Lycklig i Hemlighet ;)

Okej, detta är väl egentligen väldigt privat, men eftersom jag är anonym så lättar jag mitt hjärta ändå.
Efter att ha levt sexlöst nu i ca 2 månader (efter ivf:ande och ruvande + mens såklart ) så skulle jag och mannen äntligen ha lite mysigt nu när mensen äntligen försvunnit.

Och jag kan inte säga annat än att jag är såååå besviken.
Jag är helt supertorr nu efter ivf:n så det gjorde ju bara ont och blev inte alls trevligt, mer som ett tvång :(
FAN OXÅ !

Ska det vara såhär nu då..... åhh jag blir så himla trött på allt.
Nu när vi ligger i ett mellanläge och ska försöka hitta tillbaka till varandra och älska varandra igen så är hela mitt underliv helt förstört ! känner mig trasig och blir irriterad för att det gjorde ont!

Visst beror det väl på alla hormoner, progesteron skiten och att ha använt trosskydd i nästan en månad... och sen när mensen kom kunde jag inte ens använda tampong, gjorde riktigt ont eftersom det va så torrt !

Är det bara för mig det är såhär ?? Eller har ni andra oxå förändrats därnere av alla hormoner ?

Jag är nu livrädd över att det kommer fortsätta vara såhär ? Hur får man slemhinnorna att återgå till det normala ??
Hur får jag bort den torra känslan?

Detta är faktiskt ett stort problem.... om jag (innan vår barnlöshets historia) hade hört om ett par som inte hade haft sex på nästan två månader så hade jag ju garanterat trott att förhållandet va dödsdömt och att det va helt kört. Finns ju inga normala par som inte har sex på två månader utan att ha seriösa problem !

så nu när vi äntligen kunde, så blev allt bara så fel.... så här kan vi ju inte ha det !
min lust är ju inte direkt på topp nu, men efter det här så är den ju nere på noll .
Som om vi inte har nog med problem i vårt förhållande!
Hur ska vi resa oss som par om vi inte kan hitta tillbaka till något som va förut !?

Fick idag reda på att inte bara en av mina gamla klasskamrater utan TVÅ ska få barn nästa vår !!!
Den ena har två barn och den andra har 4 !!!!!

Alltså jag finner verkligen ingen rättvisa i detta.... betyder att de blev gravida ungefär samtidigt som jag gick igenom mitt ivf helvete! Det va ju JAG som skulle få detta !! Inte dom som redan har så många ungar !
Jag blir riktigt förbannad och känner att dom inte förtjänar detta... JAG förtjänade detta.... JAG har kämpat tills tårarna sprutar och nu blev jag fruktansvärt missunnsamm.
FAN oxå !

Den ena skrev för bara några månader sen på facebook att " funderar på att kanske skaffa en liten bebis till"
Tänk den som ändå kunde tänka den tanken och sen vips - önskningar slår in !!

KUK KUK KUK !!!!!

Vet inte hur jag ska avreagera mig på sådana här nyheter ! jag försöker att inte bli arg men jag är så ledsen och arg så jag kan inte andas!

kommer jag alltid känna såhär ? Kommer ingen i min närhet kunna bli gravid och jag bara känner glädje ?
kommer jag för alltid bara bli förbannad och ledsen om någon väntar barn ?
Så här ska det ju inte vara!

Om en vecka är det ju somsagt dax för läkar samtal och jag har börjat få ihop en lista med frågor !
Så mycket som jag vill ha svar på !
Väldigt nyfiken på om dom kan säga något om våra framtida chanser.... om dom ändå tror att det kommer lyckas nångång !?

även en vecka kvar då tills den omtjatade akupunkturen. Som jag skrev i det förra inlägget så måste jag ändå testa en gång för att sen avgöra om det är något för mig !

Vi resonerar såhär : Vi måste ändå prova det innan vi ger upp.... betala 5000 denna gången kommer suga men... om vi lyckas är det en piss i havet och underbart! och om det skiter sig så behöver vi inte prova det nån mer gång ! Och bättre att prova denna omgången än nästa för då måste vi ju betala hela ivf försöket själva och DÅ kommer det verkligen kosta pengar !

det hjälper mig ändå lite att leta information och forska om detta, eftersom man bara står helt stilla annars!
Nu känns det ju ändå som om man gör "något" i alla fall.
Men jag har ändå lite svårt att förstå hur jag någonsin ska kunna orka gå igenom en ruvning till igen !

Åh jag vet ingenting alls..... funderar mycket på det här med akupunktur och jag är totalt förvirrad!

Jag har den här känslan att det bara är lureri..... dom kommer bara försöka lura oss på pengar!

Jag hör redan framför mig hur dom förklarar att det här är problemet och att dom "kommer kunna hjälpa oss" men det kommer behövas många behandlningar..... dom kan ju egentligen hitta på vad som hellst....
säga att vi måste ha 10 eller 20 behandlingar minst!

och om jag egentligen inte tror på det så kanske det inte har någon verkan ??
Och min tanke är ju inte att fortsätta gå på något sådant här, utan jag vill ju bara göra det i samband med ivf:en!

Åh att allt ska vara så svårt!

Men kommer jag förlåta mig själv om jag inte provar?... troligtvis inte !

och återigen är det bara MIG det handlar om..... mig som det ska sättas nålar i...!
Phuuu, orkar inte detta!

Har försökt ringa sahlgrenska i 2 dagar nu för att fråga om mitt THS värde men jag kommer aldrig fram, börjar bli tröttsamt! och det förvånar mig inte ett dugg om dom inte ens har något provsvar för det !?

Jag är fruktansvärt less på hela den här grejjen att själv försöka hitta lösningar !
Tycker det borde vara nån annan som ska sköta detta, tycker att läkarna kan komma med några förslag!
Helt kass att behöva göra allt detta själv !
Söka, söka efter något som kan göras annorlunda!

***************************
uppdatering !

Fick tag på sahlgrenska och frågade om THS värdet... provet togs 09 i maj och låg på 2,3
sahlgrenskas gräns på att göra något åt det ligger på 2,5 så jag antar att inget kommer att göras åt detta !?
lite synd eftersom det känndes som om detta kunde varit en väg att gå.... men då blir det till att leta vidare efter andra lösningar !

Har förresten tackat ja till akupunktör tiden. Alltså själva konsultationen + en behandling för 900 kr.
Eftersom vi ändå är i göteborg den dagen kan jag åtminstone testa om det känns som något för mig !
behöver ju inte gå 10 gånger till om det känns skit.

Så nu ger jag det ett försök !

Hm... har mailat AM-kliniken i göteborg, den där kinesiska akupunktören som behandlar i samband med ivf !
och jag vet inte ??
Dom skrev att dom brukar göra ca 10 behandlingar inför ivf och varje besök kostar 480 kr
dessutom kostar första konsultationen 900 kr och då ingår en behandling !

Men för mig skulle ju detta innebära ca 5000 kr + bensinpengar fram och tillbaka till göteborg 10 gånger !
Inte för att verka snål men det blir väldigt mycket pengar !!

Jag vet inte hur jag ska göra ! Tycker det va svindyrt !
Okej om man bara hade gjort ca 4 behandlingar eller nåt men 10..... vet inte om jag pallar att sticka mig med nålar så många gånger !

Åh Men jag känner ju den där känslan att vi måste ha provat ALLT innan vi ger upp !
Tänk om det skulle lyckas då skiter jag väl i att det kostat pengar!!

Vet inte alls hur vi ska göra ??

Önskar att vi hade lite mer pengar så det inte skulle kännas så jobbigt !!

Finns det någon av er läsare som har någon erfarenhet av akupunktur vid ivf i göteborgs området !
Jag ska absolut kolla upp detta men har bara hittat en kinesisk än så länge....

Vore grymt om ni hade någon att rekomendera!
Ska försöka få till ett möte med någon akupunktör till den dagen vi ändå ska till sahlgrenska !
Slå två flugor i samma smäll !

