Tillväxtultraljud
Åh härliga dag :)
Äntligen har värmen kommit hit, så just nu är det bikini på balkongen som gäller med solskyddsfaktor 50 i ansiktet för att undvika de jäkla pigment fläckarna....
Som man längtat efter såna här dagar, ska förhoppningsvis bli ett första bad idag oxå.
Men eftersom det fortfarande är alldeles för kallt i havet för min del så blir premiär doppet på badhuset... inte fy skam det heller.
Hade velat åkt redan nu bara.... men eftersom ingen annan är ledig än så väntar jag hellre än att lägger mig på badhuset alldeles ensam.
Idag på morgonen va vi på tillväxt ultraljudet, och jag blev nästan lite nervös i början då jag bara såg en stor rund tom "livmoder". det visade sig snabbt att det va huvudet ! Haha, så nog har bebis blivit större minsann :)
Allt gick så bra så och nu är jag superlättad. känns helt fantastiskt och jag njöt av varje sekund som vi fick se lillskrutten.
Allting såg helt normalt ut ( jag älskar ordet normalt i dessa sammanhang ) läkaren sa att bebis trivdes därinne och både moderkaka, fostervattensmängd och flödet i navelsträngen såg fint ut :)
Just nu vägde bebis ca 1500 g och det va innom det normala för tidpunkten, (1600 g va tydligen medel) så en liten avvikelse på - 5 % men det gör mig absolut ingenting. Känns toppen bra !
Åh det är så underbart att se den, och så häftigt att se hur den rör på munnen, sväljer och grejjar ;)
Men jag fick säga till läkaren att inte kolla för mycket mellan benen på skrutten för vi ville inte råka se något - hur nyfikna vi än är !!
Har vi väntat så här länge så kan vi allt vänta i två månader till !
Hade sååå velat haft en bild till, till min babybok men bebis va alldeles för stor så det gick inte fånga något på bild utan att det skulle bli en enda gröt. Så jag antar att vi får vänta med korten tills bebis är ute !
Igår kväll testade vi förresten om E kunde höra bebisens hjärtljud genom magen... han påstod att det gick i alla fall. lyssnade först mot mitt hjärta för att ha något att jämföra med och han hörde tydligt någonting som slog väldigt mycket fortare. Lite avundsjuk blev man ju såklart, men kanske inte ändå eftersom jag får känna dessa underbara rörelser innuti mig varje dag :)
Phu, medans jag skrivit steg nog graderna på balkongen till skyarna så det blir nog till att hitta sig en annan plats så jag inte smälter bort.
Känner att idag kommer bli en hääärlig dag och jag känner mig grymt lycklig !! ;)
Ny vecka & 70 dagar kvar
WoW, 70 dagar kvar tills bebis är beräknad - magiskt !
Men jag börjar mer och mer inse att bebis faktiskt kan komma tidigare än så.
Min mormor fick alla sina barn (5 st ) mellan 4-2 veckor för tidigt. Även jag och min syster kom 2 veckor för tidigt så.... ja, det kan ju ligga i släkten :)
Jag fortsätter att förbereda inför flytten och rensar och små organiserar lite så fort jag får chansen.
Idag är det mulet och tråkväder så det är väl bara passa på att göra lite nytta även idag - i lugn takt givetvis.
Bebis skrutten har börjat hicka ibland därinne, eller jag tror det är hicka i alla fall ? ;)
Imorgon har vi fått tid för tillväxtultraljud och jag hoppas att det går bra. Ska bli mysigt att få se lill fisen igen
Men jag börjar mer och mer inse att bebis faktiskt kan komma tidigare än så.
Min mormor fick alla sina barn (5 st ) mellan 4-2 veckor för tidigt. Även jag och min syster kom 2 veckor för tidigt så.... ja, det kan ju ligga i släkten :)
Jag fortsätter att förbereda inför flytten och rensar och små organiserar lite så fort jag får chansen.
Idag är det mulet och tråkväder så det är väl bara passa på att göra lite nytta även idag - i lugn takt givetvis.
Bebis skrutten har börjat hicka ibland därinne, eller jag tror det är hicka i alla fall ? ;)
Imorgon har vi fått tid för tillväxtultraljud och jag hoppas att det går bra. Ska bli mysigt att få se lill fisen igen
Midsommar
Imorgon är det midsommar då, första nyktra för mig på många mååånga år.
Det gör mig absolut ingenting. Detta är såååå värt det.
konstigt för jag har inte nåt sug efter att dricka nånting alls... har inte ens varit sugen på typ en kall cider eller ett glas vin i solen eller nåt.
Har varit med på några få förfester sen jag blev gravid och då har dom andra tyckt synd om mig som inte kunde vara med och dricka nåt.... Men själv tycker jag ingenting, hade gärna avstått alkohol för resten av livet som jag känner just nu !
Hoppas på att jag orkar med hela dagen imorgon bara... jag vill inte vara tråkmånsen som går hem och lägger mig vid 10 tiden.
känner på mig att det blir en låång dag, men förhoppningsvis trevlig ! :)
annars så är jag fortsatt jättetrött... det suget jag hade nyss för att grejja med allt möjligt försvann lika fort.
eller ja, viljan att göra saker finns där men inte orken.
så just nu har jag väldigt många påbörjade projekt... halvfärdiga som bara blivit stående. antar att det bara är att gilla läget !
usch, det tar emot att behöva packa ner lillskruttens saker igen.... så jag väntar nog med det tills sist. får väl packa det mesta i spjälsängen bara och bära hela den... orkar inte skruva isär allt vi redan gjort i ordning.
Jag är på väldigt släng humör.... försöker att slänga så mycket som möjligt av skit som vi samlat på oss, och sälja av massa sånt som bara står - nytt hus, nya grejjer :)
Idag va det dax för en gammal goding igen förresten - Spyan.... kommer och hälsar på sådär en gång varannan vecka ungefär. Den kommer jag INTE sakna !!
Det gör mig absolut ingenting. Detta är såååå värt det.
konstigt för jag har inte nåt sug efter att dricka nånting alls... har inte ens varit sugen på typ en kall cider eller ett glas vin i solen eller nåt.
Har varit med på några få förfester sen jag blev gravid och då har dom andra tyckt synd om mig som inte kunde vara med och dricka nåt.... Men själv tycker jag ingenting, hade gärna avstått alkohol för resten av livet som jag känner just nu !
Hoppas på att jag orkar med hela dagen imorgon bara... jag vill inte vara tråkmånsen som går hem och lägger mig vid 10 tiden.
känner på mig att det blir en låång dag, men förhoppningsvis trevlig ! :)
annars så är jag fortsatt jättetrött... det suget jag hade nyss för att grejja med allt möjligt försvann lika fort.
eller ja, viljan att göra saker finns där men inte orken.
så just nu har jag väldigt många påbörjade projekt... halvfärdiga som bara blivit stående. antar att det bara är att gilla läget !
usch, det tar emot att behöva packa ner lillskruttens saker igen.... så jag väntar nog med det tills sist. får väl packa det mesta i spjälsängen bara och bära hela den... orkar inte skruva isär allt vi redan gjort i ordning.
