idag är jag glad!
Wow idag är jag riktigt glad, har inte varit det på länge!
Denna dagen har varit riktigt bra och barn tankarna har hållt sig lite på avstånd!
Träffat syster sonen igen, och den hemska avundsjukan har gått över till kärlek för det lilla knytet! ;)
Älskar att vara i hans närhet och man får nästan lite hopp när man sitter med honom!
Just då får man lixom känslan att Snart så.... snart så e det våran tur!
Trodde det skulle vara så jobbigt att träffa honom, men det är det som tur va inte! Kanske lite för att man känner sig som en bonus mamma till honom ;) ( kanske va att ta i men kommer ju åtminstone träffa honom ofta )
Han gör mig otroligt glad och kommer bli en utmärkt liten kusin för min bebis !!!!
Denna dagen har varit riktigt bra och barn tankarna har hållt sig lite på avstånd!
Träffat syster sonen igen, och den hemska avundsjukan har gått över till kärlek för det lilla knytet! ;)
Älskar att vara i hans närhet och man får nästan lite hopp när man sitter med honom!
Just då får man lixom känslan att Snart så.... snart så e det våran tur!
Trodde det skulle vara så jobbigt att träffa honom, men det är det som tur va inte! Kanske lite för att man känner sig som en bonus mamma till honom ;) ( kanske va att ta i men kommer ju åtminstone träffa honom ofta )
Han gör mig otroligt glad och kommer bli en utmärkt liten kusin för min bebis !!!!
god natt
Åh kommer sova som en prinsessa i natt, sov ju skit igår natt så nu äntligen kan jag andas ut och kommer nog sova som en stock!
Känns som om en stor tyngd lyfts från mig.... den här spolningen har ju hängt över oss i ett par månader nu :(
Till och med min älskling sa att det kändes helt underbart att det va över!
Hoppas såå att det kommer hända något snart, att vi hör något från vårt sjukhus väldigt snart. Blir väl att man får ringa själv annars och tjöta som vanligt.
Händer ju inte så mycket om man själv inte är där och tvingar fram det!
God natt på er alla ;)
Känns som om en stor tyngd lyfts från mig.... den här spolningen har ju hängt över oss i ett par månader nu :(
Till och med min älskling sa att det kändes helt underbart att det va över!
Hoppas såå att det kommer hända något snart, att vi hör något från vårt sjukhus väldigt snart. Blir väl att man får ringa själv annars och tjöta som vanligt.
Händer ju inte så mycket om man själv inte är där och tvingar fram det!
God natt på er alla ;)
lyckligt lottad
Sitter här och tänker och funderar! Jag är så glad över min söta pojkvän som idag har stöttat mig mer än någonsinn! Han tyckte att jag va jätte duktig idag och grym som fixade det utan att gråta till och med ( jag som gråter väldigt mycket annars )
Jag är så lyckligt lottad som har honom vid min sida ;)
Hoppas bara såå att vi lyckas innom en snar framtid så vi lyckas att klamra oss fast vid varandra!
Jag önskar ju inget hellre än att leva tillsammans med honom för alltid, men blir det inga barn någonsin så har vi en mycket svår period framför oss.
Förstår inte alls hur han orkar med mig just nu... ? Jag gråter var och varannan dag över det här och är inte alls den glada, roliga, spralliga tjejen som han blev kär i.
Hon finns inte längre just nu... ( önskar såå att hon kommer tillbaka, jag längtar efter henne säkert lika mycket som han måste göra )
Kvar är någon halvdeprimerad,ledsen, lätt irriterad enstöring som knappt orkar träffa folk!
Men jag ska försöka jobba på detta... Om jag bara lyckas hitta en glimt av mitt gamla jag så kan vi nog orka vidare!
ÄLSKAR DIG MIN PRINS, ÄR SÅ GLAD ATT DU ÄR MIN - VI SKA FIXA DET HÄR !!
jag överlevde ;)
Favorit stolen för oss alla eller ?? ;)
Ska nu försöka berätta om dagen som gått!
Sov riktigt uruselt hela natten, hade hemska drömmar och va grymt nervös på morgonen.
Eftersom vi ingenting hittar i göteborg så åkte vi riktigt tidigt så att vi skulle ha god tid på oss... Haha slutade med att vi va framme 1 hel timma innan besöket! ( vilket bara gjorde mig ännu mer nervös )
Vi satt en halvtimma i bilen och bara väntade sen gick vi in.
Va nu dax för mig att ta mitt kära stolpiller som jag fått.
kan bespara er den upplevelsen, men tillägga att jag spritade händerna flera gånger efteråt! Haha
Halvtimmen efter är lite luddig, satt nästan och skaka av nervositet och kände hur pillret anntagligen började verka. obehaglig känsla, lite avdomnande sammtidigt som jag ville skita på mig typ hahaha!
Äntligen kom läkaren, först en liten förklaring om vad som skulle hända och sen upp i stolen!
Alltså den känslan när man ligger i den stolen är helt sjuuuuk! Varför är det alltid kallt ??
Tycker det va lite obehagligt först med en manlig läkare oxå.... vet inte varför men det kändes fel.
Men det gick över fort då han faktiskt va helt underbar, förklarade varje steg han gjorde och pratade på precis som om vi satt och prata över en middag! Hahaha
Jag låg och blundade stenhårt, ville inte se ett enda av de instrument han plockade fram!
Och sen ja sen blev jag faktiskt positivt överaskad, gjorde inte alls så ont som jag hade föreställt mig!
Alltså , klart att det gjorde ont, mycket obehagligt ingrepp, med massa olika verktyg "i" mig.
Usch, hittils det äckligaste jag gjort i denna resan!
Gjorde ondast när han fäste själva katetern i livmoders grejjen....lyssnade inte ens vad han fäste den i... ville inte veta.. !
och sen vet jag inte om han blåste upp nån j-a ballong eller vad han sa ?? Det gjorde oxå ont, men vid det här laget va man änna halv borta så det gick ändå att stå ut!
Sen va det dax för vätskan... två olika sorter va det. Då låg man och tittade på ultraljuds skärmen och försökte fokusera på det istället!
Sen kom väl paniken lite.... Jag har ju varit så upptagen med att vara nervös över att det skulle göra så ont, så jag hade knappt tänkt tanken att något skulle kunna vara fel.... att det faktiskt kunde vara stopp eller att han skulle hitta någon cysta eller något ?? man vet ju aldrig! ??
MEN ;)
paniken avtog när vätskan flöt igenom precis som den skulle ( inte för att jag ens såg någon vätska på skärmen, såg bara svart gröt ) Allting såg ut precis som det ska. Fin fina äggstockar och inget stopp någonstans i äggledarna!
Så jag antar att det va ett väldigt lyckat litet ingrepp ;)
Ut med alla verktyg och plask så kom vattnet oxå. Visst hade jag förstått att det förmodligen skulle komma ut samma väg som det kom in, men det kändes ändå lite pinsamt att sitta där med benen i luften och blött ner hela stolen! Vid det här laget va jag redigt skakig, och fick sitta på kanten där en stund och vifta på fötterna för att inte svimma ihop! Nu gjorde det väldigt ont!
Rejäla "mens" kramper efteråt.
Fick sitta i väntrummet efteråt i en kvart för att kunna resa mig!
Vad jag förstår så känns det här ingreppet väldigt väldigt olika på olika tjejer. Så jag tackar gudarna för att det gick så bra för mig.... kanske turen har vänt ??? :)
Hemvägen mådde jag sisådär, väldigt yr, illamående och den här "mens" kramp känslan!
Men nu måste jag säga att jag mår helt okej, hugger till lite ibland bara. ska ligga här och vila mig idag för säkerhets skull.
Inget blod än så länge heller.... det sa han att det va ganska vanligt att det kunde komma !
Så nu va det äntligen gjort, jätteglad att allt flöt igenom och va som det skulle. Nog för att jag skulle kunnat gjort något roligare för mina 2500 kr !!
Inget ligga på ett dygn nu för infektions risken men sen är det bara att köra igång igen!!
Tjohooo ska nog unna mig lite ägglossnings stickor denna månaden för att verkligen hålla koll och försöka gärnet ;)
DET VA DET !!!
Nervös, Nervös, Nervös
Kan inte fatta varför jag är så himla nervös inför imorgon....
usch kommer inte kunna sova inatt.
Fick hem mina smärtstillande idag på posten... Wiihhh I stolpiller form - Precis vad jag önskade mig :(
Ska tas en halvtimma innan mitt besök..... och vi som har åkväg lite mer än en timma till göteborg.
