akupunktur svar
Fick en fråga som jag lättast svarar på såhär i ett inlägg:
Hej! Har sett att du gått på akupunktur under ditt senaste ivf-försök som ju lyckades!! =) Hur många gånger gick du och under vilken period av ivf:andet? Inför äggplock, efter eller både och? Kanonsnällt om du vill svara =) /M
Det stämmer att jag sista gången testade på akupunktur, OCH bytte läkemedel till menopur. Vilket jag tror gjorde susen.
Först tog jag kontakt med en kinesisk akupunktör som tydligen kan väldigt mycket om ofrivillig barnlöshet. Men då priset skenade iväg totalt kände vi att det inte va riktigt värt det. Han ville att vi skulle gå 1-2 gånger i veckan i över 3 månader (500 kr /gång ) och samtidigt äta några kinesiska tabletter som även de kostade fläsk.
Så jag beslutade mig att nån akupunktur borde vara bättre än ingen akupunktur alls, så skit samma om de var specialiserade på barnlöshet eller inte.
Så jag letade upp en sjukgymnast som arbetade med akupungtur - ringde runt som en galning. Hittade en i min egen stad ;) och det kostade 80 kr per gång, men eftersom det va en sjukgymnast så gick det att gå på frikortet. - Tjihoo Gratis !
Sjukgymnasten visste att det skulle finnas några punkter i ryggen som skulle göra nåt för fertiliteten, så det blev nålar i ryggslutet, knävecken, på sidan av vaderna, brevid tummarna, i handlederna och en i huvudet. De i ryggen och knävecken satte hon även el i.
Vi hade äggplock 13 december och jag gjorde första akupunkturen 9 veckor innan.
De första två veckorna körde vi 2 gånger i veckan och sen resten av tiden 1 gång i veckan. Så jag körde alltså i 9 veckor. Vi hade äggplocket på en måndag så sista akupunkturen bokade jag då in på fredagen innan. Sen kände jag mig nöjd, ville inte göra det efter att dom satt tillbaka äggen.
Vet ju naturligtvis inte om det hjälpte till något Men, jag ångrar mig absolut inte att jag provade.
Nu gick det ju ;) men däremot om det inte funkat så hade jag nog lagt ner akupunktur helt och hållet. Men skulle jag göra ivf igen skulle jag ju göra exakt som denna gången eftersom det va det enda som hittils fungerat !!
Hoppas verkligen det går vägen för dig och alla ni andra som kämpar !!!!
pms humör
Gillar inte riktigt att jag inte kan kontrollera mitt humör. Går inte att beskriva på nåt annat sätt än pms tror jag.
Mens sur !! Vill så klart inte vara sur och grinig men jag har ett irriterat humör.
Har idag börjat grina 3 gånger oxå utan anledning, ena gången för att det va dammigt i lägenheten, sen såg jag på nåt ledsamt på tv:n och tredje gången för att jag bara va så trött.
Hahaha, jag skrattar ju egentligen åt mig själv för att jag är sån här, jag står gärna ut med ett taskigt humör, men jag tycker mer synd om E...
Han är ute på grabb kväll idag och jag tycker det känns underbart - han behöver det.
Dom satt här och förfestade innan och jag tyckte det va såå gött när dom äntligen gick så jag fick vara ifred lite.
Synd att klockan är så mycket bara, hade vart skönt med lite egentid med en film eller nåt, men det är ju för sent nu.
Ögonen går i och försig i kors på mig så trött som jag är så egentligen borde jag bara ge upp och gå och lägga mig!
Godnatt på er där ute !!
Mens sur !! Vill så klart inte vara sur och grinig men jag har ett irriterat humör.
Har idag börjat grina 3 gånger oxå utan anledning, ena gången för att det va dammigt i lägenheten, sen såg jag på nåt ledsamt på tv:n och tredje gången för att jag bara va så trött.
Hahaha, jag skrattar ju egentligen åt mig själv för att jag är sån här, jag står gärna ut med ett taskigt humör, men jag tycker mer synd om E...
Han är ute på grabb kväll idag och jag tycker det känns underbart - han behöver det.
Dom satt här och förfestade innan och jag tyckte det va såå gött när dom äntligen gick så jag fick vara ifred lite.
Synd att klockan är så mycket bara, hade vart skönt med lite egentid med en film eller nåt, men det är ju för sent nu.
Ögonen går i och försig i kors på mig så trött som jag är så egentligen borde jag bara ge upp och gå och lägga mig!
Godnatt på er där ute !!
200 dagar kvar.
Har inte satt in nån babyticker än ( för jag fattar inte riktigt hur man gör, vet att man ska kopiera koden men vet inte vart jag ska klistra in den för att få den på sidan i hörnet ?)
Men hade jag haft en babyticker så hade den just nu sagt att det är 200 dagar kvar till vår pluttis kommer ;)
WoW betyder att 80 dagar av graviditeten har passerat och det känns helt okej.
E har fått fnatt och kan inte slita sig från att renovera i bebisrummet. Jag tycker ju att det känns aningen tidigt men samtidigt får man tacka och ta emot. Om renoverings lusten finns där så är det ju bara köra på.
Det är ju ändå bra om det görs innan våren/sommaren för då kommer vi göra så mycket annat roligt så man inte vill vara inne och slipa i nåt rum.
Min renoveringslust har inte infunnit sig än men jag är säker på att den kommer så fort det blir tal om att få upp tapeter och målning, och att inreda rummet - sånt tycker jag är roligare!
Jag tycker ju fortfarande att det är så overkligt att det faktiskt ska bo någon därinne ??
Längtar så tills det börjar röra sig där inne i magen så man känner av skrutten.
Måste ju vara en helt otrolig känsla..
bonus
Jag kom precis på en underbar bonus som gravid.... Jag har haft turen att slippa mensen helt och hållet hittills ;)
WoW bara det är ju lycka i sig.
Tänker tillbaka på hur ont jag har haft och hur mycket det krånglat mellan alla ivf... mellanblödningar och skit.
Och nu alltså ingenting ! Med tanke på att det krånglade så mot slutet så trodde jag absolut att jag OM jag nån gång skulle bli gravid så skulle jag säkert vara en av dom som har "mens" varje månad i alla fall och blödningar då och då... Men jag känner mig väldigt lyckligt lottad att det inte blev så.
Inte en enda droppe sen sista "spraymensen" i november och jag är så tacksam för det !
Men visst kollar jag ändå av gammal vana efter alla toalett besök, inte av rädsla utan mer av just gammal vana.
En dag snöt jag mig och fick se lite blod på pappret... då knöt det sig i magen vill jag lova tills jag kom på att jag faktiskt bara snytit mig. Men blod på papper kommer alltid få det att knyta sig rejält i min mage. Huua! :(
Ser fram emot att vara mensfri i många månader till ;)
WoW bara det är ju lycka i sig.
Tänker tillbaka på hur ont jag har haft och hur mycket det krånglat mellan alla ivf... mellanblödningar och skit.
Och nu alltså ingenting ! Med tanke på att det krånglade så mot slutet så trodde jag absolut att jag OM jag nån gång skulle bli gravid så skulle jag säkert vara en av dom som har "mens" varje månad i alla fall och blödningar då och då... Men jag känner mig väldigt lyckligt lottad att det inte blev så.
Inte en enda droppe sen sista "spraymensen" i november och jag är så tacksam för det !
Men visst kollar jag ändå av gammal vana efter alla toalett besök, inte av rädsla utan mer av just gammal vana.
