Lycklig i Hemlighet ;)

Oj Oj Oj !

Igår kom mensen och det med besked !!! Har nog aldrig haft så ont och jag SVIMMADE av på jobbet av smärtan !
Helt sjukt ont fick jag, det bara svartnade för ögonen och sen for jag i golvet ! låg och kallsvettades och sen kunde jag verkligen inte resa mig upp.... visst fan har jag enorm mensvärk annars men det här va helt sjukt !
Så här ska det ju inte behöva vara ! Det kunde ju gått riktigt illa ifall jag slagit i huvudet i det hårda kakel golvet !
Nu dagen efter mår jag okej igen, men det är inte så konstigt att man är livrädd över att få mens eller !

Idag har jag ringt sahlgrenska och berättade den tråkiga nyheten att vi misslyckades igen !
Sköterskan jämförde det med ett lotteri ???

Okej.... har inga synpunkter på det, jag vinner ALDRIG på lotteri så det känns ju bra eller ???

För första gången frågade hon om vi ville komma och diskutera med en läkare och JA ! det vill vi !
Så den 6 oktober ska vi dit och det är nu jag behöver er hjälp !!!

Vad ska vi fråga om, vad borde vi ta upp ! Jag måste skriva upp mina frågor innan, för känner jag mig rätt så kommer jag börja gråta innan jag ens satt mig ner !

Cornelia... du nämnde långtidsodling ! Vid första försöket fick vi ju 4 befruktade ägg och vid andra fick vi ju bara 2, så jag antar att det inte är något dom kommer göra när man får ut så få.?
Kanske ska fråga om det är någon ide att byta till menopur ?

Det här med sköldskörteln som några nämnt, kan jag inget om... är det inte något dom kollade ibörjan av utredningen ?
Åh jag har så mycket tankar om det finns något annat att göra ?
Finns det verkligen inget mer att undersöka?

Men det jag mest av allt vill veta är ju vad det är för fel i min livmoder !!! ???
Finns det verkligen inga tester som kan kolla om det är dålig miljö därinne !??

Sen tog jag upp min största skräck : Jag frågade om det fanns nån chans att vi hann göra ett försök till innan jul, det är nämligen min största skräck att få vänta så jävla länge och då svarar hon med att - Nej tyvärr kommer ni troligtvis inte hinna innan jul, så det är januari som gäller !

här kom mina tårar och man får såna ge upp känslor på en gång !
Herregud vad frustrerande detta är !
Vi började i januari i år och har alltså på ett helt år hunnit med 2 st ynka försök + FET försöket då...... detta är ju inte klokt ! Ska det ta såhär lång tid ???

Jag är så jävla avundsjuk på er som får komma igång igen snabbt, och bara börja om å köra på varannan månad för det här är ju fanimej ett skämt !
Och i januari så går ju våra högkostnads skydd ut igen.... så då är det ju återigen 1800 kr på apoteket en gång till och 900 kr/ person för läkarbesöken :(
Visst jag ska inte komma och gnälla om pengar men troligtvis kommer vi ju även få betala för ivf försöken nu frammöver och då är det INTE kul att ha de här extra kostnaderna oxå !


Så snälla kom gärna med lite tips om vad ni har tagit upp för frågor eller gjort annorlunda, berätta gärna vad det va som gjorde er gravida ! ;)
Om någon vill berätta om akupunktur så lyssnar jag gärna oxå, kan ingenting om det men är naturligtvis nyfiken på om det kan hjälpa ?
Problemet är bara att det inte finns något sånt i min stad så jag kommer att behöva åka ända till göteborg i såna fall, och det går bara inte om man måste behandlas ofta??
Hur ofta går man? och vad kostar det ?
Just nu är jag öppen för allt, det måste ju bara fastna nångång !!!!!!

Börjar gå in i hjärnan nu att det inte lyckades på hela 2010 heller och hade jag vetat det innan vi började så hade jag nog hoppat från en bro eller åtmintone gråtit ihjäl mig !
Hela 2010 har gått snart till ingen jävla nytta, jag har bara väntat & längtat hela året och slösat bort ETT HELT ÅR !!