Tjohooo ska jag ta den i bilen då eller .. ?? Haha
Det är Fest !
Men men det löser väl sig... får väl hoppa in på nån toa nånstan..??
Usch jag hatar verkligen sjukhus, innan vi började med denna resan så hade jag inte ens tagit ett vanligt blodprov, bara sånt där stick i fingret. Så det känns lite extra nervöst eftersom jag inte är van vid sånt här!
Undrar lite varför man aldrig blivit upplyst om att det skulle kunna bli såhär.
Jag har inte direkt hört talas om oförklarlig barnlöshet och allt sånt här.... Det har aldrig dykt upp i min skyddade lilla värld!
I skolan satt man där i sexualkunskapen och lärde sig att använda kondom - Annars blir det barn - DIREKT!!
Och P-piller det måste man ju ha annars blir man ju med barn !!!!
Tycker åtminstone att de kunde haft ett litet kapitel där det talades om att alla faktiskt inte kommer kunna få barn på naturlig väg! Det va det ju inte tal om.
Bara varnande ord om hur "lätt" det va att bli med barn, precis som om det va något hemskt!
Akta er för det flickor....
Kan inte låta bli att undra om det hade gått lättare om man inte börjat med P-piller överhuvud taget.
Dom kanske förstörde något där inne.. ?? Sabbade kroppens naturliga rytm ??
Ja vad vet jag, ångrar i alla fall att jag började med dom. Va bara krångel, missade något piller då och då och så blev man livrädd... FÖR VAD undrar man ju nu!
Tänk om man vetat då vad man vet idag, då kanske man inte väntat lika länge med att börja försöka?
Jag har ju varit redo för detta långt innan vi började försöka på allvar!
Kan inte låta bli att tänka på några av mina vänner som är sådär runt 27-30 år och barn finns inte i tanken hos dem än, för de är inte färdiga med sitt festande eller resande eller pluggande eller whatever!
Kan inte vara roligt sen när de äntligen börjar försöka om några år och det faktiskt inte fungerar!
Då måste ju verkligen paniken komma, Fast alla andra har väl det där flytet som en annan inte har!
Dom tittar väl bara på varandra kärleksfullt och vips så kommer storken!
usch kommer inte kunna sova inatt.
Fick hem mina smärtstillande idag på posten... Wiihhh I stolpiller form - Precis vad jag önskade mig :(
Ska tas en halvtimma innan mitt besök..... och vi som har åkväg lite mer än en timma till göteborg.
Tjohooo ska jag ta den i bilen då eller .. ?? Haha
Det är Fest !
Men men det löser väl sig... får väl hoppa in på nån toa nånstan..??
Usch jag hatar verkligen sjukhus, innan vi började med denna resan så hade jag inte ens tagit ett vanligt blodprov, bara sånt där stick i fingret. Så det känns lite extra nervöst eftersom jag inte är van vid sånt här!
Undrar lite varför man aldrig blivit upplyst om att det skulle kunna bli såhär.
Jag har inte direkt hört talas om oförklarlig barnlöshet och allt sånt här.... Det har aldrig dykt upp i min skyddade lilla värld!
I skolan satt man där i sexualkunskapen och lärde sig att använda kondom - Annars blir det barn - DIREKT!!
Och P-piller det måste man ju ha annars blir man ju med barn !!!!
Tycker åtminstone att de kunde haft ett litet kapitel där det talades om att alla faktiskt inte kommer kunna få barn på naturlig väg! Det va det ju inte tal om.
Bara varnande ord om hur "lätt" det va att bli med barn, precis som om det va något hemskt!
Akta er för det flickor....
Kan inte låta bli att undra om det hade gått lättare om man inte börjat med P-piller överhuvud taget.
Dom kanske förstörde något där inne.. ?? Sabbade kroppens naturliga rytm ??
Ja vad vet jag, ångrar i alla fall att jag började med dom. Va bara krångel, missade något piller då och då och så blev man livrädd... FÖR VAD undrar man ju nu!
Tänk om man vetat då vad man vet idag, då kanske man inte väntat lika länge med att börja försöka?
Jag har ju varit redo för detta långt innan vi började försöka på allvar!
Kan inte låta bli att tänka på några av mina vänner som är sådär runt 27-30 år och barn finns inte i tanken hos dem än, för de är inte färdiga med sitt festande eller resande eller pluggande eller whatever!
Kan inte vara roligt sen när de äntligen börjar försöka om några år och det faktiskt inte fungerar!
Då måste ju verkligen paniken komma, Fast alla andra har väl det där flytet som en annan inte har!
Dom tittar väl bara på varandra kärleksfullt och vips så kommer storken!
Hur gör man ??
Funderar på hur man gör för att lägga till att man följer en blogg...
Hade gärna lagt till mina favorit bloggar på min sida men jag vet inte hur man gör!
Så om någon vill tipsa vore det toppen ;)
Annars rullar den här dagen på lite låångsamt, men känns som om söndagar brukar vara sådana !
Har tänkt väldigt mycket på bebisar den här helgen , fast jag försökt att låta bli.
Systerns underbara bebis pojke spökar i huvudet och jag vill hellst springa dit och se honom varenda dag!
( Men försöker hålla mig borta så dom får lite egen tid.... är ju så många som vill komma och titta )
Mycket bebis prat har det varit och det slår aldrig fel, så fort jag sätter på tv:n så är det något program om bebisar!!!!
Antingen är det unga mödrar, eller nån förlossnings klinik..... Åh!!!!!!!
Knappt man kan gå utanför dörren utan att det står någon där med barnvagn eller gravid mage!
Så det har varit en hård helg! Och tisdagen med läkartid närmar sig med spännande steg. Kan lixom inte koncentrera mig på något annat just nu!!
Ska bli så spännande vad som händer sen efter detta..... Om dom är redo att skicka oss vidare sen till IVF eller vad som händer ????
Önskar bara att man hade lite fler försök på en månad.... är ju så tråkigt att man måste vänta så jäkla länge som en hel månad sen på nästa försök!
Är ju helt sjukt egentligen - Ett år är ju huuuur lång tid som hellst men på detta året har vi endast 12 ynka försök att bli gravida.... och inte ens det eftersom man säkert inte har ägglossning precis varenda månad!
Oj Oj "den som väntar på något gott"..... HRM... väntar fanemej ALLTID för länge!!!
orättvist
Hm, vet inte hur jag ska få ur mig detta inlägg utan att låta som en riktig bitterfitta !
känner mig som en i alla fall!
Idag så fick vi höra lite nyheter.
Killens syster har skaffat ny kille för ca 3-4 månader sen... hon är 32 år.
Dom har redan flyttat ihop i ett nytt hus och hunnit förlova sig på denna tiden! Snabba puckar här!
Antar att ni redan vet som kommer snart.....
Idag berättades det även då att i Januari tänker dom slänga p-pillren ( om dom ens kan vänta tills dess)
Vad jag känner när det här berättades går lixom inte att förklara....
Jag blir lixom arg och förbannad och jag har ingen rätt att bli det!!
Jag är ju säker på till 1000% att dom kommer vara ett av de paren som bara slänger pillren och blir gravida redan på första försöket. ( hon har redan ett barn sen innan och det gick så lätt så )
Om dom här oxå "går om" oss så vet jag inte vad jag gör..... jag orkar inte EN till.... det är nog jobbigt med folk som man "halvkänner" men när det är så här nära människor så går det bara inte!
Jag får riktig döds panik här hemma nu. Känns som om vi har 3 månader på oss att lyckas nudå, jag VET att det här inte är nån tävling Men jag har ju precis gått igenom dethär med min egen syster jag fixar inte en till.
Den dagen dom kommer och berättar att dom ska ha barn så kommer jag bryta ihop totalt.
DET ÄR VÅRAN TUR INNAN!
Det är inte mer än rätt att vi står "före i kön" Vi har varit ihop så himla länge och försökt SÅ länge.... Jag godtar inte att det ska vara sånhär orättvisa!!!!
Hur ska jag kunna glädjas med dem ... ?? Nej det kan jag inte... hon har redan ett barn, Vi har inget!
Fan helvetes skit....
Klart jag vill att de ska ha fler barn oxå, är ju rena drömmen om man blir en stor familj, många kusiner till "vårt" barn, roliga födelsedagar och julafton...
Men nu finns inte "vårt" barn än och då är det inte roligt!
Blir så himla stressad..... men det är ingen ide att jaga upp sig för jag vet innerst inne att jag kommer att få gå igenom det här ännu en gång.... FAN och dom har längtat så på den familjesidan oxå efter barn barn! Och nu blir det inte vi den här gången heller som kommer kunna ge dom det!