En dag snöt jag mig och fick se lite blod på pappret... då knöt det sig i magen vill jag lova tills jag kom på att jag faktiskt bara snytit mig. Men blod på papper kommer alltid få det att knyta sig rejält i min mage. Huua! :(
Ser fram emot att vara mensfri i många månader till ;)
lite sammanfattning
Tänkte bjuda på en liten sammanfattning av "symptom" eller avsaknaden av dom som jag haft under tiden som gått! Kan vara kul för mig att titta tillbaka på och komma ihåg.
* Vecka 5 - Fick vi det efterlängtade plusset. Trodde knappt det va sant eftersom det ENDA jag kände va lite lite ömt i bröstens utkant. Detta hade jag haft under ruvarperioden och den lilla ömmheten avtog efter denna veckans slut. Har alltså inte kommit tillbaka sen dess.
*Vecka 6 - Känner mig helt som vanligt, inga symptom alls.
*Vecka 7 - Här börjar ett litet smått illamående, det är inte mycket men jag känner av det nån gång per dag. mot slutet av denna veckan spydde jag första gången. I övrigt ingenting.
*Vecka 8 - Enorm oro inför första vul, mycket illamående mest hela dagen som inte vill släppa. detta avtar dock under slutet av veckan.
* Vecka 9 - Illamåendet plötsligt borta ?? Mår lite halvkonstigt bara, spyr flera gånger denna vecka utan illamående. Här börjar jag känna mig lite tröttare än vanligt men bara vissa dagar.
* Vecka 10 - spökvecka för mig. Känner inga som hellst gravid symptom och börjar riktigt oroa mig för att något är fel..
* Vecka 11 - Inga direkta symptom denna veckan heller, men ultraljudet som bekräftar att det finns ett litet pyre därinne ändå ;) Mår i stort sett som vanligt, lite lite tröttare vissa dagar bara beroende på vad jag gör.
Och sen spyan i bilen påväg till ullared...
Vecka 12 - Hittils ingenting ! Är jätteglad att vi gjorde ultraljudet för utan det hade jag fortfarande tvivlat.
Man läser på gravid sidor att "nu ömmar brösten rejält..." Tydligen för andra men inte för mig. Mina bröst har inte förändrats ett enda dugg än så länge... inte blivit större, inte börjat ömma och inte blivit mörkare...
Det nämns om halsbränna... och det är inget jag kännt något av, inte heller någon metallsmak i munnen.
Jag har heller ingen "mensvärk" som vissa har.
däremot har jag börjat nysa ett par gånger om dagen och det har jag aldrig gjort förut... undrar om det har något med slemhinnorna att göra ?
I övrigt så märks det kanske lite på mitt humör, har lite kortare stubin än vanligt och blir lätt irriterad.
Självklart är jag glad över att inte ha så mycket symptom, bara allt är bra ändå... kommer helt enkelt att ta lite längre tid för mig bara att förstå att vi verkligen ska ha barn. ;)
* Vecka 5 - Fick vi det efterlängtade plusset. Trodde knappt det va sant eftersom det ENDA jag kände va lite lite ömt i bröstens utkant. Detta hade jag haft under ruvarperioden och den lilla ömmheten avtog efter denna veckans slut. Har alltså inte kommit tillbaka sen dess.
*Vecka 6 - Känner mig helt som vanligt, inga symptom alls.
*Vecka 7 - Här börjar ett litet smått illamående, det är inte mycket men jag känner av det nån gång per dag. mot slutet av denna veckan spydde jag första gången. I övrigt ingenting.
*Vecka 8 - Enorm oro inför första vul, mycket illamående mest hela dagen som inte vill släppa. detta avtar dock under slutet av veckan.
* Vecka 9 - Illamåendet plötsligt borta ?? Mår lite halvkonstigt bara, spyr flera gånger denna vecka utan illamående. Här börjar jag känna mig lite tröttare än vanligt men bara vissa dagar.
* Vecka 10 - spökvecka för mig. Känner inga som hellst gravid symptom och börjar riktigt oroa mig för att något är fel..
* Vecka 11 - Inga direkta symptom denna veckan heller, men ultraljudet som bekräftar att det finns ett litet pyre därinne ändå ;) Mår i stort sett som vanligt, lite lite tröttare vissa dagar bara beroende på vad jag gör.
Och sen spyan i bilen påväg till ullared...
Vecka 12 - Hittils ingenting ! Är jätteglad att vi gjorde ultraljudet för utan det hade jag fortfarande tvivlat.
Man läser på gravid sidor att "nu ömmar brösten rejält..." Tydligen för andra men inte för mig. Mina bröst har inte förändrats ett enda dugg än så länge... inte blivit större, inte börjat ömma och inte blivit mörkare...
Det nämns om halsbränna... och det är inget jag kännt något av, inte heller någon metallsmak i munnen.
Jag har heller ingen "mensvärk" som vissa har.
däremot har jag börjat nysa ett par gånger om dagen och det har jag aldrig gjort förut... undrar om det har något med slemhinnorna att göra ?
I övrigt så märks det kanske lite på mitt humör, har lite kortare stubin än vanligt och blir lätt irriterad.
Självklart är jag glad över att inte ha så mycket symptom, bara allt är bra ändå... kommer helt enkelt att ta lite längre tid för mig bara att förstå att vi verkligen ska ha barn. ;)
vecka 12 ;)
Tjohoo ! idag är vi på dag 11+0 och går då in i en efterlängtad vecka 12.
Magen lyser fortfarande med sin frånvaro tyvärr, jag som är sååå redo för att den ska börja visa sig nu !
Alla hjärtans dag idag och tyvärr blir det inte mycket firande eftersom vi jobbar om varandra idag. E jobbar dag och jag kväll så vi får mysa till en kvälls film eller nåt sen.
Jag däremot kan fira med vetskapen att jag har två hjärtan som slår i min kropp ;)
Åh vad jag vill ha mer helg. Allt är så mycket lättare, speciellt med maten. Gillar inte att jobb dagarna ställer till det så i mat väg. Jag fixar inte att äta mikromat just nu och det är allt som går att göra på jobbet. Hoppas verkligen att min aptit ökar snart. Hade vart lättande att gå upp nåt kilo bara så att det går åt rätt håll.
Ska försöka att inte haka upp mig på maten, men det är svårt när jag gick ner där i början och fortfarande inte lyckats komma tillbaka till vad jag vägde innan.
i övrigt verkar E förstå detta mer än jag, han berättar hej vilt för folk just nu, kompisar, en morbror, och några på jobbet. Jag däremot kan inte ta orden i min mun.... förstår inte riktigt varför? Kanske för att jag så förknippar graviditet med en gravid mage... så mina vänner får lungt vänta, några få vet men jag är inte redo att verkligen slänga ut det. Men snart måste jag säga det. En av mina kompisar håller på att försöka styra upp en krogrunda och jag måste få sagt det innan dess.
Magen lyser fortfarande med sin frånvaro tyvärr, jag som är sååå redo för att den ska börja visa sig nu !
Alla hjärtans dag idag och tyvärr blir det inte mycket firande eftersom vi jobbar om varandra idag. E jobbar dag och jag kväll så vi får mysa till en kvälls film eller nåt sen.
Jag däremot kan fira med vetskapen att jag har två hjärtan som slår i min kropp ;)
Åh vad jag vill ha mer helg. Allt är så mycket lättare, speciellt med maten. Gillar inte att jobb dagarna ställer till det så i mat väg. Jag fixar inte att äta mikromat just nu och det är allt som går att göra på jobbet. Hoppas verkligen att min aptit ökar snart. Hade vart lättande att gå upp nåt kilo bara så att det går åt rätt håll.
