bättre sent än aldrig :)
Först nu fick jag i ordning mina magbilder som ska in i "mina första år" boken.
Tog inte med alla eftersom det inte hände något de första veckorna.
Och tyvärr han det aldrig bli nån vecka 40 bild för det glömdes bort där i slutet :)
Men här har vi i alla fall min MAGE.... som jag saknar något enormt faktiskt !
Tog inte med alla eftersom det inte hände något de första veckorna.
Och tyvärr han det aldrig bli nån vecka 40 bild för det glömdes bort där i slutet :)
Men här har vi i alla fall min MAGE.... som jag saknar något enormt faktiskt !
Lillans rum
Här kommer lite bilder från skruttans rum som nästan är helt färdigt.
Bara lite små saker som saknas, tex gips magen som ska upp, tavlan med gips avtryck av hennes händer och fötter, ja såna där små saker.
Färgerna stämmer tyvärr dåligt i kameran, då väggen är mycket grönare i verkligheten.
lampan pysslade jag ihop av de överblivna tapeterna :)
Texten ovanför hennes säng är från Winnerbäcks "Kom Änglar" och stämmer Såååå bra !!
Bara lite små saker som saknas, tex gips magen som ska upp, tavlan med gips avtryck av hennes händer och fötter, ja såna där små saker.
Färgerna stämmer tyvärr dåligt i kameran, då väggen är mycket grönare i verkligheten.
lampan pysslade jag ihop av de överblivna tapeterna :)
Texten ovanför hennes säng är från Winnerbäcks "Kom Änglar" och stämmer Såååå bra !!
bloggandet
Jag ska försöka mig på bloggandet igen,
Lillans rum är nästan helt färdigt så jag ska ta lite bilder och slänga upp här.
// sandra, jag tror tyvärr att 62/68 badbyxorna är förstora, i alla fall om dom måste sitta åt i benen. lilla dockan har fortfarande bara 50 ;)
men tack för erbjudandet.
Jag ska klura ut hur jag ska göra på badbyx fronten... för bada ska vi!
ska iväg på en hotell weekend om 3 veckor och då kommer troligtvis första doppet bli av!
Så ska åtminstone försöka fixa badbyxor innan dess!
men det blir nog ett snabbt dopp eftersom hon fortfarande är så liten!
Ska klura på oxå om bloggen ska vara kvar som den är eller om jag ska ändra den.
Vi får se.
Lillans rum är nästan helt färdigt så jag ska ta lite bilder och slänga upp här.
// sandra, jag tror tyvärr att 62/68 badbyxorna är förstora, i alla fall om dom måste sitta åt i benen. lilla dockan har fortfarande bara 50 ;)
men tack för erbjudandet.
Jag ska klura ut hur jag ska göra på badbyx fronten... för bada ska vi!
ska iväg på en hotell weekend om 3 veckor och då kommer troligtvis första doppet bli av!
Så ska åtminstone försöka fixa badbyxor innan dess!
men det blir nog ett snabbt dopp eftersom hon fortfarande är så liten!
Ska klura på oxå om bloggen ska vara kvar som den är eller om jag ska ändra den.
Vi får se.
Badbyxor
Min lilla Älskling är nu över 2 månader gammal :)
För en vecka sen hade hon sin första förkylning... usch mitt mamma hjärta grät när hon snorade så hon knappt kunde andas.
Dt va grymt läskigt.
Men med massa koksaltlösning, näsfrida och sen nezeril så är hon bra igen.
Just nu försöker jag öva skruttan att sitta själv i babysittern, lillan har redan blivit van vid att bli buren alldeles för mycket så jag tror hon kommer bli en riktig liten mamma-gris :)
Och eftersom jag inte får gjort någonting alls hemma om dagarna så måste vi öva så hon kommer att gilla att sitta själv i babysittern lite.
Nu efterlyser jag badbyxor till skruttan !!
Jag vill så gärna åka och bada med henne men badblöjorna man kan köpa finns bara från 7 kilo och min lilla docka väger ju bara 4 så det är låångt kvar!
Finns det nån som har ett par ytte pytte små badbyxor från 4 kilo som ni vill sälja.
Har hittat från 4 kilo på nätet men då kostar dom 145 kr och det har jag inte lust att lägga.
så hojta gärna om nån ska sälja!
För en vecka sen hade hon sin första förkylning... usch mitt mamma hjärta grät när hon snorade så hon knappt kunde andas.
Dt va grymt läskigt.
Men med massa koksaltlösning, näsfrida och sen nezeril så är hon bra igen.
Just nu försöker jag öva skruttan att sitta själv i babysittern, lillan har redan blivit van vid att bli buren alldeles för mycket så jag tror hon kommer bli en riktig liten mamma-gris :)
Och eftersom jag inte får gjort någonting alls hemma om dagarna så måste vi öva så hon kommer att gilla att sitta själv i babysittern lite.
Nu efterlyser jag badbyxor till skruttan !!
Jag vill så gärna åka och bada med henne men badblöjorna man kan köpa finns bara från 7 kilo och min lilla docka väger ju bara 4 så det är låångt kvar!
Finns det nån som har ett par ytte pytte små badbyxor från 4 kilo som ni vill sälja.
Har hittat från 4 kilo på nätet men då kostar dom 145 kr och det har jag inte lust att lägga.
så hojta gärna om nån ska sälja!
irriterande
Mitt i all denna lycka så fick jag igår reda på att jag inte kommer ha nåt jobb att gå tillbaka till.
Det känns minst sagt piss !
Eftersom jag får så otroligt lite i föräldrapenning hade jag och E bestämt att jag skulle börja jobba 2 dagar i veckan efter nyår. Då är skruttan bara 4 månader :(
Men jag kände att det ändå va en bra lösning - hellst skulle jag aldrig mer jobba i hela mitt liv, bara vara hemma med min lilla älskling för alltid.
Nu visade det sig att våra planer sket sig totalt och jag har ingen aning alls vad jag ska göra ?
Ska jag börja på noll nu ? Börja söka jobb ?
och vem fasen skulle vilja anställa någon som bara vill jobba 2 dagar i veckan ett bra tag.... Fan!
Visste att livet va lite för bra just nu.
Jag vill inte att detta ska förstöra min underbara tid hemma med lill skruttan, jag vill inte ha detta liggandes i bakhuvudet hela tiden nu.
Om nån har nåt tips om hur man kan tjäna en extra slant så lyssnar jag gärna :)
Annars går allt bra här hemma, lill fisen är glad för det mesta och jag smälter varje morgon av hennes små leenden :)
Det känns minst sagt piss !
Eftersom jag får så otroligt lite i föräldrapenning hade jag och E bestämt att jag skulle börja jobba 2 dagar i veckan efter nyår. Då är skruttan bara 4 månader :(
Men jag kände att det ändå va en bra lösning - hellst skulle jag aldrig mer jobba i hela mitt liv, bara vara hemma med min lilla älskling för alltid.
Nu visade det sig att våra planer sket sig totalt och jag har ingen aning alls vad jag ska göra ?
Ska jag börja på noll nu ? Börja söka jobb ?
och vem fasen skulle vilja anställa någon som bara vill jobba 2 dagar i veckan ett bra tag.... Fan!
Visste att livet va lite för bra just nu.
Jag vill inte att detta ska förstöra min underbara tid hemma med lill skruttan, jag vill inte ha detta liggandes i bakhuvudet hela tiden nu.