ÅHHHHHH!!!!!!
Snacka om att humöret går upp och ner, igår kändes allt helt okej, men idag så rasade muren igen!
Kan dom för helvete inte vänta lite längre..... kan väl vara ihop ett år eller något åtminstone...
Hur kan det vara såhär orättvist...."gud" eller whatever kan väl dela ut ransonen lika för helvete... Ett barn till alla som vill ha först, sen kan man väl börja "dela ut" nästa!
Då ska man behöva gå runt och vara förbannad även denna dagen!
Varför kan jag inte låta bli att vara arg på henne då.. ??
Hon vet ju inte ens om vårat problem så henne borde jag ju absolut inte vara arg på!
Men kan hon nån gång sluta tjata om sitt barn planerande !!!!!
Hm... Hejsan Bitterfittan här ja!!!
nervös redan
usch, har en nervös klump i magen inför den här spolningen!
och det är bara fredag.... shit undrar hur nervös jag kommer vara på måndag!
Frågade ju sköterskan i telefonen om det va något speciellt jag skulle tänka på innan, att jag hört att det gör väldigt ont!
Nejdå säger hon, det gör inte ont.... känns som lite mensvärk bara!
SÄKERT - så säger hon väl bara för att hon själv inte gjort någon!
Men jag är förberedd på det allra värsta!
Har varit och fixat mina papper jag skulle ha med mig idag! det gick i alla fall smidigt!
Är det ingen som har någon rejäl solskens historia att bjuda på, någon som blivit gravid direkt efter en spolning kanske ?? Jag vet inte riktigt vad man ska hoppas på efteråt... det är väl inte någon ide att få upp hoppet och tro att det ska funka!
Jag försöker att inte hoppas så mycket för jag blir så himla nerslagen om det då inte lyckas!
Jag får helt enkelt bara se det som ett steg i rätt riktning att komma vidare och göra de riktiga grejjerna!
Funderar lite över det här med graviditets tester....
Jag har ju varit en såndär som köpt hem massor och testat både innan mens och iband när mensen kommit oxå ifall !! Haha och man känner sig så ledsen och lurad varenda gång!
Nu va det säkert ett halvår sen jag köpte hem något och jag tror nästan jag mår bättre av det!
Så jag tänker inte köpa hem något mer alls.... inte förrän jag känner mig nästan säker! Inte förrän mensen är en vecka sen eller något! Haha bara för detta så lurar den väl mig nästa gång och är en vecka sen så jag springer och köper IGEN!
Men det sägs ju att man faktiskt KÄNNER på sig när man är med barn, man bara VET det.
Önskar verkligen jag får känna den känslan snart ;)
Idag mår jag faktiskt Kalas ;)
Tror jag mår som allra bäst sådär mellan mensen och ägglossning! När man har gråtit av sig månadens nederlag och bestämt sig för att kämpa vidare... Och får en gnutta hopp igen!
och det är bara fredag.... shit undrar hur nervös jag kommer vara på måndag!
Frågade ju sköterskan i telefonen om det va något speciellt jag skulle tänka på innan, att jag hört att det gör väldigt ont!
Nejdå säger hon, det gör inte ont.... känns som lite mensvärk bara!
SÄKERT - så säger hon väl bara för att hon själv inte gjort någon!
Men jag är förberedd på det allra värsta!
Har varit och fixat mina papper jag skulle ha med mig idag! det gick i alla fall smidigt!
Är det ingen som har någon rejäl solskens historia att bjuda på, någon som blivit gravid direkt efter en spolning kanske ?? Jag vet inte riktigt vad man ska hoppas på efteråt... det är väl inte någon ide att få upp hoppet och tro att det ska funka!
Jag försöker att inte hoppas så mycket för jag blir så himla nerslagen om det då inte lyckas!
Jag får helt enkelt bara se det som ett steg i rätt riktning att komma vidare och göra de riktiga grejjerna!
Funderar lite över det här med graviditets tester....
Jag har ju varit en såndär som köpt hem massor och testat både innan mens och iband när mensen kommit oxå ifall !! Haha och man känner sig så ledsen och lurad varenda gång!
Nu va det säkert ett halvår sen jag köpte hem något och jag tror nästan jag mår bättre av det!
Så jag tänker inte köpa hem något mer alls.... inte förrän jag känner mig nästan säker! Inte förrän mensen är en vecka sen eller något! Haha bara för detta så lurar den väl mig nästa gång och är en vecka sen så jag springer och köper IGEN!
Men det sägs ju att man faktiskt KÄNNER på sig när man är med barn, man bara VET det.
Önskar verkligen jag får känna den känslan snart ;)
Idag mår jag faktiskt Kalas ;)
Tror jag mår som allra bäst sådär mellan mensen och ägglossning! När man har gråtit av sig månadens nederlag och bestämt sig för att kämpa vidare... Och får en gnutta hopp igen!
hatar facebook just nu
Gick in på min facebook precis och möts av en "vän" som skrev att hon precis fött sitt barn!
Bläddrar vidare och ser en annan "vän" som meddelar att hon är Gravid via facebooken!!
Den senare har knappt vart ihop med sin kille i 3 månader.......
Nu får det FAN räcka!!
Undrar om det sitter en gud där uppe just nu och skrattar ner mot mig.... vad har jag gjort för något ??
Varför hatar han mig ? Varför förtjänar inte jag ett barn ???
Fattar ingenting !???
PISS, SKIT Och andra fula ord som jag inte ens orkar komma på !!
tisdag,
Fick samtalet idag och NEJ det fanns ingen möjlighet att jag skulle få spolningen denna gången, och även nästa månad verkade det som om läkaren tyvärr va upptagen....
ÄR DETTA ETT SKÄMT FÖR DOM ELLER!!????
Så förbannad som fasen ringde jag privat kliniken carlanderska i göteborg och har nu bokat en tid på Tisdag!
Så enkelt va det ;)
Men såklart att det är enkelt kanske när det kostar 2500 kr
Och jag som verkligen hade sparat ihop pengar för att köpa mig en ny kamera... ( min blev nämligen snodd för bara några veckor sen )
Så jag antar att kameran får vänta....
2500 kr är mycket pengar för mig men det är det helt klart värt för att slippa gråta i flera månader till.
Kommer bli en dyr resa det här...... ÅH bara det blir resultat nån gång så e det värt varenda krona i världen!!
Fan ångrar att vi inte gjorde hela utredningen privat.... Då hade man vart klar på ca 2 månader istället för 9:e som vi är uppe i nu! :(
Så nu måste jag åka till mitt sjukhus imorgon för att fixa med mig papper till andra kliniken så att resultatet kommer tillbaka till mitt sjukhus, mycket åkande blir det!
SHIT - Nu har jag verkligen en tid för den där hemska spolningen..... Då ska man behöva bli nervös oxå !!
ÄR DETTA ETT SKÄMT FÖR DOM ELLER!!????
Så förbannad som fasen ringde jag privat kliniken carlanderska i göteborg och har nu bokat en tid på Tisdag!
Så enkelt va det ;)
Men såklart att det är enkelt kanske när det kostar 2500 kr
Och jag som verkligen hade sparat ihop pengar för att köpa mig en ny kamera... ( min blev nämligen snodd för bara några veckor sen )
Så jag antar att kameran får vänta....
2500 kr är mycket pengar för mig men det är det helt klart värt för att slippa gråta i flera månader till.
Kommer bli en dyr resa det här...... ÅH bara det blir resultat nån gång så e det värt varenda krona i världen!!
Fan ångrar att vi inte gjorde hela utredningen privat.... Då hade man vart klar på ca 2 månader istället för 9:e som vi är uppe i nu! :(
Så nu måste jag åka till mitt sjukhus imorgon för att fixa med mig papper till andra kliniken så att resultatet kommer tillbaka till mitt sjukhus, mycket åkande blir det!
SHIT - Nu har jag verkligen en tid för den där hemska spolningen..... Då ska man behöva bli nervös oxå !!
tjat, tjat
Har sett nya bebis pojken 2 gånger nu, och redan 3 personer har hunnit fråga:
- Ska inte ni oxå skaffa en
- Nu blir väl ni oxå sugna
JA ! jag vill absolut ha en men SLUTA TJATA!
Tittar man på honom liite för länge så kommer frågan en gång till....
Herregud syns det såå väl, utstrålar jag något sorts BEFRUKTA MIG ??!
skickade mail till privat kliniken Carlanderska idag med lite frågor om man eventuellt kunde få en tid där!