Jag är på väldigt släng humör.... försöker att slänga så mycket som möjligt av skit som vi samlat på oss, och sälja av massa sånt som bara står - nytt hus, nya grejjer :)
Idag va det dax för en gammal goding igen förresten - Spyan.... kommer och hälsar på sådär en gång varannan vecka ungefär. Den kommer jag INTE sakna !!
sommar?
Vart tog sommaren vägen ??
Här där jag bor hade vi en underbar helg med ren sommarvärme i början av juni men sen dess har det varit regnit, blåsigt och ganska kallt. Nu är juni snart slut och jag börjar fundera på om det tänker komma nån sommar eller inte.
Bebis vill bada :)
Igår va jag duktig flicka och gjorde inget ansträngande på hela dagen, va dödstråkigt men väl behövt.
Ska försöka göra ingenting idag oxå, men lite lungt pysslande i köket får det nog bli innan lägenheten gror igen.
Idag ringde min barnmorska, hon hade diskuterat min journal med en läkare och dom hade fortfarande ingen förklaring till mitt låga hb-värde. Jag skulle dock inte börja med dubbla järntabletter.
Sen ska jag få en kallelse för tillväxtultraljud i brevlådan. Det känns bra, det va ju det jag ville, att få en extra koll på hur stor/liten skrutten är därinne.
Jag vill boa !! Jag är jättesugen på att lägga in små kläder i garderoben och sätta upp tavlor och piffa i bebisrummet! Men åh, det är lång tid kvar. Jag längtar så efter bebis nu plötsligt!
Hur funkar det med bebiskläderna förresten ? Måste man tvätta precis allt innan det används? Även kläder i lite större storlekar ? Och tvättar ni med nåt speciellt tvättmedel, sköljmedel ? extra skonsamt eller nåt sånt ?
Här där jag bor hade vi en underbar helg med ren sommarvärme i början av juni men sen dess har det varit regnit, blåsigt och ganska kallt. Nu är juni snart slut och jag börjar fundera på om det tänker komma nån sommar eller inte.
Bebis vill bada :)
Igår va jag duktig flicka och gjorde inget ansträngande på hela dagen, va dödstråkigt men väl behövt.
Ska försöka göra ingenting idag oxå, men lite lungt pysslande i köket får det nog bli innan lägenheten gror igen.
Idag ringde min barnmorska, hon hade diskuterat min journal med en läkare och dom hade fortfarande ingen förklaring till mitt låga hb-värde. Jag skulle dock inte börja med dubbla järntabletter.
Sen ska jag få en kallelse för tillväxtultraljud i brevlådan. Det känns bra, det va ju det jag ville, att få en extra koll på hur stor/liten skrutten är därinne.
Jag vill boa !! Jag är jättesugen på att lägga in små kläder i garderoben och sätta upp tavlor och piffa i bebisrummet! Men åh, det är lång tid kvar. Jag längtar så efter bebis nu plötsligt!
Hur funkar det med bebiskläderna förresten ? Måste man tvätta precis allt innan det används? Även kläder i lite större storlekar ? Och tvättar ni med nåt speciellt tvättmedel, sköljmedel ? extra skonsamt eller nåt sånt ?
oj vecka 30 !!!
Herregud när hände det här ??
Idag är det 29+0 och vi rullar sakta in i vecka 30 !
Helt sjukt, det betyder att det är dryga 10 veckor kvar bara ! Nästan så jag blir lite stressad.
dom senaste 2 kvällarna när jag ska sova har bebis gått lös i magen och haft fest - Åh jag älskar det så mycket !
Men jag undrar om den bästa tiden i graviditeten redan har gått förbi ?
Början va ju inget att hurra för, då mådde man ju bara skit och spyorna kom var och varannan dag.
Och nu känns det som om det är nån halvjobbig krämpa åtminstone varje dag.
Inget att klaga över men jag blir lite frustrerad av att behöva"vila" för att inte ha ont nånstans.
Och herregud va mycket jag kissar... phu, blir ju helt slut av att springa på toaletten så ofta.
känns som en gång i timmen under hela dagen ungefär, och bara det blir man ju trött av.
Sen att sova som en potta skit på nätterna gör ju inte saken enklare...
Eftersom flytten närmar sig så vill jag förbereda så mycket som möjligt innan och igår tyckte vi att vårt källar förråd behövde sig en omgång. Tyvärr grejjade jag nog alldeles för mycket, men man ville ju passa på medans man hade ork och framförallt lust att göra det. På kvällen kände jag mig väldigt mör, mycket upp på ner på knä och det gillar tydligen inte min mage. Ryggen sa emot på kvällen och även hela magen och hela underlivet kändes ömt. Ångrade mig såklart att jag ansträngt mig för mycket men det är ju så lätt att fortsätta när allt flyter på.
Inatt kom det rosa på pappret igen och då tänkte jag att FAN, mitt fel för att jag inte kan lära mig att vila.
Ska man behöva in till det förbannade sjukhuset igen ?
Jag tror att det bara va ett tecken på att jag ska trappa ner, det kommer bara lite när jag torkar mig och då och då inget alls, så länge det är ljus rosa borde det väl inte vara nån fara, det är väl klarrött man ska passa sig jäkligt noga för ! (dessutom började det i samband med nr 2.... som nu är lite jobbigare att genomföra på grund av järntabletterna )
Jag MÅSTE försöka ta det lite lugnare.... men det är ju så tråååkigt ! Speciellt när det finns tusen måsten att göra innan flytten, källaren är långt ifrån klar och jag är grymt sugen på att sätta igång idag med, MEN jag har lovat mig själv att detta får bli en vilodag.
Får begränsa mig till övriga måsten som ska göras idag, bankmöte, och sälja av lite saker i källaren - tacka vet jag blocket ;)
Jag vet att vi satt oss i denna sitsen själva eftersom vi köpte huset mitt upp i detta, men åh det ska bli väldigt skönt när allt fixande/packande och även flytten är gjord. Så vi kan koncentrera oss på bebis igen.
Idag är det 29+0 och vi rullar sakta in i vecka 30 !
Helt sjukt, det betyder att det är dryga 10 veckor kvar bara ! Nästan så jag blir lite stressad.
dom senaste 2 kvällarna när jag ska sova har bebis gått lös i magen och haft fest - Åh jag älskar det så mycket !
Men jag undrar om den bästa tiden i graviditeten redan har gått förbi ?
Början va ju inget att hurra för, då mådde man ju bara skit och spyorna kom var och varannan dag.
Och nu känns det som om det är nån halvjobbig krämpa åtminstone varje dag.
Inget att klaga över men jag blir lite frustrerad av att behöva"vila" för att inte ha ont nånstans.
Och herregud va mycket jag kissar... phu, blir ju helt slut av att springa på toaletten så ofta.
känns som en gång i timmen under hela dagen ungefär, och bara det blir man ju trött av.
Sen att sova som en potta skit på nätterna gör ju inte saken enklare...