Om nån har nåt tips om hur man kan tjäna en extra slant så lyssnar jag gärna :)
Annars går allt bra här hemma, lill fisen är glad för det mesta och jag smälter varje morgon av hennes små leenden :)
6 veckor
Tiden går alldeles för fort och vi har nu haft vår skrutta hos oss i 6 veckor.
Hon växer och blir större varje dag, hon har gått upp ca 700 gram sen hon föddes.
Hon är väldigt stadig i nacken för att vara så liten, och nu har hon även börjat le mot oss :)
Hon är som extra glad och go på morgonen och kvällen då hon bara ligger och ler och "pratar" med oss.
Vi har fått ett underbart barn som nästan aldrig skriker, hon är superduktig och sover i sin egna säng varje natt.
hon skriker inte ens när hon vill ha mat på natten, då vaknar jag endast av att hon små gnyr och ligger och suger på sina händer.
Hon sten sover om vi åker bil, eller om vi är ute med vagnen.
Hickan hon hade i magen har stannat kvar, så minst 2 gånger om dagen är det hicka dax.
Tänk att det va denna lilla filur som hickade där inne :)
Vi provade baby björn selen första gången idag och det gick väl sådär, hon tyckte inte alls om att sättas fast i den men efter en stund somnade hon så den kanske kan funka i framtiden? Tror hon är lite för liten fortfarande då det känns som om hon hängde som en hösäck.
Testade även baby gymmet nu när hon är lite mer "med" med blicken och det kommer nog oxå bli en riktig favorit i framtiden !
Jag längtar så tills man får börja på baby sim, det ska bli riktigt roligt!
Hon växer och blir större varje dag, hon har gått upp ca 700 gram sen hon föddes.
Hon är väldigt stadig i nacken för att vara så liten, och nu har hon även börjat le mot oss :)
Hon är som extra glad och go på morgonen och kvällen då hon bara ligger och ler och "pratar" med oss.
Vi har fått ett underbart barn som nästan aldrig skriker, hon är superduktig och sover i sin egna säng varje natt.
hon skriker inte ens när hon vill ha mat på natten, då vaknar jag endast av att hon små gnyr och ligger och suger på sina händer.
Hon sten sover om vi åker bil, eller om vi är ute med vagnen.
Hickan hon hade i magen har stannat kvar, så minst 2 gånger om dagen är det hicka dax.
Tänk att det va denna lilla filur som hickade där inne :)
Vi provade baby björn selen första gången idag och det gick väl sådär, hon tyckte inte alls om att sättas fast i den men efter en stund somnade hon så den kanske kan funka i framtiden? Tror hon är lite för liten fortfarande då det känns som om hon hängde som en hösäck.
Testade även baby gymmet nu när hon är lite mer "med" med blicken och det kommer nog oxå bli en riktig favorit i framtiden !
Jag längtar så tills man får börja på baby sim, det ska bli riktigt roligt!
Min Förlossning.
Måste börja med att säga att hela förlossnings dagen är lite luddig för mig. Det är knappt så att jag kommer ihåg detaljer mellan all smärta och dimman från lustgasen men ska försöka knepa ihop min historia.
Jag hade ju inte kännt av någonting alls dagen innan, inga tecken på att det skulle vara något på gång. Inga sammandragningar eller några andra känningar.
Vaknade 20 över 1 på natten och kände den här "mensvärks" känslan som många pratat om. Gick på toaletten och försökte sen somna om, märkte att smärtan återkom med jämna mellanrum men va så trött så jag tror jag slummrade lite mellan. Vaknade till många gånger den kommande timman av dessa "värkar/sammandragningar" och i min trötthet så började jag försöka klocka dom. skulle gissa på att dom kom med ca 10 minuters mellanrum.
Jag kanske hade ca 6 st på en timma.
Sen efter den timman tyckte jag genast att det kändes starkare, tror jag låg kvar i sängen en stund till innan jag väckte E.
Oj jösses vad han började springa omkring... han skulle packa väskan med det sista och vi försökte börja klocka värkarna, vilket visade sig svårare än vad jag hade trott. Vi försökte klocka dom med ett program på datorn, men halvnervös som E va så blev det bara fel och jag kunde inte koncentrera mig. Han frågade stup i kvarten om vi skulle åka in och jag ville hela tiden vänta för man hade ju hört att det skulle ta såå lång tid.
Ville absolut inte bli hemskickad.
Men plötsligt tilltog värkarna och jag kände att nu måste jag få hjälp, redan här börjar minnesluckorna.
E sprang ut och körde in bilen samtidigt som han ringde förlossningen. Under tiden försökte jag få på mig kläder mellan värkarna och det kändes som om dom kom hela tiden.
Bilresan va en enda lång värk kändes det som, blundade nästan hela vägen, gick in i mig själv och försökte andas och intala mig själv att snart får jag hjälp.
Tittade upp nån gång emellanåt och minns att jag va så tacksam över att det va natt, att det bara va vi som va ute på vägarna så vi inte hamnade i nån bilkö eller nåt.
När vi äntligen kom fram parkerade E bilen mitt framför förlossnings dörren, nu gjorde det rejält ont och vi glömde allt. Min väska med id kort och papper som skulle med till förlossningen blev kvar i bilen. Vi ville bara in !
Eftersom det va natt så fick vi stå och ringa på port telefonen och jag tyckte det tog en evig tid innan dörren öppnades.
Här började jag känna att jag inte kunde gå, ville bara att nån skulle komma och hämta mig med rullstol eller nåt, men ingen människa sågs till så jag fick gå hela vägen och satte mig överallt när värkarna kom. Nu han jag knappt resa mig innan nästa kom.
Så kom vi då äntligen in och jag trodde verkligen att hjälpen va nära men det dröjde allt en stund till.
Nu tyckte jag att det va outhärdligt... värkarna gjorde nåt så fruktansvärt ont och kom precis hela tiden, knappt så jag han ta nya andetag emellan.
Jag undersöktes och sköterskan sa att jag va öppen 3-4 cm. Hon sa även att det va igång och att vi skulle få ett rum. Sen gick hon.
Jag minns att jag fick smått panik eftersom hon lämnade oss. Jag hade ju så ont och ville verkligen få hjälp.
Efter ett par värkar till fick vi ett rum och E frågade om det va okej att att han gick iväg och flyttade bilen och hämtade våra saker.
Han gick iväg, sköterskan satte ctg på mig och sen va hon oxå tvungen att gå. Så där satt jag helt ensam, halvt panikslagen och fortfarande inte fått nåt för smärtan. Gud va man kände sig hjälplös.
Efter en stund till så kom då den barnmorskan som blev "våran" även E kom tillbaka och jag fick testa lustgasen.
Besvikelsen va stor då jag inte tyckte att jag kände något, dessutom blev jag illamående av den då den luktade och smakade plast :/
Även om jag inte tyckte att lustgasen hjälpte något så gjorde den nog det ändå, för man blev snabbt besatt av den. Känslan att jag inte skulle klara en värk utan den.
Men man trodde ju att den skulle minska smärtan.
Nu kom värkarna verkligen precis hela tiden och jag kunde inte ligga ner för det gjorde för ont, jag skrek om epiduralen men när barnmorskan undersökte mig va det fortfarande bara ca 4 cm öppet.
För tidigt för den bedövningen.
Vi bestämde att jag skulle försöka sitta upp på en stol, det gjorde allt för ont att sitta så jag halvsatt med ena skinkan längst ut på stolen med E sittande på golvet framför mig så lutade jag mig över honom varje värk.
Det va guld värt, jag hade aldrig klarat det utan E.
Strax efter ändrade värkarna styrka och jag fick ett jäkla tryck neråt.