Ska försöka att inte haka upp mig på maten, men det är svårt när jag gick ner där i början och fortfarande inte lyckats komma tillbaka till vad jag vägde innan.
i övrigt verkar E förstå detta mer än jag, han berättar hej vilt för folk just nu, kompisar, en morbror, och några på jobbet. Jag däremot kan inte ta orden i min mun.... förstår inte riktigt varför? Kanske för att jag så förknippar graviditet med en gravid mage... så mina vänner får lungt vänta, några få vet men jag är inte redo att verkligen slänga ut det. Men snart måste jag säga det. En av mina kompisar håller på att försöka styra upp en krogrunda och jag måste få sagt det innan dess.
shopping
nyss hemkommen efter en lååång shopping dag på ullared ;)
Jag är helt slut i både kroppen och hjärnan.
Dagen började väl sådär, åkte runt 7-tiden i morses och efter nån halvtimma på vägen kände jag mig väldigt illamående plötsligt... fort fick jag tag i en påse och spydde för första gången i bilen... Tjohoo.
Bara att konstatera att spy i påse inte va min grej... urk... mår ju ännu mer illa av att andas in sina egna spyor i påsen... och livrädd va jag att den skulle finnas nåt hål i den så den läckte.
Som tur va läckte den inte och vi fick äntligen kört in till vägkanten där kan kunde slänga ut snusk påsen.
Tacka gud för tuggumin i såna lägen.
Min kropp gillade inte riktigt att åka bil i nästan 3 timmar sådär på morgon kvisten.... kan vara värt att komma ihåg.
Jag är grymt imponerad av alla hög gravida som orkar gå där inne en hel dag.... Jag brukar kunna gå där inne hur länge som hellst men idag kände jag mig inte så pigg på det, helt slut efter bara en stund. blev nästan andfådd.
Hamnade på bebis avdelningen och klurade på om det fanns nåt roligt som man kunde köpa med sig hem..
allt kändes såklart för tidigt.... och när man såg alla andra sprickfärdiga stora magar så kände jag mig väldigt mycket mindre gravid än dom.
Men OJ vad mycket grejjer man kommer behöva köpa, vi kände oss som mitt i djungeln. Helt bakom flötet när det gäller den här världen. Men det kommer väl så småningom.
Vi köpte i alla fall lite små prylar mest för att få känna på det lite, och ha nåt att titta på hemma och drömma sig bort lite. En jättemjuk grön bebisfilt, ett sött påslakanset och 4 små bebis plagg.
Kommer ju garanterat bli ullared igen sen när man själv har en stor mage och faktiskt måste köpa grejjer. Sen när man oxå har lite mer koll på vad man behöver.
Åkte även förbi en bygg affär på hemvägen och där hittade vi plötsligt "vår" tapet ;) helt sådär bara, båda tyckte den va klockren. Köpte inget men nu har vi en liten vision på hur det ska se ut i alla fall.
kommer bli fondtapet på en vägg, de övriga väggarna ska målas i ljusgrönt (färgen som även finns med i fondtapeten ) kommer matcha super bra till den fina babypläden vi köpte idag ;)
vi ska försöka hålla oss till vita möbler och vita hyllor och sånt, så nu har vi nåt att gå på.
Inte för att vi ska göra färdigt där nu precis... men börja med små grejjer i alla fall, spackla och slipa är ju inte fel om det är klart.
Dessutom har vi ju redan rivit bort de fula tapeterna som satt där så rummet måste ju ändå göras.
Imorgon har vi gått klart vecka 11 oxå - inte fel.
Jag är helt slut i både kroppen och hjärnan.
Dagen började väl sådär, åkte runt 7-tiden i morses och efter nån halvtimma på vägen kände jag mig väldigt illamående plötsligt... fort fick jag tag i en påse och spydde för första gången i bilen... Tjohoo.
Bara att konstatera att spy i påse inte va min grej... urk... mår ju ännu mer illa av att andas in sina egna spyor i påsen... och livrädd va jag att den skulle finnas nåt hål i den så den läckte.
Som tur va läckte den inte och vi fick äntligen kört in till vägkanten där kan kunde slänga ut snusk påsen.
Tacka gud för tuggumin i såna lägen.
Min kropp gillade inte riktigt att åka bil i nästan 3 timmar sådär på morgon kvisten.... kan vara värt att komma ihåg.
Jag är grymt imponerad av alla hög gravida som orkar gå där inne en hel dag.... Jag brukar kunna gå där inne hur länge som hellst men idag kände jag mig inte så pigg på det, helt slut efter bara en stund. blev nästan andfådd.
Hamnade på bebis avdelningen och klurade på om det fanns nåt roligt som man kunde köpa med sig hem..
allt kändes såklart för tidigt.... och när man såg alla andra sprickfärdiga stora magar så kände jag mig väldigt mycket mindre gravid än dom.
Men OJ vad mycket grejjer man kommer behöva köpa, vi kände oss som mitt i djungeln. Helt bakom flötet när det gäller den här världen. Men det kommer väl så småningom.
Vi köpte i alla fall lite små prylar mest för att få känna på det lite, och ha nåt att titta på hemma och drömma sig bort lite. En jättemjuk grön bebisfilt, ett sött påslakanset och 4 små bebis plagg.
Kommer ju garanterat bli ullared igen sen när man själv har en stor mage och faktiskt måste köpa grejjer. Sen när man oxå har lite mer koll på vad man behöver.
Åkte även förbi en bygg affär på hemvägen och där hittade vi plötsligt "vår" tapet ;) helt sådär bara, båda tyckte den va klockren. Köpte inget men nu har vi en liten vision på hur det ska se ut i alla fall.
kommer bli fondtapet på en vägg, de övriga väggarna ska målas i ljusgrönt (färgen som även finns med i fondtapeten ) kommer matcha super bra till den fina babypläden vi köpte idag ;)
vi ska försöka hålla oss till vita möbler och vita hyllor och sånt, så nu har vi nåt att gå på.
Inte för att vi ska göra färdigt där nu precis... men börja med små grejjer i alla fall, spackla och slipa är ju inte fel om det är klart.
Dessutom har vi ju redan rivit bort de fula tapeterna som satt där så rummet måste ju ändå göras.
Imorgon har vi gått klart vecka 11 oxå - inte fel.
bebisrum
Det där tomma extra rummet ja...
Nu ska det då äntligen få bli ett bebis rum som vi har velat så länge och för några dagar sen rev E ner alla de fula tapeterna därinne.
MEN : Vart är min fantasi ?? Vad ska vi göra med rummet ?? Hittar ingen inspiration...
Ska vi måla eller tapetsera ? Ljust eller färgglatt ?
Vad ska vi ha för typ av möbler därinne ??
Många frågor på en gång och jag har ingen aning om hur vi ska göra där inne. Hade velat fått en vision som man kunde genomföra men hjärnan är blank !
allt jag har hittils är att jag nog vill ha ett ljust rum och troligtvis vita möbler, vita hyllor sen klicka på med färg genom saker.
Har googlat för att få lite inspiration på hur man kan göra men hittar inte ett dugg. Vart ska man leta ! Eller är det tänka själv som gäller.
Va ju även på ikea en sväng men där va det ju inspiration noll, det enda jag kom fram till va att jag inte ville ha något från ikea.
det blir till att klura på det här.
beställde ett väggord idag i alla fall, en text rad från Lars Winnerbäcks "kom Änglar" som jag älskar.
Nu ska det då äntligen få bli ett bebis rum som vi har velat så länge och för några dagar sen rev E ner alla de fula tapeterna därinne.