Eftersom flytten närmar sig så vill jag förbereda så mycket som möjligt innan och igår tyckte vi att vårt källar förråd behövde sig en omgång. Tyvärr grejjade jag nog alldeles för mycket, men man ville ju passa på medans man hade ork och framförallt lust att göra det. På kvällen kände jag mig väldigt mör, mycket upp på ner på knä och det gillar tydligen inte min mage. Ryggen sa emot på kvällen och även hela magen och hela underlivet kändes ömt. Ångrade mig såklart att jag ansträngt mig för mycket men det är ju så lätt att fortsätta när allt flyter på.
Inatt kom det rosa på pappret igen och då tänkte jag att FAN, mitt fel för att jag inte kan lära mig att vila.
Ska man behöva in till det förbannade sjukhuset igen ?
Jag tror att det bara va ett tecken på att jag ska trappa ner, det kommer bara lite när jag torkar mig och då och då inget alls, så länge det är ljus rosa borde det väl inte vara nån fara, det är väl klarrött man ska passa sig jäkligt noga för ! (dessutom började det i samband med nr 2.... som nu är lite jobbigare att genomföra på grund av järntabletterna )
Jag MÅSTE försöka ta det lite lugnare.... men det är ju så tråååkigt ! Speciellt när det finns tusen måsten att göra innan flytten, källaren är långt ifrån klar och jag är grymt sugen på att sätta igång idag med, MEN jag har lovat mig själv att detta får bli en vilodag.
Får begränsa mig till övriga måsten som ska göras idag, bankmöte, och sälja av lite saker i källaren - tacka vet jag blocket ;)
Jag vet att vi satt oss i denna sitsen själva eftersom vi köpte huset mitt upp i detta, men åh det ska bli väldigt skönt när allt fixande/packande och även flytten är gjord. Så vi kan koncentrera oss på bebis igen.
barnmorske besök
Hm, hemma igen efter ett besök hos min barnmorska.
vet knappt om det gick bra eller dåligt.
vikten går ju inte jättemycket uppåt precis. Barnmorskan säger inget om det, är bara jag själv som önskar att det kunde dra till lite mer. 4 kilo upp sen start.
Förra besöket mätte vi ju magen för första gången och då låg den på 20 och denna gången på 23, naturligtvis ligger jag under kurvan men hon tyckte inte att det va nån fara heller eftersom jag är så liten och att den ändå har ökat med 3 cm, så nästa mätning blir väl lite viktigare kan jag tänka mig så den verkligen går uppåt, är ju trots allt bara 2 gånger vi mätt.
Jag försökte framföra att jag börjar bli lite nervös över att bebis kanske är alldeles för liten där inne, men hon verkar inte tycka att nånting ser konstigt ut, så det är väl bara vänta och se.
Mitt HB värde verkar ingen förstå sig på... ? Förra gången låg det nere på 99 och det blev då dax för järn tabletter, att jag nu ätit tabletterna en hel månad har tydligen inte hjälpt ett dugg för värdet låg fortfarande på 99 ??
dom tyckte det va konstigt att jag inte känner mig trött och orkeslös, och det tycker jag oxå är underligt.?
hon sa att man kunde börja äta 2 st järn tabletter om dagen men eftersom jag inte alls känner mig så trött så klurar hon på om det är något annat ? Vad vet jag inte, hon skulle i alla fall rådråga med läkaren.
Hm, jag gillar det inte.... för höga antal vita blodkroppar i urinen som ingen vet vad det beror på, och nu för lågt Hb värde som ingen heller förstår sig på ! irriterande.
ja ja.... I stort sett såg ju allt bra ut och bebis verkade må bra, hjärtljud på 145 denna gången.
vet knappt om det gick bra eller dåligt.
vikten går ju inte jättemycket uppåt precis. Barnmorskan säger inget om det, är bara jag själv som önskar att det kunde dra till lite mer. 4 kilo upp sen start.
Förra besöket mätte vi ju magen för första gången och då låg den på 20 och denna gången på 23, naturligtvis ligger jag under kurvan men hon tyckte inte att det va nån fara heller eftersom jag är så liten och att den ändå har ökat med 3 cm, så nästa mätning blir väl lite viktigare kan jag tänka mig så den verkligen går uppåt, är ju trots allt bara 2 gånger vi mätt.
Jag försökte framföra att jag börjar bli lite nervös över att bebis kanske är alldeles för liten där inne, men hon verkar inte tycka att nånting ser konstigt ut, så det är väl bara vänta och se.
Mitt HB värde verkar ingen förstå sig på... ? Förra gången låg det nere på 99 och det blev då dax för järn tabletter, att jag nu ätit tabletterna en hel månad har tydligen inte hjälpt ett dugg för värdet låg fortfarande på 99 ??
dom tyckte det va konstigt att jag inte känner mig trött och orkeslös, och det tycker jag oxå är underligt.?
hon sa att man kunde börja äta 2 st järn tabletter om dagen men eftersom jag inte alls känner mig så trött så klurar hon på om det är något annat ? Vad vet jag inte, hon skulle i alla fall rådråga med läkaren.
Hm, jag gillar det inte.... för höga antal vita blodkroppar i urinen som ingen vet vad det beror på, och nu för lågt Hb värde som ingen heller förstår sig på ! irriterande.
ja ja.... I stort sett såg ju allt bra ut och bebis verkade må bra, hjärtljud på 145 denna gången.
föräldraträff och lite hus..
Hemma igen efter andra föräldraträffen. Va ingen fara alls att vara där ensam utan E men olägligt kanske att det just detta möte handlade lite om familjerådgivningen och parrelationer. Oxå sitter man där själv haha.
Men detta möte va bättre tyckte jag då det handlade mycket om de olika smärt lindringarna som går att välja mellan. Bra information. Sen fick vi se en förlossningsfilm, men den va rätt lam, då finns det bättre att se på tv tycker jag allt. Här andades dom lite i den där lustgas masken och sen va ungen ute.... och jag har en känsla av att det inte kommer att gå till så.
Nu har jag förtjänat soff läge i några timmar tycker jag så nu ska jag sitta och titta på bilder på vårt hus för att drömma mig bort lite. - Åhh vad jag längtar, om det ändå vore nu !!
Tänkte även försöka svara Emelie på lite hus frågor:
Huset vi köpte kostade 1.300 000, det är vårat första hus och man är väl lite små skraj för vad man egentligen har gett sig in på. Men "alla" andra har ju hus så det känns som om vi oxå kommer fixa det.
Än är ju inte köpet helt klart så det känns som om vi ännu inte har nån aning om vad vi kan förvänta oss i månadskostnad. ( men mellan 8- 10 000 skulle vi gissa även om vi hoppas på mindre, Enligt mäklarens uträknings sida låg det mellan 6.500 och 7.500, så just nu kan det nog bli vad som hellst. ) Bättre att räkna med högre så vi inte sätter oss i skiten.
Vi ska till banken på måndag och förhandla om räntor och såntdär som man inte har nån koll på alls.
Så om det är nån som har några bra tips om just räntor så tar jag gärna emot dom :)
Ska det bindas på flera år eller inte ? hur mycket ska man amortera ? Ja såna där bankfrågor som för mig än så länge är en enda stor gröt.