Men de skickade tillbaka att jag skulle ringa imorgon, så jag får väl göra det och höra mig för!
Kan ju faktiskt ringa mitt sjukhus innan och fråga om det blir nån tid eller inte!
konstigt att man ska behöva tjata sig till grejjerna!
Hoppas ju fortfarande på att jag ska få en så man slipper lägga de pengarna.... dessutom orkar jag inte åka ända till göteborg. Om man ändå är där hade man ju velat göra nåt roligt, men jag lär ju inte vara så sugen på nåt skoj efter den hemska upplevelsen. Vill nog bara hem och gräva ner mig!
Förhoppningsvis vet jag mer imorgon!
- Ska inte ni oxå skaffa en
- Nu blir väl ni oxå sugna
JA ! jag vill absolut ha en men SLUTA TJATA!
Tittar man på honom liite för länge så kommer frågan en gång till....
Herregud syns det såå väl, utstrålar jag något sorts BEFRUKTA MIG ??!
skickade mail till privat kliniken Carlanderska idag med lite frågor om man eventuellt kunde få en tid där!
Men de skickade tillbaka att jag skulle ringa imorgon, så jag får väl göra det och höra mig för!
Kan ju faktiskt ringa mitt sjukhus innan och fråga om det blir nån tid eller inte!
konstigt att man ska behöva tjata sig till grejjerna!
Hoppas ju fortfarande på att jag ska få en så man slipper lägga de pengarna.... dessutom orkar jag inte åka ända till göteborg. Om man ändå är där hade man ju velat göra nåt roligt, men jag lär ju inte vara så sugen på nåt skoj efter den hemska upplevelsen. Vill nog bara hem och gräva ner mig!
Förhoppningsvis vet jag mer imorgon!
inget svar
Fortfarande inget hört om jag kommer få tiden för spolning eller ej.
Menar dom att jag ska gå och vänta en hel vecka för att sen då på dag 8 få höra Nej tyvärr. ??
Då är det ju nästan för sent för att tänka på något annat, så jag får väl sätta mig sedan och googla runt om jag hittar nån privat klinik.
Kanske kan fråga om man kan "preliminär boka" en tid ifall det inte blir något på sjukhuset! ?
Åh känns krångligt det här.... Varför kan det inte för en gångs skull flyta på.. ?
Det är väl ändå inte för mycket begärt ?? Eller ?
Men om det slutar med att vi får betala 2500 kr för en egen spolning så känner man ju bara ÅÅÅÅÅHHHHH!!
Då kunde man ju gjort det redan för 4 månader sen.... kanske hamnat i IVF kö redan, kanske redan kört igång!
Äh ingen ide att tänka på det såhär i efterhand men FAN! Man blir ju lite mer psyk sjuk varenda månad som går!
Annars då... ? Någon annan som tycker livet glider på vääldigt långsamt!
Menar dom att jag ska gå och vänta en hel vecka för att sen då på dag 8 få höra Nej tyvärr. ??
Då är det ju nästan för sent för att tänka på något annat, så jag får väl sätta mig sedan och googla runt om jag hittar nån privat klinik.
Kanske kan fråga om man kan "preliminär boka" en tid ifall det inte blir något på sjukhuset! ?
Åh känns krångligt det här.... Varför kan det inte för en gångs skull flyta på.. ?
Det är väl ändå inte för mycket begärt ?? Eller ?
Men om det slutar med att vi får betala 2500 kr för en egen spolning så känner man ju bara ÅÅÅÅÅHHHHH!!
Då kunde man ju gjort det redan för 4 månader sen.... kanske hamnat i IVF kö redan, kanske redan kört igång!
Äh ingen ide att tänka på det såhär i efterhand men FAN! Man blir ju lite mer psyk sjuk varenda månad som går!
Annars då... ? Någon annan som tycker livet glider på vääldigt långsamt!
käääääär :)
Åh WoW !! Jag är Kääääääär!
Har träffat mitt underbara syskonbarn och man kan inte ta ögonen ifrån honom ;)
SÅÅÅ Stolt moster!
Kändes hårt att behöva gå därifrån bara, man hade verkligen velat ta med sig godingen hem!
Så nu har mitt hopp tänds lite lite i alla fall..... tänker inte sluta kämpa för jag bara MÅSTE ha en egen sådan lill skrutt! ;)
Och att se min käraste sitta och hålla det nya knytet..... ÅH ! Ge oss.... Ge oss !!!
Så idag när allt känns lite bättre så e det nya takter som gäller!
Men det kommer bli hårt framöver.... eftersom mycket kommer kretsa runt lilla knytet så kommer man ju tänka i barn banorna precis varenda dag! Det gör jag ju ändå i och för sig.
Men att se honom får en ju att längta såååååå !!!
Tänk den dagen vi kan komma dit med en liten present.... en liten tröja eller något där det står "världens bästa kusin" .... och sen bara se om någon fattar vinken ;) skulle vara så roligt!
Gladare idag hur som hellst och det är ju alltid något! ;)
Tack alla som läser och framför allt kommenterar - NI ÄR GULD VÄRDA !!
baby lycka
Som för att sänka ner mig bara lite till idag så kom systerns bebis till jorden idag ;)
Hon fick en underbar baby pojke och jag fick min mens - ja livet är härligt ibland!
Missförstå mig inte - Är superlycklig och glad för detta PÅ RIKTIGT
Men humörs svängningarna idag gör att jag både gråter glädjetårar för hennes skull och avundsjuks tårar för min egen del....
Hur mycket tårar har man egentligen , tar de aldrig slut ?? ;)
gett upp hoppet...
Idag har jag gett upp hoppet !!!
Önskar jag kunde radera ut denna dagen och börja om pånytt.
Har haft många många jobbiga dagar i denna karusellen men idag bröt jag ihop en liten smula!
Helvetet kom med ett jävla brak - har haft enormt ont i magen idag.... och helt grymma humörs svängningar!
Idag önskar jag att jag bodde helt ensam ute i skogen nånstans.
Lite lättande va det ju eftersom jag nu vet att om 10 dagar e det spolnings dax.
Så jag ringde till sjukhuset för att boka tid.... då säger sköterskan i luren att -ja vi ska försöka men kan ingenting lova , är mycket möjligt att det eventuellt skjuts upp till nästa månad. bara så du e beredd på det. Om du inte hört något av oss under veckan så får du ringa igen
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
NU JÄVLAR !!!! Jag finner inga ord längre, hur mycket otur ska man stå ut med ????
Aldrig i livet att jag väntar.... ska ge dem några dagar MAX sen får jag hitta nån privat klinik att kontakta.
Dag 10 ska jag fanimej ligga med benen i vädret i den där förbannande stolen om det så är det sista jag gör !!!!
kostar 2500 kronor, visst det är en slant som jag absolut inte vill lägga men det kommer jag göra ändå.
synd bara att vi bor i en liten håla och närmsta privat klinik ligger garanterat i göteborg... Så det blir lång väg att åka oxå.
Efter att jag åter igen gråtit mig helt tom efter samtalet så känner jag bara hur jag inte orkar mer!
Detta tar ju något enormt på psyket..... Känner mig helt värdelös :(
Ledsen oxå över att jag faktiskt tappat hoppet. Förut så "trodde" jag ändå att vi kanske skulle lyckas själva helt plötsligt, Men den känslan är nu helt som bortblåst.
Jag VET att vi aldrig kommer lyckas på egen hand, varför skulle vi göra det ???
Jag VET att vi inte kommer lyckas efter spolningen heller.... så just nu känns den oxå helt värdelös!
Är livrädd över att göra IVF oxå..... vad händer om inte det heller lyckas, när man redan känner sig helt hopplös.
Kan man sjunka mycket längre ner..... ? Oja mår helt värdelöst nu och vet att jag ännu inte varit ända ner på botten.
Mina underbara humörsvängningar har även gjort mig sur och irriterad på killen oxå....Försöker att trösta mig men VAD ska han göra... ??? Finns ingenting han kan göra.
Trött på att allting bara hänger på mig....
VARFÖR är det bara tjejen som får utstå all skit i detta.
Att det bara är mig allting ska göras med, det får mig att känna ännu mer att det är MIG det är fel på!
ÖNSKAR ATT JAG ÅTMINSTONE FÖTTS SOM KILLE !!!
Ja då har man spytt lite galla här igen då .....
Önskar jag kunde radera ut denna dagen och börja om pånytt.
Har haft många många jobbiga dagar i denna karusellen men idag bröt jag ihop en liten smula!
Helvetet kom med ett jävla brak - har haft enormt ont i magen idag.... och helt grymma humörs svängningar!