Imorgon ska jag även ringa till sahlgrenska och fråga om dom vet något om mitt THS värde...
annars ska jag ta reda på det oxå !

Menopur ska jag kräva inför nästa försök oxå måste jag fråga om mitt immunförsvar kan ha något med det hela att göra!?
Är nästan aldrig sjuk så jag gissar på att jag har ett överdrivet grymt immunförsvar som slänger ut våra små embryon ??

Nåt måste jag göra och något annorlunda måste hända, så nu forskas det för fullt här inför nästa omgång !
Ska även fråga om man nån gång kan göra ett undantag och INTE vänta hundra år mellan behandlingarna, tänk om jag får en ny cysta medans jag väntar...? Aldrig i livet att jag gör en sån där punktering igen !

I helvete heller !

borde egentligen ta upp det här med titthåls operation oxå, men jag vågar faktiskt inte göra en sån !
Jag vill verkligen inte ! men hur ska jag annars få reda på om jag har endometrios eller inte ??

Helgen kom och helgen gick och jag har bara sörjt och gråtit, vet inte vad jag gråter för längre, bara att jag måste gråta ut !
Än är jag inte klar, men imorgon börjar vardagen och då måste man klistra på det där fejk leendet och låtsas att allt är så bra så !

Jag har fått en AWARD !!
Av flera personer faktiskt och jag är JÄTTEGLAD för dem !
Tack snälla, jag har gjort sådant tidigare och tyvärr känner jag just nu att orken inte finns här !
Så jag kommer inte fylla i den just nu !

Jag vill absolut inte verka otacksam för jag är jätteglad för dem, bara det att jag fortfarande känner mig som skrutt och inte riktigt orkar komma ikapp med livet !
Så det får vänta lite !

Jag mår långt ifrån bra och just nu vet jag inte vad jag ska göra för att någonsin må bra igen !
Mensen börjar ta slut och det vore ju på tiden....

Vetskapen om att det kommer vara år 2011 nästa gång vi får börja om gör att jag gräver ner mig ännu lägre ner i mitt lilla hål ! Jag står inte ut att vänta så länge !
Vi borde hinna precis innan jul, men vi fick svaret att sahlgrenska redan är uppbokat då !

Jag försöker skjuta bort känslorna över detta oxå, för det är mer än jag klarar av just nu !

Min mamma blev förresten helt förkrossad när hon förstod att det sket sig den här gången oxå !
Hon hade redan börjat se fram emot att det kanske skulle bli tvillingar...
Hon försökte att inte visa hur besviken hon blev, men jag såg i hennes ögon hur ledsen hon blev !
Kul.... kul att man är en sån glädjespridare !!!
Verkligen roligt att man förstör för ALLA!

Jävla skit kropp, kan man få byta in den här skrutt kroppen nånstans och byta till en som fungerar !? TACK !

Oj Oj Oj !

Igår kom mensen och det med besked !!! Har nog aldrig haft så ont och jag SVIMMADE av på jobbet av smärtan !
Helt sjukt ont fick jag, det bara svartnade för ögonen och sen for jag i golvet ! låg och kallsvettades och sen kunde jag verkligen inte resa mig upp.... visst fan har jag enorm mensvärk annars men det här va helt sjukt !
Så här ska det ju inte behöva vara ! Det kunde ju gått riktigt illa ifall jag slagit i huvudet i det hårda kakel golvet !
Nu dagen efter mår jag okej igen, men det är inte så konstigt att man är livrädd över att få mens eller !

Idag har jag ringt sahlgrenska och berättade den tråkiga nyheten att vi misslyckades igen !
Sköterskan jämförde det med ett lotteri ???

Okej.... har inga synpunkter på det, jag vinner ALDRIG på lotteri så det känns ju bra eller ???

För första gången frågade hon om vi ville komma och diskutera med en läkare och JA ! det vill vi !
Så den 6 oktober ska vi dit och det är nu jag behöver er hjälp !!!

Vad ska vi fråga om, vad borde vi ta upp ! Jag måste skriva upp mina frågor innan, för känner jag mig rätt så kommer jag börja gråta innan jag ens satt mig ner !

Cornelia... du nämnde långtidsodling ! Vid första försöket fick vi ju 4 befruktade ägg och vid andra fick vi ju bara 2, så jag antar att det inte är något dom kommer göra när man får ut så få.?
Kanske ska fråga om det är någon ide att byta till menopur ?

Det här med sköldskörteln som några nämnt, kan jag inget om... är det inte något dom kollade ibörjan av utredningen ?
Åh jag har så mycket tankar om det finns något annat att göra ?
Finns det verkligen inget mer att undersöka?

Men det jag mest av allt vill veta är ju vad det är för fel i min livmoder !!! ???
Finns det verkligen inga tester som kan kolla om det är dålig miljö därinne !??

Sen tog jag upp min största skräck : Jag frågade om det fanns nån chans att vi hann göra ett försök till innan jul, det är nämligen min största skräck att få vänta så jävla länge och då svarar hon med att - Nej tyvärr kommer ni troligtvis inte hinna innan jul, så det är januari som gäller !

här kom mina tårar och man får såna ge upp känslor på en gång !
Herregud vad frustrerande detta är !
Vi började i januari i år och har alltså på ett helt år hunnit med 2 st ynka försök + FET försöket då...... detta är ju inte klokt ! Ska det ta såhär lång tid ???

Jag är så jävla avundsjuk på er som får komma igång igen snabbt, och bara börja om å köra på varannan månad för det här är ju fanimej ett skämt !
Och i januari så går ju våra högkostnads skydd ut igen.... så då är det ju återigen 1800 kr på apoteket en gång till och 900 kr/ person för läkarbesöken :(
Visst jag ska inte komma och gnälla om pengar men troligtvis kommer vi ju även få betala för ivf försöken nu frammöver och då är det INTE kul att ha de här extra kostnaderna oxå !


Så snälla kom gärna med lite tips om vad ni har tagit upp för frågor eller gjort annorlunda, berätta gärna vad det va som gjorde er gravida ! ;)
Om någon vill berätta om akupunktur så lyssnar jag gärna oxå, kan ingenting om det men är naturligtvis nyfiken på om det kan hjälpa ?
Problemet är bara att det inte finns något sånt i min stad så jag kommer att behöva åka ända till göteborg i såna fall, och det går bara inte om man måste behandlas ofta??
Hur ofta går man? och vad kostar det ?
Just nu är jag öppen för allt, det måste ju bara fastna nångång !!!!!!

Börjar gå in i hjärnan nu att det inte lyckades på hela 2010 heller och hade jag vetat det innan vi började så hade jag nog hoppat från en bro eller åtmintone gråtit ihjäl mig !
Hela 2010 har gått snart till ingen jävla nytta, jag har bara väntat & längtat hela året och slösat bort ETT HELT ÅR !!

Börjar bli riktigt FÖRBANNAD !!

WoW! Ni är ju för underbara !

Jag måste tacka för allt stöd och fina ord.... vem behöver psykolog lixom ;)

I och med att jag precis börjat mitt nya jobb så får jag skjuta lite på sorgearbetet, det hinns inte med !
Men jag kan ju säga att det va världens falkaste leende på jobbet igår !

Jag vet inte hur jag mår faktiskt..... orkar inte känna efter.... detta va det hårdaste omgången vi har gjort !

Tog min sista progesteron i morses, och förhoppningsvis gör detta att mensen framkallas till imorgon ??
Vi får se, men det är min enda lediga dag denna veckan !
Så kom igen nu, kroppen måste sammarbeta lite i den här skiten !

orkar inte tänka mer ivf tankar nu, måste blockera det ett tag, tills jag orkar ringa till sahlgrenska!

Ni är i alla fall helt underbara - tack för att ni finns ;)

I såna fall är det ett ruggigt dåligt skämt, och ni kan släppa muttorna fria.