Om du och din sambo är osäkra så ring till en bank och försök fixa ett lånelöfte. Dom räknar ju egentligen ut om ni kommer klara er eller ej. Och det känns som om dom alltid räknar med eventuella ränte ökningar och vad man "måste" ha kvar att leva på i månaden.
kontantinsatsen blev dock högre än vad vi räknat med, så vi kommer som det ser ut just nu lägga ca 250 000 själva. Vet inte den exakta summan än då det återigen är massa bank grejjer med lagfarter och pantbrev.
Men jag antar att det är fler saker som plockar till innan den summan är helt klar.
besiktning och såna grejjer plockar pengar det med.
Så det ska bli väldigt intressant att se om varenda sparkrona e slut innan affären är färdig.
Känns som om husköpet tog över lite av väntan på lillskrutt, både på ont och gott. Dels är det ju bra att tänka på annat så att den sista väntan inte blir så lång och outhärdig. Kan tänka mig att man längtar nåt så enormt efter bebisen den där sista månaden. Men jag vill ju inte heller ha för mycket hus grejjer i huvudet så jag "glömmer" bort bebis och inte hinner förbereda och boa in mig.
Fast glömma bort va allt ett starkt ord, för det kan jag lova att jag inte gör !
Kanske är bra att inte bara gå hemma de sista veckorna och räkna dagarna och stirra sig blind på ett barnrum som står klart. Det blir ju en lite mer utmaning på detta viset !
Men detta möte va bättre tyckte jag då det handlade mycket om de olika smärt lindringarna som går att välja mellan. Bra information. Sen fick vi se en förlossningsfilm, men den va rätt lam, då finns det bättre att se på tv tycker jag allt. Här andades dom lite i den där lustgas masken och sen va ungen ute.... och jag har en känsla av att det inte kommer att gå till så.
Nu har jag förtjänat soff läge i några timmar tycker jag så nu ska jag sitta och titta på bilder på vårt hus för att drömma mig bort lite. - Åhh vad jag längtar, om det ändå vore nu !!
Tänkte även försöka svara Emelie på lite hus frågor:
Huset vi köpte kostade 1.300 000, det är vårat första hus och man är väl lite små skraj för vad man egentligen har gett sig in på. Men "alla" andra har ju hus så det känns som om vi oxå kommer fixa det.
Än är ju inte köpet helt klart så det känns som om vi ännu inte har nån aning om vad vi kan förvänta oss i månadskostnad. ( men mellan 8- 10 000 skulle vi gissa även om vi hoppas på mindre, Enligt mäklarens uträknings sida låg det mellan 6.500 och 7.500, så just nu kan det nog bli vad som hellst. ) Bättre att räkna med högre så vi inte sätter oss i skiten.
Vi ska till banken på måndag och förhandla om räntor och såntdär som man inte har nån koll på alls.
Så om det är nån som har några bra tips om just räntor så tar jag gärna emot dom :)
Ska det bindas på flera år eller inte ? hur mycket ska man amortera ? Ja såna där bankfrågor som för mig än så länge är en enda stor gröt.
Om du och din sambo är osäkra så ring till en bank och försök fixa ett lånelöfte. Dom räknar ju egentligen ut om ni kommer klara er eller ej. Och det känns som om dom alltid räknar med eventuella ränte ökningar och vad man "måste" ha kvar att leva på i månaden.
kontantinsatsen blev dock högre än vad vi räknat med, så vi kommer som det ser ut just nu lägga ca 250 000 själva. Vet inte den exakta summan än då det återigen är massa bank grejjer med lagfarter och pantbrev.
Men jag antar att det är fler saker som plockar till innan den summan är helt klar.
besiktning och såna grejjer plockar pengar det med.
Så det ska bli väldigt intressant att se om varenda sparkrona e slut innan affären är färdig.
Känns som om husköpet tog över lite av väntan på lillskrutt, både på ont och gott. Dels är det ju bra att tänka på annat så att den sista väntan inte blir så lång och outhärdig. Kan tänka mig att man längtar nåt så enormt efter bebisen den där sista månaden. Men jag vill ju inte heller ha för mycket hus grejjer i huvudet så jag "glömmer" bort bebis och inte hinner förbereda och boa in mig.
Fast glömma bort va allt ett starkt ord, för det kan jag lova att jag inte gör !
Kanske är bra att inte bara gå hemma de sista veckorna och räkna dagarna och stirra sig blind på ett barnrum som står klart. Det blir ju en lite mer utmaning på detta viset !
stressad
När jag va inne på förlossningen fick jag rådet att inte jobba åtminstone denna veckan. Det gör jag inte heller men känner ändå aldrig att jag får vila.
Förstår inte hur ni som jobbar heltid hinner med ????
Hela tiden är det något och jag skulle vilja ha EN dag som jag bara får ligga ner och bara vila.
måndagen va det informationsmöte för gravida på vårt sjukhus, så trots att jag hade ont släpade jag mig dit. gick sakta som en hundra årig tant som bajsat ner sig.
tisdagen va det besiktning på huset, Jag blev den enda som kunde följa med, tog flera timmar och det skulle gås i trappor och klättra ner i krypgrunden... phu, sen kom min systerson och lekte efter det några timmar och man är rätt så mör efter att krypa upp och ner på golvet, leka och bära runt.
samtidigt som det ska sittas i telefon och fixas allt med huset, ordna allt med banker och mäklare och gud och alla människor. Det är då inte bara att köpa ett hus...
idag är det föräldraträff, E blev tvungen att jobba i sista stund så jag hoppas att det känns okej att gå dit själv, för jag orkar inte ringa och avboka... men ser inte fram emot att sitta på den otroligt obekväma stolen i över 2 timmar.
Senare ska det återigen ringas till flera personer och fixa saker inför flytt.
Imorgon är det barnmorskan som står på schemat och sen är det dax för bankmöte.
Så trots att jag är ledig så känner jag mig inte ett dugg ledig. Inte om man tänker på att man faktiskt måste fixa mat varje dag och försöka hålla lite ordning i lägenheten som förfaller oxå.
Försöker verkligen vila all tid jag kan emellan allt detta, men då är det lätt att plötsligt glömma bort att äta eller nåt annat.
Jag mår mycket bättre i alla fall, men jag fortsätter att gå mycket mycket sakta och försöker ta det lungt för att inte få ont igen.
Va förresten inte nån urinvägsinfektion så vad det va som spökade de där två dygnen kommer jag nog aldrig få reda på.
Hade allt vart fruktansvärt gott att bara skitit i den där föräldra träffen idag och bara stannat hemma och gjort ingenting, men men, om en timma ska jag vara där och det är väl bara försöka skynda sig att göra sig i ordning och slänga i sig nåt att äta.
Förstår inte hur ni som jobbar heltid hinner med ????