Idag önskar jag att jag bodde helt ensam ute i skogen nånstans.
Lite lättande va det ju eftersom jag nu vet att om 10 dagar e det spolnings dax.
Så jag ringde till sjukhuset för att boka tid.... då säger sköterskan i luren att -ja vi ska försöka men kan ingenting lova , är mycket möjligt att det eventuellt skjuts upp till nästa månad. bara så du e beredd på det. Om du inte hört något av oss under veckan så får du ringa igen
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
NU JÄVLAR !!!! Jag finner inga ord längre, hur mycket otur ska man stå ut med ????
Aldrig i livet att jag väntar.... ska ge dem några dagar MAX sen får jag hitta nån privat klinik att kontakta.
Dag 10 ska jag fanimej ligga med benen i vädret i den där förbannande stolen om det så är det sista jag gör !!!!
kostar 2500 kronor, visst det är en slant som jag absolut inte vill lägga men det kommer jag göra ändå.
synd bara att vi bor i en liten håla och närmsta privat klinik ligger garanterat i göteborg... Så det blir lång väg att åka oxå.
Efter att jag åter igen gråtit mig helt tom efter samtalet så känner jag bara hur jag inte orkar mer!
Detta tar ju något enormt på psyket..... Känner mig helt värdelös :(
Ledsen oxå över att jag faktiskt tappat hoppet. Förut så "trodde" jag ändå att vi kanske skulle lyckas själva helt plötsligt, Men den känslan är nu helt som bortblåst.
Jag VET att vi aldrig kommer lyckas på egen hand, varför skulle vi göra det ???
Jag VET att vi inte kommer lyckas efter spolningen heller.... så just nu känns den oxå helt värdelös!
Är livrädd över att göra IVF oxå..... vad händer om inte det heller lyckas, när man redan känner sig helt hopplös.
Kan man sjunka mycket längre ner..... ? Oja mår helt värdelöst nu och vet att jag ännu inte varit ända ner på botten.
Mina underbara humörsvängningar har även gjort mig sur och irriterad på killen oxå....Försöker att trösta mig men VAD ska han göra... ??? Finns ingenting han kan göra.
Trött på att allting bara hänger på mig....
VARFÖR är det bara tjejen som får utstå all skit i detta.
Att det bara är mig allting ska göras med, det får mig att känna ännu mer att det är MIG det är fel på!
ÖNSKAR ATT JAG ÅTMINSTONE FÖTTS SOM KILLE !!!
Ja då har man spytt lite galla här igen då .....
väntar
Helgen har varit toppen !! Jättekul utekväll och mensen kom varken på fredagen, lördagen eller idag. Så jag slapp helvetet i alla fall när jag skulle ut ;)
Men nu däremot så borde den ju vara påväg. Är på dag 28 idag och den brukar väl rulla in sådär mellan 25-32
Tjoho den har alltså en vecka på sig varenda månad att leka med mitt psyke.
Börjar bli lite orolig bara att det ska krångla denna månaden... ( typ inte kommer igång alls eller nåt sånt )
vore ju precis min otur. Nu när jag ska ringa efter tid för spolning.
Den ska ju göras 10 dagar efter första mens dagen. Och kommer inget så kan jag ju säkert inte göra någon..
OCH DÅ JÄVLAR BLIR JAG FÖRBANNAD!!!!
jag väntar inte en enda månad till, det gör jag bara inte!
GAAAAAHHHHHH !!!!!
Börjar bli redigt trött nu, känns som om vi inte kommer frammåt nån gång, bara står och stampar på samma jävla tråkiga ställe! vänta 4 månader på en sketen spolning.....
Men nu däremot så borde den ju vara påväg. Är på dag 28 idag och den brukar väl rulla in sådär mellan 25-32
Tjoho den har alltså en vecka på sig varenda månad att leka med mitt psyke.
Börjar bli lite orolig bara att det ska krångla denna månaden... ( typ inte kommer igång alls eller nåt sånt )
vore ju precis min otur. Nu när jag ska ringa efter tid för spolning.
Den ska ju göras 10 dagar efter första mens dagen. Och kommer inget så kan jag ju säkert inte göra någon..
OCH DÅ JÄVLAR BLIR JAG FÖRBANNAD!!!!
jag väntar inte en enda månad till, det gör jag bara inte!
GAAAAAHHHHHH !!!!!
Börjar bli redigt trött nu, känns som om vi inte kommer frammåt nån gång, bara står och stampar på samma jävla tråkiga ställe! vänta 4 månader på en sketen spolning.....
Dirty Dancing!!
Ikväll blir det en mysig tv kväll med en av de absolut bästa filmerna jag vet!
Dirty Dancing börjar nu kl 22.00 på ettan!
Jag har sett filmen hur många gånger som hellst, och kommer se den hur många gånger till som hellst ;)
En odödlig film som alltid kommer vara så jävla bra!
Grät när jag fick veta att Patrick Swayze gått bort i Cancer....
Så ikväll ser jag filmen till hans minne ;)
REST IN PEACE PATRICK SWAYZE !!!!
åldersnoja
Jag vet jag är bara 26 år... men det va ju inte såhär det skulle bli!
Har alltid haft drömmar om barn och jag ville bli en ung mamma. Visst man skulle ju hitta nån att få barnen med oxå, men nu har jag ju gjort det!
Hade räknat med att fått första barnet vid 25 som SENAST. sen vill man ju ha fler barn oxå, 2 eller 3 oj oj så långt kan man verkligen inte tänka nu, ska väl vara glad och nöjd om man lyckas få ett nångång!
Och vid 30 skulle jag ju vara färdig.... det där hemska 30 strecket börjar närma sig med skrämmande steg.
Jag känner mig inte gammal direkt, men när man tänker i barn banorna så känns det som om jag är hur gammal som hellst, som att det snart är försent!
Hoppas ingen tar illa vid sig nu för jag vet att många som försöker är bra mycket äldre än jag... detta är bara min fåniga dröm om att bli en ung mamma. Min mamma va 18 o pappa 24 när jag kom så det kanske sitter i generna, att vilja ha barn tidigt ;)
Vet ju inte alls hur lång tid det kommer ta.... Finns ju de som håller på med IVF i flera år.... Åh jag orkar inte vänta i flera år till, känns som om man bara skulle vilja ha en garanti just nu på att man kommer att lyckas nångång i alla fall. Om man aldrig kommer lyckas så vill man ju veta det och kunna gå vidare med sitt liv.... komma på vad livet ska handla om då...
Shit vad skulle man göra med sitt liv då??
Har alltid haft drömmar om barn och jag ville bli en ung mamma. Visst man skulle ju hitta nån att få barnen med oxå, men nu har jag ju gjort det!
Hade räknat med att fått första barnet vid 25 som SENAST. sen vill man ju ha fler barn oxå, 2 eller 3 oj oj så långt kan man verkligen inte tänka nu, ska väl vara glad och nöjd om man lyckas få ett nångång!
Och vid 30 skulle jag ju vara färdig.... det där hemska 30 strecket börjar närma sig med skrämmande steg.
Jag känner mig inte gammal direkt, men när man tänker i barn banorna så känns det som om jag är hur gammal som hellst, som att det snart är försent!
Hoppas ingen tar illa vid sig nu för jag vet att många som försöker är bra mycket äldre än jag... detta är bara min fåniga dröm om att bli en ung mamma. Min mamma va 18 o pappa 24 när jag kom så det kanske sitter i generna, att vilja ha barn tidigt ;)
Vet ju inte alls hur lång tid det kommer ta.... Finns ju de som håller på med IVF i flera år.... Åh jag orkar inte vänta i flera år till, känns som om man bara skulle vilja ha en garanti just nu på att man kommer att lyckas nångång i alla fall. Om man aldrig kommer lyckas så vill man ju veta det och kunna gå vidare med sitt liv.... komma på vad livet ska handla om då...
Shit vad skulle man göra med sitt liv då??
saknar min älskling
Saknar min Älskling här hemma han är borta denna helgen så jag kommer inte se honom förrän på söndag. Skönt ändå att vara ifrån varandra lite så man får längta och sakna!Åh jag är så glad att jag har träffat "Mannen i mitt liv"
Vi förlovade oss för ca 2 år sen och vi har börjat fundera på om vi skulle slå till och gifta oss !!! ;)
Tanken är att vi ska gifta oss nästa sommar Men det är jag som backar lite... klart att jag vill gifta mig med min älskade men jag känner att jag vill se hur allting går först.
Bebis kommer faktiskt först på min lista.....