Jag sitter här helt förtvivlad med tårarna rinnande längst kinderna, jag vet inte vart jag ska ta vägen !?
Det blev såklart MINUS igen !! :(

Jag förstår inte...?? Jag förstår ingenting ??

Hur kunde det bli minus IGEN ????
Kan inte fatta det ? Inte nog med att det va ett perfekt embryo.... det va TVÅ !
Vart är dom ?? Jag känner mig helt tom !
Kan inte förstå att dom inte är kvar!

Om det inte gick denna gången med två topp embryon... (ordet jackpot uttalades juh) då kan det väl aldrig gå??
Vi har väldigt svårt att smälta det här och det gör mig så ont att E är så ledsen !
Denna gången tog hårdast på honom och jag känner mig så jävla skyldig och jag har aldrig känt mig så dålig i hela mitt liv !
Vi har total misslyckats och det äter upp mig innifrån !

Tredje gången gilt MY ASS !!!!

Hur går man vidare lixom, kommer vi kunna resa oss denna gången ? Och den viktigaste frågan.... kommer vi att kunna resa oss tillsammans ??

Vi mår så jävla dåligt idag att jag känner för att läggas in !
Vad ska vi göra i vårat liv om vi aldrig kan få barn ??
Just nu så slösar vi ju bort de "bästa" åren i våra liv på att bara vänta och vänta !

Och kommer vi klara att hålla ihop..? Vad finns det för anledningar att hålla ihop om vi ALDRIG kan bli en familj ??
Jag tycker så synd om E som har dragit nitlotten att vara med mig!
Det kan inte vara roligt att vara ihop med en zombie hela tiden.... de senaste åren har ju varit fruktansvärda.
Jag har gått på hormoner i sammanlagt 5 månader sen januari.... humörsvängningar hela tiden och sen den arga ledsna personen efter våra tre misslyckanden som aldrig försvinner ! Hur ska han orka stanna hos mig??
Hur ska jag orka leva med mig själv ??

Det finns ingen revanch känsla alls, eftersom det känns som om det inte finns något mer att göra!

Att gå upp och sätta in progsteronet i morses gjorde att jag ville gråta.... helt meningslöst, men jag kan inte sluta och få mensen nu.... det går bara inte, jag måste hinna jobba mina dagar först.... kan inte sjuka mig första veckan, det är inte acceptabelt ! Så gör man bara inte !

Jag är livrädd för att få mensen denna gången, det kommer göra så jäkla ont !

Om vi ändå bara hade fått en diagnos.... Om någon sagt att äggen va dåliga så kunde vi använda ett donerat ägg.... om spermierna va dåliga så kunde vi använda någon annans.... Men detta att inte veta något ! Att inte veta om det någonsin kommer lyckas, det driver mig till vansinne.

Vad är det då som händer ?? Varför fastnar det inte ? Är det min livmoder som är helt röten innombords ? Eller vad är det som gör att det inte fastnar ?? Jag måste få veta !

Jag har gråtit precis hela dagen, och börjar undra om tårarna aldrig tar slut!
Vilken kamp det är för oss att bara leva..... helt sjukt !

Jag undrar lixom vad man har gjort för att straffas såhär?? Okej om jag hade varit en hemsk person som gjort fruktansvärda saker, mördat någon... men varför straffas JAG ?? Jag har aldrig gjort något... jag tycker att jag är en snäll person som förtjänar något bra ! Men tydligen straffas jag ju för något !

Orkar inte mera nu.... här tog det bara stopp !
Mitt hjärta är för trasigt för att lagas nu !

Phuuuu ! Sitter och funderar på om vi ska testa imorgon eller inte ??
Jag vet verkligen inte?? Jag tror fortfarande inte jag är redo, men samtidigt så måste det ju göras nångång !
Jag kommer nog inte vara mer redo två dagar senare heller !

Önskar att jag bara hade minsta lilla aning så man vågade ta steget !
Men sorgligt men sant så känner jag verkligen INGENTING!
Jag har svårt att tro att det ska kännas såhär ?
Så jag måste försöka ställa in mig på att det kan gå dåligt! Men självklart önskar jag ju för allt i världen att jag skulle vara en av dom som inte känner något såhär tidigt !

Men första jobb dagen imorgon för mig, och det känns ju sådär att komma helt rödgråten... Fast jag jobbar ju de andra dagarna sen oxå så jag ser väl lika söndergråten ut nån annan dag :(

Ja ja, imorgon vet vi..... OM jag vågar ta testet !!!

SNÄLLA RARA GUD ! OM DU FINNS SÅ ÖNSKAR VI OSS ETT PLUS !!!!!
VORE DET VERKLIGEN ATT BEGÄRA FÖR MYCKET ???

Hade tänkt att börja dagens inlägg om att det nu är slutspurten som gäller för några av oss !
Att det skulle bli spännande nu nästa vecka när man äntligen kanske får se plus hos några av er !

Men sitter i stor chock nu när jag precis läst att både Åsa & Jenny har fått BLOD !! Och minus !
Jag döör verkligen, det här kan ju bara inte vara sant !

Ett enda plus har det blivit av alla de ivf:are vi följt under september och över 10 minus !!!
Ska det verkligen vara såhär, världen kan ju inte vara rättvis och det kan inte finnas någon gud !!

fortfarande ljus rosa strimmor när jag torkar mig och jag är rädd att jag får genomgå samma skit som resten av er :(
Men visst, ett pytte pytte litet hopp finns fortfarande kvar innom mig och jag bara önkar att det kunde vända nu !
Vi funderar på att tjuvtesta imorgon, dag 16 borde betyda resultat som man kan lita på !
Men vi har inte helt bestämt oss, då vi faktiskt inte känner oss redo. Jag är alldeles för rädd!

Jag är rädd för mensen oxå, efter förra ivf:en gjorde det nåt så fruktansvärt ont. Så om jag blir säng liggande i vanliga fall så vet jag inte vad man ska kalla den smärtan ! Det va sjukhus smärta och det skulle behövas morfin för att lindra den !
Så,  mitt problem är ju nu att det finns ingen tid att klämma in nån sån smärta. Jag ska ju börja mitt nya jobb på måndag och jag tänker inte vara hemma redan nån av de första dagarna, det går ju inte, hur skulle det se ut !?

Kanske kunde fortsätta med de äckliga vagitorierna några dagar till för att försöka skjuta fram den lite till??
problemet är ju även, att helgen är total uppbokad !
Barnkalas på fredagen och Födelsedagspartajj på lördagen !

Åhhhh så den får ju inte komma då heller :( Jag har inte tid med sånthär !! Försöka planera in mensen :(
Fan man skulle fötts som kille !

Kan vi inte bara få vara gravida så skulle jag kunna slippa oroa mig för när den ska komma !!!

HÅLL ERA TUMMAR & STACKARS MUTTOR BARA I NÅGRA DAGAR TILL !!!

Jepp då va ruvardag 14 här och det är endast 4 dagar kvar av den här helvetesresan!
De rosa strimmorna kom hela dagen igår med, men det är ju somsagt så lite att det inte är någon ide att bry sig!
Har inte sett något idag, men dagen har ju bara börjat !

Vårt öde ligger inte i våra händer och jag har egentligen inget mer att skriva !

Jag blir ledsen när E pratar om ifall vi har lyckats.... känns som om jag sviker honom !
Jag känner nothing och detta kan gå precis hur som hellst, finns ingenting som tyder på nån graviditet och vid det här laget trodde jag att jag skulle känna på mig något!
2 veckor efter ET.

Livet känns lite piss faktiskt!

Angående jobb förresten, så blev jag erbjuden ett annat jobb denna veckan oxå, och den intervjun va jag på idag ! Så på måndag börjar jag och ska testjobba där i två veckor ;)
Så om det andra jobbet ringer så kommer jag att tacka nej.
Detta är bara tre dagar i veckan och det skulle jag kalla för PERFEKT för mig !
garanterat lediga helger och sovmorgon... kan inte bättre bli !! ;)

JO FÖRRESTEN ETT PLUS PÅ STICKAN OXÅ SEN ÄR LYCKAN GJORD !!