MEN : Vart är min fantasi ?? Vad ska vi göra med rummet ?? Hittar ingen inspiration...
Ska vi måla eller tapetsera ? Ljust eller färgglatt ?
Vad ska vi ha för typ av möbler därinne ??
Många frågor på en gång och jag har ingen aning om hur vi ska göra där inne. Hade velat fått en vision som man kunde genomföra men hjärnan är blank !
allt jag har hittils är att jag nog vill ha ett ljust rum och troligtvis vita möbler, vita hyllor sen klicka på med färg genom saker.
Har googlat för att få lite inspiration på hur man kan göra men hittar inte ett dugg. Vart ska man leta ! Eller är det tänka själv som gäller.
Va ju även på ikea en sväng men där va det ju inspiration noll, det enda jag kom fram till va att jag inte ville ha något från ikea.
det blir till att klura på det här.
beställde ett väggord idag i alla fall, en text rad från Lars Winnerbäcks "kom Änglar" som jag älskar.
inskrivning MVC
Idag va vi på första besöket hos barnmorskan.
Det gick helt okej tycker jag.
Vikt tycker jag ju aldrig är roligt att ta, för det ska alltid tjatas om mitt låga BMI... tröttsamt att varje gång med ny läkare behöva förklara att jag alltid vägt lite, kan inte gå upp i vikt och INTE är sjuk...
Min förhoppning nu är ju att jag genom graviditeten äntligen ska lyckas gå upp några kilon och förhoppningsvis få behålla dom efteråt ;)
sen gick hon igenom massa fakta bara, om man har några sjukdomar, röker och såna saker. Pratade lite om Ivf och besöket tog ungefär en timma.
känns skönt att vara inskriven och nästa besök kommer bli om 3 veckor då det ska tas massa prover, urinprov, blodprover, blodtryck och så ska jag även göra ett cellprov eftersom det va över 3 år sen det togs... (konstigt att man alltid hamnar mellan stolarna, borde fått en kallelse men har alltså ingen fått för att jag flyttat runt )
Känns lite sådär att göra cellprov när det bor en liten skrutt i min mage, men barnmorskan sa att det inte finns några risker alls med det, så jag får väl lita på det. dessutom kanske det är dumt att vänta för då går det ju alldeles för lång tid mellan gångerna.
Minns att jag blödde lite senaste gången jag gjorde det, och det däremot skulle få mig lite illa till mods... att se blod... huuuaaaa.
sen visade hon lite hur besöken kommer se ut i framtiden... RutinUltraljud i vecka 18 om vi ville ( såklart ) så det är först då vi kommer se skrutten nästa gång ! Känns såklart vääldigt långt dit men men, förhoppningsvis hinner man få en liten liten mage tills dess i alla fall att gotta sig med ;)
Sen blir det först i vecka 24 som vi kommer få höra plutten och DET är långt fram.... det är så långt fram just nu att det inte ens är nån ide att prata om. Men roligt ska det bli att få lyssna i alla fall !
Ja så nu är vi inskrivna och bollen är i rullning ;)
Det gick helt okej tycker jag.
Vikt tycker jag ju aldrig är roligt att ta, för det ska alltid tjatas om mitt låga BMI... tröttsamt att varje gång med ny läkare behöva förklara att jag alltid vägt lite, kan inte gå upp i vikt och INTE är sjuk...
Min förhoppning nu är ju att jag genom graviditeten äntligen ska lyckas gå upp några kilon och förhoppningsvis få behålla dom efteråt ;)
sen gick hon igenom massa fakta bara, om man har några sjukdomar, röker och såna saker. Pratade lite om Ivf och besöket tog ungefär en timma.
känns skönt att vara inskriven och nästa besök kommer bli om 3 veckor då det ska tas massa prover, urinprov, blodprover, blodtryck och så ska jag även göra ett cellprov eftersom det va över 3 år sen det togs... (konstigt att man alltid hamnar mellan stolarna, borde fått en kallelse men har alltså ingen fått för att jag flyttat runt )
Känns lite sådär att göra cellprov när det bor en liten skrutt i min mage, men barnmorskan sa att det inte finns några risker alls med det, så jag får väl lita på det. dessutom kanske det är dumt att vänta för då går det ju alldeles för lång tid mellan gångerna.
Minns att jag blödde lite senaste gången jag gjorde det, och det däremot skulle få mig lite illa till mods... att se blod... huuuaaaa.
sen visade hon lite hur besöken kommer se ut i framtiden... RutinUltraljud i vecka 18 om vi ville ( såklart ) så det är först då vi kommer se skrutten nästa gång ! Känns såklart vääldigt långt dit men men, förhoppningsvis hinner man få en liten liten mage tills dess i alla fall att gotta sig med ;)
Sen blir det först i vecka 24 som vi kommer få höra plutten och DET är långt fram.... det är så långt fram just nu att det inte ens är nån ide att prata om. Men roligt ska det bli att få lyssna i alla fall !
Ja så nu är vi inskrivna och bollen är i rullning ;)
magiskt !
WoW!!
Kan inte komma på nåt annat ord än just WOW!!
Ultraljudet va det häftigaste jag sett. Det va såååå värt det.
Sån enorm skillnad sen senast, då va det ju somsagt bara en prick, en gulesäck och en prick brevid men nu...
WOW nu va det ju en bebis !! :)
Man kunde se huvudet, och till och med armar och ben, så magiskt.
Och den rörde sig till och med. hade jag ingen aning om att man kunde se den lilla röra på sig, det va så sjukt härligt. den vinkade med en arm och sparkade med sina ben.
Jag blev helt mållös där jag låg, det va ren lycka att få se ett sånt mirakel.
Vår lilla älskling inte bara levde utan rörde på sig - WOW!
3,5 cm lång och alldeles perfekt !
Allt såg ut precis som det skulle och jag kan härmed ANDAS UT !!
Åh jag är alldeles matt av alla känslor som har surrat runt idag !
2 veckor kvar sen har den mest kritiska tiden gått - underbart!
TACK GODE GUD FÖR DETTA MIRAKEL !!
Kan inte komma på nåt annat ord än just WOW!!
Ultraljudet va det häftigaste jag sett. Det va såååå värt det.
Sån enorm skillnad sen senast, då va det ju somsagt bara en prick, en gulesäck och en prick brevid men nu...
WOW nu va det ju en bebis !! :)
Man kunde se huvudet, och till och med armar och ben, så magiskt.
Och den rörde sig till och med. hade jag ingen aning om att man kunde se den lilla röra på sig, det va så sjukt härligt. den vinkade med en arm och sparkade med sina ben.
Jag blev helt mållös där jag låg, det va ren lycka att få se ett sånt mirakel.
Vår lilla älskling inte bara levde utan rörde på sig - WOW!
3,5 cm lång och alldeles perfekt !
Allt såg ut precis som det skulle och jag kan härmed ANDAS UT !!
Åh jag är alldeles matt av alla känslor som har surrat runt idag !
2 veckor kvar sen har den mest kritiska tiden gått - underbart!
TACK GODE GUD FÖR DETTA MIRAKEL !!
glad ;)
känner mig riktigt glad just nu och ser såååå fram emot ultraljudet imorgon.
Klart jag inte ska göra överdrivet många ultraljud som några trodde...
många gör väl kub eller vad det heter runt vecka 12 ändå, nåt sånt behöver jag inte göra (vad jag vet ?)
så det är ju bara detta vi gör extra. Och eftersom vi ändå är i vecka 11 så behöver vi ju inte kolla i vecka 12 eller 13 som många andra gör.
Utan sen väntar vi tills rutinultraljudet ska göras.