Börjar bli riktigt FÖRBANNAD !!

WoW! Ni är ju för underbara !

Jag måste tacka för allt stöd och fina ord.... vem behöver psykolog lixom ;)

I och med att jag precis börjat mitt nya jobb så får jag skjuta lite på sorgearbetet, det hinns inte med !
Men jag kan ju säga att det va världens falkaste leende på jobbet igår !

Jag vet inte hur jag mår faktiskt..... orkar inte känna efter.... detta va det hårdaste omgången vi har gjort !

Tog min sista progesteron i morses, och förhoppningsvis gör detta att mensen framkallas till imorgon ??
Vi får se, men det är min enda lediga dag denna veckan !
Så kom igen nu, kroppen måste sammarbeta lite i den här skiten !

orkar inte tänka mer ivf tankar nu, måste blockera det ett tag, tills jag orkar ringa till sahlgrenska!

Ni är i alla fall helt underbara - tack för att ni finns ;)

I såna fall är det ett ruggigt dåligt skämt, och ni kan släppa muttorna fria.

Jag sitter här helt förtvivlad med tårarna rinnande längst kinderna, jag vet inte vart jag ska ta vägen !?
Det blev såklart MINUS igen !! :(

Jag förstår inte...?? Jag förstår ingenting ??

Hur kunde det bli minus IGEN ????
Kan inte fatta det ? Inte nog med att det va ett perfekt embryo.... det va TVÅ !
Vart är dom ?? Jag känner mig helt tom !
Kan inte förstå att dom inte är kvar!

Om det inte gick denna gången med två topp embryon... (ordet jackpot uttalades juh) då kan det väl aldrig gå??
Vi har väldigt svårt att smälta det här och det gör mig så ont att E är så ledsen !
Denna gången tog hårdast på honom och jag känner mig så jävla skyldig och jag har aldrig känt mig så dålig i hela mitt liv !
Vi har total misslyckats och det äter upp mig innifrån !

Tredje gången gilt MY ASS !!!!

Hur går man vidare lixom, kommer vi kunna resa oss denna gången ? Och den viktigaste frågan.... kommer vi att kunna resa oss tillsammans ??

Vi mår så jävla dåligt idag att jag känner för att läggas in !
Vad ska vi göra i vårat liv om vi aldrig kan få barn ??
Just nu så slösar vi ju bort de "bästa" åren i våra liv på att bara vänta och vänta !

Och kommer vi klara att hålla ihop..? Vad finns det för anledningar att hålla ihop om vi ALDRIG kan bli en familj ??
Jag tycker så synd om E som har dragit nitlotten att vara med mig!
Det kan inte vara roligt att vara ihop med en zombie hela tiden.... de senaste åren har ju varit fruktansvärda.
Jag har gått på hormoner i sammanlagt 5 månader sen januari.... humörsvängningar hela tiden och sen den arga ledsna personen efter våra tre misslyckanden som aldrig försvinner ! Hur ska han orka stanna hos mig??
Hur ska jag orka leva med mig själv ??

Det finns ingen revanch känsla alls, eftersom det känns som om det inte finns något mer att göra!

Att gå upp och sätta in progsteronet i morses gjorde att jag ville gråta.... helt meningslöst, men jag kan inte sluta och få mensen nu.... det går bara inte, jag måste hinna jobba mina dagar först.... kan inte sjuka mig första veckan, det är inte acceptabelt ! Så gör man bara inte !

Jag är livrädd för att få mensen denna gången, det kommer göra så jäkla ont !

Om vi ändå bara hade fått en diagnos.... Om någon sagt att äggen va dåliga så kunde vi använda ett donerat ägg.... om spermierna va dåliga så kunde vi använda någon annans.... Men detta att inte veta något ! Att inte veta om det någonsin kommer lyckas, det driver mig till vansinne.

Vad är det då som händer ?? Varför fastnar det inte ? Är det min livmoder som är helt röten innombords ? Eller vad är det som gör att det inte fastnar ?? Jag måste få veta !