Plötsligt satt jag där på stolen och krystade... Fick rejäla krystvärkar och verkligen bad om epiduralen.
Fort upp i sängen igen för undersökning, krystvärkarna fortsatte komma och barnmorkan bad mig att hålla emot - inte det lättaste kan jag meddela :)
Nu va det öppet ca 8 cm om jag inte minns fel, och enligt barnmorskan så ville bebisen ut nu.
Jag fick ännu mer panik för jag ville ju inte total spricka och såpass kom jag ihåg att man SKA vara öppen 10 cm innan bebisen är välkommen ut.
Jag fortsatte böna och be om bedövningen och nu säger plötsligt sköterskan att det va försent för den !!!
Just i samma stund kom läkaren som skulle lägga bedövningen, så han står redan med alla grejjer i dörren.
Hon ber mig avgöra om dom ska lägga den eller inte, att den troligtvis inte kommer hjälpa då det egentligen är för sent. Men i mitt i all denna smärta så vill jag verkligen ha den ändå
Det sätts en skalp elektrod på skruttans huvud och epiduralen läggs. Jag känner i stort sett ingenting när dom lägger den, kanske eftersom jag samtidigt hade såna enorma värkar att jag bara försökte överleva.
När bedövningen är lagd blev jag återigen besviken för jag trodde verkligen att smärtan skulle minska. Men det enda jag kände va att båda benen domnade bort. Den där äckliga kryp känslan i benen som om dom sover.
MEN det bedövningen gjorde för mig va att stanna upp det hela litegranna... från att värkarna kom ungefär varenda minut kanske jag nu fick någon extra minut emellan där jag plötsligt kunde öppna ögonen och andas vanligt. Just då hade det vart skönt med typ 10 minuters mellanrum eller nåt för att hämta krafter men jag fick nöja mig med den där minuten. Plötsligt såg jag hur barnmorskan såg ut och sa "hej" till henne första gången ;) hehe, jag kunde även säga några ord till E för första gången.
Värkarna fortsatte och jag blev mer och mer rädd för mina egna skrik, det va vrål från underjorden och jag blev nästan förvånad att jag kunde få fram såna ljud. Skrek fortfarande i masken så det dämpades ju lite i alla fall.
Strax blev det dax för krystvärkar för hela slanten. även där hade jag missuppfattat det hela, jag trodde att det va slutfasen, att man hade ca 5 st krystvärkar och sen äntligen skulle det vara klart.... men icke, tror jag hade krystvärkar i säkert en timma och dom kändes kan jag lova.
Någongång här stack barnmorskan hål, så vattnet kom. Jag kände ingenting av det.
Sen kom äntligen slut klämmen då, krystvärkarna va fruktansvärda där mot slutet och det kändes verkligen som om man skulle bajsa på sig. "Nu ser jag svarta lockar" hörde jag barnmorskan ropa ett antal gånger, och jag började må illa när jag tänkte på att huvudet antagligen klämdes fram och tillbaka där.
Mitt i en enorm krystvärk så började jag spy oxå - kan tillägga att jag kände mig äckligast i hela världen just då.
Sen tog jag i med krafter jag aldrig anade att jag hade, och det sved till nåt enormt, en riktigt brännande känsla som om det faktiskt brann där nere, och plötsligt slängdes en skrynklig liten underbar varelse upp på mitt bröst.
Plötsligt kunde jag öppna ögonen igen, tittade på E som bara grät.
Där glömde vi allt, glömde fråga om hon va frisk om hon hade tio fingrar tio tår?, glömde fråga om det va en flicka eller pojke... ingenting spelade längre nån roll.... Nu va hon ÄNTLIGEN här !!!!!
Förlossningen tog 5 timmar från att vi kom in till sjukhuset, det va det häftigaste jag upplevt i hela mitt liv och jag har inte varit utan min underbaraste flicka i mer än 5 minuter sen hon kom!
förstår nu efteråt att det va något av en dröm förlossning jag hade och om vi välsignas med syskon till skruttan så kommer jag garanterat göra det igen!
Precis idag har vi haft henne i en månad hos oss och jag förstår inte hur vi kunnat leva utan henne?!
Älskar henne så mycket att det gör ont ! :)
Jag hade ju inte kännt av någonting alls dagen innan, inga tecken på att det skulle vara något på gång. Inga sammandragningar eller några andra känningar.
Vaknade 20 över 1 på natten och kände den här "mensvärks" känslan som många pratat om. Gick på toaletten och försökte sen somna om, märkte att smärtan återkom med jämna mellanrum men va så trött så jag tror jag slummrade lite mellan. Vaknade till många gånger den kommande timman av dessa "värkar/sammandragningar" och i min trötthet så började jag försöka klocka dom. skulle gissa på att dom kom med ca 10 minuters mellanrum.
Jag kanske hade ca 6 st på en timma.
Sen efter den timman tyckte jag genast att det kändes starkare, tror jag låg kvar i sängen en stund till innan jag väckte E.
Oj jösses vad han började springa omkring... han skulle packa väskan med det sista och vi försökte börja klocka värkarna, vilket visade sig svårare än vad jag hade trott. Vi försökte klocka dom med ett program på datorn, men halvnervös som E va så blev det bara fel och jag kunde inte koncentrera mig. Han frågade stup i kvarten om vi skulle åka in och jag ville hela tiden vänta för man hade ju hört att det skulle ta såå lång tid.
Ville absolut inte bli hemskickad.
Men plötsligt tilltog värkarna och jag kände att nu måste jag få hjälp, redan här börjar minnesluckorna.
E sprang ut och körde in bilen samtidigt som han ringde förlossningen. Under tiden försökte jag få på mig kläder mellan värkarna och det kändes som om dom kom hela tiden.
Bilresan va en enda lång värk kändes det som, blundade nästan hela vägen, gick in i mig själv och försökte andas och intala mig själv att snart får jag hjälp.
Tittade upp nån gång emellanåt och minns att jag va så tacksam över att det va natt, att det bara va vi som va ute på vägarna så vi inte hamnade i nån bilkö eller nåt.
När vi äntligen kom fram parkerade E bilen mitt framför förlossnings dörren, nu gjorde det rejält ont och vi glömde allt. Min väska med id kort och papper som skulle med till förlossningen blev kvar i bilen. Vi ville bara in !
Eftersom det va natt så fick vi stå och ringa på port telefonen och jag tyckte det tog en evig tid innan dörren öppnades.
Här började jag känna att jag inte kunde gå, ville bara att nån skulle komma och hämta mig med rullstol eller nåt, men ingen människa sågs till så jag fick gå hela vägen och satte mig överallt när värkarna kom. Nu han jag knappt resa mig innan nästa kom.
Så kom vi då äntligen in och jag trodde verkligen att hjälpen va nära men det dröjde allt en stund till.
Nu tyckte jag att det va outhärdligt... värkarna gjorde nåt så fruktansvärt ont och kom precis hela tiden, knappt så jag han ta nya andetag emellan.
Jag undersöktes och sköterskan sa att jag va öppen 3-4 cm. Hon sa även att det va igång och att vi skulle få ett rum. Sen gick hon.
Jag minns att jag fick smått panik eftersom hon lämnade oss. Jag hade ju så ont och ville verkligen få hjälp.
Efter ett par värkar till fick vi ett rum och E frågade om det va okej att att han gick iväg och flyttade bilen och hämtade våra saker.
Han gick iväg, sköterskan satte ctg på mig och sen va hon oxå tvungen att gå. Så där satt jag helt ensam, halvt panikslagen och fortfarande inte fått nåt för smärtan. Gud va man kände sig hjälplös.