Igår kände jag vid två tillfällen under dagen att det "rann till" därnere..... Nervöst lagd som man är trodde jag ju naturligtvis att det va mensen som kom, livrädd har man nu börjat med pappers analyserandet nu ändå.
Va ju så inställd på att mensen inte skulle komma förrän jag slutar med progesteronet men det MÅSTE ju inte vara som förra gången så mensen kan ju likagärna behaga dyka upp.
Har inte varit rädd för det innan, men nu är jag verkligen det !

Och nu när jag väl börjat super kolla pappret vad tror ni då jag får se... jo lite lite rosa... :(
En ruvares mardröm.

Vi snackar inte ens en droppe här, utan en liten strimma rosa, några gånger under dagen igår !
Dog såklart lite igår och blev en vandrande zombie resten av dagen !
Idag blev det pyttelite beige så vem vet det kanske inte blir något mer !

Orkade inte ens säga något till E, utan nu går vi färdigt de här förbannade dagarna så detta får ett slut nångång !
Jag vet att lite blod inte spelar någon roll, men man blir ändå fruktansvärt arg & nedstämd !
(kan inte ens kalla det för blod det lilla som kom men man e ju rädd att det är så det börjar )
Så nu är det bara fortsätta vänta på domen :(

Inga känningar från magtrakten på flera dagar nu, inte ens lite molande så hoppet sjunker dag för dag !
Och kommer det mer blod så kommer jag testa direkt, då är det likabra att göra slut på det !

Usch idag mår jag inget bra....alltså i psyket !
Kroppen mår hur bra som hellst och jag hatar det :(

det sista ömma jag hade i brösten sen äggplocket är nu helt borta och det gör mig ledsen, det va som ett litet litet hopp.
Även mensvärken verkar ha upphört !
Och jag börjar smått bli sinnesjuk på det här !

Vaknade jättetidigt i morses och kände att jag bara måste göra slut på elendet och testa....
Satt till och med och höll ett grav test i handen på toa, men jag är bara inte redo än....
blev helt skakig och jag kommer inte klara av att få ett minus, det går bara inte!
Så jag kämpade emot och testade inte!

Så just nu känner jag mig bara ledsen och deppig, vill bara lägga mig nånstans och gråta !
Allt mitt hopp är som bortblåst, och jag vet inte hur jag ska förbereda mig på ett minus, hur gör man det lixom.? För som det känns nu så är den dagen vi kommer testa den dagen som allt det här är slut !! :(

Åhh jag är så ledsen, mår riktigt riktigt dåligt nu !
känner mig lite psyk sjuk och vill inte vara med om detta längre !

skulle det vara ett minus, så är jag en sån som inte tror på att det "skulle kunna bli ett plus längre fram" Nej, är det ett minus så är det så tyvärr, och jag är inte redo att ge upp denna drömmen än !
Fan att det ska vara såhär jobbigt!
Ett plus borde synas lite svagt nu skulle jag tro men minuset för mig skulle vara så definitvt på något sätt.
Att allt är slut !

Att man kan vara såhär rädd, det är ju inte klokt.
Och nu har jag lovat E att inte tjuvtesta själv i alla fall, utan han ska oxå få bestämma när vi ska testa!
Och han vill inte testa än.... men det är lätt för honom att säga. Han känner inte denna psykiska delen så som jag gör ! Jag går sönder innombords !!

Idag är ingen bra dag och jag står snart inte ut längre :(

Hm... skulle ju somsagt bli spännande att vakna idag och se hur jag mådde, men nej inte direkt spännande.
illamåendet är som bortblåst och jag är redigt arg på min kropp om jag framkallade det själv bara för att jag så gärna ville känna något ??

Ruvardag 11 och jag vet ingenting längre ???
Igår kväll fick jag väldigt ont, det va som en kraftig mens VÄRK... jag fick sitta och andas mig igenom den, och jag kände bara att Nej, nu kommer den.

även inatt vid samma tid sådär 4-5 vaknade jag och hade ont !
Och nu sitter jag här och mår precis som vanligt ???

Ja vad ska man säga.... ruvningen är underbar eller :(

Så vad är det här onda då ??
Antingen är det en biverkning av progesteronet...?? men kan det verkligen göra SÅ ont av progesteron ??
Eller så är det en förvarning om vilken ENORM mensvärk jag kommer få snart .... (och ska mensen göra så ont som vid förra ivf misslyckandet så kommer jag inte överleva )
Eller så är detta en "bra" smärta som handlar om graviditet och då lovar jag att stå ut !! ;)

Bara tiden kan visa vad det är och nu börjar jag redan bli trött på att vänta igen !!
Försöker minnas om jag kände sån här mensvärks smärta vid vårt förra ivf och det värsta är att jag tror att det förekomm. Kanske inte lika ofta som denna gången, men jo visst fasen låg jag och andades igenom nån "värk" även förra gången och det gör mig LIVRÄDD !

Det får bara inte skita sig !!

Om 5 dagar får jag tillåta mig själv att tjuvtesta..... NERVÖST !!

Härligt med lite stöd och era tankar om hela jobb grejjen !

Ni ska inte tro att jag är en mega grubblare som tänkt och grubblat sönder detta hela dagen, utan det va lixom dagens "just nu" tanke som jag va tvungen att skriva av mig när jag kom hem från intervjun.

Så nu när jag tänkt på det lite mer så kommer jag absolut ta det som det kommer! Får jag jobbet så tar jag det och sen får vi ju helt enkelt se.
Kommer ju antagligen få jobb beskedet innan vi ens haft testdag, så jag vet ju inget ändå !

Har haft ett härligt hopp några dagar nu eftersom jag kännt av både lite mensvärks känningar oxå det där illamåendet förut !
Men nu slog det mig att jag faktiskt "bara" är på dag 10.... det är ju fortfarande en hel vecka kvar till testdag :(
Så nu blev man ju lite tveksam, det är långt kvar till målet.

Om äggplock räknades som dag 14 så skulle jag vara på "cykeldag" 26 idag.... Hm... vanligtvis brukar jag inte ha fått nån mens så tidigt, så allt kan ju hända :(
snarare 30-32 är aktuellt att testa på !
dessutom så försvann det där illamåendet efter att jag ätit middag :( så det va nog bara nervositeten som spökade !
Åhh Man vill så gärna veta, E strök mig över magen förut och sa att han kände den där känslan igen " Att det har lyckats" Jag vill så gärna tro honom !

Känns som om vi ruvat i flera veckor nu, så jag kan inte förstå att det bara är dag 10.
även om jag är super nyfiken och vill att det ska vara färdigt nångång så känner jag inte samma press längre, är inte helt sönder nervös så jag bara skakar. Utan jag har fått tillbaka lite av hoppet och vågar nästan inte lämna ruvarstadiet, man är ju nästan i en liten bubbla där man i sinnet är gravid ! Jag vill inte ta död på den här drömmen !

Ska försöka berätta lite hur jag tänker om jobb och så !

Först och främst ska jag berätta hur det ser ut (några av er har undrat ), jag är egentligen utan jobb. Har lixom jobbat lite extra hemmifrån så jag får så att jag klarar mig. Ibland finns det mindre pengar, ibland rullar det in mer. Ingen monster lön men jag klarar mig. Jag går alltså inte på nån a-kassa eller något, men lever enbart på pengarna jag får från extra jobbet och mina spar pengar !

Detta har funkat väldigt bra, speciellt eftersom jag äälskar att vara hemma och älskar att kunna göra andra saker än att bara jobba ! Och med tanke på ivf så har ju detta funkat skit bra.... ingen chef att förklara för och vara borta hela tiden !
Det negativa med det är ju främst att väntan blir så mycket jobbigare.... tiden går ju lite saktare!