Det här kommer hjälpa mig med min oro nåt enormt. Att få veta att man KAN vara gravid utan att känna något, och att lillen klarat sig från embryo stadiet till foster stadiet. För ser allt bra ut nu så räknar jag med att det kommer gå kanon fint sen. för då är vi över de värsta veckorna sen.
och det är ju nu som det är som svårast att förstå detta, sen kommer man ju få andra små tecken även om gravid symptomen sviker... förr eller senare så måste ju magen börja puta.... Åh och tänk när man kan få känna nåt därinnifrån ;)
Lite av oron tror jag släppte av bara tanken på att vi ska få se skrutten !
Kanske blir en ikea tur på hemvägen och går allt kalas så ska vi kolla in lite baby grejjer för att få inspiration till vårat eget barn rum !
Klart jag inte ska göra överdrivet många ultraljud som några trodde...
många gör väl kub eller vad det heter runt vecka 12 ändå, nåt sånt behöver jag inte göra (vad jag vet ?)
så det är ju bara detta vi gör extra. Och eftersom vi ändå är i vecka 11 så behöver vi ju inte kolla i vecka 12 eller 13 som många andra gör.
Utan sen väntar vi tills rutinultraljudet ska göras.
Det här kommer hjälpa mig med min oro nåt enormt. Att få veta att man KAN vara gravid utan att känna något, och att lillen klarat sig från embryo stadiet till foster stadiet. För ser allt bra ut nu så räknar jag med att det kommer gå kanon fint sen. för då är vi över de värsta veckorna sen.
och det är ju nu som det är som svårast att förstå detta, sen kommer man ju få andra små tecken även om gravid symptomen sviker... förr eller senare så måste ju magen börja puta.... Åh och tänk när man kan få känna nåt därinnifrån ;)
Lite av oron tror jag släppte av bara tanken på att vi ska få se skrutten !
Kanske blir en ikea tur på hemvägen och går allt kalas så ska vi kolla in lite baby grejjer för att få inspiration till vårat eget barn rum !
uppdatering
efter tusen telefonköer och samtal senare så har jag nu äntligen bokat en tid ! ;)
Redan imorgon på kvällstid fanns det en tid på "Mama Mia" kommer kosta dryga 500-lappen men det är det helt klart värt.
Tyvärr drogs min glädje ner lite då det blev surt och tråkigt på jobbet när jag nu måste vara ledig imorgon.
Finns ingen som kunde hoppa in för mig.
Jag försökte faktiskt få en annan tid men det fanns ingen bättre, utan då är det nästa vecka som gäller och det orkar jag inte vänta nu när jag är så nära.
Så nu känner jag att JAG bestämmer... nu vill jag ta ledigt och göra detta, så dom får faktiskt bli hur sura som hellst på jobbet. Tänker inte få dåligt samvete över detta oxå.
Tänker slå av mig irritationen från jobbet och fokusera på att vi ska få se vår plutt imorgon ;) !!!!!
Redan imorgon på kvällstid fanns det en tid på "Mama Mia" kommer kosta dryga 500-lappen men det är det helt klart värt.
Tyvärr drogs min glädje ner lite då det blev surt och tråkigt på jobbet när jag nu måste vara ledig imorgon.
Finns ingen som kunde hoppa in för mig.
Jag försökte faktiskt få en annan tid men det fanns ingen bättre, utan då är det nästa vecka som gäller och det orkar jag inte vänta nu när jag är så nära.
Så nu känner jag att JAG bestämmer... nu vill jag ta ledigt och göra detta, så dom får faktiskt bli hur sura som hellst på jobbet. Tänker inte få dåligt samvete över detta oxå.
Tänker slå av mig irritationen från jobbet och fokusera på att vi ska få se vår plutt imorgon ;) !!!!!
10+0
det här med ultraljud verkar vara svårare än jag trott.
Jag ringde den mottagningen dit jag ska på inskrivning på onsdag här i min stad. Frågade om det fanns nån möjlighet att få se eller höra någonting, bara få veta att den fortfarande lever... men fick ett snabbt nej till svar, det fanns tydligen ingen sådan maskin... ??
Nähä... finns ingen sådan maskin ? Vad är det man ska göra på dessa barnmorske möten då? kommer vi aldrig få se bebisen där ?? Det är ju det enda jag är intresserad av att göra.
Så även sen om man är i vecka 33 och blir orolig över nåt får man alltså inte se nåt, för det finns ingen maskin ??
What ? tycker det låter konstigt.
Men vad vet jag ? jag har noll koll i den här världen så det är väl bara hänga på !
Frågade om det fanns nån annanstans man kunde få göra ett ultraljud men icke... inte i närheten av den här stan i alla fall. Verkar som om man måste åka till göteborg !
Jag åker gärna till göteborg och betalar de 600 kr det kan kosta. Men det är svårare att hitta tid för att åka ända dit.
Pust ! varför är allt en kamp hela tiden ? Har ringt en 5 samtal hittils på morgonen och fått nitlott varje gång!
ska fortsätta med några samtal till innan jag ger upp och bokar nånstans i göteborg.
Har ni några tips på nåt bra ställe i göteborg, där man kan få tid hyfsat fort ?
Har kommit till en punkt nu när jag bara måste få veta.... är allt bra därinne ??
Har inte haft ett enda symptom nu på nästan 2 veckor så nervositeten har ökat ganska mycket.
Idag går vi in i vecka 11 och om bara allt är bra därinne så känns det fantastiskt !
Åh det känns som om vi är så nära gränsen när jag får tillåta mig själv att njuta.... jag vill oxå bara känna glädje över det här och inte vara hypernervös över det jag känner/ Inte känner !
Jag måste få se mitt mirakel och få det konstaterat att den mår bra, sen kan jag glida in i vecka 12 och förhoppningsvis känna glädjeruset igen.
blev faktiskt väldigt besviken över att vi inget kommer att få se på onsdag hos barnmorskan. känns tråkigt. Har ingen större lust att gå dit, förut kändes det lite spännande men nu vet jag inte. Fick känslan i telefonen att dom ändå inte lyssnade eller brydde sig. lite trist.
Annars händer det inte så mycket... fortfarande syns ingenting på min mage :( jag som önskade så att det skulle synas tidigt på mig men nej.... så det blir till att fortsätta vänta och vänta...
Ta inte detta på fel sätt nu, jag menar faktiskt inte att klaga men det känns faktiskt just nu som om vi fortfarande ruvar... som om allt är precis lika osäkert nu som vid ruvningen.
Måste fortsätta ringa runt nu så vi kommer vidare i det här och så jag kan släppa den här osäkra känslan !
Jag ringde den mottagningen dit jag ska på inskrivning på onsdag här i min stad. Frågade om det fanns nån möjlighet att få se eller höra någonting, bara få veta att den fortfarande lever... men fick ett snabbt nej till svar, det fanns tydligen ingen sådan maskin... ??
Nähä... finns ingen sådan maskin ? Vad är det man ska göra på dessa barnmorske möten då? kommer vi aldrig få se bebisen där ?? Det är ju det enda jag är intresserad av att göra.
Så även sen om man är i vecka 33 och blir orolig över nåt får man alltså inte se nåt, för det finns ingen maskin ??
What ? tycker det låter konstigt.
Men vad vet jag ? jag har noll koll i den här världen så det är väl bara hänga på !
Frågade om det fanns nån annanstans man kunde få göra ett ultraljud men icke... inte i närheten av den här stan i alla fall. Verkar som om man måste åka till göteborg !
Jag åker gärna till göteborg och betalar de 600 kr det kan kosta. Men det är svårare att hitta tid för att åka ända dit.