Efter en stund till så kom då den barnmorskan som blev "våran" även E kom tillbaka och jag fick testa lustgasen.
Besvikelsen va stor då jag inte tyckte att jag kände något, dessutom blev jag illamående av den då den luktade och smakade plast :/
Även om jag inte tyckte att lustgasen hjälpte något så gjorde den nog det ändå, för man blev snabbt besatt av den. Känslan att jag inte skulle klara en värk utan den.
Men man trodde ju att den skulle minska smärtan.
Nu kom värkarna verkligen precis hela tiden och jag kunde inte ligga ner för det gjorde för ont, jag skrek om epiduralen men när barnmorskan undersökte mig va det fortfarande bara ca 4 cm öppet.
För tidigt för den bedövningen.
Vi bestämde att jag skulle försöka sitta upp på en stol, det gjorde allt för ont att sitta så jag halvsatt med ena skinkan längst ut på stolen med E sittande på golvet framför mig så lutade jag mig över honom varje värk.
Det va guld värt, jag hade aldrig klarat det utan E.
Strax efter ändrade värkarna styrka och jag fick ett jäkla tryck neråt.
Plötsligt satt jag där på stolen och krystade... Fick rejäla krystvärkar och verkligen bad om epiduralen.
Fort upp i sängen igen för undersökning, krystvärkarna fortsatte komma och barnmorkan bad mig att hålla emot - inte det lättaste kan jag meddela :)
Nu va det öppet ca 8 cm om jag inte minns fel, och enligt barnmorskan så ville bebisen ut nu.
Jag fick ännu mer panik för jag ville ju inte total spricka och såpass kom jag ihåg att man SKA vara öppen 10 cm innan bebisen är välkommen ut.
Jag fortsatte böna och be om bedövningen och nu säger plötsligt sköterskan att det va försent för den !!!
Just i samma stund kom läkaren som skulle lägga bedövningen, så han står redan med alla grejjer i dörren.
Hon ber mig avgöra om dom ska lägga den eller inte, att den troligtvis inte kommer hjälpa då det egentligen är för sent. Men i mitt i all denna smärta så vill jag verkligen ha den ändå
Det sätts en skalp elektrod på skruttans huvud och epiduralen läggs. Jag känner i stort sett ingenting när dom lägger den, kanske eftersom jag samtidigt hade såna enorma värkar att jag bara försökte överleva.
När bedövningen är lagd blev jag återigen besviken för jag trodde verkligen att smärtan skulle minska. Men det enda jag kände va att båda benen domnade bort. Den där äckliga kryp känslan i benen som om dom sover.
MEN det bedövningen gjorde för mig va att stanna upp det hela litegranna... från att värkarna kom ungefär varenda minut kanske jag nu fick någon extra minut emellan där jag plötsligt kunde öppna ögonen och andas vanligt. Just då hade det vart skönt med typ 10 minuters mellanrum eller nåt för att hämta krafter men jag fick nöja mig med den där minuten. Plötsligt såg jag hur barnmorskan såg ut och sa "hej" till henne första gången ;) hehe, jag kunde även säga några ord till E för första gången.
Värkarna fortsatte och jag blev mer och mer rädd för mina egna skrik, det va vrål från underjorden och jag blev nästan förvånad att jag kunde få fram såna ljud. Skrek fortfarande i masken så det dämpades ju lite i alla fall.
Strax blev det dax för krystvärkar för hela slanten. även där hade jag missuppfattat det hela, jag trodde att det va slutfasen, att man hade ca 5 st krystvärkar och sen äntligen skulle det vara klart.... men icke, tror jag hade krystvärkar i säkert en timma och dom kändes kan jag lova.
Någongång här stack barnmorskan hål, så vattnet kom. Jag kände ingenting av det.
Sen kom äntligen slut klämmen då, krystvärkarna va fruktansvärda där mot slutet och det kändes verkligen som om man skulle bajsa på sig. "Nu ser jag svarta lockar" hörde jag barnmorskan ropa ett antal gånger, och jag började må illa när jag tänkte på att huvudet antagligen klämdes fram och tillbaka där.
Mitt i en enorm krystvärk så började jag spy oxå - kan tillägga att jag kände mig äckligast i hela världen just då.
Sen tog jag i med krafter jag aldrig anade att jag hade, och det sved till nåt enormt, en riktigt brännande känsla som om det faktiskt brann där nere, och plötsligt slängdes en skrynklig liten underbar varelse upp på mitt bröst.
Plötsligt kunde jag öppna ögonen igen, tittade på E som bara grät.
Där glömde vi allt, glömde fråga om hon va frisk om hon hade tio fingrar tio tår?, glömde fråga om det va en flicka eller pojke... ingenting spelade längre nån roll.... Nu va hon ÄNTLIGEN här !!!!!
Förlossningen tog 5 timmar från att vi kom in till sjukhuset, det va det häftigaste jag upplevt i hela mitt liv och jag har inte varit utan min underbaraste flicka i mer än 5 minuter sen hon kom!
förstår nu efteråt att det va något av en dröm förlossning jag hade och om vi välsignas med syskon till skruttan så kommer jag garanterat göra det igen!
Precis idag har vi haft henne i en månad hos oss och jag förstår inte hur vi kunnat leva utan henne?!
Älskar henne så mycket att det gör ont ! :)
Efterlysning Libero blöjor
Då lillan bajsar största delen av dagarna går det många många blöjor :)
Jag är med i Libero klubben där man kan samla poäng. Så om det finns någon som köper Libero blöjor och inte använder koden i blöjpaketet så skulle jag vara jätte tacksam om jag kunde få använda den.
i paketet finns en 10 siffrig kod så hojta gärna om ni har nåt paket liggande hemma !! ;)
Tack Tack !
Ps.... den där förlossningsberättelsen är snart klar... så håll ut lite till !
Tack
Tack snälla ni för alla era grattis ! Det gör mig så lycklig att få visa hela världen vad "VI" har skapat hehe, med lite hjälp förståss.
Hoppas det hjälper någon att inte ge upp, att det finns hopp.
DET KAN GÅ TILLSLUT !
Jag har även börjat på en förlossnings berättelse, kommer nog bli klart nästa vecka, dagarna bara flyger förbi med matning, byta blöja och vagga bebis ;)
Hoppas det hjälper någon att inte ge upp, att det finns hopp.
DET KAN GÅ TILLSLUT !
Jag har även börjat på en förlossnings berättelse, kommer nog bli klart nästa vecka, dagarna bara flyger förbi med matning, byta blöja och vagga bebis ;)
bildbevis :)
Här har vi vårt lilla mirakel ;)
Jag har försökt börja på ett inlägg i flera dagar nu men det lyckas komma något i mellan hela tiden.
Skruttan är över 2 veckor nu och vi börjar vänja oss vid ett helt nytt liv, som känns såå naturligt.
Det känns som om det är detta livet vi väntat på hela tiden och ibland kommer jag på mig själv med att bara sitta och titta på henne och lycko tårarna bara rinner ner för kinderna.
Speciellt på kvällarna när hon ligger i sin söta pyjamas i spjälsängen och speldosan spelar...DÅ fylls jag av sån lycka att jag knappt vet vart jag ska ta vägen !
Hur va livet innan ? Jag minns det knappt. Det känns som om hon alltid har varit här hos oss.
Jag och E har nog aldrig älskat varandra mer än nu.
Att gå igenom det här har verkligen gett oss ett fantastiskt band till varandra!