Hade gärna fortsatt såhär egentligen, MEN.... skulle vi bli med barn så vill man ju såklart ha lite extra klirr i kassan för det kommer ju spenderas en hel del mer pengar då !

Här kommer mitt dilemma....

Va ju på jobb intervju idag, Första jobbet jag sökte förresten :) på väldigt länge.
Och jag tror det gick ganska bra, min magkänsla sa att jag kommer att få det.
Men min hjärna tvekar.... Vill jag verkligen detta ??
OM vi är med barn hade det ju varit underbart skönt att fortsätta vara hemma, då kan man vila när man vill, inte stressa.
Jag mådde nämligen uruselt hela förmiddagen... Mådde verkligen illa, trodde jag skulle behöva springa och spy innan intervjun va ! ( måste ju varit nerverna och dålig frukost ?? )
Detta gör mig ju såklart lite oroad... OM vi skulle fixat detta, att vi faktiskt är med barn så kommer jag troligtvis må pytonorm, VAD GÖR JAG DÅ ? !
jag kan ju inte stanna hemma direkt när jag börjat på nytt jobb...

känns inte okej, speciellt eftersom det kändes som om jag satt och ljög för arbetsgivaren.
Hon frågade nämligen om det va något hon borde känna till.... några sjukdomar, om det fanns något som gjorde att jag skulle behöva vara borta...

Jag sa Nej.... Vad hade ni sagt ?? Inte fasen kunde jag sitta och berätta om ivf för en vilt främmande människa när inte ens min egen syster vet nåt !
Och om jag sagt att jag "kanske" är med barn så hade hon ju absolut inte anställt mig !
Så jag känner mig lite som en lögnare...

Men det är ju faktiskt mitt privatliv.... självklart skulle jag väl få berätta om det blir aktuellt med ivf igen men jag ville inte berätta det nu ! Speciellt inte om vi nu skulle ha lyckats !

Det är ju extra pengarna som lockar, men ja, jag vet inte ?!
Vill jag ha jobbet eller inte ??

pinsamt om man skulle behöva sluta för att man kanske mår dåligt ??
Jag mår nämligen illa ganska lätt, så jag vet att skulle jag vara gravid så kommer jag garanterat spy som en gris...  Oj Oj, nu tycker ni säkert att jag analyserar sönder det här innan det ens har hänt !
Men faktum är ju att jag faktiskt KAN vara gravid...?? Eller jag hoppas ju det i alla fall !

Ja, ja, ringer hon och säger att jag fått jobbet så får jag ju självklart tacka ja och sen får jag väl helt enkelt se hur det blir.... det får väl bli pinsamt när resten kommer ut...ivf/graviditet? men det får jag väl skämmas för då !

Ska i alla fall bli väldigt spännande att se hur jag mår imorgon när nerverna släppt, för idag har jag mått skit !

Ruvardag 10 och det betyder två siffrigt för min del ;)

Inatt hade jag jätte ont i magen.... tror jag?.... åh nu när man gått upp är det svårt att ens komma ihåg vad jag kände vid 4-5 tiden ?? jag kanske har drömt ?

Minns att jag låg länge och tänkte att såhär ont ska det inte göra, det va mensvärk för hela slanten.
Sen följde ett långt illamående som sitter i pyttelite fortfarande !

Men nu ska vi inte ropa hej än....
igår kväll ringde telefonen och vips så ska jag på en jobb intervju idag....
Jag har inte varit på nån jobb intervju på många många år så jag tycker naturligtvis inte att det känns okej, blev jätte nervös och det kan ju vara därför jag mår alldeles konstigt - nervositet !

Vill bara att det ska vara över och vet inte vad det är jag är så nervös över, vet inte ens om jag vill ha jobbet, men det är själva grejjen att sitta och bli bedömd och utfrågad som jag inte tycker om !
Men men om några timmar är det över och det ska bli intressant om jag mår likadant imorgon eller om "symptomen" då är borta!

Självklart får man ju lite mera hopp när man mår annorlunda än vanligt, men jag önskar bara att det är på riktigt och inga fejk känslor!!

Igår hade jag 1-års jubileum.... missade det, men för exakt ett år sen startade jag bloggen !
Det va lixom då jag inte orkade mer och jag tyckte att jag låg på botten.... det borde bara gått uppför därifrån men nja, jag vet inte det ja !
Det beror ju naturligtvis på resultatet av den här ruvningen !

Mådde alltså väldigt väldigt dåligt förra september, så jag hoppas att jag kan få må fruktansvärt bra om bara några dagar denna september :)
Lite underbar lycka kanske vore på sin plats!?

Ruvardag 9 idag och det betyder halvtid !

Jag har ruvat likalänge som det är kvar att ruva!

Det kan bli ett minus, likagärna som att jag nu börjat tänka att det KAN likagärna bli ett plus !?
Jag önskar så att någon av de små pärlorna valt att stanna hos oss !

Så fort denna veckan är slut så är det okej att testa !

MÅTTE JAG FÅ SE ETT PLUS FÖR FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV !!!!!

Herregud, jag tror att jag dör nu !!

Snacka om extrem lycka och extrem sorg på samma gång!!

Läste först och främst om Teas plus och kände en sprudlande glädje! Sen när jag fortsatte läsa märkte jag att något inte stod rätt till i blogg världen....
Får reda på att Tonci förlorat sitt efterlängtade barn nu bara några veckor innan det skulle födas !
Jag förstår ingenting... jag trodde det va ett skämt.... ett dåligt jävla skit skämt!

Sitter helt paralyserad här nu och vill bara gräva ner mig, och det är inte ens mig det har drabbat !
Men detta är så hemskt så det går rätt in i hjärtat !
Hur kan något sånt här hända ??
Jag förstår det inte !!

Kan inte ens föreställa mig hur deras framtid kommer att se ut nu, går det ens att komma vidare efter något sådant!?

Det är nästan så jag skäms, här sitter man själv och tjatar om hur jobbig ruvarperioden är och bara gnäller och plötsligt så händer något som får ens egna problem att vara luft !

LIVET ÄR INTE RÄTTVIST !!

minusen fortsätter att trilla in och jag börjar bli förtvivlad !

Mikaela "inte ett plus i sikte"
"av längtan till dig"
och i början av september fick ju även fialisa ett minus :(

Så vad säger det..... jo hela 7 st MINUS hittils !
det är ju så man vill spy !!

vad är september för jävla skit månad egentligen !??

Nu måste turen vända.... jag ska fanimej visa att september inte bara bjuder på skit !
Det MÅSTE gå nu !!!

lite lite mens känningar under dagen och jag gillart ! Det tar jag som något bra, för min mens lär ju inte vara pågång på långa vägar!
Det är inte den jag oroar mig för.... det är det där lömska minuset !

känns bra i alla fall att nästan veta att mensen inte kommer innan jag slutar med progesteronet, då blir det inget hysteriskt tros checkande i alla fall ! och det kan ju underlätta för mitt psyke ;)

Tack för att ni försöker peppa mig! ;)

Jag ska försöka förklara varför jag är så nervös och har snöat in mig på symptom.

Första gången vi ruvade så kände jag ju inget speciellt men jag va väldigt nervös ungefär som nu, dagarna gick och jag hade på känn att det hade skitit sig. Men eftersom mensen aldrig kom så steg hoppet det sista och jag nästan trodde att klart det måste gått, som jag skrivit förut har jag aldrig kännt mig så lurad som när testet visade minus den gången !

