stressad
När jag va inne på förlossningen fick jag rådet att inte jobba åtminstone denna veckan. Det gör jag inte heller men känner ändå aldrig att jag får vila.
Förstår inte hur ni som jobbar heltid hinner med ????
Hela tiden är det något och jag skulle vilja ha EN dag som jag bara får ligga ner och bara vila.
måndagen va det informationsmöte för gravida på vårt sjukhus, så trots att jag hade ont släpade jag mig dit. gick sakta som en hundra årig tant som bajsat ner sig.
tisdagen va det besiktning på huset, Jag blev den enda som kunde följa med, tog flera timmar och det skulle gås i trappor och klättra ner i krypgrunden... phu, sen kom min systerson och lekte efter det några timmar och man är rätt så mör efter att krypa upp och ner på golvet, leka och bära runt.
samtidigt som det ska sittas i telefon och fixas allt med huset, ordna allt med banker och mäklare och gud och alla människor. Det är då inte bara att köpa ett hus...
idag är det föräldraträff, E blev tvungen att jobba i sista stund så jag hoppas att det känns okej att gå dit själv, för jag orkar inte ringa och avboka... men ser inte fram emot att sitta på den otroligt obekväma stolen i över 2 timmar.
Senare ska det återigen ringas till flera personer och fixa saker inför flytt.
Imorgon är det barnmorskan som står på schemat och sen är det dax för bankmöte.
Så trots att jag är ledig så känner jag mig inte ett dugg ledig. Inte om man tänker på att man faktiskt måste fixa mat varje dag och försöka hålla lite ordning i lägenheten som förfaller oxå.
Försöker verkligen vila all tid jag kan emellan allt detta, men då är det lätt att plötsligt glömma bort att äta eller nåt annat.
Jag mår mycket bättre i alla fall, men jag fortsätter att gå mycket mycket sakta och försöker ta det lungt för att inte få ont igen.
Va förresten inte nån urinvägsinfektion så vad det va som spökade de där två dygnen kommer jag nog aldrig få reda på.
Hade allt vart fruktansvärt gott att bara skitit i den där föräldra träffen idag och bara stannat hemma och gjort ingenting, men men, om en timma ska jag vara där och det är väl bara försöka skynda sig att göra sig i ordning och slänga i sig nåt att äta.
Förstår inte hur ni som jobbar heltid hinner med ????
Hela tiden är det något och jag skulle vilja ha EN dag som jag bara får ligga ner och bara vila.
måndagen va det informationsmöte för gravida på vårt sjukhus, så trots att jag hade ont släpade jag mig dit. gick sakta som en hundra årig tant som bajsat ner sig.
tisdagen va det besiktning på huset, Jag blev den enda som kunde följa med, tog flera timmar och det skulle gås i trappor och klättra ner i krypgrunden... phu, sen kom min systerson och lekte efter det några timmar och man är rätt så mör efter att krypa upp och ner på golvet, leka och bära runt.
samtidigt som det ska sittas i telefon och fixas allt med huset, ordna allt med banker och mäklare och gud och alla människor. Det är då inte bara att köpa ett hus...
idag är det föräldraträff, E blev tvungen att jobba i sista stund så jag hoppas att det känns okej att gå dit själv, för jag orkar inte ringa och avboka... men ser inte fram emot att sitta på den otroligt obekväma stolen i över 2 timmar.
Senare ska det återigen ringas till flera personer och fixa saker inför flytt.
Imorgon är det barnmorskan som står på schemat och sen är det dax för bankmöte.
Så trots att jag är ledig så känner jag mig inte ett dugg ledig. Inte om man tänker på att man faktiskt måste fixa mat varje dag och försöka hålla lite ordning i lägenheten som förfaller oxå.
Försöker verkligen vila all tid jag kan emellan allt detta, men då är det lätt att plötsligt glömma bort att äta eller nåt annat.
Jag mår mycket bättre i alla fall, men jag fortsätter att gå mycket mycket sakta och försöker ta det lungt för att inte få ont igen.
Va förresten inte nån urinvägsinfektion så vad det va som spökade de där två dygnen kommer jag nog aldrig få reda på.
Hade allt vart fruktansvärt gott att bara skitit i den där föräldra träffen idag och bara stannat hemma och gjort ingenting, men men, om en timma ska jag vara där och det är väl bara försöka skynda sig att göra sig i ordning och slänga i sig nåt att äta.
Kommentarer
Trackback