Bebis !!!! :)
Ja som många av er misstänkte så är HON äntligen här !!!
3/9 föddes vår Älskade dotter så idag är hon en vecka gammal.
2950g & 48 cm lång och naturligtvis det finaste i hela världen.
Jag hade ingen aning om vilken kärlek man kunde känna för den underbara lilla varelsen.
Det är henne vi har väntat på så länge - vår specialgjorda lilla tös.
Nu är vårt liv komplett.
Många glädjetårar blir det - har varit en riktig känslo resa de här dagarna och det finns ingen tid alls för datorn.
Vi båda är så lyckliga så det går inte att beskriva.
Jag har fortfarande inte sovit många timmar alls sen hon kom och då är hon ändå en snäll och tyst bebis som inte skriker. Men jag kan inte sluta titta på henne, ligger och tittar på henne halva nätterna så sömn är inget vi sysslar med här. (förutom skruttan då som egentligen sover mest hela tiden)
Kan tillägga att förlossningen gick bra tog ca 5 timmar från det att vi kom in till sjukhuset.
Jag ska försöka hoppa in här och uppdatera med förlossningsberättelse men gissar att det kommer dröja ett tag till.
Nu ska jag mysa med mina älsklingar här hemma - Känner mig lyckligast i hela världen och kan inte förstå att det gick tillslut - NU ÄR VI EN FAMILJ !!!! och all väntan och längtan känns som bortblåst.
det här är värt ALLT !
JAG ÄR MAMMA ;)
3/9 föddes vår Älskade dotter så idag är hon en vecka gammal.
2950g & 48 cm lång och naturligtvis det finaste i hela världen.
Jag hade ingen aning om vilken kärlek man kunde känna för den underbara lilla varelsen.
Det är henne vi har väntat på så länge - vår specialgjorda lilla tös.
Nu är vårt liv komplett.
Många glädjetårar blir det - har varit en riktig känslo resa de här dagarna och det finns ingen tid alls för datorn.
Vi båda är så lyckliga så det går inte att beskriva.
Jag har fortfarande inte sovit många timmar alls sen hon kom och då är hon ändå en snäll och tyst bebis som inte skriker. Men jag kan inte sluta titta på henne, ligger och tittar på henne halva nätterna så sömn är inget vi sysslar med här. (förutom skruttan då som egentligen sover mest hela tiden)
Kan tillägga att förlossningen gick bra tog ca 5 timmar från det att vi kom in till sjukhuset.
Jag ska försöka hoppa in här och uppdatera med förlossningsberättelse men gissar att det kommer dröja ett tag till.
Nu ska jag mysa med mina älsklingar här hemma - Känner mig lyckligast i hela världen och kan inte förstå att det gick tillslut - NU ÄR VI EN FAMILJ !!!! och all väntan och längtan känns som bortblåst.
det här är värt ALLT !
JAG ÄR MAMMA ;)
snuvad
Jag känner mig snuvad ! Jag hade sååå räknat med att bebis skulle vart här nu så jag känner mig grymt snuvad på den här tiden. Jag vill inte förlora den här första tiden med att bebis ska vara kvar därinne.
Jag vill ligga här i soffan och mysa med min bebis skrutt, inte gå runt och stånka och stöna.
Nu har graviditeten satt sig på humöret igen och jag är rastlös, irriterad och grinar för allt.
Jag har jättesvårt att ta mig för något. Vill väldigt gärna grejja eller städa och fixa men så fort jag börjar med nåt så blir det inte klart. Sover riktigt, riktigt dåligt. Tror det är varje timma jag vaknar nu varje natt.
Vet ju att många börjar storstäda eller baka och sånt såhär mot slutet, men den energin har inte jag. Viljan finns där men inte lusten och energin.
Det är inte meningen att klaga såklart för nu är vi ju närmare vårt mål än vad vi någonsin har varit.
Varje dag kommer vi ju närmare hur lång tid det än är kvar.
Men kroppsligt och i psyket känner man inte igen sig själv alls just nu. Jag kan inte tänka på nåt annat än lillskrutt och det är nästan jobbigt att tänka och fantisera varenda dag hela tiden om hur det ska starta, hur det ska bli, vad det är för filur. Nyfikenheten knäcker mig såhär på slutet.
Idag ska vi till barnmorskan - ett besök som jag va helt säker på att vi inte skulle behöva gå på. Så det känns bara fel. Vi sa hejdå och lycka till och allting förra gången vi sågs.
Och på det humöret jag är på just nu så vill jag inte gå dit. Vet att jag bara kommer börja gråta, och jag har en riktig fobi att sitta och gråta inför andra människor.
Så jag ser inte fram emot mötet idag. Vet inte vad jag vill få fram... jo att jag absolut inte vill gå över tiden, att jag vill ha ett nytt tillväxtultraljud. Undrar om man kan få göra en hinnsvepning ?
Ja många frågor men vi får väl se om man blir något klokare efteråt.
Vi är så nära att drömmen ska bli sann men rädslan om att det inte är på riktigt, att allt det här bara vart en dröm kryper in i mina tankar allt för ofta.
Snälla lilla skrutt kom ut till din mamma & pappa som längtar så !!
Jag vill ligga här i soffan och mysa med min bebis skrutt, inte gå runt och stånka och stöna.
Nu har graviditeten satt sig på humöret igen och jag är rastlös, irriterad och grinar för allt.
Jag har jättesvårt att ta mig för något. Vill väldigt gärna grejja eller städa och fixa men så fort jag börjar med nåt så blir det inte klart. Sover riktigt, riktigt dåligt. Tror det är varje timma jag vaknar nu varje natt.
Vet ju att många börjar storstäda eller baka och sånt såhär mot slutet, men den energin har inte jag. Viljan finns där men inte lusten och energin.
Det är inte meningen att klaga såklart för nu är vi ju närmare vårt mål än vad vi någonsin har varit.
Varje dag kommer vi ju närmare hur lång tid det än är kvar.
Men kroppsligt och i psyket känner man inte igen sig själv alls just nu. Jag kan inte tänka på nåt annat än lillskrutt och det är nästan jobbigt att tänka och fantisera varenda dag hela tiden om hur det ska starta, hur det ska bli, vad det är för filur. Nyfikenheten knäcker mig såhär på slutet.
Idag ska vi till barnmorskan - ett besök som jag va helt säker på att vi inte skulle behöva gå på. Så det känns bara fel. Vi sa hejdå och lycka till och allting förra gången vi sågs.
Och på det humöret jag är på just nu så vill jag inte gå dit. Vet att jag bara kommer börja gråta, och jag har en riktig fobi att sitta och gråta inför andra människor.
Så jag ser inte fram emot mötet idag. Vet inte vad jag vill få fram... jo att jag absolut inte vill gå över tiden, att jag vill ha ett nytt tillväxtultraljud. Undrar om man kan få göra en hinnsvepning ?
Ja många frågor men vi får väl se om man blir något klokare efteråt.
Vi är så nära att drömmen ska bli sann men rädslan om att det inte är på riktigt, att allt det här bara vart en dröm kryper in i mina tankar allt för ofta.
Snälla lilla skrutt kom ut till din mamma & pappa som längtar så !!
Vecka 40
Åh Herregud ! Nu går vi in på sista veckan, detta är ju inte klokt - snart borde vi ha våran bebis här.
Det är lite för stort att ta in.. jag längtar nåt enormt såhär i slut tampen.
Spänningen över att träffa den lilla filur som buffat runt där inne är olidlig.
