1 år tror jag visst att det gått !!

Herregud va tiden springer iväg !
 
Förra veckan firade vi vår 1 åring här hemma och jag kan inte förstå hur fort det har gått.
En sprallig tjej som inte är bebis för fem öre längre
 
Hon kan gå... bara det är STORT !
 
Men när 1 års dagen kom så kom även pressen, ja pressen över ett syskon....
Det är nu folk börjar fråga när det är dax för syskon?
 
2 personer i vår föräldragrupp har börjat prata/planera syskon redan och nästan alla de bloggar som va gravida i samma veva som jag har en tvåa i magen - SHIT !
 
Även sambon har börjat längta ( han har velat ha en till sen dagen skruttan kom ! )
Jag vill väl såklart jag oxå men jag är mest nervös över att jag inte kommer orka med en graviditet OCH en 1 åring ?
Önskar det inte va sån press men det är det, ålders press och även det här att man vill ge skruttan ett syskon för att hon inte ska bli ensambarn, och gärna att det inte ska vara för många år emellan dom.
 
Sen kommer nervositeten ifall det ens kommer gå? Vågar inte ens försöka nästan för jag är lite rädd för att förstöra allt bra vi har just nu. Vill inte bli besviken och besatt och sen kanske behöva gå in i Ivf svängen igen - Tror inte jag har nån ork över till sån psykisk smärta...
 
Samtidigt, OM det nu inte går måste vi ju veta det, då kan det ju ta många år att få till ett syskon om ens aldrig så då kanske det är god tid att börja försöka ?
 
Många frågor som surrar runt. Vill ju egentligen bara njuta av det jag har just nu. Hmmm??
 
 

Kommentarer
Postat av: Lilla Mysan

Känner igen mig i allt du skriver. Vår tös fyller ett om en månad och hon kom till på tredje och sista gratisförsöket via IVF (och vi gjorde även ett FET efter första försöket). Många tankar. Men vi kommer att försöka själva och ev. sedan köra IVF igen. Och blir det inget syskon kommer vårt mirakel att visserligen vara ensambarn men vi hoppas att vår kärlek räcker långt.

2012-09-11 @ 12:26:40
Postat av: Jessi

Hej! Vi blev oxå gravida på 3e ivf-försöket, efter många års försök. Jag valde att äta ppiller efter pga att jag alltid haft mkt svåra mensbesvär och ville inte riskera att bli dålig när jag var hemma själv med skrutten. Efter ett par mån med konstant blödning bestämde jag mig för att sluta och sätta in spiral istället... Det hann jag aldrig för jag blev gravid där på en gång! Tokigt, när man försökt så länge första gången! Så, inget är omöjligt! :)

2012-09-11 @ 13:46:40
Postat av: MDB

Känner igen mycket av det du skriver. Vi ville ha syskon ganska tätt, men jag var som du nervös över att ge mig in i ivf-svängen igen. Jag hade en tanke om att försöka ganska tidigt, innan jag började känna "riktig längtan" efter ett syskon för att inte känna pressen lika mycket och att vi då skulle ha ett par år "på oss" utan att åldersskillnaden blev för stor. Men så gick det på första FET:et, som jag verkligen aldrig trodde.

Visst är det lite tufft att vara gravid och ha en så liten, och jag är lite rädd hur det ska bli att räcka till för två småttingar. Men samtidigt känns det helt fantastiskt att E ska få ett syskon.

2012-09-12 @ 10:44:41
URL: http://minadrommarsbarn.blogspot.com/
Postat av: Linda

Jag hade precis samma tankar. Vi fick en tös tre veckor efter er och nu började vi också prata "seriöst" om när vi ska satsa på syskon och hur många försök vi ska ge det på egen hand. Vi blev klassade som ofrivilligt barnlösa så någon liten chans kanske det fanns att kroppen numera vet hur man gör :)

Vi började när dottern blev elva månader och vi blev helt ställda när det tog sig direkt.... nu sitter jag hör gravid i vecka 8 och en känsla av skräckblandad förtjusning. Innerst inne känner vi lycka trots diverse orosmoln som dyker upp då och då...

2012-10-12 @ 22:17:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0