Pust ! varför är allt en kamp hela tiden ? Har ringt en 5 samtal hittils på morgonen och fått nitlott varje gång!
ska fortsätta med några samtal till innan jag ger upp och bokar nånstans i göteborg.
Har ni några tips på nåt bra ställe i göteborg, där man kan få tid hyfsat fort ?
Har kommit till en punkt nu när jag bara måste få veta.... är allt bra därinne ??
Har inte haft ett enda symptom nu på nästan 2 veckor så nervositeten har ökat ganska mycket.
Idag går vi in i vecka 11 och om bara allt är bra därinne så känns det fantastiskt !
Åh det känns som om vi är så nära gränsen när jag får tillåta mig själv att njuta.... jag vill oxå bara känna glädje över det här och inte vara hypernervös över det jag känner/ Inte känner !
Jag måste få se mitt mirakel och få det konstaterat att den mår bra, sen kan jag glida in i vecka 12 och förhoppningsvis känna glädjeruset igen.
blev faktiskt väldigt besviken över att vi inget kommer att få se på onsdag hos barnmorskan. känns tråkigt. Har ingen större lust att gå dit, förut kändes det lite spännande men nu vet jag inte. Fick känslan i telefonen att dom ändå inte lyssnade eller brydde sig. lite trist.
Annars händer det inte så mycket... fortfarande syns ingenting på min mage :( jag som önskade så att det skulle synas tidigt på mig men nej.... så det blir till att fortsätta vänta och vänta...
Ta inte detta på fel sätt nu, jag menar faktiskt inte att klaga men det känns faktiskt just nu som om vi fortfarande ruvar... som om allt är precis lika osäkert nu som vid ruvningen.
Måste fortsätta ringa runt nu så vi kommer vidare i det här och så jag kan släppa den här osäkra känslan !
dr L..
agneta:
jag har letat och letat efter den mail adress jag använde för att komma i kontakt med ludmila Ondrasek men jag hittar den ingenstans. Jag hittade den av en slump då jag googlade på hennes namn och läste typ allt som gick att läsa om henne.
Men i stort sett så fick jag bara ett svar att jag gärna kunde ringa henne så jag tror dom hellst vill bli kontaktade via telefon.
För övrigt så måste jag nog säga såhär i efterhand att jag tyckte hon va en bluff !
Jag ångrar inte att jag åkte dit, för just då drog jag i alla halmstrån jag kunde och kände att jag måste ha provat ALLT!
Som människa va hon underbar, som en snäll mormor, hon peppade och förklarade att vi kommer garanterat bli gravida på egen hand nästa månad! - stämde inte !
Men som läkare så tror jag faktiskt inte på henne. Jag tror inte på att jag hade denna bakteriella vaginos som hon påstod, det känns som om det va standard svaret hon gav till alla som kommer dit. Och hon va väldigt noga med att visa tidningen det stod om henne om... hon hade kopior av artikeln i väntrummet och hon visade artikeln säkert 5 gånger under tiden vi va där. Hon påstod att hon blivit lite av en "kändis" plötsligt och att alla nu ville komma till henne ( kanske därför hon höjt priset från 200 kr till 2000 kr nu... )
I alla fall så gick jag ju hennes kur under hela sommaren. Jag hade ju inga tecken på bakteriell vaginos. Men jag tyckte snarare att jag fick problem under kuren. alla de här krämerna och antibiotikan gjorde mina slemhinnor super torra och det drogs jag med länge efter det. dessutom skrev hon ut ovesterin som skulle bygga upp slemhinnorna igen... den innehåller östrogen och det ska man tydligen inte ta om man har endometrios...
Nu visste jag ju inte att jag hade endometrios och vet fortfarande inte säkert, men jag hade en cysta redan när hon undersökte mig. Och jag ger mig fan på att detta gjorde att cystorna växte och att jag senare va tvungen att tömma dom....
förstår att du vill testa allt som bara går för att lyckas bli med barn... så det är klart att du ska testa om du känner för det.
Det jag tror hjälpte mig i slutändan va bytet till menopur! kanske kanske hjälpte akupunkturen till lite men jag tror nog det va menopuren eller rent av ödet !! ;)
jag har letat och letat efter den mail adress jag använde för att komma i kontakt med ludmila Ondrasek men jag hittar den ingenstans. Jag hittade den av en slump då jag googlade på hennes namn och läste typ allt som gick att läsa om henne.
Men i stort sett så fick jag bara ett svar att jag gärna kunde ringa henne så jag tror dom hellst vill bli kontaktade via telefon.
För övrigt så måste jag nog säga såhär i efterhand att jag tyckte hon va en bluff !
Jag ångrar inte att jag åkte dit, för just då drog jag i alla halmstrån jag kunde och kände att jag måste ha provat ALLT!
Som människa va hon underbar, som en snäll mormor, hon peppade och förklarade att vi kommer garanterat bli gravida på egen hand nästa månad! - stämde inte !
Men som läkare så tror jag faktiskt inte på henne. Jag tror inte på att jag hade denna bakteriella vaginos som hon påstod, det känns som om det va standard svaret hon gav till alla som kommer dit. Och hon va väldigt noga med att visa tidningen det stod om henne om... hon hade kopior av artikeln i väntrummet och hon visade artikeln säkert 5 gånger under tiden vi va där. Hon påstod att hon blivit lite av en "kändis" plötsligt och att alla nu ville komma till henne ( kanske därför hon höjt priset från 200 kr till 2000 kr nu... )
I alla fall så gick jag ju hennes kur under hela sommaren. Jag hade ju inga tecken på bakteriell vaginos. Men jag tyckte snarare att jag fick problem under kuren. alla de här krämerna och antibiotikan gjorde mina slemhinnor super torra och det drogs jag med länge efter det. dessutom skrev hon ut ovesterin som skulle bygga upp slemhinnorna igen... den innehåller östrogen och det ska man tydligen inte ta om man har endometrios...
Nu visste jag ju inte att jag hade endometrios och vet fortfarande inte säkert, men jag hade en cysta redan när hon undersökte mig. Och jag ger mig fan på att detta gjorde att cystorna växte och att jag senare va tvungen att tömma dom....
förstår att du vill testa allt som bara går för att lyckas bli med barn... så det är klart att du ska testa om du känner för det.
Det jag tror hjälpte mig i slutändan va bytet till menopur! kanske kanske hjälpte akupunkturen till lite men jag tror nog det va menopuren eller rent av ödet !! ;)
privat
härligt att höra att det inte bara är jag som är så nervig.
Ett privat tidigt ultraljud får det nog bli. Måste ju lugna mig lite ;)
(nån som vet förresten hur tidigt man kan göra ett riktigt ultraljud... alltså inte ett vul ? )
E är inte lika oroad som jag, han anser att vi redan sett att den lever och hade hjärtaktivitet.
MEN..grejjen är ju att det är stoor skillnad på ett ultraljud nu och det vul vi gjorde 7+2.
Nu skulle man ju se ett foster, som åtminstone liknar en människa, då va det ju bara en prick i stort sett.... men OJ vad jag älskar den där pricken ;)
och det kanske är lite mer verkliga hjärtslag än bara ett flimmer på skärmen, ( som jag verkligen fick anstränga mig för att se ) dessutom hade det vart underbart att se så den har växt som den ska, så inget avstannat.
Men frågan är bara vart jag ska vända mig ? har ingen aning om man kan göra detta privat i våran lilla stad ? Hm... vi ska ju på första besöket till mödravårdcentralen om en vecka, kanske ska ringa igen och fråga om det finns möjlighet att göra ultraljud då eller om hon vet vart jag kan vända mig ?