Vi är redo nu... Jag är redo att göra det här nu, bara vi får träffa dig !
Det är lite för stort att ta in.. jag längtar nåt enormt såhär i slut tampen.
Spänningen över att träffa den lilla filur som buffat runt där inne är olidlig.
Vi är redo nu... Jag är redo att göra det här nu, bara vi får träffa dig !
förlossnings tankar.
Sammandragningar... ?
Ja jag antar att det är det jag har... flera gånger om dagarna drar magen ihop sig som ett russin och blir helt stenhård. Inte skönt alls
Önskar jag kunde sett det som ett tecken att det börjar närma sig men det har hållt på så i många veckor så jag tror inte det.
fast jag inbillar mig att det gör lite ondare nu ?
eller jag vet inte... är trött på att "leta symptom" om att det skulle vara pågång.
Och vi har ju inte ens kommit fram till BF- datum än :(
Men då jag ändå hela tiden trott att vi kommer få en liten bebis så har jag inte varit direkt rädd för förlossningen, att min kropp kanske klarar av ett litet barn, men ju mer tiden går så kommer jag få panik.
Tänk om den är jättestor ?
dom säger ju att bebisen inte alls behöver vara så liten... Åh jag tänker inte gå några tre veckor över tiden, då kommer jag bli tokig och livrädd.
Måste nog ta upp det här med barnmorskan nästa gång - ska dit om 4 dagar.
Hade faktiskt kännts bra med ett tillväxt ultraljud till för att ha nån aning om hur stor/liten bebisen är just nu.
för just nu kan det vara precis hur som hellst och jag har lite skräck tankar om att mitt bäcken skulle vara för litet och bebis kommer fastna helt enkelt och inte komma ut !
Eller att jag bryter av hela mitt bäcken...
Ja det är nog lite förlossnings rädsla som kryper fram här... därför vill jag få det gjort så fort som möjligt nu så jag inte behöver tänka på några skräck scenarion.
Hörde om nån som bröt svanskotan..?? vet ej hur det gick till för jag ville inte höra mer !!
Såna historier är inte okej just nu.
Ja jag antar att det är det jag har... flera gånger om dagarna drar magen ihop sig som ett russin och blir helt stenhård. Inte skönt alls
Önskar jag kunde sett det som ett tecken att det börjar närma sig men det har hållt på så i många veckor så jag tror inte det.
fast jag inbillar mig att det gör lite ondare nu ?
eller jag vet inte... är trött på att "leta symptom" om att det skulle vara pågång.
Och vi har ju inte ens kommit fram till BF- datum än :(
Men då jag ändå hela tiden trott att vi kommer få en liten bebis så har jag inte varit direkt rädd för förlossningen, att min kropp kanske klarar av ett litet barn, men ju mer tiden går så kommer jag få panik.
Tänk om den är jättestor ?
dom säger ju att bebisen inte alls behöver vara så liten... Åh jag tänker inte gå några tre veckor över tiden, då kommer jag bli tokig och livrädd.
Måste nog ta upp det här med barnmorskan nästa gång - ska dit om 4 dagar.
Hade faktiskt kännts bra med ett tillväxt ultraljud till för att ha nån aning om hur stor/liten bebisen är just nu.
för just nu kan det vara precis hur som hellst och jag har lite skräck tankar om att mitt bäcken skulle vara för litet och bebis kommer fastna helt enkelt och inte komma ut !
Eller att jag bryter av hela mitt bäcken...
Ja det är nog lite förlossnings rädsla som kryper fram här... därför vill jag få det gjort så fort som möjligt nu så jag inte behöver tänka på några skräck scenarion.
Hörde om nån som bröt svanskotan..?? vet ej hur det gick till för jag ville inte höra mer !!
Såna historier är inte okej just nu.
mag tankar
Hm, enligt barnmorskan växer ju magen som den ska, men jag själv tycker bara den blir mindre och mindre.
Upplever inte alls att den är lika "stor" som för nån månad sen, kanske är för att den har sjunkit ner så ?
Eller så är det för att jag då va på stranden i bikini och såg magen hela tiden, nu är det höst koftan på och då bara försvann bebis magen.
Det känns väldigt annorlunda där inne oxå, märks att det inte finns nån plats. Förut va rörelserna och sparkarna så mysiga men nu känns det mest obekvämt när skruttis rör sig, och sparkarna (dom få jag får) träffar rätt i revbenen så dom är inte heller mysiga längre.
Sen har jag ont under ena bröstet... känns som om huden där är alldeles uttänjd, eller så är det kanske innuti det gör ont ? bebis kanske har sparkat på samma ställe så det blivit ömt.
Inga bristningar än dock... men jag ska väl inte ropa hej än för då spricker väl hela magen sista veckan.
Hade varit trevligt med en augusti bebis... men då får den allt skynda på nu :)
Undrar om man snart ska börja googla såna där tips på vad man kan göra för att sätta igång det hela... fast jag tror nog inte ens på sånt, tror det är skrutten själv som bestämmer när det är dax.
Men det är klart, testa en och annan grej kan ju inte skada om man längtar lite extra :)
Upplever inte alls att den är lika "stor" som för nån månad sen, kanske är för att den har sjunkit ner så ?
Eller så är det för att jag då va på stranden i bikini och såg magen hela tiden, nu är det höst koftan på och då bara försvann bebis magen.
Det känns väldigt annorlunda där inne oxå, märks att det inte finns nån plats. Förut va rörelserna och sparkarna så mysiga men nu känns det mest obekvämt när skruttis rör sig, och sparkarna (dom få jag får) träffar rätt i revbenen så dom är inte heller mysiga längre.
Sen har jag ont under ena bröstet... känns som om huden där är alldeles uttänjd, eller så är det kanske innuti det gör ont ? bebis kanske har sparkat på samma ställe så det blivit ömt.
Inga bristningar än dock... men jag ska väl inte ropa hej än för då spricker väl hela magen sista veckan.
Hade varit trevligt med en augusti bebis... men då får den allt skynda på nu :)
Undrar om man snart ska börja googla såna där tips på vad man kan göra för att sätta igång det hela... fast jag tror nog inte ens på sånt, tror det är skrutten själv som bestämmer när det är dax.
Men det är klart, testa en och annan grej kan ju inte skada om man längtar lite extra :)
shopping - en ond hobby
Babypresent :)
Älskar denna vinter overall från lindex, så den har min mamma köpt som "baby present" . Så den kommer jag att få lägga vantarna på först när bebis har kommit - KOM UT NU, VI LÄNGTAR!
Finns mycket fint i butikerna nu som jag vill ha... men det är bara lägga band på sig.
Något som definitivt står med på önskelistan är detta söta kit med mössa, vantar & tossor.
Tycker mycket om kappahls newbie serie, finns mycket sött.
Vet inte om ni minns en stickad overall som jag såå gärna ville ha, men den grå hade utgått...
Hihi, Nu har jag lyckats hitta en på tradera som förhoppningsvis kommer med posten idag :)
Bebis kommer bli sååå söt i den !
Idag har jag en tröttis dag här hemma, orkar inte riktigt ta mig för något och det är livsfarligt att hamna framför datorn numera... det blir som en ond hobby att shoppa när man är gravid - man kan ju inte låta bli.
Detta är det senaste jag klickade hem, ett supergulligt laban spjälskydd med 2 labandockor :)
Helt onödigt egentligen eftersom vi redan har ett spjälskydd, men vem kan motstå när det kostar 499 kr i affär och man får det för 199 kr - E bara suckar när det kommer paket var och varannan dag i brevlådan :)
Nu ska jag försöka vakna till lite och fixa lite mer på min gips mage... den har blivit stående här, men det är väl dax att pyssla klart så den kommer upp på väggen nångång !