Hela tiden är det något och jag skulle vilja ha EN dag som jag bara får ligga ner och bara vila.
måndagen va det informationsmöte för gravida på vårt sjukhus, så trots att jag hade ont släpade jag mig dit. gick sakta som en hundra årig tant som bajsat ner sig.
tisdagen va det besiktning på huset, Jag blev den enda som kunde följa med, tog flera timmar och det skulle gås i trappor och klättra ner i krypgrunden... phu, sen kom min systerson och lekte efter det några timmar och man är rätt så mör efter att krypa upp och ner på golvet, leka och bära runt.
samtidigt som det ska sittas i telefon och fixas allt med huset, ordna allt med banker och mäklare och gud och alla människor. Det är då inte bara att köpa ett hus...
idag är det föräldraträff, E blev tvungen att jobba i sista stund så jag hoppas att det känns okej att gå dit själv, för jag orkar inte ringa och avboka... men ser inte fram emot att sitta på den otroligt obekväma stolen i över 2 timmar.
Senare ska det återigen ringas till flera personer och fixa saker inför flytt.
Imorgon är det barnmorskan som står på schemat och sen är det dax för bankmöte.
Så trots att jag är ledig så känner jag mig inte ett dugg ledig. Inte om man tänker på att man faktiskt måste fixa mat varje dag och försöka hålla lite ordning i lägenheten som förfaller oxå.
Försöker verkligen vila all tid jag kan emellan allt detta, men då är det lätt att plötsligt glömma bort att äta eller nåt annat.
Jag mår mycket bättre i alla fall, men jag fortsätter att gå mycket mycket sakta och försöker ta det lungt för att inte få ont igen.
Va förresten inte nån urinvägsinfektion så vad det va som spökade de där två dygnen kommer jag nog aldrig få reda på.
Hade allt vart fruktansvärt gott att bara skitit i den där föräldra träffen idag och bara stannat hemma och gjort ingenting, men men, om en timma ska jag vara där och det är väl bara försöka skynda sig att göra sig i ordning och slänga i sig nåt att äta.
Hus inlägg
Jag hittade ju som jag skrivit tidigare plötsligt ett drömhus. Det är ett radhus som ligger i precis det området där jag vill att våra barn ska växa upp, Det är även en gavel med bästa sol läge :)
Vi ordnade så vi båda fick komma på en ny visning så E oxå fick se huset och han älskade det lika mycket som jag !!
Vi diskuterade väl igenom att tidpunkten inte är den allra bästa, eftersom vi är vana att vilja renovera på en gång när vi flyttar nånstans. Nu kommer varken tiden eller pengarna finnas där.
Men huset är ändå i så fint skick så att vi absolut kan bo där i flera år utan att "behöva" renovera.... det handlar ju mest om en smaksak att man vill tapetsera och måla och grejja.
Men vi känner att det va nu eller aldrig. Att på ett sätt så kan vi inte få ett bättre läge :)
Vi skaffar ju inte bara familj utan ett underbart ställe för barnet att växa upp på.
Och att kunna gå ut i sin egen trädgård - livskvalite.
och vad ska vi vänta på..? vi kommer ju alltid ha barnet, det är ju inte bara under bebis perioden som barnet kommer vara tidskrävande det är ju för alltid. Så renovering och sådant får komma i andra hand och göras lite då och då om den extra tiden dyker upp.
Det va ett nyrenoverat kök i alla fall och det är ju guld värt !
Sen är det klart att det svider lite att vi precis gjort klart det fina barnrummet här i lägenheten.... men jag tror på ödet och just nu va det nog bara så att vi skulle ha det här huset. Vi har en månad på oss från inflytt tills att bebis är beräknad så om vi verkligen ligger i så kan vi nog få färdigt ett nytt barnrum, nu vet vi ju precis hur vi vill att det ska se ut :) och bebis måste ju faktiskt inte ha ett klart rum... (det är ju mest jag som vill boa) den sover ju inne hos oss ändå lyckligt ovetande om den har ett rum eller ej.
Det är ju mest för vår egen del det hade vart skönt att fått det klart så man kan släppa det helt sen och bara fokusera och njuta av lillskrutten.
Åh vi va ju så otroligt lyckliga och glada över detta. Att allt plötsligt började gå vår väg. Bebis lycka och hus lycka på samma gång, det va ju nästan för bra för att vara sant. Man känner nästan att vad ska nu gå fel ?
Får vi verkligen vara såhär lyckliga... sen hände ju det här med magen och natten inne på förlossningen och det hann allt skaka om oss litegrann. Vad ska vi göra med ett radhus lixom om något hemskt skulle hända med bebis..? Men nu gick det ju bra denna gången och man kan ju inte tänka så... då blir vi ju tokiga.
Man måste få planera och hoppas inför framtiden så är det ju bara !
Så nu är jag tillbaka i lyckoruset igen då jag känner att bebis OCH hus känns helt rätt och helt underbart !
Ska bli så himla roligt! och jag önskar vi hade fått flytta in redan idag !! :)
Dessutom tycker jag att efter all skit som man fått gå igenom med ivf och E´s mamma som plötsligt gick bort... livet har varit ren skit där ett tag och nån gång måste det ju vända ! Så nu förtjänar vi all lycka som vi kan få, så jag ska suga i mig av varenda liten droppe !!
Wohooo - Vecka 29 är här och livet är UNDERBART !!
( Men bebis för guds skull se till att stanna kvar inne i magen nu tiden ut - sen är vi redo !! )
herregud vilken helg !
Ja, det här va nog den mest händelserika helgen som jag varit med om på länge.
På gott och ont.
Är nyss hemkommen från förlossningen där jag sovit inatt !!
Började på lördags kvällen att jag kände en obehaglig känsla i magen, En träningsvärk av nåt slag eller som ett starkt "håll" på höger sida.
Hoppades ju såklart att jag skulle sova bort det och att det nästa dag skulle vara över.
Men redan under natten gjorde det nåt enormt ont att resa sig och gå på toaletten, magen va hård som betong och kändes som om jag behövde bära den för att den inte skulle trilla av mig.
Dagen efter fortsatte det, magen fortfarande stenhård, visst den brukar vara hyfsat hård har varit ända från början men nu gjorde det ju ont oxå. och det där "hållet" i sidan kändes som en kniv som vreds om varje gång jag reste mig upp eller försökte gå omkring.
Gick omkring helt dubbelvikt och sätta sig/resa sig blev mer och mer omöjligt.
Eftersom det va söndag kunde jag ju inte rådråga min barnmorska så jag ringde till förlossningen.
Dom kunde ju inte förklara vad detta va så jag fick komma in.
Vi försökte ta redan på om det va sammandragningar ( vilket jag fortfarande inte vet hur det känns ?? )
Sen började dom forska i om det kunde vara blindtarmen !! ( där blev jag nervös kan jag lova )
Och sen kollades ett urinprov, och eftersom det fanns ett förhöjt värde av vita blodkroppar så kunde det vara det, men det behövde inte heller vara det eftersom jag inte har några tecken på det.
Så nu ett dygn senare sitter jag här fortfarande utan svar...
Men dom kollade ctg grej på bebisen både igår och idag. Va väl nån sammandragning där fast inget märkvärdigt tror jag.
kollade livmodertappen - och Helvete va ont det gjorde !! Fyyy, två gånger kollade dom oxå för när dom kände efter verkade den lite kort, men om dom mätte den med vul va den tydligen normal ?
Ja herrejävlar och själv fattar man knappt nåt vad dom pratar om..
Vet bara nu att jag INTE ser fram emot att nån ska kolla den där tappen igen.