Sen andra gången va allt helt annorunda, jag va positiv direkt från början, tänkte på vad alla sagt att jag måste hålla mig positiv! Och jag va positiv, jag va glad och lycklig, riktigt njöt av ruvartiden i början och va helt säker på att det fungerat!
Körde stenhårt på att tro att jag va gravid och hela ruvarperioden så visste jag att det fanns ett barn där inne. Mot slutet tyckte jag att illamåendet va ett faktum, jag rapade väldigt mycket och va riktigt säker på att nu jävlar.
det va ju inga tillsatta hormoner inblandade så det bara måste ju gått, jag hade ju till och med symptom.
Så när mensen och minuset slog till mig blev det som en chock!!
Denna gången hade jag ju inbillat mig att jag va gravid och att det fanns ett barn, när det plötsligt inte gjorde det blev smärtan ännu värre, nu kändes det ju som om jag hade förlorat "barnet" på riktigt!
Så jag har provat det där med positiva tankar, vara superglad och tro.... det fungerade inte !! :(

Så därför är jag väldigt försiktig med att tro på att det verkligen finns något. Jag tror ju i smyg såklart att det bor en liten luring där inne det måste jag göra, men jag måste försöka hålla mig på jorden denna gången och inte sväva iväg och drömma mig bort för mycket ! För det slår så mycket hårdare om man faktiskt inbillat sig att man på riktigt är gravid !
Men hoppas, så långt kan jag sträcka mig och hoppas.... det gör jag !!
Något enormt ! Och idag känns det lite bättre och förhoppningsvis kan nästa vecka gå i rasande takt så man bara kan få veta !

Så idag är allt under kontroll, paniken kommer att komma flera gånger till men just idag är den borta !
Ruvardag 8 och skulle vi tjuvtesta dag 16 så betyder det att hälften av tiden har gått tills dess !
Annars "bara" 10 dagar kvar ! Phu!!!

Vill gärna komma över gränsen då jag ruvat längre än tiden som är kvar !

Tack igen för era tumhållningar !!!!!

Ja, då har det gått 7 hela ruvar dagar , och man har kommit en liten bit på väg ! fortfarande 11 dagar kvar så det känns ju inte som om det rör på sig i kanon fart direkt :(

morgonen började i nervositetens tecken och tankarna virvlade, blev så hyper nervös tillslut att jag bara ville lägga mig ner och andas i en såndär brun påse som dom gör på film !
Så dagen har inte varit rolig, jag börjar tänka mer och mer på vad som står på spel och det är mer än jag klarar av !

alltså jag kräver inte att jag ska få enorma ömma tuttar och världens illamående, allt jag vill just nu är att det ska kännas NÅGONTING annorlunda än de andra ruvar gångerna !
Jag vet ju hur det har känts de andra gångerna och det känns precis likadant nu, det kan ju aldrig sluta väl ?!
Min kropp måste väl reagera något annorlunda än de andra gångerna om det skulle gått vägen ?!

Åh ! Såna här tankar äter upp mig innifrån och jag fasar verkligen för att fortsätta! Jag vill bara veta nu !!
Jag vill så gärna att det ska bo en liten skrutt därinne! Jag önskar & hoppas varenda dag men rädslan att dom små pyrena redan är borta skrämmer ihjäl mig!

Hur e det möjligt att vilja ha något så mycket... vara så nära målet och sen plötsligt få veta att man inte ens varit i närheten !

FY FAN !

Många dagar kvar så klart, så än finns ju chansen att jag kommer att känna något annat än de andra gångerna! Låt mig känna bara något litet så att hoppet stannar hos mig!
Så mycket känslor som virvlar omkring i mig att jag inte står ut!

Ni som lyckades.... jag bara måste få veta... Kände ni det på er att ni va gravida, att ni bara visste ?? eller kom det helt som en överraskning på testdagen ! Endel känner ju att de bara vet !
Jag önskar så att jag visste !

som det känns nu kommer jag aldrig våga testa !!!

Ja sakta sakta går det frammåt !

ingenting från mag trakten, brösten fortfarande lite ömma sen äggplock, men det verkar bli mindre och mindre för varje dag !
svullenheten som jag även kännt lite av är oxå borta :(

Det är inte utan att man börjar bli lite skraj !

Efter sommaren så har ju ruvningen satt igång på allvar för många av oss och nu börjar resultaten trilla in....
och det är inga roliga resultat att lyssna på !

Än så länge har det blivit hela FYRA minus :(
Och det gör mig helt livrädd att fortsätta ruva, känns som om oddsen är emot oss !

Mina tankar går till Miss S, Sara, Bebiskarusellen & Längtan efter sammanhang-jenny just nu !
Fy fan vad orättvist allting känns !

Precis allting kan hända nu och jag orkar verkligen inte ens tänka på hur det kommer gå för oss, det är ju fortfarande så tidigt! Men om vår pärla är kvar så borde den/dom fäst nu ?? !

Nästa vecka kommer bli fruktansvärd känner jag !!

oj såg först nu att mina små återblick inlägg fick väldigt konstig storlek !
Yeah yeah orkar inte ändra nåt !

Idag vet jag inte vad som hänt med mina känslor...
Jag hittade gamla dagböcker när jag rensade lite i källaren och eftersom jag är i desperat behov att få tiden att gå så tänkte jag ge mig på att läsa allihop - har hittat 9 st ;)

Historien börjar från att jag va 11 år fram tills ca 22 då jag helt slutade att skriva ( lite synd egentligen )
Så det kommer nog bli bättre än vilken annan köpe-bok som hellst!

Jag har hunnit läsa om kompis äventyr, vänner, ovänner, första tryckaren, killen i klassen jag bara ääälskade, och nu plötsligt kom jag till ett kapitel där min kanin dog ! Här började mina tårar rinna och nu kan jag inte sluta !
Hade nästan glömt bort detta, jag hade denna underbara vän i nästan 10 år och jag kan nog på riktigt säga att det va min första och största kärlek ;)
(ni som har haft hund i många många år förstår )

För han va verkligen inte bara en kanin, han va min vän, om jag va ledsen satt jag inte hos mina föräldrar, nej jag satt med den jag älskade mest !
Jag står samtidigt just nu och lagar mat i köket och tårarna vill inte sluta rinna, herregud vad händer ? Detta hände för 12 år sen !

läste om "begravningen" då min pappa fixat en låda, lagt blommor över hela honom och skrivit en lapp där det stod " Sov gott lilla goa ---" på !

Kan verkligen inte hjälpa det men tårarna bara sprutar här ! Så det ska bli spännande att fortsätta denna läsning!

Så ni ruvar tjejer därute som bara vill få tiden att gå , leta upp era gamla dagböcker och ta en liten nostalgi tripp.
Jag ska i alla fall fortsätta min "litteratur resa baserad på en verklig händelse"

Minns hur LURAD jag kände mig förra gången ! Jag trodde verkligen att om man går hela vägen till testdag så är det garanterat ett plus ! Va ingen som sagt att progesteronet kunde fördröja mensen, så varje dag utan mens blev jag ju bara hoppfullare och gladare, minns att just då så "föll" många ruvare på mållinjen runt dagarna 11 och frammåt. Så när jag tjuvtestade dag 15 så va en del av min hjärna säker på att det hade gått!

hittade mina gamla inlägg om den hemskaste dagen i mars, slänger ut det för att jag förhoppningsvis kännt dom känslorna för sista gången !
Konstigt att man orkade resa sig och ladda om igen !
2 misslyckade ruvningar bakom mig - måtte det va slut på oturen nu !
Kan bli tjatigt att läsa för er som va med och "upplevde" det just då men då besöksantalet på bloggen har fördubblats sen dess så kanske det finns någon som vill läsa hur jag kände mig!

Så här kommer dom då, de två jobbiga inläggen om dagen då jag insåg att ivf inte nödvändigtvis måste betyda ett barn  :(

********************************************************************************

Jag dödade min egen dröm!

Okej era svar på när embryot fäster va väldigt lika, 3-4 dagar efter ET alltså.
Vilket betyder att det skulle kunna ha fäst nu ???

Endel räknar ju även ET som dag ett och i såna fall skulle jag vara på dag 5, men jag räknar ET som dag 0, så tillbaka till ruvardag 4.

Detta är inte roligt ! Jag vill ha tillbaka känslan som vi hade när vi lämnade sahlgrenska med våra små pyren.
Jag va så lycklig och trodde stenhårt på detta !