Men jag vill inte bli en av de där oroliga/tjatiga redan på en gång... fast det borde väl vara en ganska vanlig fråga !
Ska i alla fall bestämma mig för stunden att allt är fint och att den lilla finns där inne och växer, så att jag står ut till nästa vecka. Allt har ju gått bra hittils... jag va ju supernervös i vecka 5 och här är vi nu 5 veckor senare och inget blod ingenting ! Måste väl försöka anta att allt är bra bara!
(angående frågor om dr L så ska jag leta efter mailadressen och köra ett inlägg om det senare )
Ett privat tidigt ultraljud får det nog bli. Måste ju lugna mig lite ;)
(nån som vet förresten hur tidigt man kan göra ett riktigt ultraljud... alltså inte ett vul ? )
E är inte lika oroad som jag, han anser att vi redan sett att den lever och hade hjärtaktivitet.
MEN..grejjen är ju att det är stoor skillnad på ett ultraljud nu och det vul vi gjorde 7+2.
Nu skulle man ju se ett foster, som åtminstone liknar en människa, då va det ju bara en prick i stort sett.... men OJ vad jag älskar den där pricken ;)
och det kanske är lite mer verkliga hjärtslag än bara ett flimmer på skärmen, ( som jag verkligen fick anstränga mig för att se ) dessutom hade det vart underbart att se så den har växt som den ska, så inget avstannat.
Men frågan är bara vart jag ska vända mig ? har ingen aning om man kan göra detta privat i våran lilla stad ? Hm... vi ska ju på första besöket till mödravårdcentralen om en vecka, kanske ska ringa igen och fråga om det finns möjlighet att göra ultraljud då eller om hon vet vart jag kan vända mig ?
Men jag vill inte bli en av de där oroliga/tjatiga redan på en gång... fast det borde väl vara en ganska vanlig fråga !
Ska i alla fall bestämma mig för stunden att allt är fint och att den lilla finns där inne och växer, så att jag står ut till nästa vecka. Allt har ju gått bra hittils... jag va ju supernervös i vecka 5 och här är vi nu 5 veckor senare och inget blod ingenting ! Måste väl försöka anta att allt är bra bara!
(angående frågor om dr L så ska jag leta efter mailadressen och köra ett inlägg om det senare )
oroad
har läst om något som kallas "spökveckor" kan jag vara där redan tro??
För känslan av att vara gravid har fortfarande inte infunnit sig, symptomen har helt avtagit och det enda som är kvar är ett lite halv ilskt humör.
En del av mig hurrar, wow kan man vara gravid och må såhär ;) helt symptomlös... den andra delen oroar ihjäl sig...
veckan vi fick se lillfisen och se att det fanns hjärtaktivitet va den bästa veckan hittils, DÅ trodde jag på det och va sådär superlycklig.
Nu är vi i vecka 10 och jag kunde inte vara mer rädd och nervös.
Hade i min fantasivärld nog trott att man kände i hela kroppen att man va gravid, att man bara visste det. Men allt jag kännt hittils kan bara liknas med typ en influensa eller magsjuka eller nåt, som nu är över.
Inget riktigt tecken lixom på att det skulle finnas nåt levande där inne.
skulle så gärna vilja se den lilla igen, det hade verkligen lugnat mina nerver, men samtidigt försöker jag rycka upp mig och låta dagarna gå... vänta är ju det enda vi kan göra!
Tanken är att vi ska berätta för hela E´s familj i helgen men jag har definitivt fått kalla fötter...
Jag vill verkligen känna glädjen och ta åt mig av alla grattis som kommer. Men jag är så rädd för att den inte lever därinne!!
Vågar knappt uttala såna här fasor. Men jag skulle känna mig helt förstörd om vi sitter där och berättar och är lyckliga och sen visade det sig att det bara va lögn !
Phu, hur klarar ni andra att tro på den här drömmen ?? Eller vaknar ni oxå med den här hemska känslan att det bara är påhittat.
Önskar att man fick gå på ultraljud varannan vecka för att känna sig lugn.
Nu ska jag jobba på mitt tålamod ! För det är det enda jag kan göra just nu... fortsätta andas och ha tålamod att dagarna ska fortsätta gå frammåt tills vi får se vårt mirakel igen!
bloggpaus!
Ni som tackat för er och inte vill läsa mer hoppas jag håller er borta, för såna kommentarer som Lisa & Nora klarar jag mig utan. Jag kommer ta bort kommentarerna från bloggen och jag hoppas aldrig ni kommenterar igen !
Från och med nu tar jag bort kommentarer som sårar eller retar upp mig så det är ingen ide att ni ens skriver sånt!
Ni andra härliga människor som följt med under resans gång är jag ytterst tacksam för, ni som istället tipsar vad man kan göra mot illamående eller berättar liknande historier - Sånt är värdefullt!
Dom senaste inläggen har upprört många och nu lägger jag dom bakom mig!
Bloggpaus blir det dock då det inte alls känns kul att ens komma in på bloggen just nu, det tar mer energi än det ger så vi får se när jag kikar in igen !
kanske kommer tillbaka vecka 12 när jag själv förhoppningsvis börjat förstå att det här faktiskt är på riktigt. För som jag skrivit förut så har jag sjukt svårt att tro på det. Jag tar verkligen inget för givet och har hela tiden känslan att det här är för bra för att vara sant!
Ser sååå fram emot den dagen jag får se ett litet put på magen, något som visar att det växer och knakar, ser fram emot dagen jag och E tillsammans går och handlar de första sakerna, men nu går jag i viloläge och inväntar att verkligheten ska komma ikapp.
Från och med nu tar jag bort kommentarer som sårar eller retar upp mig så det är ingen ide att ni ens skriver sånt!
Ni andra härliga människor som följt med under resans gång är jag ytterst tacksam för, ni som istället tipsar vad man kan göra mot illamående eller berättar liknande historier - Sånt är värdefullt!
Dom senaste inläggen har upprört många och nu lägger jag dom bakom mig!
Bloggpaus blir det dock då det inte alls känns kul att ens komma in på bloggen just nu, det tar mer energi än det ger så vi får se när jag kikar in igen !
kanske kommer tillbaka vecka 12 när jag själv förhoppningsvis börjat förstå att det här faktiskt är på riktigt. För som jag skrivit förut så har jag sjukt svårt att tro på det. Jag tar verkligen inget för givet och har hela tiden känslan att det här är för bra för att vara sant!
Ser sååå fram emot den dagen jag får se ett litet put på magen, något som visar att det växer och knakar, ser fram emot dagen jag och E tillsammans går och handlar de första sakerna, men nu går jag i viloläge och inväntar att verkligheten ska komma ikapp.
vi får se
jag ska tänka över det här med bloggandet ett tag frammöver.
Jag är medveten om att jag skriver negativa inlägg men, detta är en sån ytte pytte liten del av det som pågår. I det stora hela är jag ju glad hela tiden - här hemma i mitt verkliga liv !
Här hoppas det, planeras, pratas namn, fluktar på bebis saker och ÄR allmänt glada.
men jag finner ingen vits med att skriva nåt inlägg om dagen om : "Idag är allt perfekt och vi är så glada"
Och jag är inte arg & bitter över mina symptom även om det låter så... jag berättar bara om dom.
Andra kanske hoppar in nån gång i veckan med en ny lycklig magbild och sen är det bra med det.
Jag tänkte skriva hela historien.
Idag mår jag hur bra som hellst och har inget behov överhuvud taget att skriva nåt i bloggen, behovet kommer nästan enbart när jag mår sämre och vill få ur mig det.