Och till sist fick vi göra ett ultraljud och äntligen se lillskrutten igen ! Åhhh, trots nervositet just då va det ren lycka att få se skrutten buffa därinne. Och oj va stor den såg ut sen senast !
Allt såg i alla fall bra ut med bebis och det va det jag kände va viktigast !
Det bestämdes i alla fall att jag skulle stanna över natten, dels så dom kunde ha koll OM det skulle vara blindtarmen, och så fick jag en bricanyl tablett som skulle lugna ner livmodern.
Så efter att varit hård som en betongklump hela dagen kändes det helt underbart när den äntligen slappnade av !
Fick även börja på en antibiotika kur ifall det kan vara urinvägsinfektion... det tar ju 2 dagar att få svar, och skulle det inte vara det va det bara att sluta ta dom.
Gillar ju inte egentligen att ta några tabletter men jag antar att det bara är att göra som man blir tillsagd. Har endast tagit en enda panodil sen jag blev gravid och vill hellst gå hela graviditeten utan att trycka i mig några piller.
Idag har värken lagt sig lite åtminstone, jag har fortfarande lite ont i sidan men inte alls som i går och för mig är det ett framsteg, så även om jag inte fick veta vad det va så är jag nöjd så länge det verkar bli bättre och att jag fick veta att bebsis mådde bra och INTE va påväg ut, för det hade varit katastrof !
Så nu är det lite vila som gäller i några dagar tills detta har blåst över !
Så nu har jag fått en förhandstitt på förlossningen och jag hoppas verkligen att jag slipper åka dit igen förrän det är dax på riktigt !
Sen hände det ju nåt annat väldigt stort i helgen oxå....
VI HAR KÖPT HUS !!!! :)
Lyckan är total men det får bli ett helt annat inlägg...
På gott och ont.
Är nyss hemkommen från förlossningen där jag sovit inatt !!
Började på lördags kvällen att jag kände en obehaglig känsla i magen, En träningsvärk av nåt slag eller som ett starkt "håll" på höger sida.
Hoppades ju såklart att jag skulle sova bort det och att det nästa dag skulle vara över.
Men redan under natten gjorde det nåt enormt ont att resa sig och gå på toaletten, magen va hård som betong och kändes som om jag behövde bära den för att den inte skulle trilla av mig.
Dagen efter fortsatte det, magen fortfarande stenhård, visst den brukar vara hyfsat hård har varit ända från början men nu gjorde det ju ont oxå. och det där "hållet" i sidan kändes som en kniv som vreds om varje gång jag reste mig upp eller försökte gå omkring.
Gick omkring helt dubbelvikt och sätta sig/resa sig blev mer och mer omöjligt.
Eftersom det va söndag kunde jag ju inte rådråga min barnmorska så jag ringde till förlossningen.
Dom kunde ju inte förklara vad detta va så jag fick komma in.
Vi försökte ta redan på om det va sammandragningar ( vilket jag fortfarande inte vet hur det känns ?? )
Sen började dom forska i om det kunde vara blindtarmen !! ( där blev jag nervös kan jag lova )
Och sen kollades ett urinprov, och eftersom det fanns ett förhöjt värde av vita blodkroppar så kunde det vara det, men det behövde inte heller vara det eftersom jag inte har några tecken på det.
Så nu ett dygn senare sitter jag här fortfarande utan svar...
Men dom kollade ctg grej på bebisen både igår och idag. Va väl nån sammandragning där fast inget märkvärdigt tror jag.
kollade livmodertappen - och Helvete va ont det gjorde !! Fyyy, två gånger kollade dom oxå för när dom kände efter verkade den lite kort, men om dom mätte den med vul va den tydligen normal ?
Ja herrejävlar och själv fattar man knappt nåt vad dom pratar om..
Vet bara nu att jag INTE ser fram emot att nån ska kolla den där tappen igen.
Och till sist fick vi göra ett ultraljud och äntligen se lillskrutten igen ! Åhhh, trots nervositet just då va det ren lycka att få se skrutten buffa därinne. Och oj va stor den såg ut sen senast !
Allt såg i alla fall bra ut med bebis och det va det jag kände va viktigast !
Det bestämdes i alla fall att jag skulle stanna över natten, dels så dom kunde ha koll OM det skulle vara blindtarmen, och så fick jag en bricanyl tablett som skulle lugna ner livmodern.
Så efter att varit hård som en betongklump hela dagen kändes det helt underbart när den äntligen slappnade av !
Fick även börja på en antibiotika kur ifall det kan vara urinvägsinfektion... det tar ju 2 dagar att få svar, och skulle det inte vara det va det bara att sluta ta dom.
Gillar ju inte egentligen att ta några tabletter men jag antar att det bara är att göra som man blir tillsagd. Har endast tagit en enda panodil sen jag blev gravid och vill hellst gå hela graviditeten utan att trycka i mig några piller.
Idag har värken lagt sig lite åtminstone, jag har fortfarande lite ont i sidan men inte alls som i går och för mig är det ett framsteg, så även om jag inte fick veta vad det va så är jag nöjd så länge det verkar bli bättre och att jag fick veta att bebsis mådde bra och INTE va påväg ut, för det hade varit katastrof !
Så nu är det lite vila som gäller i några dagar tills detta har blåst över !
Så nu har jag fått en förhandstitt på förlossningen och jag hoppas verkligen att jag slipper åka dit igen förrän det är dax på riktigt !
Sen hände det ju nåt annat väldigt stort i helgen oxå....
VI HAR KÖPT HUS !!!! :)
Lyckan är total men det får bli ett helt annat inlägg...
Hm...
Jag tycker att bebis har ändrat beteende därinne och jag gillar det inte...
Vissa dagar "försvinner" den och gör inget väsen av sig... det är som om den ligger långt, långt ner vid blåsan och sparkarna blir då jätte svaga och känns endast som fladder.
Va ett par dagar sen nu som jag kände en riktig kick. Blir halvt orolig ibland men sen känner jag nåt, att den åtminstone rör sig där inne så då blir jag lugnare igen.
Fast det är väldigt snålt med rörelser.
Men jag trodde att skrutten skulle bli större och sparka hårdare inte "försvinna" och gömma sig därinne.
Förut hade den ju ett mönster och va väldigt aktiv just när jag skulle gå och lägga mig, och även på morgonen fick jag mysa med sparkar.
Får hoppas att bebis bara är inne i nån vilo period och ligger där och växer till sig.
Börjar nog snart oxå känna att jag vill att bebis ska komma ut, så jag kan hålla koll på den och se så den mår bra.
På tal om något helt annat så "råkade" jag gå på en husvisning igår.
Det va inte planerat och jag trodde absolut inte jag skulle gilla huset. Men Oj.... Jag blev lite kär faktiskt. Det går inte förklara känslan det va bara "hemma".
Satte såklart en massa griller i huvudet på mig och jag och E ska dit idag igen så han åtminstone får se det.
mycket dubbla känslor, det är ju den värsta tänkbara tiden att flytta just nu. Dels kommer jag inte kunna hjälpa till alls så mycket som jag skulle vilja. Och dels vet jag inte om vi kommer ha råd med huset. Jag kommer ju få minsta möjliga föräldrapenning så det kommer ju inte hjälpa till precis.