Jag har gråtit precis hela dagen, och börjar undra om tårarna aldrig tar slut!
Vilken kamp det är för oss att bara leva..... helt sjukt !

Jag undrar lixom vad man har gjort för att straffas såhär?? Okej om jag hade varit en hemsk person som gjort fruktansvärda saker, mördat någon... men varför straffas JAG ?? Jag har aldrig gjort något... jag tycker att jag är en snäll person som förtjänar något bra ! Men tydligen straffas jag ju för något !

Orkar inte mera nu.... här tog det bara stopp !
Mitt hjärta är för trasigt för att lagas nu !

Phuuuu ! Sitter och funderar på om vi ska testa imorgon eller inte ??
Jag vet verkligen inte?? Jag tror fortfarande inte jag är redo, men samtidigt så måste det ju göras nångång !
Jag kommer nog inte vara mer redo två dagar senare heller !

Önskar att jag bara hade minsta lilla aning så man vågade ta steget !
Men sorgligt men sant så känner jag verkligen INGENTING!
Jag har svårt att tro att det ska kännas såhär ?
Så jag måste försöka ställa in mig på att det kan gå dåligt! Men självklart önskar jag ju för allt i världen att jag skulle vara en av dom som inte känner något såhär tidigt !

Men första jobb dagen imorgon för mig, och det känns ju sådär att komma helt rödgråten... Fast jag jobbar ju de andra dagarna sen oxå så jag ser väl lika söndergråten ut nån annan dag :(

Ja ja, imorgon vet vi..... OM jag vågar ta testet !!!

SNÄLLA RARA GUD ! OM DU FINNS SÅ ÖNSKAR VI OSS ETT PLUS !!!!!
VORE DET VERKLIGEN ATT BEGÄRA FÖR MYCKET ???

Hade tänkt att börja dagens inlägg om att det nu är slutspurten som gäller för några av oss !
Att det skulle bli spännande nu nästa vecka när man äntligen kanske får se plus hos några av er !

Men sitter i stor chock nu när jag precis läst att både Åsa & Jenny har fått BLOD !! Och minus !
Jag döör verkligen, det här kan ju bara inte vara sant !

Ett enda plus har det blivit av alla de ivf:are vi följt under september och över 10 minus !!!
Ska det verkligen vara såhär, världen kan ju inte vara rättvis och det kan inte finnas någon gud !!

fortfarande ljus rosa strimmor när jag torkar mig och jag är rädd att jag får genomgå samma skit som resten av er :(
Men visst, ett pytte pytte litet hopp finns fortfarande kvar innom mig och jag bara önkar att det kunde vända nu !
Vi funderar på att tjuvtesta imorgon, dag 16 borde betyda resultat som man kan lita på !
Men vi har inte helt bestämt oss, då vi faktiskt inte känner oss redo. Jag är alldeles för rädd!

Jag är rädd för mensen oxå, efter förra ivf:en gjorde det nåt så fruktansvärt ont. Så om jag blir säng liggande i vanliga fall så vet jag inte vad man ska kalla den smärtan ! Det va sjukhus smärta och det skulle behövas morfin för att lindra den !
Så,  mitt problem är ju nu att det finns ingen tid att klämma in nån sån smärta. Jag ska ju börja mitt nya jobb på måndag och jag tänker inte vara hemma redan nån av de första dagarna, det går ju inte, hur skulle det se ut !?

Kanske kunde fortsätta med de äckliga vagitorierna några dagar till för att försöka skjuta fram den lite till??
problemet är ju även, att helgen är total uppbokad !
Barnkalas på fredagen och Födelsedagspartajj på lördagen !

Åhhhh så den får ju inte komma då heller :( Jag har inte tid med sånthär !! Försöka planera in mensen :(
Fan man skulle fötts som kille !

Kan vi inte bara få vara gravida så skulle jag kunna slippa oroa mig för när den ska komma !!!

HÅLL ERA TUMMAR & STACKARS MUTTOR BARA I NÅGRA DAGAR TILL !!!

Jepp då va ruvardag 14 här och det är endast 4 dagar kvar av den här helvetesresan!
De rosa strimmorna kom hela dagen igår med, men det är ju somsagt så lite att det inte är någon ide att bry sig!
Har inte sett något idag, men dagen har ju bara börjat !