Jag måste få veta vad som kommer hända efter våran remiss blir skickad... Om det blir IVF eller vad som händer.... är inte så påläst än eftersom jag inte i min vildaste fantasi trodde att vi skulle behöva gå igenom något sånthär!
Blir det IVF så känner jag att jag måste lägga all min energi på det.... då finns det nog inte varken tid eller lust för bröllop - tyvärr Åter igen får man sätta livet på PAUS för att bara VÄNTA !!
Åh vill inte vänta längre.... Min söta skulle bli en sån himla bra pappa! Åh jag vill så gärna ge honom ett barn. Se honom hålla sin bebis.... blir rörd av att bara tänka på det! Längtar sååå !
Egentligen skulle man ju slå till med bröllopet så hade man ju i alla fall fått något annat att tänka på - något roligt! det skulle jag verkligen behöva, Så vi får se... vi avvaktar väl ett tag till och ser hur det blir.
ont i magen eller inte ??
Igår hade jag ont i min mage och va ganska säker på att mensen va på gång... Hoppades på det oxå, för på lördag ska jag ut och festa med tjejerna för en gångs skull :)
Men idag känner jag ingenting än så länge och det är väl FAN att det alltid ska krångla ;(
Jag har alltid som ondast första dagen den kommer igång. Och då snackar vi ONT!!
Så ont så jag blir liggande nästan en hel dag om jag har otur. Hela magen känns söndertrasad och brukar kännas som om hela livmodern ska trilla ut. Sen strålar smärtan ända ut i benen och nästan ner i fötterna.
Så jag går här och hoppas på att den ska komma igång IDAG och inte på lördag!
Kan man inte få ha lite flyt för en gångs skull....För jag fixar inte att ha så ont när jag ska gå ut.
KOM IGEN NU DÅ....
finns det inget knep att få skiten att komma igång ?
yeah yeah, ska i alla fall bli väldigt roligt att gå ut och få släppa loss lite. Jag är inte ute speciellt mycket annars så det ska bli kalas ;)
Om inte skiten kommer och förstör då.... (kommer den inte idag så kan den väl likagärna vänta tills på söndag)
VI FÅR SE ??
Men idag känner jag ingenting än så länge och det är väl FAN att det alltid ska krångla ;(
Jag har alltid som ondast första dagen den kommer igång. Och då snackar vi ONT!!
Så ont så jag blir liggande nästan en hel dag om jag har otur. Hela magen känns söndertrasad och brukar kännas som om hela livmodern ska trilla ut. Sen strålar smärtan ända ut i benen och nästan ner i fötterna.
Så jag går här och hoppas på att den ska komma igång IDAG och inte på lördag!
Kan man inte få ha lite flyt för en gångs skull....För jag fixar inte att ha så ont när jag ska gå ut.
KOM IGEN NU DÅ....
finns det inget knep att få skiten att komma igång ?
yeah yeah, ska i alla fall bli väldigt roligt att gå ut och få släppa loss lite. Jag är inte ute speciellt mycket annars så det ska bli kalas ;)
Om inte skiten kommer och förstör då.... (kommer den inte idag så kan den väl likagärna vänta tills på söndag)
VI FÅR SE ??
baby body :)
Hm... funderar över en liten grej.
precis i början av min systers graviditet köpte jag en present till henne.... en jättesöt liten body med baby tigger på ;) Åh jag blev helt kär i den när jag såg den i affären. sötaste jag sett!
Och av någon anledning har det inte blivit av att jag gett den till henne... har köpt andra saker men den här har lixom hamnat kvar i min låda.
( jag går och tjuvtittar på den ibland i smyg och drömmer mig bort )
Innerst inne så har jag ju hoppats på att jag oxå skulle bli gravid innan hennes 9 månader va slut, och då kunde jag ju behållt den lilla söta bodyn för mig själv!
Men nu har jag ju inte lyckats och jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra med den lilla söta!
Kanske betyder otur att spara på den... ??
Men den är ju så gullig - och nu har dom slutat sälja dem så jag kommer inte kunna köpa en egen när det äntligen blir dax!
Kanske en löjlig sak att sitta och fundera på, men det lilla plagget väcker verkligen något innom mig.
Så fort jag tittar på den blir jag nästan gråtfärdig och längtan blir starkare för varje gång!
Hm Vad tror ni därute....??
Kan det betyda otur att redan ha köpt ett baby plagg "till sig själv" trots att det inte finns någon bebis i sikte... ???
precis i början av min systers graviditet köpte jag en present till henne.... en jättesöt liten body med baby tigger på ;) Åh jag blev helt kär i den när jag såg den i affären. sötaste jag sett!
Och av någon anledning har det inte blivit av att jag gett den till henne... har köpt andra saker men den här har lixom hamnat kvar i min låda.
( jag går och tjuvtittar på den ibland i smyg och drömmer mig bort )
Innerst inne så har jag ju hoppats på att jag oxå skulle bli gravid innan hennes 9 månader va slut, och då kunde jag ju behållt den lilla söta bodyn för mig själv!
Men nu har jag ju inte lyckats och jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra med den lilla söta!
Kanske betyder otur att spara på den... ??
Men den är ju så gullig - och nu har dom slutat sälja dem så jag kommer inte kunna köpa en egen när det äntligen blir dax!
Kanske en löjlig sak att sitta och fundera på, men det lilla plagget väcker verkligen något innom mig.
Så fort jag tittar på den blir jag nästan gråtfärdig och längtan blir starkare för varje gång!
Hm Vad tror ni därute....??
Kan det betyda otur att redan ha köpt ett baby plagg "till sig själv" trots att det inte finns någon bebis i sikte... ???
Inget syskonbarn än....
Hej Hej!
Idag har jag tillbringat en del av dagen med min hög -gravida syster.... Bebisen verkar inte ha någon som hellst lust att komma ut.... hon börjar bli helt galen snart över att sitta och vänta varje dag! (den som ändå fick vänta på det istället ) oxå är hon nervös över att gå över tiden... Man måste tydligen gå i hela 3 veckor till innan dom sätter igång det... Klart hon är nervös... ungen hinner ju bli mycket större på 3 veckor och det vill man ju inte!
Ni kan ju tänka er att när nyheten kom ut att hon skulle ha barn så va folk inte sena med att fråga oss:
-När ska ni ha barn då? ( speciellt eftersom min syster är 4 år yngre än mig)
Jag tror faktiskt att nästan ALLA jag känner har frågat oss det detta året.
Huur jobbigt som hellst när man får den frågan, känns som om man dör en liten bit varenda gång som frågan ställs.
Åh i och med att jag börjat blogga om detta så kanske jag längtar ännu lite mer... Helt sjukt hur många det faktiskt är som sitter i samma sits och inte kan få barn av sig själva....
Många kommer ju att lyckas förr eller senare men ibland kan man inte låta bli att tänka:
Tänk om man är ett par av den lilla procent delen som inte lyckas alls... ?
Oh! kopplar bort den tanken och nästan "längtar" till mensen nu. Direkt när den kommer kan jag ju ringa och boka tid för spolningen. Vem vet kanske fastnar efter den... Försöker tänka lite positivt ;)
Nja jag är väl egentligen helt inställd på att att det inte lyckas men då kanske vi får skickat våran remiss i alla fall!
Man har lixom börjat tappa tron efter såhär lång tids försökande. Jag räknar inte ens längre med att det ska fastna. Har slutat köpa hem graviditetstest för jag vet att det inte är någon ide´.
Ägglossningstest slinker väl med hem ibland, för man vill ju ändå försöka hålla koll. så man vet att man gjort allt man kunnat!
ja ja... bara vänta nudå... som vanligt :)
Ny design ;)
Då har man designat bloggen lite då, det va skoj men svårt tycker jag som är ny i blogg världen!
Vad tycker ni..? blev det bra :)
Vad tycker ni..? blev det bra :)
Storken kom men inte till mig !
Nu tänkte jag berätta lite om avundsjuka, som är något väldigt fult men som jag trots det känner väldigt ofta!
Som jag tidigare skrev så tog vi äntligen mod till oss och började våran utredning i januari.
Bara EN eller max två veckor efter så sitter jag och min pojkvän, min lillasyster, hennes pojkvän och vår mamma och fikar.
Då kommer Nyheten.... Min syster är Gravid !!!!!!!!!
Det här kom helt som en chock och den känslan som befann sig i min kropp går inte att beskriva. Jag drog på mig det största leendet någonsin. Gratulerade, kramade och hoppades på att det strax va dax att gå.
Direkt när vi kom utanför dörren släpptes allting... tillfället kunde inte vara värre !