Nu går jag redan i ett vakuum och stör mig bara på att jag ingenting känner !
Frustrerande att man inget kan göra för att hjälpa det på traven. Bara gå här och göra ingenting!
Försöker verkligen tänka att det bara måste gå vägen men sen stoppar hjärnan mig och säger att det är precis lika stor risk att det går åt helvete igen !

Usch detta är så jobbigt, och man hinner tänka så himla mycket på bara några dagar!
Stör mig på att som vanligt så känner alla andra som mensvärk men inte jag !
pytte pytte lite nån enstaka gång bara men på er andra låter det som om det verkligen känns !

Åhhh jag vet att jag ska låta bli att jämföra mig med er andra men, det är ju så många andra som ruvar så det är svårt att låta bli. Och det har stämt alla andra gånger förut.... de som känner mest har lyckats och kvar har jag stått utan att få smaka på kakan :(

undrar vilken dag våran lilla pärla (eller pärlor) kan tänkas fästa ?
efter det jag läst så borde det hända på dag 3-8 eller är jag helt ute och cyklar nu?
önskar så att jag får vara med om en infästning denna gången bara !!!

ömmheten som jag haft i brösten sedag äggplocket har börjat avta, och jag gillar det inte !
Jag vill ha mer!
Jag känner av vaga menskänningar nån gång om dagen (mycket mycket lite) och detta borde väl vara biverkningar av progesteronet !
händer ju inte dirket så mycket annat än.

Hade varit trevligt att få vara nån vecka eller hellst två på vägen !
fast det är klart, om det är nervöst nu så är det ju ingenting mot hur det kommer kännas sådär runt dag 14-18 !
men förhoppningsvis så bara "känner jag det på mig" att det har lyckats ! En del känner ju det på sig och jag önskar att jag får uppleva detta ! Lite riktiga symptom är oxå välkommna om sådär två veckor !
Men inga fejk vagitorie symptom... dom ska hålla sig jävligt långt borta denna gången !

Börjar redan bli lite tokig på progesteron vagitorierna.
Tycker att det lixom kliar lite där nere.... kan man få svamp av de här äckliga vagitorierna ???
Kan ju lixom aldrig vara bra att det är konstant kladdigt och trosskydd i precis hela tiden !

Självklart försöker jag byta trosskydd hela tiden, men den kladdiga känslan finns kvar. kanske för att man sätter in en ny 3 gånger om dagen !
Jag är ju fortfarande bara på ruvardag 2 så det är ju oändligt många dagar kvar med dessa vagitorier, jag vill verkligen inte få nån jäkla svamp infektion eller nåt!

Skulle vara intressant hur ni andra gör med era vagitorier, ligger ni ner en stund så inte allt rinner ut?, spelar det egentligen någon roll vilket håll man stoppar in den? Jag kör på det spetsiga hållet men läste nånstans att man egentligen skulle stoppa in den med den "trubbiga" sidan först?
Så kom igen nu tjejer nu vill jag höra era snuskiga vagitorie berättelser ;)

Usch då kan inte förstå att det bara gått en enda dag frammåt - jag börjar inse hur lång väntan det här kommer vara! Ruvardag 2 alltså och tiden har stannat helt och hållet!

blir rädd när jag tänker på hur många som faktiskt ruvar nu.... de andra gångerna har jag önskat och bett om att jag ska få tillhöra den rätta sidan - den sidan som lyckas.... men lik förbannat har jag alltid tillhört skit sidan den misslyckade sidan som fått vältra sig i blod & sorg !

Jag tycker det räcker nu, Nu måste jag få tillhöra det gäng som får gå vidare i livet och bli lyckliga !
Men det skrämmer mig att det finns två sidor ! Många kommer bli besvikna och ledsna och några lyckliga få kommer bli lyckligast i världen !

Så rädd det är jag, jag vill inte hamna på fel sida denna gången oxå :(

Men jag har fortfarande en härlig känsla och kan inte låta bli att ta mig över magen flera gånger om dagen !
Men dag 2 !!! Hallå, det är ju fortfarande ingenting !
Kan inte förstå att det går såhär sakta!
kvällen igår ville aldrig ta slut!
2 helger till ska komma och gå, tålamod är inte min starka sida!

Min underbara E - Åh jag älskar honom så !
Igår efter återföringen ville han ut och fiska för att varva ner lite, i sin ensamhet där i båten sa han till sig själv att " om han skulle få fisk idag så skulle det vara ett tecken på att det går hela vägen "

vet ni vad som hände... jo han fick 3 gäddor
en av dom vägde 7 kilo !!!!! en riktig monster fisk måste ju betyda att det blir jackpot !!! ;)

superlycklig åkte han hemmåt och vrålade - Whooooohooooooo, Whohoooooooo hela vägen hem på den tomma sjön ;)

Första ruvardagen idag då och jag ska försöka hitta på saker de här veckorna för att tänka på annat !
Hur tror ni det kommer funka?, gissa vad jag tänkt på precis varenda minut sen jag gick upp idag ;)
Men än så länge är det lyckliga och glada tankar!

Förra ivf:et trodde jag ju att alla dagar utan blödning va ett steg närmare målet, nu vet jag bättre !
I mitt fall kommer det inte spela någon roll. Progesteronet sköt upp mensen ändå så lik förbannat så kommer jag få gå de 18 dagarna och inte en dag mindre innan jag vet !
Så om det inte kommit någon blödning dag 18 så betyder det ingenting, det är lite skrämmande !
18 dagar är ruggigt länge och jag ska göra mitt bästa för att stå ut !

Jag svävar återigen i ett lyckorus och kan inte vara gladare idag !

JAG ÄR RUVARE !!!!!

Åh dagen va en riktig pina och mobilen ringde 2 gånger.... alltså 2 gången som jag sket på mig av rädsla men sen visade sig vara falskt alarm och bara vanliga personer i luren  ! Phu !

Väl på sahlgrenska va det vääldigt lungt, har aldrig varit inne på en lördag förut och det va tyst och tomt överallt.
Fick vänta jätte jätte länge oxå men när vi väl va där släppte nervositeten eftersom vi visste att det åtminstone skulle finnas ett befruktat ägg !

Så när vi äntligen kom in, fick vi höra att av våra 4 ägg så blev alla befruktade!
2 av dom hade dock delat sig för sakta... en va på 2 celler och den andra på 3, så dom skulle kasseras!
Men sen fanns det 2 guld ägg oxå som båda delat sig 4 gånger ( 4-6 ska de ha delat sig vid denna tiden och 4 är tydligen bäst )

-Och ni hade önskemål om att sätta in båda två va? säger läkaren
Och vi kunde inte varit gladare just då ;)

Så för första gången är jag DUBBEL RUVARE !
Shit det är en sån häftig känsla att veta att det är två embryon därinne !

Ordet Jackpot uttalades av läkaren och vi blev bara gladare och gladare!
han tillade även att skulle det bli tvillingar nu så va det vårat eget fel ;)

Det är smällar man får ta känner jag bara nu ! Det hade varit grymt häftigt med tvillingar ! Men ett plus e det enda vi vill ha i alla fall vad det än blir !

Åh två små gnistrande pärlor därinne - jag är så glad så jag vill gråta ;)
Känner på mig att this is it !

Det bara måste gå vägen denna gången ! Vi kommer få se det efterlängtade plusset om 18 dagar ! jag bara känner det !!!!


Den 22 september är vårat magiska plus datum så släpp inte tummarna för allt vad ni gör !!

* LYCKA *

Börjar bli nervös nu, men tycker ändå att OM det skitit sig totalt och att inget blev befruktat borde dom inte ringt redan idag då?
Eller väntar dom ändå in i sista sekunden ?
Usch vågar inte tänka på det ens !