Vårt öde ligger inte i våra händer och jag har egentligen inget mer att skriva !

Jag blir ledsen när E pratar om ifall vi har lyckats.... känns som om jag sviker honom !
Jag känner nothing och detta kan gå precis hur som hellst, finns ingenting som tyder på nån graviditet och vid det här laget trodde jag att jag skulle känna på mig något!
2 veckor efter ET.

Livet känns lite piss faktiskt!

Angående jobb förresten, så blev jag erbjuden ett annat jobb denna veckan oxå, och den intervjun va jag på idag ! Så på måndag börjar jag och ska testjobba där i två veckor ;)
Så om det andra jobbet ringer så kommer jag att tacka nej.
Detta är bara tre dagar i veckan och det skulle jag kalla för PERFEKT för mig !
garanterat lediga helger och sovmorgon... kan inte bättre bli !! ;)

JO FÖRRESTEN ETT PLUS PÅ STICKAN OXÅ SEN ÄR LYCKAN GJORD !!

Igår kände jag vid två tillfällen under dagen att det "rann till" därnere..... Nervöst lagd som man är trodde jag ju naturligtvis att det va mensen som kom, livrädd har man nu börjat med pappers analyserandet nu ändå.
Va ju så inställd på att mensen inte skulle komma förrän jag slutar med progesteronet men det MÅSTE ju inte vara som förra gången så mensen kan ju likagärna behaga dyka upp.
Har inte varit rädd för det innan, men nu är jag verkligen det !

Och nu när jag väl börjat super kolla pappret vad tror ni då jag får se... jo lite lite rosa... :(
En ruvares mardröm.

Vi snackar inte ens en droppe här, utan en liten strimma rosa, några gånger under dagen igår !
Dog såklart lite igår och blev en vandrande zombie resten av dagen !
Idag blev det pyttelite beige så vem vet det kanske inte blir något mer !

Orkade inte ens säga något till E, utan nu går vi färdigt de här förbannade dagarna så detta får ett slut nångång !
Jag vet att lite blod inte spelar någon roll, men man blir ändå fruktansvärt arg & nedstämd !
(kan inte ens kalla det för blod det lilla som kom men man e ju rädd att det är så det börjar )
Så nu är det bara fortsätta vänta på domen :(

Inga känningar från magtrakten på flera dagar nu, inte ens lite molande så hoppet sjunker dag för dag !
Och kommer det mer blod så kommer jag testa direkt, då är det likabra att göra slut på det !

Usch idag mår jag inget bra....alltså i psyket !
Kroppen mår hur bra som hellst och jag hatar det :(

det sista ömma jag hade i brösten sen äggplocket är nu helt borta och det gör mig ledsen, det va som ett litet litet hopp.
Även mensvärken verkar ha upphört !
Och jag börjar smått bli sinnesjuk på det här !

Vaknade jättetidigt i morses och kände att jag bara måste göra slut på elendet och testa....
Satt till och med och höll ett grav test i handen på toa, men jag är bara inte redo än....
blev helt skakig och jag kommer inte klara av att få ett minus, det går bara inte!
Så jag kämpade emot och testade inte!

Så just nu känner jag mig bara ledsen och deppig, vill bara lägga mig nånstans och gråta !
Allt mitt hopp är som bortblåst, och jag vet inte hur jag ska förbereda mig på ett minus, hur gör man det lixom.? För som det känns nu så är den dagen vi kommer testa den dagen som allt det här är slut !! :(

Åhh jag är så ledsen, mår riktigt riktigt dåligt nu !
känner mig lite psyk sjuk och vill inte vara med om detta längre !

skulle det vara ett minus, så är jag en sån som inte tror på att det "skulle kunna bli ett plus längre fram" Nej, är det ett minus så är det så tyvärr, och jag är inte redo att ge upp denna drömmen än !
Fan att det ska vara såhär jobbigt!
Ett plus borde synas lite svagt nu skulle jag tro men minuset för mig skulle vara så definitvt på något sätt.
Att allt är slut !