Jag grät hela vägen hem och säkert flera timmar efter det. Här va min pojkvän en riktig pärla - för han kände PRECIS samma sak som jag. Han bara höll om mig och FÖRSTOD.
Det va så orättvist Jag va så ledsen.... det kändes faktiskt som om hon stal någonting från mig. Grät tills jag blev alldeles tom!
De själviska tankarna som dök upp var bla.
Att jag inte skulle få vara FÖRST.... löjligt men jag ville verkligen vara först. Min syster är flera år yngre än jag och jag som äldst ville verkligen få uppleva detta först....
Min mamma låg på golvet och skrek av lycka och glädje när de berättade, Jag hade ju drömt om hur hon skulle reagera när vi äntligen skulle få berätta. JAG ville ju vara den som bar på hennes första barnbarn!
Jag ville ju visa upp min stora mage för släkten och få känna allting och göra allting först!
Jag va till och med lite arg på min syster för att hon gjorde såhär mot mig, kunde hon inte ha väntat ?
Miljoner av såna här tankar virvlade förbi mellan gråt attackerna och jag kunde inte släppa att det var försent, Jag skulle ALDRIG bli först :(
Jag borde ju vara glad för hennes skull men jag kände bara avundsjuka, avundsjuka AVUNDSJUKA !
Sen fick jag enorma skuld känslor. Hur egoistisk får man vara egentligen ??
Världens hemskaste människa som missunnar sin egen systers lycka. ?!
Som tur e så efter en natts sömn så såg man klarare på alltihop. Jag behövde lixom en sorgeperiod.
Nästa morgon så kände jag faktiskt hur glad jag var för min systers skull. Hon förtjänade ju självklart att vara såhär lycklig, klart hon gjorde.
Hon är min enda syster och jag skulle ju få bli Moster ! :) Shit va stort!!
Klart att jag fortfarande va avundsjuk men hon förtjänade ju oxå detta underbara.
det va här någonstans jag oxå bestämde mig för att inte säga något om vårat problem... Eftersom jag så gärna ville vara delaktig i detta så kändes det fel, som om hon skulle få dåligt samvete om hon visste. Dessutom kanske de inte ville inkluderat mig i alla bebis grejjer med risk att göra mig ledsen?. Jag ville inte bli utanför, eller behandlas annorlunda eller få några "stackars dig" blickar.
Nu får ni absolut inte tro att jag känner något ont om min syster. Jag är superglad och förväntansfull för hennes och min skull, ska bli så roligt att bli moster.
Och om ni räknat så förstår ni kanske att tiden gått fort och denna lilla bebis ska dyka upp precis när som hellst.
September e det sagt och det kan bli idag eller imorgon eller vilken dag som hellst!
Jag vet ju inte hur det kommer kännas när den kommer?, jag hoppas såklart att jag bara kan vara glad för hennes skull. Men det hade varit så mycket lättare om man inte längtade så förbannat efter en egen!
Undrar lite hur jag uppfattas här ??
Har jag minsta lilla rätt att känna så som jag känt ?
Eller är jag en hemsk egoistisk människa?
Finns det någon annan därute som oxå får en extra dos av Avund ibland ?
Jag Älskar min Syster och det kommande barnet men kan ändå inte låta bli att ibland känna mig bestulen.
Hon lever just nu det liv som jag vill leva!
Kommer det någonsin bli MIN tur ?????
UTREDNINGEN!
Känns som om vi haft väldig otur för våran utredning har tagit otroligt lång tid. Jag ringde i Januari och visst först kändes det bra eftersom vi kommit igång... Men så va det 3 månaders väntetid innan vi fick första tiden.
Åh.... 3 månader är som en livstid i ett sånt här sammanhang!
Många tankar virvlade runt, Man blev nervös, rädd och otålig. Vad skulle de hitta??
Värsta skräcken som säkert alla tänkt i den här sitsen är att dom ska säga att något är fruktansvärt fel och - Ni kommer ALDRIG att kunna få egna barn!!
När vi äntligen fick en tid så va det ju bara prata som gällde... vilket bara gjorde mig ännu mer nervös. Man ville ju bara komma igång och få veta!
Killen fick med sig så han kunde lämna prov och jag va såklart helt fel i min cykel så jag fick vänta ytterligare en månad innan jag kunde lämna blodprov.
Lägligt nog så krånglade mensen just DEN månaden så jag fick inget utslag på ägglossnings stickorna!
Faaaaaaan varför just nu ??!
visste ju då innerst inne att blodprovet gick skit.
Nu va det vänta som gällde, på provsvaren.... Nervositeten steg och här va jag nog räddare än någonsin.
Ännu en månad gick,,, jag ringde flera gånger för att försöka få provsvaren men de "hade inte kommit än"
Grät varenda gång jag lagt på luren!
Höll på att bli helt galen när vi äntligen fick ett brev om att vi skulle komma båda två och gå igenom våra provsvar.
Detta va precis i rätt tid för blodprovs testet så jag ringde och bad dom göra ett nytt. För denna gången va jag säker på att jag haft ägglossning.
Nytt prov togs och äntligen skulle vi få veta....
I samband med besöket fick jag göra Ultraljud och sen kom domen...
ALLT SÅG BRA UT PÅ OSS BÅDA!.... VA ???
Jag bröt ihop på vägen hem. Konstigt kanske...?
Killen tyckte ju det här va världens bästa nyheter... och kunde lixom inte förstå varför jag va ledsen och tog det så negativt.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, tyckte det va så hemskt.
Om ingenting va fel så fanns det ju heller ingenting att laga. Just då ville jag bara att något vore galet och att man kunde fått något som hjälpte. Nu efteråt när jag hunnit smälta det så är jag såklart glad att vi är friska och SKA kunna få barn.
Men ändå undrar man ju. Hur kan vi vara friska men ändå går det ju inte?? Man förstår ingenting!
Något måste väl ändå vara fel eller ?? Annars borde vi väl lyckas med det som människan gjort i alla tider - fortplanta oss.
Okej så allt såg bra ut, vi va friska. Vår läkare tyckte att det vore onödigt med en spolning så hon skulle höra lite med sina kolleger och vi skickades hem. Sen kom Brevet. För att de ska kunna skicka oss vidare till fertilitets kliniken i göteborg så måste jag först göra en spolning av äggledarna. Wiiiihiii
Sista steget tänkte jag... gör det bara så det blir gjort så vi kan gå vidare!
Det va nu juni och läkaren hoppades att jag skulle hinna få en tid innan det blev semester.... Tror ni att jag fick det ? Såklart Inte !!
Här kom min nästa STORA gråtattack. Fick ingen tid i juni och läkaren bad mig återkomma i augusti. Jag trodde jag skulle självdö! 3 månader till... Hela jävla sommaren !! Finns inte ord på hur ledsen jag va... att jag som led så av detta varenda dag, skulle grina mig igenom hela sommaren medans läkar jävlarna skulle ha semester och sola & Bada! Kändes som om ingen ens ville försöka hjälpa mig. Kände mig ensammast i världen!
Sen blev det då sommar och jag tänkte att okej detta kanske är våran chans... klarar vi det nu själva så slipper jag den hemska spolningen och allt annat helvete!....
MEN Sommaren kom och sommaren gick. Och lika ogravid är jag idag.
Ringde i augusti för en ny spolnings tid, men läkaren som ska göra den va fortfarande på semester... -Tyvärr du får försöka igen nästa månad
Gaaaaaahhhh!!!! GRÅT ATTACK IGEN!!!
Börjar bli van nu, att ingenting går som jag vill, att ingen vill hjälpa mig/oss.
Så här sitter jag nu, 9 månader efter utredningens start. 9 månader ja jag skulle kunnat haft min bebis här nu.
Mensen ska komma om en vecka, kanske lite längre och då ska jag ringa igen för att boka tid för spolningen.
Får jag ingen tid denna månaden heller så blir jag nog tokig. Har väntat över 4 jävla månader på att få göra den här skiten. Vänta så länge på något som verkar vara så hemskt och smärtsamt. Fy jag är livrädd inför detta och ser inte fram emot det, men jag gör det som måste göras.
Gör ju inte saken bättre att jag läste "Min Högsta Önskan´s" blogg inlägg om hennes spolning. hehe... visst hade jag förstått att det skulle vara hemskt men OH!... Nu är jag verkligen förberedd på det VÄRSTA!
ja ja... så ser situationen ut och spolning nästa... * längtar* Hrm...
OFRIVILLIGT BARNLÖSA - ja så lyder domen om nu inget visas vid spolningen.
FY FAN !!
lite bakgrund...