Träffade min syster idag som frågade vad vi hade för planer till helgen....
Haha här ska vi förhoppningsvis åka och få en liten bebis instoppad i mig, det största och bästa som kan hända oss ! Men eftersom hon ingen vet så blev det ett litet lugnt svar : "vet inte riktigt, vi har inga direkta planer"
och min hjärna höll på att explodera ;)
Tänk att vi kan hålla på med såna här stora och livs viktiga saker utan att någon vet.... det är ju inte klokt egentligen !

Nu ska jag i alla fall sätta mig framför en film med chips & djungelvrål och förhoppningsvis kommer jag kunna sova något inatt utan att nervositeten äter upp mig!

Tack så mycket för ert stöd tjejer och håll era tummar lite extra imorgon så jag får äran att bli en ruvare för tredje gången !!!

Idag mår jag bättre ! Kroppen återhämtar sig fort ! Jag hade ont länge igår, och envis som jag är så tar jag aldrig värktabletter i onödan.
Så det blev en enda panodil på eftermiddagen som fick hjälpa mig igenom det !
Jag sover alltid på magen, men detta va inte aktuellt inatt!

Men som sagt nu har det lättat och även hjärnan blir klarare då !
Jag känner att jag har gråtit färdigt för den här gången !

Så jag vore tacksam om det kunde flyta på härifrån så jag slipper de här tårarna ! Jag är färdig med lipandet!
På något sätt är det skönt att ha denna dagen emellan, jag hade inte varit redo att åka in idag igen för återföring! Orkar inte med sjukhus just nu och faktum är att min stackars snippa vill vila lite! Känns ju halft som om man har blivit våldtagen efter ett äggplock!

Jag ser positivare på våra 4 ägg och är inte lika besviken som igår ! Men jag är fortfarande lika rädd för jag vet ju att allt kan hända! Så idag känns ändå som om jag kan slappna av, men morgondagen blir jag ett nervvrak igen !
Ett enda är allt vi behöver så det är väl det jag hoppas på, Frysen va kanske inget för oss ändå - gick ju inget bra senast så jag litar inte helt på det systemet!

Vi fick fram vårat önskemål i alla fall till en sköterska, hon skulle höra med läkaren om det va okej att sätta in 2 st om det skulle bli 2 befruktningar, så vi slipper stoppa ett enda i frysen !
kändes sjukt att ens prata om "ifall" det blir 2, vi ska nog ställa in oss på ett så vi inte blir alltför besvikna !

För ETT ska det åtminstone bli !! Jag vägrar ha gjort detta förgäves och slösat min dyrbara tid!
Jag ska bannemig få ruva även om det är det jävligaste på hela resan !

börjat med vagitorierna igen - tjohoo vad jag saknat dom - NOT!
så det är väl bara invänta graviditets hormonerna vare sig det fastnar eller inte!

veckans ordspråk: "Lyckan kommer till dem som skrattar"

Hrm.... undrar om jag fördärvat mina chanser då genom att ha grinat hela veckan !?
Får väl skratta ihjäl mig idag då för att ta igen det ! ;)
Fast jag vet ju inte förrän imorgon om jag har något att skratta åt !!

Hemma efter äggplocket och jag är så trött & rödgråten så jag vill bara sova !

Fy fasen vad ont det gjorde denna gången... aj aj, inte alls som förra gången utan nu gjorde det riktigt ont på ena sidan, varje stick läkaren gjorde kändes som misshandel.
redan här började mina tårar rinna av smärta, sen när det började bli klart känner jag att något lixom rinner och "ojsan vi ska se om vi kan få stopp på den här blödningen"... Här blev jag vettskrämd och bara grät ännu mer.
som tur va fick dom stoppat blödningen men det sista jag hörde dom säga va att av 6 äggblåsor blev det 4 ägg !!

ÅÅÅååååHHhhhh !!!

Där brast det totalt för mig, kunde inte sluta gråta, grät påväg tillbaka till sängen och sen låg jag säkert nån timma med tårarna rinnande längst kinderna !
allt jag kunde få ur mig va " jag gör det inte igen, jag vill inte göra detta igen " mellan mina snyftningar.
Just då kändes 4 ägg så futtigt och meningslöst....
Vad är det med denna omgången?? Varför går allt bara värre och värre och sämre och sämre resultat !?
4 av 7 befruktade förra gången... vad blir det då denna gången ? Jo vi kommer ha megatur om vi ens får ett enda befruktat !

Åh vågar inte ens tänka på lördagen ! Som det känns nu så kommer allt gå åt helvete !
Jag är helt livrädd att vi ska ha gjort detta i onödan, speciellt nu när det gjorde så himla ont oxå !
Vad ska man våga hoppas på ? Vågar man hoppas överhuvud taget ??
Eller är det likabra att lägga ner ?
Jag har hoppats och blivit besviken varenda gång och nu vet jag inte vad jag ska känna eller tänka !??

Usch vilken jobbig dag !
Läkaren sa att mellan 5-10 är bra resultat, så vi ligger ju i underkant denna gången !
Måtte det finnas ett gnistrande i äkta guld !!!!

Och tillråga på allt så blev E jätte förkyld under natten så simmarna kanske inte heller håller måttet ! :(
Blä vill bara gräva ner mig nu och vakna om en månad när vi vet hur allt slutade !

E va så stolt över mig och tycker att jag är stark... kan lova att jag inte kände mig stark där jag låg och snyftade som ett litet barn i dom fula jävla sjukhus kläderna !!
kan inte komma ifrån känslan heller att jag känner mig så dålig och att detta tydligen är mitt fel. det gör för ont !

Jag har sagt det förr och jag säger det igen ! JAG VILL ALDRIG MER GÅ IGENOM DETTA !!!!!!!!

Nu ska man alltså gå här i två hela dagar och bli nervösare för varje sekund som går !
Helt sjukt !

ÖNSKAR MIG BEFRUKTNING AV HELA MITT HJÄRTA !!!!!

Tar tillbaka det där om att jag inte känner något... Har varit öm om magen hela dagen och det gör extra ont när jag sitter eller ligger konstigt!
Har gått och tagit mig på magen hela dagen och det har fått mig att längta något så enormt !!

Fick såndär akut längtar sjuka !!
Åh jag vill så gärna få vara gravid och känna mitt barn sparka innuti mig !
Jag längtar så mycket att jag spricker snart!!

Kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara om vi misslyckas en gång till....det går bara inte, kommer jag någonsin kunna resa mig igen då ?
Nä denna gången måste det vara våran tur !
Vill så gärna att det ska vara lördag så vi åtminstone vet om jag blir ruvare eller inte !!

snart börjar spänningen oxå med alla som redan börjat ruva !... Usch är riktigt nervös hur det ska gå för alla !
kan ju gå precis hur som hellst, men jag hoppas att det blir en löjligt stor baby boom så vi alla kan lägga ner våra jäkla barnlöshets bloggar !!!

Inga hormoner idag, men jag har sovit som en potta skit!
Sista sprutan gick bra igår förutom att det tog längre tid än jag mindes att gör iordning den, så det blev skit stressigt när jag skulle ta den.... satt efteråt och bara "gjorde jag rätt??, gjorde jag rätt?"

den kändes inte alls lika mycket som förra gången och jag fick heller inte något rött märke som sist!
Men inatt har det varit ömt och svårt att hitta nån bra position att sova på.
Men det känns inte alls som förra gången, vilket såklart gör mig nervös...
då kunde jag inte böja mig och knyta skorna utan att det kändes som om äggstockarna tog emot.
Men så känns det inte nu och jag är rädd för att äggen inte finns kvar !

Inget att göra åt det ändå... så nu ska jag försöka ställa in mig på äggplocket imorgon!
Exakt två veckor sen jag va inne och hälsade på mr morfin och nu är jag redo igen.
önskar det va redan idag så det va överstökat sen.
börjar känna nervositeten i magen redan nu !

illamående som fasen är jag och idag har jag även ont i brösten,,, tjoho gravidsymptom redan innan återföringen, kommer bli en låååång ruvarperiod !!