Vill ju inte sätta oss i skiten, men samtidigt så.... hur ofta hittar man ett drömhus ?
Kan man välja när i livet man ska hitta sitt drömhus?, Nej.... lika lite som man kan välja när man ska "skaffa" barn !
Lägenheten vi har nu är ju total renoverad... med blod, svett och tårar ! Skulle vi verkligen orka att börja om i renoverings träsket? Med en bebis....Nja, skulle inte tro det. Jag som annars gillar att renovera, men vi kommer ju inte ha tid. Man kan ju såklart bo i huset som det är och renovera senare i livet men jag vet ju hur man blir när man flyttar.... man får oändliga planer och vill göra si och så.
Oj Oj mycket att tänka på.... får väl börja med att se vad E tycker...
Vissa dagar "försvinner" den och gör inget väsen av sig... det är som om den ligger långt, långt ner vid blåsan och sparkarna blir då jätte svaga och känns endast som fladder.
Va ett par dagar sen nu som jag kände en riktig kick. Blir halvt orolig ibland men sen känner jag nåt, att den åtminstone rör sig där inne så då blir jag lugnare igen.
Fast det är väldigt snålt med rörelser.
Men jag trodde att skrutten skulle bli större och sparka hårdare inte "försvinna" och gömma sig därinne.
Förut hade den ju ett mönster och va väldigt aktiv just när jag skulle gå och lägga mig, och även på morgonen fick jag mysa med sparkar.
Får hoppas att bebis bara är inne i nån vilo period och ligger där och växer till sig.
Börjar nog snart oxå känna att jag vill att bebis ska komma ut, så jag kan hålla koll på den och se så den mår bra.
På tal om något helt annat så "råkade" jag gå på en husvisning igår.
Det va inte planerat och jag trodde absolut inte jag skulle gilla huset. Men Oj.... Jag blev lite kär faktiskt. Det går inte förklara känslan det va bara "hemma".
Satte såklart en massa griller i huvudet på mig och jag och E ska dit idag igen så han åtminstone får se det.
mycket dubbla känslor, det är ju den värsta tänkbara tiden att flytta just nu. Dels kommer jag inte kunna hjälpa till alls så mycket som jag skulle vilja. Och dels vet jag inte om vi kommer ha råd med huset. Jag kommer ju få minsta möjliga föräldrapenning så det kommer ju inte hjälpa till precis.
Vill ju inte sätta oss i skiten, men samtidigt så.... hur ofta hittar man ett drömhus ?
Kan man välja när i livet man ska hitta sitt drömhus?, Nej.... lika lite som man kan välja när man ska "skaffa" barn !
Lägenheten vi har nu är ju total renoverad... med blod, svett och tårar ! Skulle vi verkligen orka att börja om i renoverings träsket? Med en bebis....Nja, skulle inte tro det. Jag som annars gillar att renovera, men vi kommer ju inte ha tid. Man kan ju såklart bo i huset som det är och renovera senare i livet men jag vet ju hur man blir när man flyttar.... man får oändliga planer och vill göra si och så.
Oj Oj mycket att tänka på.... får väl börja med att se vad E tycker...
3 månader kvar
I söndags va det EXAKT 3 månader kvar tills det är tänkt att lill skrutten ska kika ut.
Shit betyder det att jag nu går in i tredje trimestern och klassas som "höggravid" ? Oj Oj
3 månader kan verkligen kännas både jätte långt och jätte kort... det är ju en HEL sommar kvar tills bebis kommer, men samtidigt så brukar en sommar bara flyga förbi.
E påstår att han är helt redo och vill att skrutten ska komma NU.... jag däremot känner att det är skönt att det finns lite tid kvar att vänja sig, och det känns som om det är mycket kvar att förbereda innan
under den långa ledigheten har det varit full rulle varenda dag och jag är grymt imponerad att jag orkat med.
Låånga soliga dagar och alldeles för sena kvällar :)
Däremot slog tröttheten till idag och jag hade nog kunnat sova bort hela denna dagen.
Ska bara jobba ett par timmar senare idag men jag hade gärna sluppit dom oxå.
Jag måste nämna att jag mår väldigt bra.... (vågar ju knappt skriva det för då går det väl utför) men hittills är nog den allra bästa tiden precis NU :) Hade vart underbart att få fortsätta må såhär tiden ut.. Visst kommer det nån dålig dag emellan åt, nån dag med spya, nån dag med extrem trötthet och nån dag med ryggont eller humöret from hell. Men i stort sett är allt underbart !
inne i vecka 28 nu oxå och från och med nu ska ju tydligen bebis ha stora chanser att klara sig om den plötsligt skulle komma. Jag har precis börjat vänja mig vid att jag faktiskt ändå har en liten gravid mage så jag ser fortfarande fram emot att vara gravid ett tag till. Hoppas på en växtspurt så jag tjockar till mig lite till :)
Lite besviken dock att det inte blev nåt bad i helgen.... jag är ju sååå bad sugen så jag börjar tro att det är min enda "craving" men trots klockrent badväder så blev det inget, hade allt för mycket annat inbokat.
Så nästa gång högtrycket är framme så ska jag banne mig bada om det så är det sista jag gör !!
Shit betyder det att jag nu går in i tredje trimestern och klassas som "höggravid" ? Oj Oj
3 månader kan verkligen kännas både jätte långt och jätte kort... det är ju en HEL sommar kvar tills bebis kommer, men samtidigt så brukar en sommar bara flyga förbi.
E påstår att han är helt redo och vill att skrutten ska komma NU.... jag däremot känner att det är skönt att det finns lite tid kvar att vänja sig, och det känns som om det är mycket kvar att förbereda innan
under den långa ledigheten har det varit full rulle varenda dag och jag är grymt imponerad att jag orkat med.
Låånga soliga dagar och alldeles för sena kvällar :)
Däremot slog tröttheten till idag och jag hade nog kunnat sova bort hela denna dagen.
Ska bara jobba ett par timmar senare idag men jag hade gärna sluppit dom oxå.
Jag måste nämna att jag mår väldigt bra.... (vågar ju knappt skriva det för då går det väl utför) men hittills är nog den allra bästa tiden precis NU :) Hade vart underbart att få fortsätta må såhär tiden ut.. Visst kommer det nån dålig dag emellan åt, nån dag med spya, nån dag med extrem trötthet och nån dag med ryggont eller humöret from hell. Men i stort sett är allt underbart !
inne i vecka 28 nu oxå och från och med nu ska ju tydligen bebis ha stora chanser att klara sig om den plötsligt skulle komma. Jag har precis börjat vänja mig vid att jag faktiskt ändå har en liten gravid mage så jag ser fortfarande fram emot att vara gravid ett tag till. Hoppas på en växtspurt så jag tjockar till mig lite till :)
Lite besviken dock att det inte blev nåt bad i helgen.... jag är ju sååå bad sugen så jag börjar tro att det är min enda "craving" men trots klockrent badväder så blev det inget, hade allt för mycket annat inbokat.