Att man kan vara såhär rädd, det är ju inte klokt.
Och nu har jag lovat E att inte tjuvtesta själv i alla fall, utan han ska oxå få bestämma när vi ska testa!
Och han vill inte testa än.... men det är lätt för honom att säga. Han känner inte denna psykiska delen så som jag gör ! Jag går sönder innombords !!

Idag är ingen bra dag och jag står snart inte ut längre :(

Hm... skulle ju somsagt bli spännande att vakna idag och se hur jag mådde, men nej inte direkt spännande.
illamåendet är som bortblåst och jag är redigt arg på min kropp om jag framkallade det själv bara för att jag så gärna ville känna något ??

Ruvardag 11 och jag vet ingenting längre ???
Igår kväll fick jag väldigt ont, det va som en kraftig mens VÄRK... jag fick sitta och andas mig igenom den, och jag kände bara att Nej, nu kommer den.

även inatt vid samma tid sådär 4-5 vaknade jag och hade ont !
Och nu sitter jag här och mår precis som vanligt ???

Ja vad ska man säga.... ruvningen är underbar eller :(

Så vad är det här onda då ??
Antingen är det en biverkning av progesteronet...?? men kan det verkligen göra SÅ ont av progesteron ??
Eller så är det en förvarning om vilken ENORM mensvärk jag kommer få snart .... (och ska mensen göra så ont som vid förra ivf misslyckandet så kommer jag inte överleva )
Eller så är detta en "bra" smärta som handlar om graviditet och då lovar jag att stå ut !! ;)

Bara tiden kan visa vad det är och nu börjar jag redan bli trött på att vänta igen !!
Försöker minnas om jag kände sån här mensvärks smärta vid vårt förra ivf och det värsta är att jag tror att det förekomm. Kanske inte lika ofta som denna gången, men jo visst fasen låg jag och andades igenom nån "värk" även förra gången och det gör mig LIVRÄDD !

Det får bara inte skita sig !!

Om 5 dagar får jag tillåta mig själv att tjuvtesta..... NERVÖST !!

Härligt med lite stöd och era tankar om hela jobb grejjen !

Ni ska inte tro att jag är en mega grubblare som tänkt och grubblat sönder detta hela dagen, utan det va lixom dagens "just nu" tanke som jag va tvungen att skriva av mig när jag kom hem från intervjun.

Så nu när jag tänkt på det lite mer så kommer jag absolut ta det som det kommer! Får jag jobbet så tar jag det och sen får vi ju helt enkelt se.
Kommer ju antagligen få jobb beskedet innan vi ens haft testdag, så jag vet ju inget ändå !

Har haft ett härligt hopp några dagar nu eftersom jag kännt av både lite mensvärks känningar oxå det där illamåendet förut !
Men nu slog det mig att jag faktiskt "bara" är på dag 10.... det är ju fortfarande en hel vecka kvar till testdag :(
Så nu blev man ju lite tveksam, det är långt kvar till målet.

Om äggplock räknades som dag 14 så skulle jag vara på "cykeldag" 26 idag.... Hm... vanligtvis brukar jag inte ha fått nån mens så tidigt, så allt kan ju hända :(
snarare 30-32 är aktuellt att testa på !
dessutom så försvann det där illamåendet efter att jag ätit middag :( så det va nog bara nervositeten som spökade !
Åhh Man vill så gärna veta, E strök mig över magen förut och sa att han kände den där känslan igen " Att det har lyckats" Jag vill så gärna tro honom !

Känns som om vi ruvat i flera veckor nu, så jag kan inte förstå att det bara är dag 10.
även om jag är super nyfiken och vill att det ska vara färdigt nångång så känner jag inte samma press längre, är inte helt sönder nervös så jag bara skakar. Utan jag har fått tillbaka lite av hoppet och vågar nästan inte lämna ruvarstadiet, man är ju nästan i en liten bubbla där man i sinnet är gravid ! Jag vill inte ta död på den här drömmen !

Ska försöka berätta lite hur jag tänker om jobb och så !

