förlossnings skräck
Igår va vi på vår första föräldraträff. Hm, kan säga att jag inte är helt övertygad. Tyckte inte det va nåt speciellt att ha. Inga par i vår ålder och inga som man klickade med och kände att man någonsin skulle vilja träffa igen.
Det enda jag blev övertygad om är att jag absolut inte vill genomgå en förlossning :(
Har hela tiden haft inställningen att det får bli som det blir och att det säkert löser sig. Men nu blev jag halvt skräckslagen. Jag vill verkligen inte göra det där...
Värkar och smärta och sånt är jag inte rädd för men det är just att spricka från A till Ö som skrämmer skiten ur mig. Jag vill inte trasas sönder helt och hållet innifrån och ska jag vara helt ärlig så skulle jag nog tusen gånger hellre välja snitt.
Men där har man väl inget att säga till om ?? det får man väl inte bara välja bara sådär?
finns inget som va nåt naturligt med hur bebisen hamnade i min mage, så jag känner att det inte behöver vara nåt naturligt med hur den kommer ut heller.
Vet ju innerst inne att jag kommer bli tvungen att gå igenom förlossningen hur som hellst ändå, så det är väl bara att ställa in sig på det men jag känner att det finns två saker jag absolut inte vill gå igenom... det ena är att jag absolut inte vill klippas upp, inte under några omständigheter. Och absolut ingen sugklocka... det verkar vara helt fruktansvärt !
Usch vill sätta mig och gråta i ett hörn om jag tänker på såna här grejjer.
Så därför tror jag att jag sätter på skygg lappen ett tag till och bara "glömmer" bort det igen.
Får nog återgå till mitt "det får bli som det blir" tänk...
Så på tal om nåt helt annat så har jag pysslat lite mer med bebisens "mina första år bok" och idag gjorde jag klart släktträdet :) Bara alla namnen som ska fyllas i... alla utom lillskruttens förstås för det får vänta tills den har nåt namn :)
Fast jag tror så här: INGEN av de som blivit förlösta med hjälp av sugklocka eller klipp har önskat sig det. Det har helt enkelt handlat om en situation där man tagit till det för barnet eller mammas hälsa.
Känns inte som julafton där man kan önska på. Bara en tanke. Hoppas ändå att du får en okej förlossning.
Jag blev klippt under min första förlossning då den gick så fort och jag hade spruckit annars. Det låter helt sjukt och osant men det kändes ingenting, vad jag minns. Hade sådana starka krystvärkar då så jag fattade inte ens att hon klippt förrän efteråt.
Jag klipptes och det blev sugklocka och jag lovar att inget av det var hemskt för mig i alla fall. Sugklockan var inga problem alls, det var bara jätteskönt att min bebis kom ut snabbt. Och klippet kände jag inte av alls. När de sa "vi måste klippa" fick jag panik, men det kändes inte alls, som sagt. Det gjordes ju för att jag INTE skulle spricka.
Jag tycker du ska prata med din barnmorska om din förlossningsskräck, för det finns hjälp att få.
För mig är snitt den stora mardrömmen. Jag föder hellre naturligt tre gånger på raken än att snittas.
Jag ska få min andra son om fyra veckor och jag är inte ett dugg rädd; trots att jag gick igenom dina skräckscenarier. Jag var också livrädd för sugklocka innan förresten, saker man ser på tv osv ger än läskigare bild av verkligheten.
Det är jättehäftigt att föda barn, jag hoppas att du kan känna så sedan när det är dags.
Kram!
Jag kände som dig inför min förlossning.
Jag blev klippt & lillen föddes med hjälp av sugklocka...ingen höjdare...men tro mig man har en fantastisk förmåga att aningen förtränga eller helt enkelt vara så lycklig över det lilla livet som man längtate efter så så man minns inte alls vad som gick hur.
Kanske s¨vårt att ta till sig det nu men tro mig du kommer att förstå när allt är över=D
Jag har både snitt och vanlig förlossning bakom mig och skulle utan att tveka välja vaginalt igen. Det är en otroligt häftig upplevelse som man inte vill vara utan.
Jag sprack ganska mycket men det kändes absolut ingenting. Det syddes efter bedövningsspray och jag blev snabbt helt återställd.
Oroa dig inte. Det är det mest fantastiska du kommer att vara med om! Är lite avundsjuk på att du har det framför dig ;-)
Jag blev också klippt och sugklocka men som de tidigare skrivit kändes det inte. Vid ett klipp kontrolleras det bättre hur man spricker också... det gör ju så klart ont efter förlossningen men det går över... vid förlossningen vill man bara ha ut bebis så då blir den oron inte så hemsk som man tror innan. Vid andra förlossningen minns jag inte ens om jag sprack. Kejsarsnitt innebär ju också att du inte får lyfta på 10 veckor. Hoppas skräcken lägger sig, det är en mäktig känsla att föda barn men det viktigaste är iaf att bebis kommer ut och mår bra.
Förlöser bäbisar på jobbet- när jag inte är mammaledig dårå=) och många tror med det samma att jag skulle bli förskräckt av det. Men icke sa nicke.
Skithäftigt att föda barn.
Vill göra det om och om igen!!!
Du fixar det men jag tycker ändå att du borde ta upp det med din bm på MVC. Finns mycket fin hjälp att få.