Kanske har denna bloggen tjänat sitt syfte vad vet jag. Ska ta mig en ordentlig funderare på om jag ska fortsätta med den eller om jag ska göra en ny med lösenord, eller helt enkelt lägga ner det hela och fokusera på mitt riktiga liv.
Och för den delen så har jag inte varit överdrivet negativ - herregud jag har klagat på lite illamående och att jag inte kan äta.... är det verkligen så farligt ??
Jag är medveten om att jag skriver negativa inlägg men, detta är en sån ytte pytte liten del av det som pågår. I det stora hela är jag ju glad hela tiden - här hemma i mitt verkliga liv !
Här hoppas det, planeras, pratas namn, fluktar på bebis saker och ÄR allmänt glada.
men jag finner ingen vits med att skriva nåt inlägg om dagen om : "Idag är allt perfekt och vi är så glada"
Och jag är inte arg & bitter över mina symptom även om det låter så... jag berättar bara om dom.
Andra kanske hoppar in nån gång i veckan med en ny lycklig magbild och sen är det bra med det.
Jag tänkte skriva hela historien.
Idag mår jag hur bra som hellst och har inget behov överhuvud taget att skriva nåt i bloggen, behovet kommer nästan enbart när jag mår sämre och vill få ur mig det.
Kanske har denna bloggen tjänat sitt syfte vad vet jag. Ska ta mig en ordentlig funderare på om jag ska fortsätta med den eller om jag ska göra en ny med lösenord, eller helt enkelt lägga ner det hela och fokusera på mitt riktiga liv.
Och för den delen så har jag inte varit överdrivet negativ - herregud jag har klagat på lite illamående och att jag inte kan äta.... är det verkligen så farligt ??
svar på tal
Lisa skrev:
"Du är fortfarande äckligt negativ...skulle inte du sluta gnälla och klaga på allt när du blev gravid???? Tänk på de som inget annat vill än att bli gravida. SLUTA GNÄLL NU OCH RYCK UPP DIG!!!!"
Öhh okej, för det första så kan du sluta läsa min blogg om jag inte får skriva vad jag vill.
Detta är min blogg, MIN ventil och det är ingen puttinutt blogg, där jag skriver om nån rosa skimmrande lycka. Det har jag aldrig gjort, i stort sett hela bloggen har varit ett långt helvete och jag har vräkt ur mig mina känslor och det som JAG känner.
Jag behöver inte tjata varje dag om hur lycklig jag är nu när jag ÄNTLIGEN blivit gravid.
Det ser jag som en ren självklarhet nu att ni vet att jag ÄR lyckligast i världen.
MEN ska jag avsluta bloggen här kanske : " Oxå levde de lyckliga i alla sina dagar"
eller ska jag fortsätta skriva sanningen, resten av resan...
Jag vill kunna titta tillbaka på hela min graviditet sen och se hur jag mådde, vad jag tänkte och då kan jag inte bädda in det i nån underbar dröm där jag bara va lycklig varje dag.
Klart att jag ÄR lycklig, den känslan har jag innom mig varje dag, men jag tycker det kan vara intressant att veta hur en graviditet ter sig... och just nu är jag i denna fasen där jag tycker det är äckligt att spy...
Och visst det kan låta negativt, men att kräkas är en negativ grej, kan aldrig bli positivt!
Sen självklart spyr jag hela dagarna gärna 24 timmar dygnet bara jag får hålla mitt barn i mina armar tillslut, och det är inte det detta handlar om.
Jag skulle aldrig byta bort detta ALDRIG, men jag tjatar inte hemma om att jag mår dåligt, är trött eller less på att må illa... det gör jag i bloggen - MIN BLOGG !
Det är här jag spyr min galla, så e det bara och vill man inte läsa det så sluta här.
hade jag inte vart anonym hade jag antagligen bara skrivit om hur lycklig jag är och hur vi svävar på små moln varje dag och kräkt ur mig skiten här hemma i stället, men nu är jag anonym och kommer att berätta precis vad jag känner, och ingen ska tro att jag inte är tacksam !
Men något har tagit över min kropp och allt den gör, så jag tänker inte lägga ett rosa skimmer över den här graviditeten, jag kommer skriva om hur den är på riktigt!
Och jag skriver inte för att få något medlidande eller att nån ska tycka synd om mig eller nåt sånt, jag skriver det jag tänker för stunden bara. och förhoppningsvis få veta om andra känt liknande känslor.
Så jag kommer fortsätta "klaga" om jag mår illa tänker jag skriva det, om jag har ont nånstans tänker jag skriva det, och om jag är så orolig så jag går sönder tänker jag skriva det...
finns dagar då jag inte skriver en endaste rad, då flyger jag här hemma på mina fluffiga moln, jag har inget skriv behov när allt är bra och frid och fröjd, men sen kommer det dagar det händer något eller jag känner nåt annat och då passar jag på att skriva av mig, så ganska naturligt blir det att man skriver "behöver prata med någon" när man är ledsen eller deppig eller mår dåligt av nån anledning !
Men tro inte för en enda sekund att jag inte är lycklig !!
eller vad tycker ni? ska jag kanske avsluta med " Och så levde de lyckliga i alla sina dagar" istället och sen va det bra med det här !?
äckel inlägg
3:e spyan idag... eller snarare 3:e OCH 4:e för två gånger stod jag där och hulkade.
Fy fan, satt och drack ett glas nyponsoppa när jag plötsligt kände att det va påväg upp igen, kom från ingenstans... inget illamående innan och ingen förvarning?.
Det jag ätit till frukost va knäckebröd och kombinationen av det och nyponsoppan som kom upp va superäcklig !
behöver inte ens tillägga att jag tittar med avsky mot halva glaset med nyponsoppa som nu står kvar.
Blir ju lite nervös över att det kan komma så plötsligt... betyder ju att jag skulle kunna stå på jobbet med kunder och helt plötsligt behöva spy... och det kom fort oxå, han precis in på toa. Shit sånt här kan göra mig lite nervös.
det får mig att vilja gömma mig ensam hemma så ingen får se detta !
Åh jag som tyckte jag hade en sån bra dag idag, hade till och med lite energi så jag kunde städa lite, nu försvann alltihop. Mår illa och blev jätte jätte trött. Mår dåligt av denna tomma magen nu oxå men smaken i munnen gör att jag inte kommer vilja äta något - någonsin.
Phu, det blir till att sova lite tror jag, att man kan bli helt slutkörd av att kräkas...
Fy fan, satt och drack ett glas nyponsoppa när jag plötsligt kände att det va påväg upp igen, kom från ingenstans... inget illamående innan och ingen förvarning?.
Det jag ätit till frukost va knäckebröd och kombinationen av det och nyponsoppan som kom upp va superäcklig !
behöver inte ens tillägga att jag tittar med avsky mot halva glaset med nyponsoppa som nu står kvar.
Blir ju lite nervös över att det kan komma så plötsligt... betyder ju att jag skulle kunna stå på jobbet med kunder och helt plötsligt behöva spy... och det kom fort oxå, han precis in på toa. Shit sånt här kan göra mig lite nervös.
det får mig att vilja gömma mig ensam hemma så ingen får se detta !
Åh jag som tyckte jag hade en sån bra dag idag, hade till och med lite energi så jag kunde städa lite, nu försvann alltihop. Mår illa och blev jätte jätte trött. Mår dåligt av denna tomma magen nu oxå men smaken i munnen gör att jag inte kommer vilja äta något - någonsin.
Phu, det blir till att sova lite tror jag, att man kan bli helt slutkörd av att kräkas...