Först och främst ska jag berätta hur det ser ut (några av er har undrat ), jag är egentligen utan jobb. Har lixom jobbat lite extra hemmifrån så jag får så att jag klarar mig. Ibland finns det mindre pengar, ibland rullar det in mer. Ingen monster lön men jag klarar mig. Jag går alltså inte på nån a-kassa eller något, men lever enbart på pengarna jag får från extra jobbet och mina spar pengar !

Detta har funkat väldigt bra, speciellt eftersom jag äälskar att vara hemma och älskar att kunna göra andra saker än att bara jobba ! Och med tanke på ivf så har ju detta funkat skit bra.... ingen chef att förklara för och vara borta hela tiden !
Det negativa med det är ju främst att väntan blir så mycket jobbigare.... tiden går ju lite saktare!

Hade gärna fortsatt såhär egentligen, MEN.... skulle vi bli med barn så vill man ju såklart ha lite extra klirr i kassan för det kommer ju spenderas en hel del mer pengar då !

Här kommer mitt dilemma....

Va ju på jobb intervju idag, Första jobbet jag sökte förresten :) på väldigt länge.
Och jag tror det gick ganska bra, min magkänsla sa att jag kommer att få det.
Men min hjärna tvekar.... Vill jag verkligen detta ??
OM vi är med barn hade det ju varit underbart skönt att fortsätta vara hemma, då kan man vila när man vill, inte stressa.
Jag mådde nämligen uruselt hela förmiddagen... Mådde verkligen illa, trodde jag skulle behöva springa och spy innan intervjun va ! ( måste ju varit nerverna och dålig frukost ?? )
Detta gör mig ju såklart lite oroad... OM vi skulle fixat detta, att vi faktiskt är med barn så kommer jag troligtvis må pytonorm, VAD GÖR JAG DÅ ? !
jag kan ju inte stanna hemma direkt när jag börjat på nytt jobb...

känns inte okej, speciellt eftersom det kändes som om jag satt och ljög för arbetsgivaren.
Hon frågade nämligen om det va något hon borde känna till.... några sjukdomar, om det fanns något som gjorde att jag skulle behöva vara borta...

Jag sa Nej.... Vad hade ni sagt ?? Inte fasen kunde jag sitta och berätta om ivf för en vilt främmande människa när inte ens min egen syster vet nåt !
Och om jag sagt att jag "kanske" är med barn så hade hon ju absolut inte anställt mig !
Så jag känner mig lite som en lögnare...

Men det är ju faktiskt mitt privatliv.... självklart skulle jag väl få berätta om det blir aktuellt med ivf igen men jag ville inte berätta det nu ! Speciellt inte om vi nu skulle ha lyckats !

Det är ju extra pengarna som lockar, men ja, jag vet inte ?!
Vill jag ha jobbet eller inte ??

pinsamt om man skulle behöva sluta för att man kanske mår dåligt ??
Jag mår nämligen illa ganska lätt, så jag vet att skulle jag vara gravid så kommer jag garanterat spy som en gris...  Oj Oj, nu tycker ni säkert att jag analyserar sönder det här innan det ens har hänt !
Men faktum är ju att jag faktiskt KAN vara gravid...?? Eller jag hoppas ju det i alla fall !

Ja, ja, ringer hon och säger att jag fått jobbet så får jag ju självklart tacka ja och sen får jag väl helt enkelt se hur det blir.... det får väl bli pinsamt när resten kommer ut...ivf/graviditet? men det får jag väl skämmas för då !

Ska i alla fall bli väldigt spännande att se hur jag mår imorgon när nerverna släppt, för idag har jag mått skit !

Ruvardag 10 och det betyder två siffrigt för min del ;)

Inatt hade jag jätte ont i magen.... tror jag?.... åh nu när man gått upp är det svårt att ens komma ihåg vad jag kände vid 4-5 tiden ?? jag kanske har drömt ?

Minns att jag låg länge och tänkte att såhär ont ska det inte göra, det va mensvärk för hela slanten.
Sen följde ett långt illamående som sitter i pyttelite fortfarande !