Stånk & Stön
Hjälp ! Babytickern står på 2 veckor kvar !!
Shit va overkligt. Så när som hellst kan livet förändras helt och hållet för oss.
Jag har varit så övertygad om att bebis skulle komma tidigare än beräknat. Men bara för det kommer jag säkert gå över tiden... det vore väldigt drygt nu när vi är så nära.
Jag förstår knappt fortfarande vad det är som ska hända, bara att vi räknar ner till något. Så trots att både säng och vagn och babygrejjer står överallt så är det ruggigt svårt att ta in att vi äntligen ska bli föräldrar.
kan inte hjälpa att jag fortfarande känner att " det tror jag på när jag ser det" .
Ivf tiden har satt djupa spår som gör det svårt att tro på att det gick tillslut. MEN det gjorde det och här sitter man nu i en helt annan värld med en efterlängtad bebis nästan inom räckhåll :)
Vaknar varannan timma om nätterna nu, antingen för att vända mig i sängen eller för att gå på toaletten.
Ibland går jag på toaletten "bara för att" för att jag ändå är vaken och för att slippa göra det en kvart senare.
Börjar känna mig färdig med graviditeten nu.... hur mysigt det än är med magen så känns det som om jag går runt och pustar & stånkar för minsta lilla nu.
Att gå är jobbigt, att böja sig och gå i trappor är heller ingen höjdare.
Tycker det är svårt att hitta en bekväm ställning att sitta i oxå. Stolar är obekväma och soffan likaså.
och idag åkte jag buss till stan och det va INTE bekvämt.
Jag tänkte igår kväll på att det är lite konstigt att jag inte drömt någonting om bebisen eller förlossning, och bara för det så hade jag en mardröm inatt där jag blödde massor och inte fick tag i nån som kunde hjälpa mig.
Usch så när jag va uppe inatt så blev det extra check på pappret vill jag lova.
För nu är pappers analysen påbörjad igen, har ju kommit lite lite rosa några gånger under graviditeten och nu såhär i slutet kan jag inte låta bli att nervöst kolla.
Jag undrar så hur det kommer att starta..? Jag hoppas ju såklart hellre på vattenavgång eller värkar än nån hemsk blödning som skrämmer livet ur oss.
Tycker det är så läskigt att inte veta... att inte veta när, var och hur !
Men nu vill jag träffa lillskrutten därinne, längtar mer och mer för varje dag och känner att jag bara vill få förlossningen överstökad. Vill inte gå och vänta och vara nervös för något mer nu.
Jag vill ligga här i soffan och titta och gosa med vår alldeles egna bebis skrutt, få veta om det är en pojke eller flicka - bara en sån sak !
Jag är såååå nyfiken !!
Shit va overkligt. Så när som hellst kan livet förändras helt och hållet för oss.
Jag har varit så övertygad om att bebis skulle komma tidigare än beräknat. Men bara för det kommer jag säkert gå över tiden... det vore väldigt drygt nu när vi är så nära.
Jag förstår knappt fortfarande vad det är som ska hända, bara att vi räknar ner till något. Så trots att både säng och vagn och babygrejjer står överallt så är det ruggigt svårt att ta in att vi äntligen ska bli föräldrar.
kan inte hjälpa att jag fortfarande känner att " det tror jag på när jag ser det" .
Ivf tiden har satt djupa spår som gör det svårt att tro på att det gick tillslut. MEN det gjorde det och här sitter man nu i en helt annan värld med en efterlängtad bebis nästan inom räckhåll :)
Vaknar varannan timma om nätterna nu, antingen för att vända mig i sängen eller för att gå på toaletten.
Ibland går jag på toaletten "bara för att" för att jag ändå är vaken och för att slippa göra det en kvart senare.
Börjar känna mig färdig med graviditeten nu.... hur mysigt det än är med magen så känns det som om jag går runt och pustar & stånkar för minsta lilla nu.
Att gå är jobbigt, att böja sig och gå i trappor är heller ingen höjdare.
Tycker det är svårt att hitta en bekväm ställning att sitta i oxå. Stolar är obekväma och soffan likaså.
och idag åkte jag buss till stan och det va INTE bekvämt.
Jag tänkte igår kväll på att det är lite konstigt att jag inte drömt någonting om bebisen eller förlossning, och bara för det så hade jag en mardröm inatt där jag blödde massor och inte fick tag i nån som kunde hjälpa mig.
Usch så när jag va uppe inatt så blev det extra check på pappret vill jag lova.
För nu är pappers analysen påbörjad igen, har ju kommit lite lite rosa några gånger under graviditeten och nu såhär i slutet kan jag inte låta bli att nervöst kolla.
Jag undrar så hur det kommer att starta..? Jag hoppas ju såklart hellre på vattenavgång eller värkar än nån hemsk blödning som skrämmer livet ur oss.
Tycker det är så läskigt att inte veta... att inte veta när, var och hur !
Men nu vill jag träffa lillskrutten därinne, längtar mer och mer för varje dag och känner att jag bara vill få förlossningen överstökad. Vill inte gå och vänta och vara nervös för något mer nu.
Jag vill ligga här i soffan och titta och gosa med vår alldeles egna bebis skrutt, få veta om det är en pojke eller flicka - bara en sån sak !
Jag är såååå nyfiken !!
18 dagar kvar
Barnmorskebesök igår, fick träffa en ny 3:e barnmorska, de andra 2 jag haft va lediga båda två.
Denna gillade jag inte men men, kanske va sista gången vi va där ändå :)
Jag tyckte inte att nåt stämde alls denna gången, senast blev måttet på magen 28 cm och den här barnmorskan mätte nu till 32.. ? Inte har jag växt 4 cm på två veckor, så dom mäter nog lite annorlunda, men det kändes lite tråkigt att inte ha "rätt" mått inskrivet i min journal.
Sen kände hon på magen och sa att bebisens huvud fortfarande va ruckbart...? vilket jag oxå tyckte va konstigt eftersom de andra 2 barnmorskerna sagt i flera veckor att huvudet vart fixerat och inte gick att röra.
Kan det släppa igen ?
Ja ja, hur som hellst verkade bebis må prima därinne men har det nog väldigt trångt ! hon sa att det det verkligen är bebis överallt i min lilla mage så det finns inget utrymme kvar direkt.
Kanske därför bebis inte alls sparkar runt så mycket som den gjort förut... det finns helt enkelt inte plats !
Idag ska vi iväg till sjukhuset och hyra bilbarnstolen :) kommer kännas konstigt tror jag att se den i bilen varje dag nu framöver.... shit, det närmar sig verkligen.
Har redan fått frågan " ingen bebis än..? " hehe kan tänka mig att man kommer tröttna fort på just den frågan om den återkommer i flera veckors tid. Speciellt om man går över tiden.
börjar verkligen längta nu, men som sagt nån vecka till.... sen är det fritt fram :)
Denna gillade jag inte men men, kanske va sista gången vi va där ändå :)
Jag tyckte inte att nåt stämde alls denna gången, senast blev måttet på magen 28 cm och den här barnmorskan mätte nu till 32.. ? Inte har jag växt 4 cm på två veckor, så dom mäter nog lite annorlunda, men det kändes lite tråkigt att inte ha "rätt" mått inskrivet i min journal.
