle hända även fast vi sett ett hjärta picka. Visst tror man att man är galen men det är så det är helt enkelt:)
Jag önskar er all lycka! Kommer fortsätta följa bloggen med spänning och min magkänslan säger mig att detta kommer gå finemang!
Jag håller med om att oron försvinner tyvärr inte efter VUL. Inte efter RUL heller. Och när barnet är fött så hittar man saker att vara orolig för också. Så det är bara att acceptera oron, det är så att vara förälder! Men det är också så himla fantastiskt!
Var inte orolig för illamåendet, jag mådde lite illa totalt två veckor på hela graviditeten. Och det var runt v 13, innan det kände jag absolut ingenting förutom ont i magen.
Lycka till!