Men nu ska vi inte ropa hej än....
igår kväll ringde telefonen och vips så ska jag på en jobb intervju idag....
Jag har inte varit på nån jobb intervju på många många år så jag tycker naturligtvis inte att det känns okej, blev jätte nervös och det kan ju vara därför jag mår alldeles konstigt - nervositet !

Vill bara att det ska vara över och vet inte vad det är jag är så nervös över, vet inte ens om jag vill ha jobbet, men det är själva grejjen att sitta och bli bedömd och utfrågad som jag inte tycker om !
Men men om några timmar är det över och det ska bli intressant om jag mår likadant imorgon eller om "symptomen" då är borta!

Självklart får man ju lite mera hopp när man mår annorlunda än vanligt, men jag önskar bara att det är på riktigt och inga fejk känslor!!

Igår hade jag 1-års jubileum.... missade det, men för exakt ett år sen startade jag bloggen !
Det va lixom då jag inte orkade mer och jag tyckte att jag låg på botten.... det borde bara gått uppför därifrån men nja, jag vet inte det ja !
Det beror ju naturligtvis på resultatet av den här ruvningen !

Mådde alltså väldigt väldigt dåligt förra september, så jag hoppas att jag kan få må fruktansvärt bra om bara några dagar denna september :)
Lite underbar lycka kanske vore på sin plats!?

Ruvardag 9 idag och det betyder halvtid !

Jag har ruvat likalänge som det är kvar att ruva!

Det kan bli ett minus, likagärna som att jag nu börjat tänka att det KAN likagärna bli ett plus !?
Jag önskar så att någon av de små pärlorna valt att stanna hos oss !

Så fort denna veckan är slut så är det okej att testa !

MÅTTE JAG FÅ SE ETT PLUS FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV !!!!!

Herregud, jag tror att jag dör nu !!

Snacka om extrem lycka och extrem sorg på samma gång!!

Läste först och främst om Teas plus och kände en sprudlande glädje! Sen när jag fortsatte läsa märkte jag att något inte stod rätt till i blogg världen....
Får reda på att Tonci förlorat sitt efterlängtade barn nu bara några veckor innan det skulle födas !
Jag förstår ingenting... jag trodde det va ett skämt.... ett dåligt jävla skit skämt!

Sitter helt paralyserad här nu och vill bara gräva ner mig, och det är inte ens mig det har drabbat !
Men detta är så hemskt så det går rätt in i hjärtat !
Hur kan något sånt här hända ??
Jag förstår det inte !!

Kan inte ens föreställa mig hur deras framtid kommer att se ut nu, går det ens att komma vidare efter något sådant!?

Det är nästan så jag skäms, här sitter man själv och tjatar om hur jobbig ruvarperioden är och bara gnäller och plötsligt så händer något som får ens egna problem att vara luft !

LIVET ÄR INTE RÄTTVIST !!

minusen fortsätter att trilla in och jag börjar bli förtvivlad !

Mikaela "inte ett plus i sikte"
"av längtan till dig"
och i början av september fick ju även fialisa ett minus :(

Så vad säger det..... jo hela 7 st MINUS hittils !
det är ju så man vill spy !!

vad är september för jävla skit månad egentligen !??

Nu måste turen vända.... jag ska fanimej visa att september inte bara bjuder på skit !
Det MÅSTE gå nu !!!

lite lite mens känningar under dagen och jag gillart ! Det tar jag som något bra, för min mens lär ju inte vara pågång på långa vägar!
Det är inte den jag oroar mig för.... det är det där lömska minuset !

känns bra i alla fall att nästan veta att mensen inte kommer innan jag slutar med progesteronet, då blir det inget hysteriskt tros checkande i alla fall ! och det kan ju underlätta för mitt psyke ;)

Tack för att ni försöker peppa mig! ;)

Jag ska försöka förklara varför jag är så nervös och har snöat in mig på symptom.

Första gången vi ruvade så kände jag ju inget speciellt men jag va väldigt nervös ungefär som nu, dagarna gick och jag hade på känn att det hade skitit sig. Men eftersom mensen aldrig kom så steg hoppet det sista och jag nästan trodde att klart det måste gått, som jag skrivit förut har jag aldrig kännt mig så lurad som när testet visade minus den gången !

