längesen
Så enligt mig är hon knappt bebis längre utan mer en liten tjej.
Allt händer så fort så man hinner knappt med. Är inne i en period där det händer så mycket på en gång.
Jag har slutat amma och skruttan har börjat få smaka på mat - både pure och gröt.
Hon kan hittills få i sig ca en tredjedel av en liten burk och fortsätter det såhär bra kan vi snart ersätta en flaskmåltid mot burkmat.
hon har nästan skrattat högt vid några tillfällen och det är nästan så man vill gråta av lycka - vilket underbart ljud!
Igår rullade hon för första gången från rygg till mage, innan har hon kunnat rulla från mage till rygg :)
Och idag har hon för första gången feber över 38 grader.... mindre roligt men som tur e verkar hon inte medtagen och sjuk utan mer förkyld och glad som vanligt!
Förresten något helt annat som man varit befriad av väldigt länge...
På skruttans 4 månaders dag kom mensen tillbaka och den väckte många tankar och känslor...
De senaste 4 åren har mensen blivit så laddad och något fruktansvärt... det har alltid varit negativt eller "dag 1" när det ska räknas och sprutas... Denna gången kändes det så konstigt för jag behövde inte räkna något och jag blev inte ledsen... en helt ny känsla för mig!
Men med mensen så kom även många andra tankar fram.... ska vi skydda oss??
Jag har verkligen ingen aning?
Självklart skulle vi vilja få ett syskon till dockan om nu det är möjligt... men inte precis nu ju... känns som om kroppen borde återhämta sig riktigt först ?
Men det är lite jobbigt det där, för tänk om vi nu inte kan få några fler barn... då vill vi ju ändå veta det, så man i såna fall kan gå direkt på ivf igen... men vi måste ju såklart försöka själva först för man vet ju aldrig... kroppen kanske har förstått vad den ska göra.
Hade man vetat att vi skulle ha samma problem så skulle vi nog chansa och se det som ett mirakel om det gick.
Men samtidigt vill jag inte offra/missa våran dotters första tid... jag mådde ju faktiskt rätt piss som gravid med spyor och foglossning så jag skulle inte vilja göra om det precis nu, men tanken finns ju ändå där...
Jag står precis inför samma fråga, ska vi skydda oss?
Vi försökte få barn "naturligt" i 2 år men utan resultat. Vi skulle påbörja IVF korta vägen (privat) vid mensen i januari 2010 och vi väntade och väntade..men ingen mens kom. Istället kom ett plus! Vi som hade gett upp..så vi vet inte ens när vi "gjorde" henne. Så jag kunde tillslut bli gravid naturligt.
Nu är dockan 3.5 månad och nu är frågan...ska vi skydda oss när menscykeln kommer igång? Vi vill gärna ha fler barn och gärna ganska tätt men kanske inte såhär tätt. Hm..svårt. Vill dock inte börja med p-piller eller minipiller igen då jag åt det i 10 år innan och vill inte blanda in hormoner i cykeln igen.
Vi har inte bestämt oss :)
Vi plussade i januari 2011 såklart..inte 2010. Kan inte förstå att det är 2012 nu..jag är kvar i 2011..
Jag har haft samma tankar som du. Blev gravid spontant efter massor av år som barnlös och mot alla odds. Lill-pojken kom i juni 2010 och jag blev gravid igen i januari 2011 när mensen kommit tillbaka. Så nu har vi två barn med 16 månader emellan och det är helt fantastiskt! Vi skyddade oss inte eftersom vi inte visste om det skulle gå igen eller inte. Hellre tätt mellan barnen än inget syskon. Så resonerade i alla fall vi!
Dom säger att man har lättare för att blir gravid igen efter att man precis varit gravid, för att det finns så mycket hormoner och annat kvar i kroppen.
Jag hade kört på =). Det är ju trotts allt 9 månaders leveranstid på dom små liven.