Sen kände hon på magen och sa att bebisens huvud fortfarande va ruckbart...? vilket jag oxå tyckte va konstigt eftersom de andra 2 barnmorskerna sagt i flera veckor att huvudet vart fixerat och inte gick att röra.
Kan det släppa igen ?
Ja ja, hur som hellst verkade bebis må prima därinne men har det nog väldigt trångt ! hon sa att det det verkligen är bebis överallt i min lilla mage så det finns inget utrymme kvar direkt.
Kanske därför bebis inte alls sparkar runt så mycket som den gjort förut... det finns helt enkelt inte plats !
Idag ska vi iväg till sjukhuset och hyra bilbarnstolen :) kommer kännas konstigt tror jag att se den i bilen varje dag nu framöver.... shit, det närmar sig verkligen.
Har redan fått frågan " ingen bebis än..? " hehe kan tänka mig att man kommer tröttna fort på just den frågan om den återkommer i flera veckors tid. Speciellt om man går över tiden.
börjar verkligen längta nu, men som sagt nån vecka till.... sen är det fritt fram :)
trädgårds hjälp..
En bekant ska flytta från sitt hus och satte i våras en ny hallonbuske i sin trädgård. Nu när dom ändå ska flytta så kan jag få busken - vilket jag mer än gärna tackar ja till då jag ändå vill ha hallon i min trädgård.
Men jag kan ingenting om sånt här, kan man flytta busken nu på hösten ? eller ja det måste jag ju göra för sen är ju huset sålt. Men vad ska jag tänka på..?
plantan har växt väldigt mycket redan över sommaren och jag ser att den kommer bli låång, måste jag ha nån form av spalje kanske som den kan klättra mot ?
tips mottages gärna :)
fixar och donar
igår va en bra dag och jag tror denna kommer gå i samma spår.
Fick fixat och förberett en hel del igår så nu känner jag mig lite lugnare.
Tog, lite gravidbilder, själva hemma. E fotade mig lite och sen tog vi några gemensamma med timern på kameran - haha bilderna blev väl sådär men vi hade roligt under tiden och nån bild kommer jag kunna använda till bebisens "mina första år" bok i alla fall.
sen började jag lite med en bb väska, hittills har jag stoppat i:
* Bebisens kläder, 2 ombyten... stannar vi längre får E åka hem och hämta mera ( vi får inte låna några på bb, det har dom gjort tydligt och klart för oss ) + en tunn och en tjockare filt. Har även tagit med en mjuk overall ifall det är kallt när vi åker hem, dock alldeles för stor men det får duga :)
* viktiga papper som tydligen ska med.
* Kameran är tömd på kort och nyladdad.
* min mobil laddare
* lite badrumsprylar, bindor + mjuk toalettrulle (fick tips av nån som tyckte att bb pappret va som sandpapper)
* amnings bh (fixade äntligen igår då jag inte äger någon bh utan bygel så det känns bra, blev ett amnings linne och en vit bh från lindex)
* ett par tofflor
(* sen tänkte jag ta med en extra kudde ifall jag kommer ihåg)
kläder till mig har jag inte stoppat i än...men det får jag rafsa fram från nån flyttlåda sen. och om nån annan har nåt bra förslag om vad som ska finnas med så kör bara !
på onsdag eller senast torsdag ska vi till sjukhuset och hyra bilbarnstolen, så det kommer oxå bli klart i veckan.
Känns så jätteskönt att kryssa för saker på min lista.
fick även köpt en termometer igår när vi va ute eftersom vi inte äger nån sen innan.
Och va mycket fina bebis kläder det kommit in nu på tex lindex, hm & kappahl.... hittade massor jag ville köpa men såhär nära bf-datumet ska man ju inte handla nåt eftersom man troligtvis får lite paket från just de butikerna av nyfikna bebis besökare :)
Men hittade en fin vit åkpåse på lindex som jag bara måste ha, mycket praktisk att ha i vagnen i vinter och nån åkpåse har vi inte köpt. Så den är högt upp på önskelistan.
Imorgon är det dax för barnmorskan igen, vilket jag tror kommer bli vårt sista besök som vi hinner med. Men det är bara en känsla jag har. Känns inte som om magen växer så mycket mer... min vikt går inte så mycket uppåt heller nu det sista. Blev 7 kilo upp sen start om det inte spurtar iväg de sista veckorna vill säga.
Linda: du frågade om färg i barnrummet, väggarna är målade i ljus, ljus grön och sen har vi en fondtapet med gröna löv på som är inköpt på hornbach, vet tyvärr inte namnet på den. ska bjuda på en bild mycket snart, men datorn krånglar sen flytten och vill inte ladda upp några bilder.
Nu ska jag börja dagen här och göra lite nytta !
Kram på er.
Fick fixat och förberett en hel del igår så nu känner jag mig lite lugnare.
Tog, lite gravidbilder, själva hemma. E fotade mig lite och sen tog vi några gemensamma med timern på kameran - haha bilderna blev väl sådär men vi hade roligt under tiden och nån bild kommer jag kunna använda till bebisens "mina första år" bok i alla fall.
sen började jag lite med en bb väska, hittills har jag stoppat i:
* Bebisens kläder, 2 ombyten... stannar vi längre får E åka hem och hämta mera ( vi får inte låna några på bb, det har dom gjort tydligt och klart för oss ) + en tunn och en tjockare filt. Har även tagit med en mjuk overall ifall det är kallt när vi åker hem, dock alldeles för stor men det får duga :)
* viktiga papper som tydligen ska med.
* Kameran är tömd på kort och nyladdad.
* min mobil laddare
* lite badrumsprylar, bindor + mjuk toalettrulle (fick tips av nån som tyckte att bb pappret va som sandpapper)
* amnings bh (fixade äntligen igår då jag inte äger någon bh utan bygel så det känns bra, blev ett amnings linne och en vit bh från lindex)
* ett par tofflor
(* sen tänkte jag ta med en extra kudde ifall jag kommer ihåg)
kläder till mig har jag inte stoppat i än...men det får jag rafsa fram från nån flyttlåda sen. och om nån annan har nåt bra förslag om vad som ska finnas med så kör bara !
på onsdag eller senast torsdag ska vi till sjukhuset och hyra bilbarnstolen, så det kommer oxå bli klart i veckan.
Känns så jätteskönt att kryssa för saker på min lista.
fick även köpt en termometer igår när vi va ute eftersom vi inte äger nån sen innan.
Och va mycket fina bebis kläder det kommit in nu på tex lindex, hm & kappahl.... hittade massor jag ville köpa men såhär nära bf-datumet ska man ju inte handla nåt eftersom man troligtvis får lite paket från just de butikerna av nyfikna bebis besökare :)
Men hittade en fin vit åkpåse på lindex som jag bara måste ha, mycket praktisk att ha i vagnen i vinter och nån åkpåse har vi inte köpt. Så den är högt upp på önskelistan.
Imorgon är det dax för barnmorskan igen, vilket jag tror kommer bli vårt sista besök som vi hinner med. Men det är bara en känsla jag har. Känns inte som om magen växer så mycket mer... min vikt går inte så mycket uppåt heller nu det sista. Blev 7 kilo upp sen start om det inte spurtar iväg de sista veckorna vill säga.
Linda: du frågade om färg i barnrummet, väggarna är målade i ljus, ljus grön och sen har vi en fondtapet med gröna löv på som är inköpt på hornbach, vet tyvärr inte namnet på den. ska bjuda på en bild mycket snart, men datorn krånglar sen flytten och vill inte ladda upp några bilder.
Nu ska jag börja dagen här och göra lite nytta !
Kram på er.