Sen andra gången va allt helt annorunda, jag va positiv direkt från början, tänkte på vad alla sagt att jag måste hålla mig positiv! Och jag va positiv, jag va glad och lycklig, riktigt njöt av ruvartiden i början och va helt säker på att det fungerat!
Körde stenhårt på att tro att jag va gravid och hela ruvarperioden så visste jag att det fanns ett barn där inne. Mot slutet tyckte jag att illamåendet va ett faktum, jag rapade väldigt mycket och va riktigt säker på att nu jävlar.
det va ju inga tillsatta hormoner inblandade så det bara måste ju gått, jag hade ju till och med symptom.
Så när mensen och minuset slog till mig blev det som en chock!!
Denna gången hade jag ju inbillat mig att jag va gravid och att det fanns ett barn, när det plötsligt inte gjorde det blev smärtan ännu värre, nu kändes det ju som om jag hade förlorat "barnet" på riktigt!
Så jag har provat det där med positiva tankar, vara superglad och tro.... det fungerade inte !! :(

Så därför är jag väldigt försiktig med att tro på att det verkligen finns något. Jag tror ju i smyg såklart att det bor en liten luring där inne det måste jag göra, men jag måste försöka hålla mig på jorden denna gången och inte sväva iväg och drömma mig bort för mycket ! För det slår så mycket hårdare om man faktiskt inbillat sig att man på riktigt är gravid !
Men hoppas, så långt kan jag sträcka mig och hoppas.... det gör jag !!
Något enormt ! Och idag känns det lite bättre och förhoppningsvis kan nästa vecka gå i rasande takt så man bara kan få veta !

Så idag är allt under kontroll, paniken kommer att komma flera gånger till men just idag är den borta !
Ruvardag 8 och skulle vi tjuvtesta dag 16 så betyder det att hälften av tiden har gått tills dess !
Annars "bara" 10 dagar kvar ! Phu!!!

Vill gärna komma över gränsen då jag ruvat längre än tiden som är kvar !

Tack igen för era tumhållningar !!!!!

Ja, då har det gått 7 hela ruvar dagar , och man har kommit en liten bit på väg ! fortfarande 11 dagar kvar så det känns ju inte som om det rör på sig i kanon fart direkt :(

morgonen började i nervositetens tecken och tankarna virvlade, blev så hyper nervös tillslut att jag bara ville lägga mig ner och andas i en såndär brun påse som dom gör på film !
Så dagen har inte varit rolig, jag börjar tänka mer och mer på vad som står på spel och det är mer än jag klarar av !

alltså jag kräver inte att jag ska få enorma ömma tuttar och världens illamående, allt jag vill just nu är att det ska kännas NÅGONTING annorlunda än de andra ruvar gångerna !
Jag vet ju hur det har känts de andra gångerna och det känns precis likadant nu, det kan ju aldrig sluta väl ?!
Min kropp måste väl reagera något annorlunda än de andra gångerna om det skulle gått vägen ?!

Åh ! Såna här tankar äter upp mig innifrån och jag fasar verkligen för att fortsätta! Jag vill bara veta nu !!
Jag vill så gärna att det ska bo en liten skrutt därinne! Jag önskar & hoppas varenda dag men rädslan att dom små pyrena redan är borta skrämmer ihjäl mig!

Hur e det möjligt att vilja ha något så mycket... vara så nära målet och sen plötsligt få veta att man inte ens varit i närheten !

FY FAN !

Många dagar kvar så klart, så än finns ju chansen att jag kommer att känna något annat än de andra gångerna! Låt mig känna bara något litet så att hoppet stannar hos mig!
Så mycket känslor som virvlar omkring i mig att jag inte står ut!

Ni som lyckades.... jag bara måste få veta... Kände ni det på er att ni va gravida, att ni bara visste ?? eller kom det helt som en överraskning på testdagen ! Endel känner ju att de bara vet !
Jag önskar så att jag visste !

som det känns nu kommer jag aldrig våga testa !!!