Jag har i stort sett Alltid längtat efter barn men när jag äntligen träffade min själsfrände så tickade min biologiska klocka väldigt fort. Efter ca 2 år ihop så va vi "redo" (Trots att jag velat i hemlighet mycket längre än så )
Pillren slängdes och det får bli när det blir... spännande... vi tänkte inte mycket på det, men när ett halvår gått började tankarna komma... Tänk om något är fel? Varför händer inget?
När sedan ett år gått blev det mer allvar!
Shit det är nu man ska söka hjälp?
inte redo alls för någon hjälp utan försökte själva på liv och död...
Vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag har slösat på ägglossningstest & graviditetsstickor.
Herregud varför måste det vara så dyrt om man vill ha riktiga apoteks grejjer ??
Provat alla tips, ätit massa olika saker folk tipsat om på nätet, legat upp och ner efteråt för att "de" lättare ska hitta fram.... Yeah Right !!
Det ska tydligen vara bra att resa iväg någonstans för att försöka tänka på annat...
Vi har nu varit iväg på 3 st utlands resor, försökt tänka på annat men NEJ, det fungerade inte.
Man kan tydligen oxå flytta/renovera, då får man väldigt mycket annat i huvudet.
Vi har flyttat 2 gånger och totalrenoverat båda lägenheterna... Alltså massor att göra som inte har med nån bebis att göra.
( Förutom att vi köpte en 3:a som ALLA undrar vad vi ska ha det 3:e rummet till? - Klart det är tänkt som ett bebisrum..... )
I alla fall det fungerade inte det heller.
Spelar ingen roll hur mycket vi inte tänker på det, blir ju bara värre!
Är så trött på skiten nu!
På julafton 08 kännde jag att nu får det vara nog! där satt vi ensamma och hade skittråkigt.
Julen är en familjehögtid och bara roligt om man har barn. Detta va droppen, såhär kunde vi inte ha det!
Jag flippade och skrek att inte en jul till utan barn....
SÅ VI BESTÄMDE OSS FÖR ATT RINGA FÖR UTREDNING!
Pillren slängdes och det får bli när det blir... spännande... vi tänkte inte mycket på det, men när ett halvår gått började tankarna komma... Tänk om något är fel? Varför händer inget?
När sedan ett år gått blev det mer allvar!
Shit det är nu man ska söka hjälp?
inte redo alls för någon hjälp utan försökte själva på liv och död...
Vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag har slösat på ägglossningstest & graviditetsstickor.
Herregud varför måste det vara så dyrt om man vill ha riktiga apoteks grejjer ??
Provat alla tips, ätit massa olika saker folk tipsat om på nätet, legat upp och ner efteråt för att "de" lättare ska hitta fram.... Yeah Right !!
Det ska tydligen vara bra att resa iväg någonstans för att försöka tänka på annat...
Vi har nu varit iväg på 3 st utlands resor, försökt tänka på annat men NEJ, det fungerade inte.
Man kan tydligen oxå flytta/renovera, då får man väldigt mycket annat i huvudet.
Vi har flyttat 2 gånger och totalrenoverat båda lägenheterna... Alltså massor att göra som inte har med nån bebis att göra.
( Förutom att vi köpte en 3:a som ALLA undrar vad vi ska ha det 3:e rummet till? - Klart det är tänkt som ett bebisrum..... )
I alla fall det fungerade inte det heller.
Spelar ingen roll hur mycket vi inte tänker på det, blir ju bara värre!
Är så trött på skiten nu!
På julafton 08 kännde jag att nu får det vara nog! där satt vi ensamma och hade skittråkigt.
Julen är en familjehögtid och bara roligt om man har barn. Detta va droppen, såhär kunde vi inte ha det!
Jag flippade och skrek att inte en jul till utan barn....
SÅ VI BESTÄMDE OSS FÖR ATT RINGA FÖR UTREDNING!
Anonym..
Känns så otroligt befriande att kunna prata om detta - anledningen till att jag är helt anonym är att vi inte har berättat vårt problem för någon!
Inte en levande själ vet om det, och det är såklart jätte jobbigt!
Bubblan har lixom börjat spricka och det är en alldeles för stor grej att bära innom sig helt själv!
Visst min pojkvän och jag pratar ju om det men vi är på så olika nivåer. Jag är den som gråter och skriker och ältar... och han är den som blir tyst , vill helst inte prata om det och säger det är klart att vi kan få barn.
Vilket gör mig ännu mer förbannad, det är väl klart att vi INTE kan... annars skulle det väl ha fastnat ??
Hade ju varit såå skönt om man hade haft någon att prata med.... vissa dagar är jag så ledsen så jag nästan bryter ihop... Psyket nästa !!
Men jag tycker att det hela är så fruktansvärt pinsamt att jag kan verkligen inte berätta för någon.
Jag skäms, och vill inte att någon ska få veta.
Vill inte att de ska titta medlidande på oss, och tänka varje gång vi ses: - Där e dom som inte ens kan få barn!
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ OSS!
Inte ens min mamma kan jag tänka mig att berätta för.... klarar inte av det!
Hon skulle bli så himla ledsen..... jag vill inte göra henne så ledsen.
Möjligtvis om det skulle gå så långt som IVF så kanske jag kan berätta för henne men absolut inte innan.
Detta är något som jag måste leva med själv.
Vår stora Hemlighet !
Hejsan!
Första inlägget alltså....
Den här bloggen kommer fungera lite som en dagbok för min egen skull. ( men klart jag skulle bli glad om någon ägnar lite av sin tid för att läsa den )
Jag behöver verkligen någonstans att skriva av mig mina tankar innan jag sprängs i bitar!
Hemligheten ja.... orkar inte gå in på det för mycket här i första inlägget men hela grejjen handlar om min och min sambos resa mot ett eget barn!!!!
Som ni säkert redan då förstår så är vi barnlösa och försökt i över 2 år för att få till vår lilla familj.
MEN ingenting händer och nu behöver jag verkligen som sagt ventilera mina tankar innan jag kommer bli galen!
Jag är en tjej på 26 år som hittat världens underbaraste pojkvän på 25 år. Vi vill inget hellre än att "starta igång livet" och få en egen familj. Men det vill sig verkligen inte! Tankarna kring detta äter upp mig varje gång jag tänker på det..... Är såklart livrädd för att vi ALDRIG ska lyckas... Slår bort den tanken direkt men sakta kommer den krypandes igen... Tänk Om ??
Finns ju faktiskt par som försökt i alla år men ändå aldrig lyckats, blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur ett liv utan barn skulle se ut.
För mig är det lixom det livet går ut på... att hitta den där personen att leva med och sedan bilda familj!
Vi började en utredning i Januari detta år och hittills spyr jag på hela systemet.... :(
Allting har tagit så himla lång tid, all min energi och jag har gråtit floder var och varannan dag!
Får berätta mer om utredningen senare.
Detta blev mitt första inlägg och jag antar tyvärr att det kommer bli många många fler!
Första inlägget alltså....
Den här bloggen kommer fungera lite som en dagbok för min egen skull. ( men klart jag skulle bli glad om någon ägnar lite av sin tid för att läsa den )
Jag behöver verkligen någonstans att skriva av mig mina tankar innan jag sprängs i bitar!
Hemligheten ja.... orkar inte gå in på det för mycket här i första inlägget men hela grejjen handlar om min och min sambos resa mot ett eget barn!!!!
Som ni säkert redan då förstår så är vi barnlösa och försökt i över 2 år för att få till vår lilla familj.
MEN ingenting händer och nu behöver jag verkligen som sagt ventilera mina tankar innan jag kommer bli galen!
Jag är en tjej på 26 år som hittat världens underbaraste pojkvän på 25 år. Vi vill inget hellre än att "starta igång livet" och få en egen familj. Men det vill sig verkligen inte! Tankarna kring detta äter upp mig varje gång jag tänker på det..... Är såklart livrädd för att vi ALDRIG ska lyckas... Slår bort den tanken direkt men sakta kommer den krypandes igen... Tänk Om ??
Finns ju faktiskt par som försökt i alla år men ändå aldrig lyckats, blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur ett liv utan barn skulle se ut.
För mig är det lixom det livet går ut på... att hitta den där personen att leva med och sedan bilda familj!
Vi började en utredning i Januari detta år och hittills spyr jag på hela systemet.... :(
Allting har tagit så himla lång tid, all min energi och jag har gråtit floder var och varannan dag!
Får berätta mer om utredningen senare.
Detta blev mitt första inlägg och jag antar tyvärr att det kommer bli många många fler!