Så nästa gång högtrycket är framme så ska jag banne mig bada om det så är det sista jag gör !!
kommer sakna sparkarna
Tänkte bara lägga till att jag inte går och tänker sönder förlossningen nu innan.... det blev bara så påtagligt under föräldraträffen vad det är vi ska få gå igenom.
Jag vill såklart oxå bara att bebis kommer ut på bästa sätt, och är frisk och mår bra, men det är ruggigt skrämmande att tänka tanken ens att JAG skulle klämma ut den..
Men som jag skrev tidigare så behöver jag ju inte tänka på det alls nu, lång tid kvar och jag kanske hinner vänja mig vid tanken, eller bli ännu räddare, vem vet ? :)
Däremot känner jag redan nu att åh vad jag kommer sakna sparkarna... speciellt nu vid denna tiden när man känner hur bebis rör sig ofta, men att det ännu inte känns bökigt och gör ont.
Just nu är nog en perfekt tid. Önskar man kunde lägga känslan i en liten burk och spara, plocka fram sådär ibland och minnas hur mysigt det va.
När börjar man känna av tex att bebis hickar ?? det måste vara lite senare det händer väl...
Jag tror ändå att det är en ganska lugn bebis därinne, för visst jag känner av den varje dag men det går allt många timmar emellan kickarna. Så man får passa på och njuta när dom väl kommer.
Det är lite synd att man inte alls har nån aning om när bebis tänker komma.... jag har bestämt mig för att göra en såndär avjutning av magen i gips men oj va svårt det kommer vara att veta NÄR man ska göra den?
Jag vill ju vänta så långt som möjligt för att vara så stor som möjligt, men tänk om bebis bestämmer sig för att kika ut tidigare. Jag vill ju inte missa det. Ja... kluriga frågor ;)
Jag vill såklart oxå bara att bebis kommer ut på bästa sätt, och är frisk och mår bra, men det är ruggigt skrämmande att tänka tanken ens att JAG skulle klämma ut den..
Men som jag skrev tidigare så behöver jag ju inte tänka på det alls nu, lång tid kvar och jag kanske hinner vänja mig vid tanken, eller bli ännu räddare, vem vet ? :)
Däremot känner jag redan nu att åh vad jag kommer sakna sparkarna... speciellt nu vid denna tiden när man känner hur bebis rör sig ofta, men att det ännu inte känns bökigt och gör ont.
Just nu är nog en perfekt tid. Önskar man kunde lägga känslan i en liten burk och spara, plocka fram sådär ibland och minnas hur mysigt det va.
När börjar man känna av tex att bebis hickar ?? det måste vara lite senare det händer väl...
Jag tror ändå att det är en ganska lugn bebis därinne, för visst jag känner av den varje dag men det går allt många timmar emellan kickarna. Så man får passa på och njuta när dom väl kommer.
Det är lite synd att man inte alls har nån aning om när bebis tänker komma.... jag har bestämt mig för att göra en såndär avjutning av magen i gips men oj va svårt det kommer vara att veta NÄR man ska göra den?
Jag vill ju vänta så långt som möjligt för att vara så stor som möjligt, men tänk om bebis bestämmer sig för att kika ut tidigare. Jag vill ju inte missa det. Ja... kluriga frågor ;)
förlossnings skräck
Vecka 27 är vi i nu.... tror jag ? hehe nu går tiden sådär fort igen så jag knappt hinner med och räkna.
Igår va vi på vår första föräldraträff. Hm, kan säga att jag inte är helt övertygad. Tyckte inte det va nåt speciellt att ha. Inga par i vår ålder och inga som man klickade med och kände att man någonsin skulle vilja träffa igen.
Det enda jag blev övertygad om är att jag absolut inte vill genomgå en förlossning :(
Har hela tiden haft inställningen att det får bli som det blir och att det säkert löser sig. Men nu blev jag halvt skräckslagen. Jag vill verkligen inte göra det där...
Värkar och smärta och sånt är jag inte rädd för men det är just att spricka från A till Ö som skrämmer skiten ur mig. Jag vill inte trasas sönder helt och hållet innifrån och ska jag vara helt ärlig så skulle jag nog tusen gånger hellre välja snitt.
Men där har man väl inget att säga till om ?? det får man väl inte bara välja bara sådär?
finns inget som va nåt naturligt med hur bebisen hamnade i min mage, så jag känner att det inte behöver vara nåt naturligt med hur den kommer ut heller.
Vet ju innerst inne att jag kommer bli tvungen att gå igenom förlossningen hur som hellst ändå, så det är väl bara att ställa in sig på det men jag känner att det finns två saker jag absolut inte vill gå igenom... det ena är att jag absolut inte vill klippas upp, inte under några omständigheter. Och absolut ingen sugklocka... det verkar vara helt fruktansvärt !
Usch vill sätta mig och gråta i ett hörn om jag tänker på såna här grejjer.
Så därför tror jag att jag sätter på skygg lappen ett tag till och bara "glömmer" bort det igen.
Får nog återgå till mitt "det får bli som det blir" tänk...
Så på tal om nåt helt annat så har jag pysslat lite mer med bebisens "mina första år bok" och idag gjorde jag klart släktträdet :) Bara alla namnen som ska fyllas i... alla utom lillskruttens förstås för det får vänta tills den har nåt namn :)
Igår va vi på vår första föräldraträff. Hm, kan säga att jag inte är helt övertygad. Tyckte inte det va nåt speciellt att ha. Inga par i vår ålder och inga som man klickade med och kände att man någonsin skulle vilja träffa igen.
Det enda jag blev övertygad om är att jag absolut inte vill genomgå en förlossning :(
Har hela tiden haft inställningen att det får bli som det blir och att det säkert löser sig. Men nu blev jag halvt skräckslagen. Jag vill verkligen inte göra det där...
Värkar och smärta och sånt är jag inte rädd för men det är just att spricka från A till Ö som skrämmer skiten ur mig. Jag vill inte trasas sönder helt och hållet innifrån och ska jag vara helt ärlig så skulle jag nog tusen gånger hellre välja snitt.
Men där har man väl inget att säga till om ?? det får man väl inte bara välja bara sådär?
finns inget som va nåt naturligt med hur bebisen hamnade i min mage, så jag känner att det inte behöver vara nåt naturligt med hur den kommer ut heller.
Vet ju innerst inne att jag kommer bli tvungen att gå igenom förlossningen hur som hellst ändå, så det är väl bara att ställa in sig på det men jag känner att det finns två saker jag absolut inte vill gå igenom... det ena är att jag absolut inte vill klippas upp, inte under några omständigheter. Och absolut ingen sugklocka... det verkar vara helt fruktansvärt !
Usch vill sätta mig och gråta i ett hörn om jag tänker på såna här grejjer.
Så därför tror jag att jag sätter på skygg lappen ett tag till och bara "glömmer" bort det igen.
Får nog återgå till mitt "det får bli som det blir" tänk...
Så på tal om nåt helt annat så har jag pysslat lite mer med bebisens "mina första år bok" och idag gjorde jag klart släktträdet :) Bara alla namnen som ska fyllas i... alla utom lillskruttens förstås för det får vänta tills den har nåt namn :)
